tisdag 30 december 2008
onsdag 10 december 2008
Tusen och en natt - en sagoresa
Under hösten och våren pågår ett berättarprojekt i Smedjebacken under rubriken "Tusen och en natt - en sagoresa". Projektet bygger på att skapa ingångar till berättelser genom alla sinnen.
Projektet genomförs i olika led under vintern och våren. I höstas gick jag ut med en förfrågan till lärare om att vara med. Jag ville att de som anmälde sig skulle vara intresserade av att jobba med sagor och att jobba digitalt med sina klasser. Sex klasser med sammanlagt 105 elever ingår i projektet. Från årskurs 3-6.
I första skedet bjöd jag in lärarna till en inspirationsdag. De fick först göra några berättarövningar som jag fick tips om på LesArt i Berlin. Sedan fick de i grupper om två och två en välkänd saga att jobba med. Det blev Askungen, Snövit och Rödluvan. Instruktionerna var att utifrån sagan skriva ett storyboard. De fick ta max 10 stillbilder, förbereda en speakertext på max 1 minut, de fick leta ljudeffekter och musik som de ville ha med i sin digitala version av sagan. De fick också en kista full med rekvisita, de fick lera och papper och pennor till sitt förfogande. Planeringen och bildtagning fick ta en och en halv timme. Därefter fick de redigera ihop sin saga i PhotoStory. Innan dagen var slut tittade vi på resultatet och diskuterade hur de kunde jobba vidare i klassen på liknande sätt. Här är en av sagorna:
I andra skedet, som snart är genomfört, klär jag och min kollega ut oss till Scherazade och hennes syster (ur Tusen och en natt). Vi har åkt runt till nästa alla klasser med en kista full med sagor. Vi berättar först hur det gick till när vi räddade riket från den grymme Sultanen genom att berätta sagor som han inte kunde låta bli att älska (första sagan ur boken). Därefter berättar vi att de kommer att få jobba med sagor digitalt, vilket är populärt. Varje klass kommer att få jobba med sagor från någon världsdel så att vi i slutändan kommer att ha en samling digitala sagor från hela världen. Sagorna de får av oss består bara av text som jag laminerat på färgat papper. (Bilderna får de skapa själva)
Innan sportlovet är det dags för nästa skede. Då är de inbjudna hit till Biblioteket en klass i taget. Här kommer vi att ställa iordning ett rum där mitten kommer att bli "Sagornas Orienten". Där ska vi tillsammans med en dramapedagog dramatisera en annan saga ur Tusen och en natt. I den övriga delen av rummet kommer barnens produktioner, som representerar övriga världen, att finnas att se på pekskärmar och på annat sätt.
När de fått "upplevelsen" ska de få träffa Bisse Falk, författare och filmare, som kommer att inspirera dem till att skriva alldeles egna sagor. De har också möjlighet att tillsammans med en konstnär att få jobba med grafik för att göra illustrationer till sina sagor. Jag hoppas att vi sedan kan publicera sagorna så att varje elev kan få ett ex i gåva.
Projektet kommer att avslutas på Världsbokdagen då allt kommer att visas för allmänheten i Gamla Meken här i Smedjebacken.
Läs mer på bloggen boksmedjan.wordpress.com
Projektet genomförs i olika led under vintern och våren. I höstas gick jag ut med en förfrågan till lärare om att vara med. Jag ville att de som anmälde sig skulle vara intresserade av att jobba med sagor och att jobba digitalt med sina klasser. Sex klasser med sammanlagt 105 elever ingår i projektet. Från årskurs 3-6.
I första skedet bjöd jag in lärarna till en inspirationsdag. De fick först göra några berättarövningar som jag fick tips om på LesArt i Berlin. Sedan fick de i grupper om två och två en välkänd saga att jobba med. Det blev Askungen, Snövit och Rödluvan. Instruktionerna var att utifrån sagan skriva ett storyboard. De fick ta max 10 stillbilder, förbereda en speakertext på max 1 minut, de fick leta ljudeffekter och musik som de ville ha med i sin digitala version av sagan. De fick också en kista full med rekvisita, de fick lera och papper och pennor till sitt förfogande. Planeringen och bildtagning fick ta en och en halv timme. Därefter fick de redigera ihop sin saga i PhotoStory. Innan dagen var slut tittade vi på resultatet och diskuterade hur de kunde jobba vidare i klassen på liknande sätt. Här är en av sagorna:
I andra skedet, som snart är genomfört, klär jag och min kollega ut oss till Scherazade och hennes syster (ur Tusen och en natt). Vi har åkt runt till nästa alla klasser med en kista full med sagor. Vi berättar först hur det gick till när vi räddade riket från den grymme Sultanen genom att berätta sagor som han inte kunde låta bli att älska (första sagan ur boken). Därefter berättar vi att de kommer att få jobba med sagor digitalt, vilket är populärt. Varje klass kommer att få jobba med sagor från någon världsdel så att vi i slutändan kommer att ha en samling digitala sagor från hela världen. Sagorna de får av oss består bara av text som jag laminerat på färgat papper. (Bilderna får de skapa själva)
Innan sportlovet är det dags för nästa skede. Då är de inbjudna hit till Biblioteket en klass i taget. Här kommer vi att ställa iordning ett rum där mitten kommer att bli "Sagornas Orienten". Där ska vi tillsammans med en dramapedagog dramatisera en annan saga ur Tusen och en natt. I den övriga delen av rummet kommer barnens produktioner, som representerar övriga världen, att finnas att se på pekskärmar och på annat sätt.
När de fått "upplevelsen" ska de få träffa Bisse Falk, författare och filmare, som kommer att inspirera dem till att skriva alldeles egna sagor. De har också möjlighet att tillsammans med en konstnär att få jobba med grafik för att göra illustrationer till sina sagor. Jag hoppas att vi sedan kan publicera sagorna så att varje elev kan få ett ex i gåva.
Projektet kommer att avslutas på Världsbokdagen då allt kommer att visas för allmänheten i Gamla Meken här i Smedjebacken.
Läs mer på bloggen boksmedjan.wordpress.com
tisdag 9 december 2008
Bok-event för årskurs 7: Isdraken
Bok-event ”Isdraken” av Mikael Engström
Genomfört i Motala med elever från årskurs 7, måndagen den 26 maj 2008 under 3 1/2 timme.
Genomfört i Motala med elever från årskurs 7, måndagen den 26 maj 2008 under 3 1/2 timme.
Vi hyrde lokaler vid Varamon, frisksportarnas stuga - en total idyll med sol, vatten coh härlig sommar! Initivativet till evenet kom från bibliotekarierna i Motala, Anna-Karin Lundell och Marie Wissting.
Ett pressmeddelande skickades ut då detta var det första bok-eventet som genomförs för ungdomar inom läsfrämjandeprojektet Bokens alla sidor. Mer om det finns att läsa på Länsbibliotek Östergölands hemsida.
Önskemål från bibliotekarierna och läraren var att låta elevern få arbeta med film och digitala medier. Jag kontaktade då två konstnärer som båda arbetat med animation och unga, samt en mediepedagog med vana av digitala medier och ungdomar. Vi delade upp klassen i fyra grupper och jag tog själv hand om en grupp där vi arbetade med dramaövningar och kreativt skrivande. Varje grupp fick arbeta med ett medium och en kulturaktör - animation, digital bild, drama och skrivande samt serieteckning med kol i storformat.
Ett pressmeddelande skickades ut då detta var det första bok-eventet som genomförs för ungdomar inom läsfrämjandeprojektet Bokens alla sidor. Mer om det finns att läsa på Länsbibliotek Östergölands hemsida.
Önskemål från bibliotekarierna och läraren var att låta elevern få arbeta med film och digitala medier. Jag kontaktade då två konstnärer som båda arbetat med animation och unga, samt en mediepedagog med vana av digitala medier och ungdomar. Vi delade upp klassen i fyra grupper och jag tog själv hand om en grupp där vi arbetade med dramaövningar och kreativt skrivande. Varje grupp fick arbeta med ett medium och en kulturaktör - animation, digital bild, drama och skrivande samt serieteckning med kol i storformat.
En hel del teknik behövdes, vilket jag som tur är hade tillgång till via min "vanliga" arbetsplats, Östergötlands länsmuseum. En del teknik bidrog även kulturaktörerna med.
Eventet inleddes med att jag påtog mig rollen som Mik, sittandes på golvet i en stor sal med eleverna i en halvcirkel på golvet framför mig. Jag berättade i jag-form, försökte leva mig in i rollen, något som var ganska lätt då boken är stark och ger god inspiraton.
Berättelsen i kortform
Boken handlar om Mik, en tonårspojke, som inte har det så lätt. Han lever i en förort i Stockholmstrakten med sin pappa som är alkoholist och sin äldre bror Tony. Tony är den som ser till att det finns mat, att räkningar betalas osv. Pappan tar inget ansvar alls, tvärtom. Mik beundrar sin bror och har dubbla känslor för sin far. Nån form av kärlek, men också ett starkt hat. Efter att pappan dryckit sig redlös en gång för mycket rycker sociala in och ambulansen hämtar honom. Då har polisen redan hämtat Tony till förhör, hans sätt att försörja familjen har inte varit lagligt! Kvar hemma i lägenheten blir Mik, ensam – ormen ensam pratar han om själv. Ormen ensam dyker upp och skaver. Mik vill inte känna, vill inte möta ormen ensam. Sociala transporterar sen Mik till Selet och Lena, pappans syster. Hon är distriktssköterska där långt upp i norr. (Persongalleriet i Selet är ganska speciellt – men inget som tas upp i eventet i större utsträckning då vi har ont om tid. ) Hos Lena trivs Mik. Han får vänner och acceptans. Där vill han stanna. Men sociala (i form av karaktärerna kallade ”Papegojtanten” och ”Guldtanden”) vill annorlunda. Lena är f d alkoholist och som sådan inte lämplig. Mik hamnar i fosterfamilj. Där finns det hundar, något hundrädde Mik inte uppskattar. Det är en dålig fosterfamilj, där Mik mest är obetald arbetskraft och någon att trycka ner. Pappan i familjen framställs som ytterst känslokall och diktatorisk, något sonen i familjen tycks ha ärvt. Mik rymmer, men förs tillbaka då han snattat för att få mat. Han tar pengar och rymmer igen, denna gång hela vägen till Selet. Där tar vännerna emot och tillsammans förbereder de sig för vidare flykt. Sommaren går och flotten packas med tält, mat mm. Mik har det bra, men vet att sociala kan dyka upp när som helst. Det gör dom – och Mik och hans vänner flyr utför forsen. Någon dag senare når de ett vattenfall som är för stort, för farligt. De överlever men tvingas hem igen. Mik blir kvar och hela bygden kämpar för att han ska få stanna. Sociala lyssnar inte utan dyker upp med polis mitt under en lektion. Det har hunnit bli vinter och Mik flyr ut på isen – ut till det farliga, dit där isen när som helst kan brista och strömmarna kommer att dra ner honom under isen. Media, polis, skolkamrater – hela byn står snart på isen. Mik vägrar komma tillbaka. Till slut lovar sociala att se över beslutet en gång till – då brister isen och Mik försvinner under den. I sista sekunden hackar Bengt, en av de roliga karaktärerna i Selet, hål i isen och får upp honom. Där slutar berättelsen.
Efter att ha fört berättelsen ända fram till iskanten, där isen knakar under fötterna på Mik, avbröt jag, utan att avslöja slutet. Vi pratade kort om hur eleverna uppfattat Mik och de andra personerna i boken. Därefter gick varje grupp iväg med sin kulturaktör för att prata vidare och jobba praktiskt.
Boken handlar om Mik, en tonårspojke, som inte har det så lätt. Han lever i en förort i Stockholmstrakten med sin pappa som är alkoholist och sin äldre bror Tony. Tony är den som ser till att det finns mat, att räkningar betalas osv. Pappan tar inget ansvar alls, tvärtom. Mik beundrar sin bror och har dubbla känslor för sin far. Nån form av kärlek, men också ett starkt hat. Efter att pappan dryckit sig redlös en gång för mycket rycker sociala in och ambulansen hämtar honom. Då har polisen redan hämtat Tony till förhör, hans sätt att försörja familjen har inte varit lagligt! Kvar hemma i lägenheten blir Mik, ensam – ormen ensam pratar han om själv. Ormen ensam dyker upp och skaver. Mik vill inte känna, vill inte möta ormen ensam. Sociala transporterar sen Mik till Selet och Lena, pappans syster. Hon är distriktssköterska där långt upp i norr. (Persongalleriet i Selet är ganska speciellt – men inget som tas upp i eventet i större utsträckning då vi har ont om tid. ) Hos Lena trivs Mik. Han får vänner och acceptans. Där vill han stanna. Men sociala (i form av karaktärerna kallade ”Papegojtanten” och ”Guldtanden”) vill annorlunda. Lena är f d alkoholist och som sådan inte lämplig. Mik hamnar i fosterfamilj. Där finns det hundar, något hundrädde Mik inte uppskattar. Det är en dålig fosterfamilj, där Mik mest är obetald arbetskraft och någon att trycka ner. Pappan i familjen framställs som ytterst känslokall och diktatorisk, något sonen i familjen tycks ha ärvt. Mik rymmer, men förs tillbaka då han snattat för att få mat. Han tar pengar och rymmer igen, denna gång hela vägen till Selet. Där tar vännerna emot och tillsammans förbereder de sig för vidare flykt. Sommaren går och flotten packas med tält, mat mm. Mik har det bra, men vet att sociala kan dyka upp när som helst. Det gör dom – och Mik och hans vänner flyr utför forsen. Någon dag senare når de ett vattenfall som är för stort, för farligt. De överlever men tvingas hem igen. Mik blir kvar och hela bygden kämpar för att han ska få stanna. Sociala lyssnar inte utan dyker upp med polis mitt under en lektion. Det har hunnit bli vinter och Mik flyr ut på isen – ut till det farliga, dit där isen när som helst kan brista och strömmarna kommer att dra ner honom under isen. Media, polis, skolkamrater – hela byn står snart på isen. Mik vägrar komma tillbaka. Till slut lovar sociala att se över beslutet en gång till – då brister isen och Mik försvinner under den. I sista sekunden hackar Bengt, en av de roliga karaktärerna i Selet, hål i isen och får upp honom. Där slutar berättelsen.
Efter att ha fört berättelsen ända fram till iskanten, där isen knakar under fötterna på Mik, avbröt jag, utan att avslöja slutet. Vi pratade kort om hur eleverna uppfattat Mik och de andra personerna i boken. Därefter gick varje grupp iväg med sin kulturaktör för att prata vidare och jobba praktiskt.
Berättandet tog ungefär 20 minuter. Resten av tiden ägnades åt den praktiska delen. Att animera och jobba med digital bild är tidskrävande och där handlade det om att få prova på, inte göra långfilmer! Dramaövningarna ledde fram till att eleverna hittade på ett alternativt slut, något som visade sig var nåt många av grupperna valt att göra. Eleverna arbetade intensivt med sina olika medier och lunch intogs under arbetet.
Dagen avslutades med att alla grupper visade upp sina produktioner, under stort jubel!
Egna reflektioner:
Intressant var att se vad eleverna fokuserade på. Många hade låtit Papegojtanten få stort utrymme, och inte på ett trevligt sätt. Kanske är det så att för ungdomar symboliserar hon den vuxna som inte hör, inte förstår och inte ser? Intressant är också att ingen egentligen var intresserad av att veta hur boken slutade, utan de körde egna slut, egna versioner - oklart hur det ska tolkas! Nackdelen med att använda alla dessa medier var att alla hade velta prova allt, nu fick bara några filma t ex. Spännande är också att se vilken kraft det ligger i berättandet, i att i jag-form berätta bokens huvuddrag - det där med att fånga folk med rösten, ändra röstläga och stämingen i rummet ändras! Prova får ni se!
Intressant var att se vad eleverna fokuserade på. Många hade låtit Papegojtanten få stort utrymme, och inte på ett trevligt sätt. Kanske är det så att för ungdomar symboliserar hon den vuxna som inte hör, inte förstår och inte ser? Intressant är också att ingen egentligen var intresserad av att veta hur boken slutade, utan de körde egna slut, egna versioner - oklart hur det ska tolkas! Nackdelen med att använda alla dessa medier var att alla hade velta prova allt, nu fick bara några filma t ex. Spännande är också att se vilken kraft det ligger i berättandet, i att i jag-form berätta bokens huvuddrag - det där med att fånga folk med rösten, ändra röstläga och stämingen i rummet ändras! Prova får ni se!
Lena Lindgren
projektledare för Bokens alla sidor, och till vardags museipedagog och utställningsproducent
Bok-event för årskurs 5: Skämmerskans dotter
Bok-event i Skänninge, där Emelia Sundblad är verksam som bibliotekarie. Eventet ägde rum på en tid som redan fanns inbokad för bokprat. Vi höll till på barnavdelningen där golvytan fungerade utmärkt som arbetsplats!
Målgrupp: årskurs 5, ca 15 elever
Bok: Skämmerskans dotter, Lene Kaaberbol
Tidsåtgång: 1 tim
Jag och min kollega Tova Sylvan mötte barnen inne på barnavdelningen. Där fick de sätta sig ner i en halvcirkel och så presenterade vi oss och berättade om att de skulle få vara med om ett lite annorlunda bokprat. Vi pratade om att man kan uppleva en bok på många olika sätt, om de fem sinnena. Därefter visade jag upp boken och förklarade att jag nu skulle berätta för dem hur det är att vara skämmerskans dotter. Jag hade tagit på mig en medeltida kjortel och satte mig nu ner på golvet, med blicken riktad neråt.
Skämmerskans dotter – bokpresentation
Presentationen gjorde jag i jag-form, som om jag vore Dina, skämmerskans dotter. Jag har valt att fokusera på det utanförskap som hon upplever. Att ingen vill vara hennes vän pga hennes skämmerskaögon. Att hon inte ser ögonen som en gåva, snarare en förbannelse. Jag berättade om Cilla, hon som alla tjejer i byn vill vara med och om den gången när hon lät mig vara med och leka. Om hur det kändes när jag stod mitt i ringen, med förbundna ögon och sjöng alla verser på sången. Jag kunde den, jag var så duktig och jag fick vara med. Och, sen hur jag blir våt, hur Cilla kastat illalluktande vätska på mig där jag stod och sjöng. Då kunde jag inte hejda mig utan använde skämmerskaögonen på henne. Jag utövade den makt som får folk att undvika mig. Den makt som mor säger är en gåva. Gåvan som gör att jag alltid är ensam, att jag aldrig får vara med, att jag inte har några vänner. Jag avslutade berättelsen med att mor kallats bort till Dunark och att hon ännu inte kommit hem trots att det gått ett helt dygn.
Därefter kom Tova in som Drakan och berättade om varför han kallat på skämmerskan, Dinas mor. Om försöken att få bort Nico för att själv få all makt, för att bli erkänd och inte längre kallas oäkting. Om drakarna och dess blod, om behovet av hämd.
Efter presentationen frågade vi vad barnen tänkte om Dina och Drakan, om de hade något gemensamt som de kunde se. Samtalet handlade om deras utanförskap och orsakerna bakom den. Om att inte passa in, att inte bli sedd.
Eleverna delades in i grupper, 3-4 barn per grupp. Varje grupp fick papper, metalltråd och maskeringstejp. Med hjälp av det skulle de sedan tillsammans gestalta ordet ensamhet. Vi fanns till hands för att hjälpa dem igång, något som behövdes då det inte är lätt att förstå vad man förväntas göra och materialen man fått att jobba med är starkt begränsade. När de fått lite mer hjälp på traven kom de dock igång ordentligt och vi kunde ägnat betydligt längre tid åt den skapande delen. Först tecknade de med tråd på papperet, vilket är förståeligt då de inte är vana att gestalta konstnärligt utan papper och penna. Men ju längre de höll på, desto mer kreativa blev dom och formerna växte utanför papperet, upp i luften. Tiden gjorde att vi tvingades stoppa. Därefter hade vi en genomgång där varje grupp fick berätta om sin skapelse. Några var väldigt bra. En grupp hade ett långt resonemang utifrån sin gestaltning där de gjort en person som var ”för lång”, en som var för underlig osv och sen några som var ”normala” vilket gav upphov till vad som kunde blivit en mycket spännande diskussion om vad som är normalt. Vi hann dessvärre bara nosa på den diskussionen, men skickade den vidare med läraren som var med.
Sen var det slut. Vi berättade om Dina som nu stod inför ett knepigt val – hennes mor står på torget i Dunark, fastbunden i väntan på att draken ska äta upp henne. Dina är efterlyst tillsammans med Nico. Några vänner ska försöka frita hennes mor, kan dina följa med? Hon riskerar att äventyra hela aktionen då hon kan bli igen känd, men kan hon välja att stanna i gömstället när hon vet att modern är i allvarlig fara? Det dilemmat lämnade vi eleverna med, samtidigt som deras lärare fick med sig ett ex av boken att använda som högläsningsbok vid senare tillfälle.
Rekvisita
papper på rulle
metalltråd och avbitartänger
maskeringstejp
kjortel och mantel till Dina och Drakan
Egen reflektion:
Skämmerskans dotter är mycket tacksam att arbeta med, finns massor att ösa ur i den boken. Jag valde att fokusera på just ensamheten och att vara extra tydlig med det eftersom barnen inte var så gamla. Ville inte att det skulle bli för svårt för dem då vi för in annat som är ovant och därmed främmande. Ensamhet är ett tacksamt begrepp att jobba med då det är något de allra flesta kan relatera till. Att berätta i jag-form är suveränt, det funkar otroligt bra och barnen lyssnar verkligen intensivt. en av dem tackade efteråt för ”teatern”, vilket jag tolkade som ett gott betyg. Den konstnärliga gestaltningsövningen krävde en del förklaring, jag använde ord som gör en form, visa hur det känns att vara ensam, bygg etc istället för ordet gestalta som är väl svårt för denna målgrupp. Sedan handlade det om att stötta dem och få dem att komma igång, därefter gav det sig själv och deras kreativitet flödade på ett mycket bra och spännande sätt, särskilt när det började berätta för varandra och de andra grupperna om hur de hade tänkt och varför de gjort som de gjort. Hade varit kul att ha mer tid till detta och till samtalen som kom utifrån gestaltningarna. Jag upplevde att hela programmet funkade bra och att barnen blev väldigt sugna på att läsa boken.
Lena Lindgren
2008-12-01
Målgrupp: årskurs 5, ca 15 elever
Bok: Skämmerskans dotter, Lene Kaaberbol
Tidsåtgång: 1 tim
Jag och min kollega Tova Sylvan mötte barnen inne på barnavdelningen. Där fick de sätta sig ner i en halvcirkel och så presenterade vi oss och berättade om att de skulle få vara med om ett lite annorlunda bokprat. Vi pratade om att man kan uppleva en bok på många olika sätt, om de fem sinnena. Därefter visade jag upp boken och förklarade att jag nu skulle berätta för dem hur det är att vara skämmerskans dotter. Jag hade tagit på mig en medeltida kjortel och satte mig nu ner på golvet, med blicken riktad neråt.
Skämmerskans dotter – bokpresentation
Presentationen gjorde jag i jag-form, som om jag vore Dina, skämmerskans dotter. Jag har valt att fokusera på det utanförskap som hon upplever. Att ingen vill vara hennes vän pga hennes skämmerskaögon. Att hon inte ser ögonen som en gåva, snarare en förbannelse. Jag berättade om Cilla, hon som alla tjejer i byn vill vara med och om den gången när hon lät mig vara med och leka. Om hur det kändes när jag stod mitt i ringen, med förbundna ögon och sjöng alla verser på sången. Jag kunde den, jag var så duktig och jag fick vara med. Och, sen hur jag blir våt, hur Cilla kastat illalluktande vätska på mig där jag stod och sjöng. Då kunde jag inte hejda mig utan använde skämmerskaögonen på henne. Jag utövade den makt som får folk att undvika mig. Den makt som mor säger är en gåva. Gåvan som gör att jag alltid är ensam, att jag aldrig får vara med, att jag inte har några vänner. Jag avslutade berättelsen med att mor kallats bort till Dunark och att hon ännu inte kommit hem trots att det gått ett helt dygn.
Därefter kom Tova in som Drakan och berättade om varför han kallat på skämmerskan, Dinas mor. Om försöken att få bort Nico för att själv få all makt, för att bli erkänd och inte längre kallas oäkting. Om drakarna och dess blod, om behovet av hämd.
Efter presentationen frågade vi vad barnen tänkte om Dina och Drakan, om de hade något gemensamt som de kunde se. Samtalet handlade om deras utanförskap och orsakerna bakom den. Om att inte passa in, att inte bli sedd.
Eleverna delades in i grupper, 3-4 barn per grupp. Varje grupp fick papper, metalltråd och maskeringstejp. Med hjälp av det skulle de sedan tillsammans gestalta ordet ensamhet. Vi fanns till hands för att hjälpa dem igång, något som behövdes då det inte är lätt att förstå vad man förväntas göra och materialen man fått att jobba med är starkt begränsade. När de fått lite mer hjälp på traven kom de dock igång ordentligt och vi kunde ägnat betydligt längre tid åt den skapande delen. Först tecknade de med tråd på papperet, vilket är förståeligt då de inte är vana att gestalta konstnärligt utan papper och penna. Men ju längre de höll på, desto mer kreativa blev dom och formerna växte utanför papperet, upp i luften. Tiden gjorde att vi tvingades stoppa. Därefter hade vi en genomgång där varje grupp fick berätta om sin skapelse. Några var väldigt bra. En grupp hade ett långt resonemang utifrån sin gestaltning där de gjort en person som var ”för lång”, en som var för underlig osv och sen några som var ”normala” vilket gav upphov till vad som kunde blivit en mycket spännande diskussion om vad som är normalt. Vi hann dessvärre bara nosa på den diskussionen, men skickade den vidare med läraren som var med.
Sen var det slut. Vi berättade om Dina som nu stod inför ett knepigt val – hennes mor står på torget i Dunark, fastbunden i väntan på att draken ska äta upp henne. Dina är efterlyst tillsammans med Nico. Några vänner ska försöka frita hennes mor, kan dina följa med? Hon riskerar att äventyra hela aktionen då hon kan bli igen känd, men kan hon välja att stanna i gömstället när hon vet att modern är i allvarlig fara? Det dilemmat lämnade vi eleverna med, samtidigt som deras lärare fick med sig ett ex av boken att använda som högläsningsbok vid senare tillfälle.
Rekvisita
papper på rulle
metalltråd och avbitartänger
maskeringstejp
kjortel och mantel till Dina och Drakan
Egen reflektion:
Skämmerskans dotter är mycket tacksam att arbeta med, finns massor att ösa ur i den boken. Jag valde att fokusera på just ensamheten och att vara extra tydlig med det eftersom barnen inte var så gamla. Ville inte att det skulle bli för svårt för dem då vi för in annat som är ovant och därmed främmande. Ensamhet är ett tacksamt begrepp att jobba med då det är något de allra flesta kan relatera till. Att berätta i jag-form är suveränt, det funkar otroligt bra och barnen lyssnar verkligen intensivt. en av dem tackade efteråt för ”teatern”, vilket jag tolkade som ett gott betyg. Den konstnärliga gestaltningsövningen krävde en del förklaring, jag använde ord som gör en form, visa hur det känns att vara ensam, bygg etc istället för ordet gestalta som är väl svårt för denna målgrupp. Sedan handlade det om att stötta dem och få dem att komma igång, därefter gav det sig själv och deras kreativitet flödade på ett mycket bra och spännande sätt, särskilt när det började berätta för varandra och de andra grupperna om hur de hade tänkt och varför de gjort som de gjort. Hade varit kul att ha mer tid till detta och till samtalen som kom utifrån gestaltningarna. Jag upplevde att hela programmet funkade bra och att barnen blev väldigt sugna på att läsa boken.
Lena Lindgren
2008-12-01
Bok-event för årskurs 1: Hotellmysteriet
Bok-eventet ägde rum på Väderstad bibliotek, Östergötland, där Maude Kall är bibliotekarier. Jag tog, som projektledare för läsfrämjandeprojektet Bokens alla sidor, kontakt med biblioteket för att höra om intresse fanns för att genomföra ett bok-event där syftet är att låta barn möte boken på många olika sätt, med andra metoder än enbart läsande och text. Nedan följer en ganska detaljerad redogörelse för hur eventet gick till, tänkt att kunna användas av andra som är sugna på att göra något av de populära böckerna om LasseMajas detektivbyrå. Mer om Bokens alla sidor kan läsas på Länsbibliotek Östergötlands webbplats.
Målgrupp: en årskurs 1:a som var inbokade för bokprat, ca 20 elever
Bok: Hotellmysteriet, Martin Widmark och Helena Willis
Tidsåtgång: 1 tim
13 november 2008
Fem sinnen
Vi inledde med en kort presentation av oss själva, Tova Sylvan och jag. Därefter bad vi fem barn komma fram till oss. Fyra av dem fick en ögonbindel på sig. Vi bad övriga elever att inte berätta något. De fem utvalda eleverna fick sedan använda ett sinne vardera och gissa vad de såg, hörde, kände, luktade och smakade på. Alla gissade rätt utom killen som luktade på mjukmedel med äppledoft. (Säger en del om det syntetiska i den doften…). Det vi använde för övningen var:
Syn: Konstnärliga äpplen av Cezanne, samt en bild på äpplen från en matvaruaffär, inplastad bild i A4-format
Hörsel: en person åt äpple, nära barnets ena öra
Känsel: äpplen i en korg att känna på
Lukt: mjukmedel med äppeldoft i mugg, att lukta på
Smak: äppeljuice i glas att dricka
Därefter fick barnen sätta sig ner med de andra och vi ställde följande frågor:
Kan en bok kännas, smaka, lukta, höras, synas? Samtalet visade att det inte var något problem att få in alla sinnen, även om man var tvungen att tänka till lite på t ex det där med smak. Där gav vi exempel på hur det i en bok kan stå beskrivet att något smakar, på ett målade sätt så att det vattnas i munnen på läsaren, samma form av exempel gav vi när det gäller lukt. Känna på boken gav oss möjlighet att i all korthet berätta om äppelhyllor. Höra handlar om högläsning och hörböcker. Synas kan vara en bok som blir film, men också själva bokomslaget och vad det berättar och ger för upplevelser. Denna punkt går att utveckla mer till ett helt program där barnen får jobba med en och samma bok och t ex göra den på fem olika sätt.
Bokpresentation med viss dramatisering och kroppsövningar
Efter samtalet om alla sinnen och om det funkar på en bok övergick vi till den valda boken. Boktipset hade vi fått från bibliotekarien, som i sin tur pratat med läraren i fråga. Vi presenterade boken för barnen i korthet. Det visade sig att merparten av dom hade läst den och kände till figurerna Lasse och Maja väl. Alla hade dock inte läst den vilket gjorde att vi kunde jobba på som planerat, efter att ha förmanat de som redan läst den att inte avslöja slutet!
Bokpresentation
Nu är det jul i Valleby och Lasse och Maja ska jobba extra på stadshotellet. På själva julafton ska det komma en fin familj till hotellet. De heter Åkerö och ska bo i hotellets finaste rum. Familjen består av herr och fru Åkerö, deras dotter och en sällsynt och dyrbar hund av rasen kinesisk äppeltax!
Nu ska ni få möta de andra som arbetar på hotellet. Alla fyra har något gemensamt – de behöver alla snabbt ganska mycket pengar!
Tova och jag turades sedan om att gestalta nedanstående fyra personer. Det gjordes med enkla medel som t ex en kockmössa och en basker, samt tydligt kroppsspråk och överdrivna dialekter. Syftet var att visa på att alla dessa var i stort behov av pengar pga olika orsaker, samt att ge dem lite karaktär.
Rune Andersson (sur receptionist med frimärksintresse) :
God dag, jag heter Rune Andersson, ni får kalla mig herr Andersson, tack. Jag arbetar i receptionen och har det viktiga ansvaret att ta hand om alla hotellets gäster, så egentligen har jag inte tid att vara här. Mitt stora intresse är att samla på frimärken, just nu finns det ett väldigt sällsynt exemplar till salu – om jag bara hade 200.000 kr så skulle det bli mitt!
Pierre Chaloppes (fransman med basker) :
Salut! Jag är från Frankrike och här på hotellet är det jag som städar. Jag längtar tillbaka till Frankrike, men ibland skickar min mamma presenter därifrån, igår fick jag goda ostar! Jag tror hon vill att jag ska komma hem igen! Kanske kan hon låna mig pengar, så att jag och Riita kan öppna en egen fransk restaurang. 200.000 kr skulle sitta fint!
Ronny Hazelwood (hotellägare, stor och bullrig) :
Hello! Mitt namn är Ronny Hazelwood och jag är direktör här på hotellet. Jag kom hit en dagl, övergiven av frun, och tänkte sitta vid havet och skriva dikter – mnen så fick jag se hotellet, fallfärdigt och övergivet. Jag satsade allt jag hade och fixade till hela hotellet, men nu är mina pengar slut och för att rädda hotellet måste jag få ihop minst 200.000 kr.
Riita Heijalainen (kock med drömmar om egen restaurang, glad och positiv) : Gottag, jak är fran Finland. Det är jak som lagar maten här på hotellet. Här är bra, men jak drömmer om att öppna eken restaurang i Frankrike. Men det är durt att öppna restaurang. Jak behöver mycke, mycke pengar och vill inte låna av någon mamma. Jak kan själv..
Efter presentationen bad vi eleverna att visa hur man ser ut o man är sur, blyg, kär osv. De stod upp och visade med hela kroppen hur olika känslor såg ut. Fungerade mycket bra och var roligt för både oss och dem. Dessutom blev det en välbehövlig paus i att sitta och lyssna – att få stå och göra, använda hela kroppen.
Vi avrundade känsloövningen och förde berättelsen framåt genom att berätta om hur den fina familjen Åkerö med sin hund kommer till hotellet men att man på kvällen efter julfirandet hörs fru Åkerös skrik över hela hotellet – hunden är borta! Hela personalen hjälper till att leta, men ingen hund hittas. Är den stulen och vem är i så fall hundtjuv?
Denna fråga gick vidare till barnen, som därmed fick ta rollen som Maja och Lasse – vem tror ni kan ha stulit den sällsynta äppeltaxen, värd 200.000 kr. vi diskuterade tänkbara lösningar i all korthet eftersom många av barnen redan visste hur boken slutade. Intressant att notera är att samtalet tog en helt annan vändning här. Barnen hade frågor om vad som hände med dottern till familjen Åkerö. Detta då det är familjen själva som drogat hunden och gömt den i en väska för att kunna bo gratis på fina hotell. Mamman och pappan togs av polisen. I boken nämns dock inte hur det går för dotter och hunden. Dottern är ganska osynlig i boken, men för barnen i årskurs 1 var det hennes öde som de ville veta mer om, kanske för att de kunde relatera till just barnet och barnets upplevelser? Samtalet kom att handla om vad som händer med ett barn när föräldrarna begår brott. Det blev ett ganska långt samtal, som vi avbröt när barnen började bli lite väl privata (och berätta om släktingar som fått fortkörningsböter etc…). Detta samtal anser jag vara mycket viktigt och väl värt att stanna kvar i, problemet är dock när barnen blir för privata och avslöjar ”familjehemligheter”. Då gäller det att läraren är med och kan ta tag i det vid ett senare tillfälle, tillsammans med den eleven, inte i storgrupp.
Praktisk övning, konstnärlig gestaltning
Efter samtalet fick barnen göra egna stämplar i ett lätthanterligt material. Man ristar in det mönster, den symbol man vill ha, med en vanlig blyertspenna. Sedan fick de trycka sin stämpel på ett stort vitt papper på golvet, alla på samma papper så att det blir som en tapet, eller kanske som presentpapper. Stämpeln fick man sen ta med sig hem. Den går ju att använda gång på gång om man bara har stämpelfärg eller målar på den med en lite krämig färg eller vattenfärger.
Vi avrundade. Barnen genomförde sina boklån, tog stämplar, låneböcker och ett äpple med sig hem.
Rekvisita som vi använde:
Äpplen
Äppeljuice
Äppeldoft av något slag
Korg
bild av äpplen
Ögonbindlar
Kavaj
Basker
Kockmössa
Glasögon på nästippen
Papper
”Frigolit”klossar
Stämpeldynor
Blyertspennor
Egen reflektion: Det fungerade bra att arbeta med bokprat på detta sätt. Ett problem var att många redan läst den valda boken, men det var ett problem som var enkelt att lösa. Läraren själv var mycket fascinerad över att barnen kom ihåg boken så detaljerat, så där var det m a o ingen nackdel att de redan läst boken. De fem sinnena-övningen fungerade väl och gav en naturlig ingång i samtalet om hur en bokupplevelse kan tilltala och påverkar oss. Bokpresentationen med dramatisering och kroppsövning funkade också den bra, trots att jag personligen tyckte att själva boken var mycket dålig med taffliga, stereotypa personteckningar och genomskinlig story. Men, boken är omtyckt av barnen och det kanske är så att det inte får vara för svårt för att de ska kunna ta till sig den? Mest intressant var att de fäste så stor vikt vid vad som hände med dottern. Det står inget om det i boken och dottern har ingen framträdande roll alls i berättelsen, tvärtom. För mig kändes hon väldigt anonym och intetsägande, men för barnen var det där fokus låg – vad hände med henne när mamma och pappa hamnade i fängelset? Viktigt där var att läraren deltog: Läraren känner eleverna och kan vid behov följa upp ett sådant samtal. Den praktiska övningen var lätt att sätta igång och tog lagom lång tid med tanke på att vi bara hade en timme till förfogande för hela programmet. Ev kan man där vara tydligare med att de ska göra något från boken, dvs någon detalj eller något de tänker på efter att ha fått ta del av boken. man kan också vara tydligare med att alla ska jobba på samma papper, att det blir en slags kollektiv bild, en slags sammanfattning av boken utifrån alla elevernas synpunkter och stämpelbilder.
Lena Lindgren
2008-12-01
Målgrupp: en årskurs 1:a som var inbokade för bokprat, ca 20 elever
Bok: Hotellmysteriet, Martin Widmark och Helena Willis
Tidsåtgång: 1 tim
13 november 2008
Fem sinnen
Vi inledde med en kort presentation av oss själva, Tova Sylvan och jag. Därefter bad vi fem barn komma fram till oss. Fyra av dem fick en ögonbindel på sig. Vi bad övriga elever att inte berätta något. De fem utvalda eleverna fick sedan använda ett sinne vardera och gissa vad de såg, hörde, kände, luktade och smakade på. Alla gissade rätt utom killen som luktade på mjukmedel med äppledoft. (Säger en del om det syntetiska i den doften…). Det vi använde för övningen var:
Syn: Konstnärliga äpplen av Cezanne, samt en bild på äpplen från en matvaruaffär, inplastad bild i A4-format
Hörsel: en person åt äpple, nära barnets ena öra
Känsel: äpplen i en korg att känna på
Lukt: mjukmedel med äppeldoft i mugg, att lukta på
Smak: äppeljuice i glas att dricka
Därefter fick barnen sätta sig ner med de andra och vi ställde följande frågor:
Kan en bok kännas, smaka, lukta, höras, synas? Samtalet visade att det inte var något problem att få in alla sinnen, även om man var tvungen att tänka till lite på t ex det där med smak. Där gav vi exempel på hur det i en bok kan stå beskrivet att något smakar, på ett målade sätt så att det vattnas i munnen på läsaren, samma form av exempel gav vi när det gäller lukt. Känna på boken gav oss möjlighet att i all korthet berätta om äppelhyllor. Höra handlar om högläsning och hörböcker. Synas kan vara en bok som blir film, men också själva bokomslaget och vad det berättar och ger för upplevelser. Denna punkt går att utveckla mer till ett helt program där barnen får jobba med en och samma bok och t ex göra den på fem olika sätt.
Bokpresentation med viss dramatisering och kroppsövningar
Efter samtalet om alla sinnen och om det funkar på en bok övergick vi till den valda boken. Boktipset hade vi fått från bibliotekarien, som i sin tur pratat med läraren i fråga. Vi presenterade boken för barnen i korthet. Det visade sig att merparten av dom hade läst den och kände till figurerna Lasse och Maja väl. Alla hade dock inte läst den vilket gjorde att vi kunde jobba på som planerat, efter att ha förmanat de som redan läst den att inte avslöja slutet!
Bokpresentation
Nu är det jul i Valleby och Lasse och Maja ska jobba extra på stadshotellet. På själva julafton ska det komma en fin familj till hotellet. De heter Åkerö och ska bo i hotellets finaste rum. Familjen består av herr och fru Åkerö, deras dotter och en sällsynt och dyrbar hund av rasen kinesisk äppeltax!
Nu ska ni få möta de andra som arbetar på hotellet. Alla fyra har något gemensamt – de behöver alla snabbt ganska mycket pengar!
Tova och jag turades sedan om att gestalta nedanstående fyra personer. Det gjordes med enkla medel som t ex en kockmössa och en basker, samt tydligt kroppsspråk och överdrivna dialekter. Syftet var att visa på att alla dessa var i stort behov av pengar pga olika orsaker, samt att ge dem lite karaktär.
Rune Andersson (sur receptionist med frimärksintresse) :
God dag, jag heter Rune Andersson, ni får kalla mig herr Andersson, tack. Jag arbetar i receptionen och har det viktiga ansvaret att ta hand om alla hotellets gäster, så egentligen har jag inte tid att vara här. Mitt stora intresse är att samla på frimärken, just nu finns det ett väldigt sällsynt exemplar till salu – om jag bara hade 200.000 kr så skulle det bli mitt!
Pierre Chaloppes (fransman med basker) :
Salut! Jag är från Frankrike och här på hotellet är det jag som städar. Jag längtar tillbaka till Frankrike, men ibland skickar min mamma presenter därifrån, igår fick jag goda ostar! Jag tror hon vill att jag ska komma hem igen! Kanske kan hon låna mig pengar, så att jag och Riita kan öppna en egen fransk restaurang. 200.000 kr skulle sitta fint!
Ronny Hazelwood (hotellägare, stor och bullrig) :
Hello! Mitt namn är Ronny Hazelwood och jag är direktör här på hotellet. Jag kom hit en dagl, övergiven av frun, och tänkte sitta vid havet och skriva dikter – mnen så fick jag se hotellet, fallfärdigt och övergivet. Jag satsade allt jag hade och fixade till hela hotellet, men nu är mina pengar slut och för att rädda hotellet måste jag få ihop minst 200.000 kr.
Riita Heijalainen (kock med drömmar om egen restaurang, glad och positiv) : Gottag, jak är fran Finland. Det är jak som lagar maten här på hotellet. Här är bra, men jak drömmer om att öppna eken restaurang i Frankrike. Men det är durt att öppna restaurang. Jak behöver mycke, mycke pengar och vill inte låna av någon mamma. Jak kan själv..
Efter presentationen bad vi eleverna att visa hur man ser ut o man är sur, blyg, kär osv. De stod upp och visade med hela kroppen hur olika känslor såg ut. Fungerade mycket bra och var roligt för både oss och dem. Dessutom blev det en välbehövlig paus i att sitta och lyssna – att få stå och göra, använda hela kroppen.
Vi avrundade känsloövningen och förde berättelsen framåt genom att berätta om hur den fina familjen Åkerö med sin hund kommer till hotellet men att man på kvällen efter julfirandet hörs fru Åkerös skrik över hela hotellet – hunden är borta! Hela personalen hjälper till att leta, men ingen hund hittas. Är den stulen och vem är i så fall hundtjuv?
Denna fråga gick vidare till barnen, som därmed fick ta rollen som Maja och Lasse – vem tror ni kan ha stulit den sällsynta äppeltaxen, värd 200.000 kr. vi diskuterade tänkbara lösningar i all korthet eftersom många av barnen redan visste hur boken slutade. Intressant att notera är att samtalet tog en helt annan vändning här. Barnen hade frågor om vad som hände med dottern till familjen Åkerö. Detta då det är familjen själva som drogat hunden och gömt den i en väska för att kunna bo gratis på fina hotell. Mamman och pappan togs av polisen. I boken nämns dock inte hur det går för dotter och hunden. Dottern är ganska osynlig i boken, men för barnen i årskurs 1 var det hennes öde som de ville veta mer om, kanske för att de kunde relatera till just barnet och barnets upplevelser? Samtalet kom att handla om vad som händer med ett barn när föräldrarna begår brott. Det blev ett ganska långt samtal, som vi avbröt när barnen började bli lite väl privata (och berätta om släktingar som fått fortkörningsböter etc…). Detta samtal anser jag vara mycket viktigt och väl värt att stanna kvar i, problemet är dock när barnen blir för privata och avslöjar ”familjehemligheter”. Då gäller det att läraren är med och kan ta tag i det vid ett senare tillfälle, tillsammans med den eleven, inte i storgrupp.
Praktisk övning, konstnärlig gestaltning
Efter samtalet fick barnen göra egna stämplar i ett lätthanterligt material. Man ristar in det mönster, den symbol man vill ha, med en vanlig blyertspenna. Sedan fick de trycka sin stämpel på ett stort vitt papper på golvet, alla på samma papper så att det blir som en tapet, eller kanske som presentpapper. Stämpeln fick man sen ta med sig hem. Den går ju att använda gång på gång om man bara har stämpelfärg eller målar på den med en lite krämig färg eller vattenfärger.
Vi avrundade. Barnen genomförde sina boklån, tog stämplar, låneböcker och ett äpple med sig hem.
Rekvisita som vi använde:
Äpplen
Äppeljuice
Äppeldoft av något slag
Korg
bild av äpplen
Ögonbindlar
Kavaj
Basker
Kockmössa
Glasögon på nästippen
Papper
”Frigolit”klossar
Stämpeldynor
Blyertspennor
Egen reflektion: Det fungerade bra att arbeta med bokprat på detta sätt. Ett problem var att många redan läst den valda boken, men det var ett problem som var enkelt att lösa. Läraren själv var mycket fascinerad över att barnen kom ihåg boken så detaljerat, så där var det m a o ingen nackdel att de redan läst boken. De fem sinnena-övningen fungerade väl och gav en naturlig ingång i samtalet om hur en bokupplevelse kan tilltala och påverkar oss. Bokpresentationen med dramatisering och kroppsövning funkade också den bra, trots att jag personligen tyckte att själva boken var mycket dålig med taffliga, stereotypa personteckningar och genomskinlig story. Men, boken är omtyckt av barnen och det kanske är så att det inte får vara för svårt för att de ska kunna ta till sig den? Mest intressant var att de fäste så stor vikt vid vad som hände med dottern. Det står inget om det i boken och dottern har ingen framträdande roll alls i berättelsen, tvärtom. För mig kändes hon väldigt anonym och intetsägande, men för barnen var det där fokus låg – vad hände med henne när mamma och pappa hamnade i fängelset? Viktigt där var att läraren deltog: Läraren känner eleverna och kan vid behov följa upp ett sådant samtal. Den praktiska övningen var lätt att sätta igång och tog lagom lång tid med tanke på att vi bara hade en timme till förfogande för hela programmet. Ev kan man där vara tydligare med att de ska göra något från boken, dvs någon detalj eller något de tänker på efter att ha fått ta del av boken. man kan också vara tydligare med att alla ska jobba på samma papper, att det blir en slags kollektiv bild, en slags sammanfattning av boken utifrån alla elevernas synpunkter och stämpelbilder.
Lena Lindgren
2008-12-01
fredag 5 december 2008
Filmade boktips
Efter vår "filmdebut" i Tällberg blev jag så sugen på att pröva på själv. Under hösten har jag samarbetat med en lärare på gymnasiet och resultatet har blivit några filmer som ni kan se här. Än så länge har jag bara fått två filmer att fungera, men det kommer...
Arbetet har gått till på följande sätt.
Jag var till mellanstadieklassen, en 4-5:a, och presenterade spökböcker (som var höstens tema inklusive författarbesök med Dan Höjer, som jag för övrigt varmt kan rekommendera). Eleverna läste och fick skriva manus till sina filmer utifrån de 5 punkter vi fick i Tällberg. Gymnasieläraren var till klassen efter någon vecka för att kolla hur det gick och för att berätta om filmningen. En förmiddag var jag och tre elever och gymnasieläraren på mellanstadieskolan och filmade. Vi tog in två elever åt gången i två olika rum och så fick de berätta om boken, läsa högt och sätta betyg på den medans gymnasieeleverna filmade och jag agerade "regissör" . Sen ställde jag frågor till eleverna för att få en lite mer avslappnad filmning där de inte tittade ned så mycket i papprena. Det var roligt tyckte nog både jag och eleverna. Vi var ute på skolgården och filmade olika miljöer; skakiga filmsnuttar i mörka trappor och annat som passande scener ur böckerna. Sedan redigerade gymnasieeleverna filmerna som sedan hade premiär på bibliotekets hemsida under barnboksveckan.
Jag funderar på att köra samma sak en gång till men då kanske med 5-åringar. Kanske låta elever från barn- och fritidsprogrammet sköta filmningen, men låta elever från teknikprogrammet ta hand om redigeringen. Vore också roligt att göra om samma sak igen med samma elever.
Arbetet har gått till på följande sätt.
Jag var till mellanstadieklassen, en 4-5:a, och presenterade spökböcker (som var höstens tema inklusive författarbesök med Dan Höjer, som jag för övrigt varmt kan rekommendera). Eleverna läste och fick skriva manus till sina filmer utifrån de 5 punkter vi fick i Tällberg. Gymnasieläraren var till klassen efter någon vecka för att kolla hur det gick och för att berätta om filmningen. En förmiddag var jag och tre elever och gymnasieläraren på mellanstadieskolan och filmade. Vi tog in två elever åt gången i två olika rum och så fick de berätta om boken, läsa högt och sätta betyg på den medans gymnasieeleverna filmade och jag agerade "regissör" . Sen ställde jag frågor till eleverna för att få en lite mer avslappnad filmning där de inte tittade ned så mycket i papprena. Det var roligt tyckte nog både jag och eleverna. Vi var ute på skolgården och filmade olika miljöer; skakiga filmsnuttar i mörka trappor och annat som passande scener ur böckerna. Sedan redigerade gymnasieeleverna filmerna som sedan hade premiär på bibliotekets hemsida under barnboksveckan.
Jag funderar på att köra samma sak en gång till men då kanske med 5-åringar. Kanske låta elever från barn- och fritidsprogrammet sköta filmningen, men låta elever från teknikprogrammet ta hand om redigeringen. Vore också roligt att göra om samma sak igen med samma elever.
Vilken är din superkraft? Läs- och skrivprojekt om superhjältar.
I Daniel Möllbergs Boken om superhjältar deklareras att vem som helst kan vara en superhjälte, och att vad som helst kan vara en superkraft - det gäller bara att hitta sin egen superkraft och lära sig att använda den.
Det tar vi fasta på i ett läs- och skrivprojekt på Hallsta skola i vår, där barnen i en 3:a kommer att få läsa superhjältehistorier, samtala om sina läsupplevelser och skriva sina egna superhältehistorier, med sig själva som huvudpersoner.
Jag jobbar tillsammans med barnboksförfattaren Kalle Güettler (som också jobbar i skolbiblioteket på Hallsta skola en dag i veckan) och klassens lärare i detta projekt. Vi kommer att ta fasta på barnens egna förkunskaper om superhjältar, presentara Boken om superhjältar (som blir vår "handbok") och andra superhjälteböcker som barnen får läsa och prata om. Vi har också tänkt se någon film om superhjältar och samtala kring den. Och när barnen kommit en bit på vägen i sina reflektioner kring superhjältar och kring sina egna tänkbara superkrafter ska de börja skriva. Det färdiga resultatet kommer att presenteras i en bok, som alla barn får göra ett eget exemplar av och som kommer att ställas ut på biblioteket till allmänhetens beskådan.
Nu behöver jag tips på superhjälteböcker och superhjältehistorier! Alla förslag tas tacksamt emot. Gärna här på bloggen, men ni kan också maila mig: erica. markne@norrtalje.se
Det tar vi fasta på i ett läs- och skrivprojekt på Hallsta skola i vår, där barnen i en 3:a kommer att få läsa superhjältehistorier, samtala om sina läsupplevelser och skriva sina egna superhältehistorier, med sig själva som huvudpersoner.
Jag jobbar tillsammans med barnboksförfattaren Kalle Güettler (som också jobbar i skolbiblioteket på Hallsta skola en dag i veckan) och klassens lärare i detta projekt. Vi kommer att ta fasta på barnens egna förkunskaper om superhjältar, presentara Boken om superhjältar (som blir vår "handbok") och andra superhjälteböcker som barnen får läsa och prata om. Vi har också tänkt se någon film om superhjältar och samtala kring den. Och när barnen kommit en bit på vägen i sina reflektioner kring superhjältar och kring sina egna tänkbara superkrafter ska de börja skriva. Det färdiga resultatet kommer att presenteras i en bok, som alla barn får göra ett eget exemplar av och som kommer att ställas ut på biblioteket till allmänhetens beskådan.
Nu behöver jag tips på superhjälteböcker och superhjältehistorier! Alla förslag tas tacksamt emot. Gärna här på bloggen, men ni kan också maila mig: erica. markne@norrtalje.se
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)