måndag 25 februari 2008

Läskonster

Ett projekt som utforskar och prövar nya former för bibliotekens lässtimulans för och med 2000-talets barn och unga

Projektplan
Vision
Visionen är att skapa centra för nya kreativa former av lässtimulans. Förebilden är bl.a. LesArt i Berlin, http://www.lesart.org/, Opening the Book i England och Litteraturhuset i Oslo. De litterära centra vi vill skapa kan ta sig fysiska, digitala, mobila eller nätverksbaserade uttryck. Flera yrkesgrupper samverkar i kreativ anda och prövar olika former för upplevelser med ordet och berättelsen som utgångspunkt. Hur det gestaltar sig varierar beroende på regionala och lokala förutsättningar.

Syfte
Syftet är att lägga grunden för, tydliggöra och marknadsföra folkbibliotekens lässtimulerande roll lokalt men också i ett större samhällsperspektiv. Vi vill möta 2000-talets barn och unga med stark och kompetent bibliotekspersonal som i samarbete med kulturarbetare, pedagoger, föräldrar och barn skapar upplevelser kring litteraturen och berättelsen som konstform.

Bakgrund
Barns läsning
Flera internationella undersökningar på senare år (PIRLS 2001, 2006) har visat att barns och ungas läsförmåga har försämrats. Bilden är dock inte entydig. Men ett klart samband mellan läsning och positiva effekter på tolerans och empati för andra finns klarlagt. (Höglund & Wahlström, Bibliotek, läsande och förtroende – effekter av bibliotek och läsande, 2007) I en demokrati är tillit, förtroende och tolerans viktiga aspekter av begreppet socialt kapital.

Barnbibliotekens roll
Barnbibliotekens läsfrämjande arbete är omfattande men i samhällets ögon osynligt. När barns och ungas läsande, eller brist därpå, diskuteras i medier eller forskning är det skolan som nämns. Det är strategiskt viktigt att vi lyfter fram den roll som folkbiblioteken spelar för barns och ungas läsande.

Målgruppen för projektet är i första hand bibliotekspersonal som arbetar med barn och unga i Mellansverige. I biblioteksutbildningen förekommer inte längre någon fördjupning i barnlitteratur och litteraturförmedling. Många erfarna barnbibliotekarier går inom de närmsta åren i pension och på de små biblioteken är det inte säkert att det finns någon som särskilt arbetar med barn och unga. Projektet möjliggör möten för kunskapsöverföring.

Det finns alltså ett stort behov av utbildning och fortbildning av barnbibliotekarier. Det är vanligt att nyutbildade kommer in i yrkeslivet på just barn- och skolbibliotekarietjänster. De är ofta lämnade till att på egen hand lära sig yrket. På biblioteket möts de av stora krav och på många bibliotek blir de ensamma i sin yrkesroll. Med projektet vill vi ge de nyutbildade bibliotekarierna samt biblioteksassistenterna på filial- och skolbibliotek en grund att stå på i sitt läsfrämjande arbete. De mer erfarna får möjlighet att fördjupa sig.

Länsbibliotekens roll
Länsbibliotekens uppgift är att bygga på bibliotekspersonalens grundutbildning. Det blir ofta punktinsatser. En stor gemensam satsning som denna kan ge biblioteken möjlighet till förnyelse av det lässtimulerande arbetet. Att större målinriktade insatser faktiskt har betydelse framgår av Anette Østers Laes!LesLäs. Laesevaner och bornebogskampagner i Norden. Varje deltagande länsbibliotek ska hitta lokala och regionala finansieringar till aktiviteter inom sitt eget län, men gemensamt finansiera pilotsatsningar.

Genomförande
Vi avser att ordna två till tre sammankomster per termin. Till varje träff har deltagarna läst vissa texter som diskuteras. Deltagarna ska också utifrån nya kunskaper aktivt tillämpa metoder och erfarenheter från seminarier och diskussioner.

Seminariedagar, en studieresa, idéverkstäder, marknadsföring, en blogg och utvärdering är aktiviteter som samordnas i ett länsövergripande samarbete. Under denna överbyggnad sker parallella processer på regional och kommunal nivå i respektive län. Nätverk byggs kring nya former för lässtimulans. Nya kontaktytor skapas mellan olika yrkesgrupper som t.ex. bibliotekarier, bildkonstnärer, författare, drama-, dans- film- och andra pedagoger, litteraturvetare, konstvetare, skådespelare, estradpoeter. Det lässtimulerande arbetet professionaliseras och tydliggörs med biblioteket i centrum.

I inledningen av projektet ges de deltagande en gemensam referensram som rör barn- och ungas litteratur, medielandskap, läsning och läsreception.

I ett stimulerande erfarenhets- och tankeutbyte om nya arbetssätt med boken och berättelsen som utgångspunkt och med handledning av läns- och regionbibliotekens personal ska bibliotekspersonalens kompetens utvecklas i nära samverkan med andra yrkesgrupper.

Projektets mål
Hösten 2009 förväntar vi oss att

• biblioteken har prövat nya former för lässtimulerande arbete för och med barn och unga
• det finns en eller flera verksamheter som fungerar som ”litteraturhus” i någon form eller centrum för Läskonster
• att det föreligger ekonomiska förutsättningar för ett par långsiktigt verksamma arenor, som samlar olika kompetenser för experimenterande kring lässtimulans för barn och unga.
• att biblioteken har lyft fram sin mediekompetens, fått nya kontaktytor och tydliggjort sin läsfrämjande roll i ett samhällsperspektiv.



Utvärdering
Deltagare och projektledning dokumenterar och reflekterar fortlöpande under projektets gång för att kunna göra en processutvärdering. En extern utvärderare anlitas för att utvärdera effekter och resultat. En projektrapport publiceras. Fortlöpande information om projektarbetet läggs ut på de deltagande länsbibliotekens webbplatser.


Projektägare
Länsbiblioteken i Uppsala och Dalarna i samverkan med länsbiblioteken i Mellansverige, LIM-området.

Projektdeltagare
Ett 80-tal personer verksamma med barn och unga vid bibliotek i Dalarnas, Gotlands, Gävleborgs, Stockholms, Värmlands, Västmanlands, Uppsala, Örebro och Östergötlands län.

Tidplan
Projektet startade i maj 2007 och avslutas hösten 2009.

Hösten 2007
Tema: Barn- och ungas litteratur samt medielandskap
• Projektupptakt med internat
• Aktiv tillämpning av metoder och erfarenheter från projektupptakten
• Loggboksskrivande
• Observationer

Våren 2008
Tema: Barn- och ungas litteratur, medielandskap, läsning och läsreception
• Sammankomst 1
• Aktiv tillämpning
• Sammankomst 2
• Aktiv tillämpning
• Internat
• Loggboksskrivande
• Delrapport

Hösten 2008
Tema: Utveckling av egna ”Läskonster” i samverkan med andra yrkesgrupper och konstformer
• Regionalt arbete
• Mångfald beaktas särskilt
• Studieresa i två grupper
• Aktiv tillämpning
• Sammankomst 2
• Aktiv tillämpning
• Loggboksskrivande
• Delrapport


Våren 2009
Tema: Fördjupning av ”Läskonster” utifrån höstens arbete
• Speciella målgruppers behov beaktas särskilt
• Sammankomst 1
• Aktiv tillämpning
• Internat
• Aktiv tillämpning
• Loggboksskrivande
• Delrapport

Hösten 2009
Projektavslutning

Metoder i projektet
Projektet karaktäriseras av kunskapsuppbyggnad där varje deltagare förväntas vara aktiv vid seminarier och studieresor.

Ett reflekterande arbetssätt understöds av kontinuerlig handledning och av att deltagarna för loggbok som sedan utgör underlag för en kort delrapport varje termin.

Deltagarna förväntas förankra projektets idéer inom sin egen organisation men också ta kontakter med utövare av andra konstformer på sina hemorter.

En avslutningskonferens arrangeras för att markera projektavslutningen, men också för den viktiga kunskapsspridningen och för marknadsföring av projektets resultat.

Projektorganisation
Styrgrupp
Maria Törnfeldt, Länsbibliotek Uppsala, Lisa de Souza, Länsbibliotek Dalarna, Tinne Wennerholm, Länsbibliotek Gävleborg och Lena Lundgren, Regionbibliotek Stockholm

Ansvar:
Övergripande ansvar för hela projektet
Måluppfyllelse
Stöd till projektledning
Ekonomi
Kommunicera projektet till vissa målgrupper
Uppföljning och återrapportering till projektgruppen
Slutrapportens inriktning och utformning

Projektgrupp
Konsulenterna vid de deltagande läns- och regionbiblioteken: Karin Blomquist, Gotlands läns bibliotek, Carina Lindstedt, Länsbibliotek Dalarna, Tinne Wennerholm, Länsbibliotek Gävleborg, Solveig Hedenström, Länsbibliotek Uppsala, Ina Huss, Länsbibliotek Värmland, Christina Stenberg, Länsbibliotek Västmanland, Lena Lundgren, Regionbibliotek Stockholm, Sylvia Blomberg, Regionförbundet Örebro län

Ansvar:
Samordna och planera gemensamma delar i projektet
Handledning av projektdeltagare och eventuellt andra aktörer
Delta i projektets grupphandledning
Stödja arbetet med marknadsföring av varumärket Bibliotek inom LIM-området
Beställa och samordna utvärdering
Hålla kontakt med och informera projektdeltagare, biblioteksledningar vid deltagande bibliotek, utvärderare, sina länsbibliotek och andra tänkbara intressenter inom länet
Sammanställa delrapporter mm inom respektive län
Skriva slutrapport
Planera och genomföra en slutkonferens

Projektdeltagare
En eller flera personer vid varje bibliotek samt biblioteksledningen

Ansvar:
Förankring, nätverksarbete och information lokalt
Aktivt deltagande i de centralt anordnade aktiviteterna i projektet
Pröva nya metoder, experimentera
Avsätta tid och andra resurser för att delta i projektet
Skriva delrapporter
Delta i utvärderingen


Länsbiblioteken i Mellansverige, LIM

fredag 22 februari 2008

Läskonster i Västerås

Räven som slukade böcker

Jag tog kontakt med bibliotekets egen dramapedagog som arbetar med barnprogrammen, Christina Holmström. Jag berättade om Läsekonster och frågade om hon ville göra något tillsammans med mig. Vi ville kombinera hennes teatertalang med något litterärt och vi kom fram till att en dramatiserad sagostund vore roligt att prova. Vi hittade den ultimata boken; ”Räven som slukade böcker” av Franziska Biermann. Den handlar om en räv som har så god aptit på böcker att han käkar upp dem, gärna med litet salt och peppar på. Ju finare litteratur desto godare! Räven stjäl böcker på biblioteket, och sjunker till slut så djupt att han blir bokrånare. Eftersom boken utspelar sig delvis på biblioteket passade det utmärkt att spela upp den inne i biblioteket för en grupp barn. Vi bjöd in en grupp sexåringar.

Det kändes viktigt att det skulle bli en litterär upplevelse, därför gjorde vi så att jag satt i en fåtölj och läste berättelsen medan Christina spelade upp den, iklädd rävmössa och svans. Ett par gånger hoppade jag in i dramatiseringen och blev bibliotekarien som var med i boken, sedan satte jag mig ner med boken igen och läste vidare.

Det är ett bra sätt att dramatisera en saga på, när en läser och en annan dramatiserar, eftersom man då inte behöver avsätta så mycket tid till att lära in texter.
Ofta behövs bara en som dramatiserar, eftersom man kan låtsas att man spelar mot en tredje part. Till skillnad från vuxna har ju barn sådan fantasi att det kanske är lättare för dem
att godta det.

Det blev väldigt lyckat. Det kändes bra att få barnen att se att en bok kan innehålla så mycket mer än bara tomma ord och bilder! Vilket förhoppningsvis många barn redan förstått, men jag tror att de barn som inte får böcker lästa för sig kanske tror att böcker är torra och platta, medan filmer skulle vara häftigare att se på. En dramatiserad sagostund kanske kan få barn att se vilken härlig värld fantasin kan leda in dig på!



Bananflugor och kramsnö

Jag jobbar nu på att spexa till bokpraten så att de blir litet roligare. Ett lyckat exempel är när jag bokpratade om boken ”Bananflugor och kramsnö” av Anna Ribbing. Det är en rolig bok som lyckas kombinera nyttiga svenskakunskaper med mycket roliga bilder och stor humor. Det finns bilder i boken där kramsnö blir en bild av två snögubbar som kramas, potatisnäsa är en gubbe som har en potatis där näsan skulle sitta.
Jag kopierade upp flera av bilderna och gjorde en liten tävling som jag inledde bokpratet med. Jag visade upp bilder och barnen fick gissa vilka ord det var. Det var populärt och blev en rolig inledning på bokpratet.

Johanna Magnusson

fredag 15 februari 2008

På "bildpromenad" med Gittan och Älgbrorsorna


Jag var på bokpratskursen med Karna Nyström. Då nämde hon bara kort någonting som kallas för Picturewalk, eller bildpromenad. Detta är en annan typ av läsning/läsinlärning, där man först läser av bilderna i boken tillsammans med barnen, de får associera fritt till bilderna och föra berättelsen framåt, avslutningsvis så läser man boken som vanligt tillsammans.(Om någon vill läsa mer om detta så finns ett avsnitt i boken "LÄSlust & LÄTTläst" sid.135, om hur man jobbar med sk. "Guided reading" i Nya Zeeland).


Tycker det är intressant att jobba med bilder och bestämde mig för att testa detta på en sagostund för 4-5-åringar. Jag valde Gittan och Älgbrorsorna, då den har ganska innehållsrika bilder. Använde mig av diabilder, så att alla kunde se bilderna bra. Så istället för att läsa texthäftet som medföljer diabilderna som vanligt så började vi med att bara titta på bilderna.
Barnen fick tala om vad de såg på bilderna och gissa sig fram i berättelsen utifrån bilderna, jag ställde följdfrågor ibland för att vi skulle komma framåt i berättelsen. När vi var klara så hade en hel berättelse skapats utan att jag hade läst någon text alls. Då började vi om från början med bilderna men denna gång så läste jag texten till som vanligt.


Det var väldigt roligt att "gå på bildpromenad" genom en bok på det här sättet. Det fungerade bra, då det var 10 stycken barn, kanske skulle vara svårt med en alltför stor grupp. Det blev som en sorts bildanalys och det var intressant att se hur bilderna fungerar och vad de ger för intryck när de inte ses i samband med den tillhörande texten.
Intressant också att se hur länge barnen kunde prata om samma bild.
Kommer nog att fortsätta med det här, kanske blir ett Gittan-tema, på bildpromenad med Gråvargarna och sen med Fårskallarna :)
Någon som har gjort nåt liknande och har tips eller andra tips på hur man kan jobba med bilder och böcker?


/ Nina, på Bomhus bibliotek

onsdag 6 februari 2008

Hej
jag har i många år arbetat med vad jag kallar "Bokteater". En teaterföreställning för barn där jag gestalar olika figurer ur barnböcker för att få barn intresserade av att läsa böcker. Jag har jobbat med teater vid sidan av mitt biblitotekariejobb hela min tid på bibliotek och tycker det är bra när jag kan använda teaterns medel för att "lässtimulera barn".Jag har spelat på bibliotek, i skolor och på lärarutbildning.
Dramatisering är ett mycket bra medel att få barn intresserade av innehållet i böcker. I början av 80-talet när jag började som "boktant" i skolor räckte det med att berätta om boken och läsa högt. Men idag behövs mer och större uttryck för att intressera barn har jag tyckt mig märka.
Gudsan

tisdag 5 februari 2008

Yu-Gi-Oh!

Två pojkar i en 1:a kommer till mig och frågar ”Har ni Yu-Gi-Oh?” De är otroligt uppspelta och pratar hela tiden om hur bra serien är. Efteråt blir jag nyfiken på böckerna och lånar hem den första delen för att läsa.

Så här står det på BonnierCarlséns mangasida om serien:
”Yugi är väldigt populär och dyker upp lite överallt på pennställ, videofilmer, spel, t-shirts och mycket annat. Det finns kortspel, GameBoy, PlayStation-spel och animerade TV-serier. Yu-Gi-Oh! är spelet som ersatt Pokemon som Japans nummer ett. Idag finns det närmare 1000 olika Yu-Gi-Oh!-kort.” (Text från www.bcmanga.se)

Tydligen har det också arrangerats SM i kortspel 3 ggr med samlarkorten från Yu-Gi-Oh.

Detta låter ju jättebra, man skulle verkligen kunna fånga upp detta på biblioteket på olika sätt (tävlingar, utställningar osv).

Men är det någon som har läst Yu-Gi-Oh?
Jag skulle behöva diskutera innehållet med någon som läst. Jag tycker att det är bedrövligt mycket våld (sparkar och hopp på folk som redan är nedslagna, gigantiska knivar) och anspelningar på sex (en av huvudpersonerna ser porrfilmen ”Brudparadiset” och dessutom gör han ”porrstridsvagnens attack” mot en av tjejerna i serien( s 84.))
Jag vet inte om det är jag som överreagerar, men ska 7-åriga pojkar läsa detta?!? Det här är Shounen manga dvs manga som riktar sig till pojkar i åldrarna 8-14 år. Läser man BTJs omdömen får man intrycket av att detta är en vältecknad mangaserie som är på väg att bli populär i Sverige som man nog inte ska missa att köpa in.

Så i stället för att glatt ordna en ”Yu-Gi-Oh”-samlarkort-bytar-dag” har jag lust att gallra hela serien… Men jag ska läsa vidare i del 2, kanske jag ändrar uppfattning.

Ni får gärna ha synpunkter på mitt inlägg! Mitt största dilemma är:
Om man ska försöka få in mer i sin verksamhet från barnens egen lek- och kulturvärld ska man ju välja det som redan finns i barnens omvärld. Men om det inte känns bra - som i det här fallet - hur förhåller man sig då? Då är man tillbaka igen där man startade. Eller?

Anna, Knivsta bibliotek