tisdag 30 december 2008
onsdag 10 december 2008
Tusen och en natt - en sagoresa
Under hösten och våren pågår ett berättarprojekt i Smedjebacken under rubriken "Tusen och en natt - en sagoresa". Projektet bygger på att skapa ingångar till berättelser genom alla sinnen.
Projektet genomförs i olika led under vintern och våren. I höstas gick jag ut med en förfrågan till lärare om att vara med. Jag ville att de som anmälde sig skulle vara intresserade av att jobba med sagor och att jobba digitalt med sina klasser. Sex klasser med sammanlagt 105 elever ingår i projektet. Från årskurs 3-6.
I första skedet bjöd jag in lärarna till en inspirationsdag. De fick först göra några berättarövningar som jag fick tips om på LesArt i Berlin. Sedan fick de i grupper om två och två en välkänd saga att jobba med. Det blev Askungen, Snövit och Rödluvan. Instruktionerna var att utifrån sagan skriva ett storyboard. De fick ta max 10 stillbilder, förbereda en speakertext på max 1 minut, de fick leta ljudeffekter och musik som de ville ha med i sin digitala version av sagan. De fick också en kista full med rekvisita, de fick lera och papper och pennor till sitt förfogande. Planeringen och bildtagning fick ta en och en halv timme. Därefter fick de redigera ihop sin saga i PhotoStory. Innan dagen var slut tittade vi på resultatet och diskuterade hur de kunde jobba vidare i klassen på liknande sätt. Här är en av sagorna:
I andra skedet, som snart är genomfört, klär jag och min kollega ut oss till Scherazade och hennes syster (ur Tusen och en natt). Vi har åkt runt till nästa alla klasser med en kista full med sagor. Vi berättar först hur det gick till när vi räddade riket från den grymme Sultanen genom att berätta sagor som han inte kunde låta bli att älska (första sagan ur boken). Därefter berättar vi att de kommer att få jobba med sagor digitalt, vilket är populärt. Varje klass kommer att få jobba med sagor från någon världsdel så att vi i slutändan kommer att ha en samling digitala sagor från hela världen. Sagorna de får av oss består bara av text som jag laminerat på färgat papper. (Bilderna får de skapa själva)
Innan sportlovet är det dags för nästa skede. Då är de inbjudna hit till Biblioteket en klass i taget. Här kommer vi att ställa iordning ett rum där mitten kommer att bli "Sagornas Orienten". Där ska vi tillsammans med en dramapedagog dramatisera en annan saga ur Tusen och en natt. I den övriga delen av rummet kommer barnens produktioner, som representerar övriga världen, att finnas att se på pekskärmar och på annat sätt.
När de fått "upplevelsen" ska de få träffa Bisse Falk, författare och filmare, som kommer att inspirera dem till att skriva alldeles egna sagor. De har också möjlighet att tillsammans med en konstnär att få jobba med grafik för att göra illustrationer till sina sagor. Jag hoppas att vi sedan kan publicera sagorna så att varje elev kan få ett ex i gåva.
Projektet kommer att avslutas på Världsbokdagen då allt kommer att visas för allmänheten i Gamla Meken här i Smedjebacken.
Läs mer på bloggen boksmedjan.wordpress.com
Projektet genomförs i olika led under vintern och våren. I höstas gick jag ut med en förfrågan till lärare om att vara med. Jag ville att de som anmälde sig skulle vara intresserade av att jobba med sagor och att jobba digitalt med sina klasser. Sex klasser med sammanlagt 105 elever ingår i projektet. Från årskurs 3-6.
I första skedet bjöd jag in lärarna till en inspirationsdag. De fick först göra några berättarövningar som jag fick tips om på LesArt i Berlin. Sedan fick de i grupper om två och två en välkänd saga att jobba med. Det blev Askungen, Snövit och Rödluvan. Instruktionerna var att utifrån sagan skriva ett storyboard. De fick ta max 10 stillbilder, förbereda en speakertext på max 1 minut, de fick leta ljudeffekter och musik som de ville ha med i sin digitala version av sagan. De fick också en kista full med rekvisita, de fick lera och papper och pennor till sitt förfogande. Planeringen och bildtagning fick ta en och en halv timme. Därefter fick de redigera ihop sin saga i PhotoStory. Innan dagen var slut tittade vi på resultatet och diskuterade hur de kunde jobba vidare i klassen på liknande sätt. Här är en av sagorna:
I andra skedet, som snart är genomfört, klär jag och min kollega ut oss till Scherazade och hennes syster (ur Tusen och en natt). Vi har åkt runt till nästa alla klasser med en kista full med sagor. Vi berättar först hur det gick till när vi räddade riket från den grymme Sultanen genom att berätta sagor som han inte kunde låta bli att älska (första sagan ur boken). Därefter berättar vi att de kommer att få jobba med sagor digitalt, vilket är populärt. Varje klass kommer att få jobba med sagor från någon världsdel så att vi i slutändan kommer att ha en samling digitala sagor från hela världen. Sagorna de får av oss består bara av text som jag laminerat på färgat papper. (Bilderna får de skapa själva)
Innan sportlovet är det dags för nästa skede. Då är de inbjudna hit till Biblioteket en klass i taget. Här kommer vi att ställa iordning ett rum där mitten kommer att bli "Sagornas Orienten". Där ska vi tillsammans med en dramapedagog dramatisera en annan saga ur Tusen och en natt. I den övriga delen av rummet kommer barnens produktioner, som representerar övriga världen, att finnas att se på pekskärmar och på annat sätt.
När de fått "upplevelsen" ska de få träffa Bisse Falk, författare och filmare, som kommer att inspirera dem till att skriva alldeles egna sagor. De har också möjlighet att tillsammans med en konstnär att få jobba med grafik för att göra illustrationer till sina sagor. Jag hoppas att vi sedan kan publicera sagorna så att varje elev kan få ett ex i gåva.
Projektet kommer att avslutas på Världsbokdagen då allt kommer att visas för allmänheten i Gamla Meken här i Smedjebacken.
Läs mer på bloggen boksmedjan.wordpress.com
tisdag 9 december 2008
Bok-event för årskurs 7: Isdraken
Bok-event ”Isdraken” av Mikael Engström
Genomfört i Motala med elever från årskurs 7, måndagen den 26 maj 2008 under 3 1/2 timme.
Genomfört i Motala med elever från årskurs 7, måndagen den 26 maj 2008 under 3 1/2 timme.
Vi hyrde lokaler vid Varamon, frisksportarnas stuga - en total idyll med sol, vatten coh härlig sommar! Initivativet till evenet kom från bibliotekarierna i Motala, Anna-Karin Lundell och Marie Wissting.
Ett pressmeddelande skickades ut då detta var det första bok-eventet som genomförs för ungdomar inom läsfrämjandeprojektet Bokens alla sidor. Mer om det finns att läsa på Länsbibliotek Östergölands hemsida.
Önskemål från bibliotekarierna och läraren var att låta elevern få arbeta med film och digitala medier. Jag kontaktade då två konstnärer som båda arbetat med animation och unga, samt en mediepedagog med vana av digitala medier och ungdomar. Vi delade upp klassen i fyra grupper och jag tog själv hand om en grupp där vi arbetade med dramaövningar och kreativt skrivande. Varje grupp fick arbeta med ett medium och en kulturaktör - animation, digital bild, drama och skrivande samt serieteckning med kol i storformat.
Ett pressmeddelande skickades ut då detta var det första bok-eventet som genomförs för ungdomar inom läsfrämjandeprojektet Bokens alla sidor. Mer om det finns att läsa på Länsbibliotek Östergölands hemsida.
Önskemål från bibliotekarierna och läraren var att låta elevern få arbeta med film och digitala medier. Jag kontaktade då två konstnärer som båda arbetat med animation och unga, samt en mediepedagog med vana av digitala medier och ungdomar. Vi delade upp klassen i fyra grupper och jag tog själv hand om en grupp där vi arbetade med dramaövningar och kreativt skrivande. Varje grupp fick arbeta med ett medium och en kulturaktör - animation, digital bild, drama och skrivande samt serieteckning med kol i storformat.
En hel del teknik behövdes, vilket jag som tur är hade tillgång till via min "vanliga" arbetsplats, Östergötlands länsmuseum. En del teknik bidrog även kulturaktörerna med.
Eventet inleddes med att jag påtog mig rollen som Mik, sittandes på golvet i en stor sal med eleverna i en halvcirkel på golvet framför mig. Jag berättade i jag-form, försökte leva mig in i rollen, något som var ganska lätt då boken är stark och ger god inspiraton.
Berättelsen i kortform
Boken handlar om Mik, en tonårspojke, som inte har det så lätt. Han lever i en förort i Stockholmstrakten med sin pappa som är alkoholist och sin äldre bror Tony. Tony är den som ser till att det finns mat, att räkningar betalas osv. Pappan tar inget ansvar alls, tvärtom. Mik beundrar sin bror och har dubbla känslor för sin far. Nån form av kärlek, men också ett starkt hat. Efter att pappan dryckit sig redlös en gång för mycket rycker sociala in och ambulansen hämtar honom. Då har polisen redan hämtat Tony till förhör, hans sätt att försörja familjen har inte varit lagligt! Kvar hemma i lägenheten blir Mik, ensam – ormen ensam pratar han om själv. Ormen ensam dyker upp och skaver. Mik vill inte känna, vill inte möta ormen ensam. Sociala transporterar sen Mik till Selet och Lena, pappans syster. Hon är distriktssköterska där långt upp i norr. (Persongalleriet i Selet är ganska speciellt – men inget som tas upp i eventet i större utsträckning då vi har ont om tid. ) Hos Lena trivs Mik. Han får vänner och acceptans. Där vill han stanna. Men sociala (i form av karaktärerna kallade ”Papegojtanten” och ”Guldtanden”) vill annorlunda. Lena är f d alkoholist och som sådan inte lämplig. Mik hamnar i fosterfamilj. Där finns det hundar, något hundrädde Mik inte uppskattar. Det är en dålig fosterfamilj, där Mik mest är obetald arbetskraft och någon att trycka ner. Pappan i familjen framställs som ytterst känslokall och diktatorisk, något sonen i familjen tycks ha ärvt. Mik rymmer, men förs tillbaka då han snattat för att få mat. Han tar pengar och rymmer igen, denna gång hela vägen till Selet. Där tar vännerna emot och tillsammans förbereder de sig för vidare flykt. Sommaren går och flotten packas med tält, mat mm. Mik har det bra, men vet att sociala kan dyka upp när som helst. Det gör dom – och Mik och hans vänner flyr utför forsen. Någon dag senare når de ett vattenfall som är för stort, för farligt. De överlever men tvingas hem igen. Mik blir kvar och hela bygden kämpar för att han ska få stanna. Sociala lyssnar inte utan dyker upp med polis mitt under en lektion. Det har hunnit bli vinter och Mik flyr ut på isen – ut till det farliga, dit där isen när som helst kan brista och strömmarna kommer att dra ner honom under isen. Media, polis, skolkamrater – hela byn står snart på isen. Mik vägrar komma tillbaka. Till slut lovar sociala att se över beslutet en gång till – då brister isen och Mik försvinner under den. I sista sekunden hackar Bengt, en av de roliga karaktärerna i Selet, hål i isen och får upp honom. Där slutar berättelsen.
Efter att ha fört berättelsen ända fram till iskanten, där isen knakar under fötterna på Mik, avbröt jag, utan att avslöja slutet. Vi pratade kort om hur eleverna uppfattat Mik och de andra personerna i boken. Därefter gick varje grupp iväg med sin kulturaktör för att prata vidare och jobba praktiskt.
Boken handlar om Mik, en tonårspojke, som inte har det så lätt. Han lever i en förort i Stockholmstrakten med sin pappa som är alkoholist och sin äldre bror Tony. Tony är den som ser till att det finns mat, att räkningar betalas osv. Pappan tar inget ansvar alls, tvärtom. Mik beundrar sin bror och har dubbla känslor för sin far. Nån form av kärlek, men också ett starkt hat. Efter att pappan dryckit sig redlös en gång för mycket rycker sociala in och ambulansen hämtar honom. Då har polisen redan hämtat Tony till förhör, hans sätt att försörja familjen har inte varit lagligt! Kvar hemma i lägenheten blir Mik, ensam – ormen ensam pratar han om själv. Ormen ensam dyker upp och skaver. Mik vill inte känna, vill inte möta ormen ensam. Sociala transporterar sen Mik till Selet och Lena, pappans syster. Hon är distriktssköterska där långt upp i norr. (Persongalleriet i Selet är ganska speciellt – men inget som tas upp i eventet i större utsträckning då vi har ont om tid. ) Hos Lena trivs Mik. Han får vänner och acceptans. Där vill han stanna. Men sociala (i form av karaktärerna kallade ”Papegojtanten” och ”Guldtanden”) vill annorlunda. Lena är f d alkoholist och som sådan inte lämplig. Mik hamnar i fosterfamilj. Där finns det hundar, något hundrädde Mik inte uppskattar. Det är en dålig fosterfamilj, där Mik mest är obetald arbetskraft och någon att trycka ner. Pappan i familjen framställs som ytterst känslokall och diktatorisk, något sonen i familjen tycks ha ärvt. Mik rymmer, men förs tillbaka då han snattat för att få mat. Han tar pengar och rymmer igen, denna gång hela vägen till Selet. Där tar vännerna emot och tillsammans förbereder de sig för vidare flykt. Sommaren går och flotten packas med tält, mat mm. Mik har det bra, men vet att sociala kan dyka upp när som helst. Det gör dom – och Mik och hans vänner flyr utför forsen. Någon dag senare når de ett vattenfall som är för stort, för farligt. De överlever men tvingas hem igen. Mik blir kvar och hela bygden kämpar för att han ska få stanna. Sociala lyssnar inte utan dyker upp med polis mitt under en lektion. Det har hunnit bli vinter och Mik flyr ut på isen – ut till det farliga, dit där isen när som helst kan brista och strömmarna kommer att dra ner honom under isen. Media, polis, skolkamrater – hela byn står snart på isen. Mik vägrar komma tillbaka. Till slut lovar sociala att se över beslutet en gång till – då brister isen och Mik försvinner under den. I sista sekunden hackar Bengt, en av de roliga karaktärerna i Selet, hål i isen och får upp honom. Där slutar berättelsen.
Efter att ha fört berättelsen ända fram till iskanten, där isen knakar under fötterna på Mik, avbröt jag, utan att avslöja slutet. Vi pratade kort om hur eleverna uppfattat Mik och de andra personerna i boken. Därefter gick varje grupp iväg med sin kulturaktör för att prata vidare och jobba praktiskt.
Berättandet tog ungefär 20 minuter. Resten av tiden ägnades åt den praktiska delen. Att animera och jobba med digital bild är tidskrävande och där handlade det om att få prova på, inte göra långfilmer! Dramaövningarna ledde fram till att eleverna hittade på ett alternativt slut, något som visade sig var nåt många av grupperna valt att göra. Eleverna arbetade intensivt med sina olika medier och lunch intogs under arbetet.
Dagen avslutades med att alla grupper visade upp sina produktioner, under stort jubel!
Egna reflektioner:
Intressant var att se vad eleverna fokuserade på. Många hade låtit Papegojtanten få stort utrymme, och inte på ett trevligt sätt. Kanske är det så att för ungdomar symboliserar hon den vuxna som inte hör, inte förstår och inte ser? Intressant är också att ingen egentligen var intresserad av att veta hur boken slutade, utan de körde egna slut, egna versioner - oklart hur det ska tolkas! Nackdelen med att använda alla dessa medier var att alla hade velta prova allt, nu fick bara några filma t ex. Spännande är också att se vilken kraft det ligger i berättandet, i att i jag-form berätta bokens huvuddrag - det där med att fånga folk med rösten, ändra röstläga och stämingen i rummet ändras! Prova får ni se!
Intressant var att se vad eleverna fokuserade på. Många hade låtit Papegojtanten få stort utrymme, och inte på ett trevligt sätt. Kanske är det så att för ungdomar symboliserar hon den vuxna som inte hör, inte förstår och inte ser? Intressant är också att ingen egentligen var intresserad av att veta hur boken slutade, utan de körde egna slut, egna versioner - oklart hur det ska tolkas! Nackdelen med att använda alla dessa medier var att alla hade velta prova allt, nu fick bara några filma t ex. Spännande är också att se vilken kraft det ligger i berättandet, i att i jag-form berätta bokens huvuddrag - det där med att fånga folk med rösten, ändra röstläga och stämingen i rummet ändras! Prova får ni se!
Lena Lindgren
projektledare för Bokens alla sidor, och till vardags museipedagog och utställningsproducent
Bok-event för årskurs 5: Skämmerskans dotter
Bok-event i Skänninge, där Emelia Sundblad är verksam som bibliotekarie. Eventet ägde rum på en tid som redan fanns inbokad för bokprat. Vi höll till på barnavdelningen där golvytan fungerade utmärkt som arbetsplats!
Målgrupp: årskurs 5, ca 15 elever
Bok: Skämmerskans dotter, Lene Kaaberbol
Tidsåtgång: 1 tim
Jag och min kollega Tova Sylvan mötte barnen inne på barnavdelningen. Där fick de sätta sig ner i en halvcirkel och så presenterade vi oss och berättade om att de skulle få vara med om ett lite annorlunda bokprat. Vi pratade om att man kan uppleva en bok på många olika sätt, om de fem sinnena. Därefter visade jag upp boken och förklarade att jag nu skulle berätta för dem hur det är att vara skämmerskans dotter. Jag hade tagit på mig en medeltida kjortel och satte mig nu ner på golvet, med blicken riktad neråt.
Skämmerskans dotter – bokpresentation
Presentationen gjorde jag i jag-form, som om jag vore Dina, skämmerskans dotter. Jag har valt att fokusera på det utanförskap som hon upplever. Att ingen vill vara hennes vän pga hennes skämmerskaögon. Att hon inte ser ögonen som en gåva, snarare en förbannelse. Jag berättade om Cilla, hon som alla tjejer i byn vill vara med och om den gången när hon lät mig vara med och leka. Om hur det kändes när jag stod mitt i ringen, med förbundna ögon och sjöng alla verser på sången. Jag kunde den, jag var så duktig och jag fick vara med. Och, sen hur jag blir våt, hur Cilla kastat illalluktande vätska på mig där jag stod och sjöng. Då kunde jag inte hejda mig utan använde skämmerskaögonen på henne. Jag utövade den makt som får folk att undvika mig. Den makt som mor säger är en gåva. Gåvan som gör att jag alltid är ensam, att jag aldrig får vara med, att jag inte har några vänner. Jag avslutade berättelsen med att mor kallats bort till Dunark och att hon ännu inte kommit hem trots att det gått ett helt dygn.
Därefter kom Tova in som Drakan och berättade om varför han kallat på skämmerskan, Dinas mor. Om försöken att få bort Nico för att själv få all makt, för att bli erkänd och inte längre kallas oäkting. Om drakarna och dess blod, om behovet av hämd.
Efter presentationen frågade vi vad barnen tänkte om Dina och Drakan, om de hade något gemensamt som de kunde se. Samtalet handlade om deras utanförskap och orsakerna bakom den. Om att inte passa in, att inte bli sedd.
Eleverna delades in i grupper, 3-4 barn per grupp. Varje grupp fick papper, metalltråd och maskeringstejp. Med hjälp av det skulle de sedan tillsammans gestalta ordet ensamhet. Vi fanns till hands för att hjälpa dem igång, något som behövdes då det inte är lätt att förstå vad man förväntas göra och materialen man fått att jobba med är starkt begränsade. När de fått lite mer hjälp på traven kom de dock igång ordentligt och vi kunde ägnat betydligt längre tid åt den skapande delen. Först tecknade de med tråd på papperet, vilket är förståeligt då de inte är vana att gestalta konstnärligt utan papper och penna. Men ju längre de höll på, desto mer kreativa blev dom och formerna växte utanför papperet, upp i luften. Tiden gjorde att vi tvingades stoppa. Därefter hade vi en genomgång där varje grupp fick berätta om sin skapelse. Några var väldigt bra. En grupp hade ett långt resonemang utifrån sin gestaltning där de gjort en person som var ”för lång”, en som var för underlig osv och sen några som var ”normala” vilket gav upphov till vad som kunde blivit en mycket spännande diskussion om vad som är normalt. Vi hann dessvärre bara nosa på den diskussionen, men skickade den vidare med läraren som var med.
Sen var det slut. Vi berättade om Dina som nu stod inför ett knepigt val – hennes mor står på torget i Dunark, fastbunden i väntan på att draken ska äta upp henne. Dina är efterlyst tillsammans med Nico. Några vänner ska försöka frita hennes mor, kan dina följa med? Hon riskerar att äventyra hela aktionen då hon kan bli igen känd, men kan hon välja att stanna i gömstället när hon vet att modern är i allvarlig fara? Det dilemmat lämnade vi eleverna med, samtidigt som deras lärare fick med sig ett ex av boken att använda som högläsningsbok vid senare tillfälle.
Rekvisita
papper på rulle
metalltråd och avbitartänger
maskeringstejp
kjortel och mantel till Dina och Drakan
Egen reflektion:
Skämmerskans dotter är mycket tacksam att arbeta med, finns massor att ösa ur i den boken. Jag valde att fokusera på just ensamheten och att vara extra tydlig med det eftersom barnen inte var så gamla. Ville inte att det skulle bli för svårt för dem då vi för in annat som är ovant och därmed främmande. Ensamhet är ett tacksamt begrepp att jobba med då det är något de allra flesta kan relatera till. Att berätta i jag-form är suveränt, det funkar otroligt bra och barnen lyssnar verkligen intensivt. en av dem tackade efteråt för ”teatern”, vilket jag tolkade som ett gott betyg. Den konstnärliga gestaltningsövningen krävde en del förklaring, jag använde ord som gör en form, visa hur det känns att vara ensam, bygg etc istället för ordet gestalta som är väl svårt för denna målgrupp. Sedan handlade det om att stötta dem och få dem att komma igång, därefter gav det sig själv och deras kreativitet flödade på ett mycket bra och spännande sätt, särskilt när det började berätta för varandra och de andra grupperna om hur de hade tänkt och varför de gjort som de gjort. Hade varit kul att ha mer tid till detta och till samtalen som kom utifrån gestaltningarna. Jag upplevde att hela programmet funkade bra och att barnen blev väldigt sugna på att läsa boken.
Lena Lindgren
2008-12-01
Målgrupp: årskurs 5, ca 15 elever
Bok: Skämmerskans dotter, Lene Kaaberbol
Tidsåtgång: 1 tim
Jag och min kollega Tova Sylvan mötte barnen inne på barnavdelningen. Där fick de sätta sig ner i en halvcirkel och så presenterade vi oss och berättade om att de skulle få vara med om ett lite annorlunda bokprat. Vi pratade om att man kan uppleva en bok på många olika sätt, om de fem sinnena. Därefter visade jag upp boken och förklarade att jag nu skulle berätta för dem hur det är att vara skämmerskans dotter. Jag hade tagit på mig en medeltida kjortel och satte mig nu ner på golvet, med blicken riktad neråt.
Skämmerskans dotter – bokpresentation
Presentationen gjorde jag i jag-form, som om jag vore Dina, skämmerskans dotter. Jag har valt att fokusera på det utanförskap som hon upplever. Att ingen vill vara hennes vän pga hennes skämmerskaögon. Att hon inte ser ögonen som en gåva, snarare en förbannelse. Jag berättade om Cilla, hon som alla tjejer i byn vill vara med och om den gången när hon lät mig vara med och leka. Om hur det kändes när jag stod mitt i ringen, med förbundna ögon och sjöng alla verser på sången. Jag kunde den, jag var så duktig och jag fick vara med. Och, sen hur jag blir våt, hur Cilla kastat illalluktande vätska på mig där jag stod och sjöng. Då kunde jag inte hejda mig utan använde skämmerskaögonen på henne. Jag utövade den makt som får folk att undvika mig. Den makt som mor säger är en gåva. Gåvan som gör att jag alltid är ensam, att jag aldrig får vara med, att jag inte har några vänner. Jag avslutade berättelsen med att mor kallats bort till Dunark och att hon ännu inte kommit hem trots att det gått ett helt dygn.
Därefter kom Tova in som Drakan och berättade om varför han kallat på skämmerskan, Dinas mor. Om försöken att få bort Nico för att själv få all makt, för att bli erkänd och inte längre kallas oäkting. Om drakarna och dess blod, om behovet av hämd.
Efter presentationen frågade vi vad barnen tänkte om Dina och Drakan, om de hade något gemensamt som de kunde se. Samtalet handlade om deras utanförskap och orsakerna bakom den. Om att inte passa in, att inte bli sedd.
Eleverna delades in i grupper, 3-4 barn per grupp. Varje grupp fick papper, metalltråd och maskeringstejp. Med hjälp av det skulle de sedan tillsammans gestalta ordet ensamhet. Vi fanns till hands för att hjälpa dem igång, något som behövdes då det inte är lätt att förstå vad man förväntas göra och materialen man fått att jobba med är starkt begränsade. När de fått lite mer hjälp på traven kom de dock igång ordentligt och vi kunde ägnat betydligt längre tid åt den skapande delen. Först tecknade de med tråd på papperet, vilket är förståeligt då de inte är vana att gestalta konstnärligt utan papper och penna. Men ju längre de höll på, desto mer kreativa blev dom och formerna växte utanför papperet, upp i luften. Tiden gjorde att vi tvingades stoppa. Därefter hade vi en genomgång där varje grupp fick berätta om sin skapelse. Några var väldigt bra. En grupp hade ett långt resonemang utifrån sin gestaltning där de gjort en person som var ”för lång”, en som var för underlig osv och sen några som var ”normala” vilket gav upphov till vad som kunde blivit en mycket spännande diskussion om vad som är normalt. Vi hann dessvärre bara nosa på den diskussionen, men skickade den vidare med läraren som var med.
Sen var det slut. Vi berättade om Dina som nu stod inför ett knepigt val – hennes mor står på torget i Dunark, fastbunden i väntan på att draken ska äta upp henne. Dina är efterlyst tillsammans med Nico. Några vänner ska försöka frita hennes mor, kan dina följa med? Hon riskerar att äventyra hela aktionen då hon kan bli igen känd, men kan hon välja att stanna i gömstället när hon vet att modern är i allvarlig fara? Det dilemmat lämnade vi eleverna med, samtidigt som deras lärare fick med sig ett ex av boken att använda som högläsningsbok vid senare tillfälle.
Rekvisita
papper på rulle
metalltråd och avbitartänger
maskeringstejp
kjortel och mantel till Dina och Drakan
Egen reflektion:
Skämmerskans dotter är mycket tacksam att arbeta med, finns massor att ösa ur i den boken. Jag valde att fokusera på just ensamheten och att vara extra tydlig med det eftersom barnen inte var så gamla. Ville inte att det skulle bli för svårt för dem då vi för in annat som är ovant och därmed främmande. Ensamhet är ett tacksamt begrepp att jobba med då det är något de allra flesta kan relatera till. Att berätta i jag-form är suveränt, det funkar otroligt bra och barnen lyssnar verkligen intensivt. en av dem tackade efteråt för ”teatern”, vilket jag tolkade som ett gott betyg. Den konstnärliga gestaltningsövningen krävde en del förklaring, jag använde ord som gör en form, visa hur det känns att vara ensam, bygg etc istället för ordet gestalta som är väl svårt för denna målgrupp. Sedan handlade det om att stötta dem och få dem att komma igång, därefter gav det sig själv och deras kreativitet flödade på ett mycket bra och spännande sätt, särskilt när det började berätta för varandra och de andra grupperna om hur de hade tänkt och varför de gjort som de gjort. Hade varit kul att ha mer tid till detta och till samtalen som kom utifrån gestaltningarna. Jag upplevde att hela programmet funkade bra och att barnen blev väldigt sugna på att läsa boken.
Lena Lindgren
2008-12-01
Bok-event för årskurs 1: Hotellmysteriet
Bok-eventet ägde rum på Väderstad bibliotek, Östergötland, där Maude Kall är bibliotekarier. Jag tog, som projektledare för läsfrämjandeprojektet Bokens alla sidor, kontakt med biblioteket för att höra om intresse fanns för att genomföra ett bok-event där syftet är att låta barn möte boken på många olika sätt, med andra metoder än enbart läsande och text. Nedan följer en ganska detaljerad redogörelse för hur eventet gick till, tänkt att kunna användas av andra som är sugna på att göra något av de populära böckerna om LasseMajas detektivbyrå. Mer om Bokens alla sidor kan läsas på Länsbibliotek Östergötlands webbplats.
Målgrupp: en årskurs 1:a som var inbokade för bokprat, ca 20 elever
Bok: Hotellmysteriet, Martin Widmark och Helena Willis
Tidsåtgång: 1 tim
13 november 2008
Fem sinnen
Vi inledde med en kort presentation av oss själva, Tova Sylvan och jag. Därefter bad vi fem barn komma fram till oss. Fyra av dem fick en ögonbindel på sig. Vi bad övriga elever att inte berätta något. De fem utvalda eleverna fick sedan använda ett sinne vardera och gissa vad de såg, hörde, kände, luktade och smakade på. Alla gissade rätt utom killen som luktade på mjukmedel med äppledoft. (Säger en del om det syntetiska i den doften…). Det vi använde för övningen var:
Syn: Konstnärliga äpplen av Cezanne, samt en bild på äpplen från en matvaruaffär, inplastad bild i A4-format
Hörsel: en person åt äpple, nära barnets ena öra
Känsel: äpplen i en korg att känna på
Lukt: mjukmedel med äppeldoft i mugg, att lukta på
Smak: äppeljuice i glas att dricka
Därefter fick barnen sätta sig ner med de andra och vi ställde följande frågor:
Kan en bok kännas, smaka, lukta, höras, synas? Samtalet visade att det inte var något problem att få in alla sinnen, även om man var tvungen att tänka till lite på t ex det där med smak. Där gav vi exempel på hur det i en bok kan stå beskrivet att något smakar, på ett målade sätt så att det vattnas i munnen på läsaren, samma form av exempel gav vi när det gäller lukt. Känna på boken gav oss möjlighet att i all korthet berätta om äppelhyllor. Höra handlar om högläsning och hörböcker. Synas kan vara en bok som blir film, men också själva bokomslaget och vad det berättar och ger för upplevelser. Denna punkt går att utveckla mer till ett helt program där barnen får jobba med en och samma bok och t ex göra den på fem olika sätt.
Bokpresentation med viss dramatisering och kroppsövningar
Efter samtalet om alla sinnen och om det funkar på en bok övergick vi till den valda boken. Boktipset hade vi fått från bibliotekarien, som i sin tur pratat med läraren i fråga. Vi presenterade boken för barnen i korthet. Det visade sig att merparten av dom hade läst den och kände till figurerna Lasse och Maja väl. Alla hade dock inte läst den vilket gjorde att vi kunde jobba på som planerat, efter att ha förmanat de som redan läst den att inte avslöja slutet!
Bokpresentation
Nu är det jul i Valleby och Lasse och Maja ska jobba extra på stadshotellet. På själva julafton ska det komma en fin familj till hotellet. De heter Åkerö och ska bo i hotellets finaste rum. Familjen består av herr och fru Åkerö, deras dotter och en sällsynt och dyrbar hund av rasen kinesisk äppeltax!
Nu ska ni få möta de andra som arbetar på hotellet. Alla fyra har något gemensamt – de behöver alla snabbt ganska mycket pengar!
Tova och jag turades sedan om att gestalta nedanstående fyra personer. Det gjordes med enkla medel som t ex en kockmössa och en basker, samt tydligt kroppsspråk och överdrivna dialekter. Syftet var att visa på att alla dessa var i stort behov av pengar pga olika orsaker, samt att ge dem lite karaktär.
Rune Andersson (sur receptionist med frimärksintresse) :
God dag, jag heter Rune Andersson, ni får kalla mig herr Andersson, tack. Jag arbetar i receptionen och har det viktiga ansvaret att ta hand om alla hotellets gäster, så egentligen har jag inte tid att vara här. Mitt stora intresse är att samla på frimärken, just nu finns det ett väldigt sällsynt exemplar till salu – om jag bara hade 200.000 kr så skulle det bli mitt!
Pierre Chaloppes (fransman med basker) :
Salut! Jag är från Frankrike och här på hotellet är det jag som städar. Jag längtar tillbaka till Frankrike, men ibland skickar min mamma presenter därifrån, igår fick jag goda ostar! Jag tror hon vill att jag ska komma hem igen! Kanske kan hon låna mig pengar, så att jag och Riita kan öppna en egen fransk restaurang. 200.000 kr skulle sitta fint!
Ronny Hazelwood (hotellägare, stor och bullrig) :
Hello! Mitt namn är Ronny Hazelwood och jag är direktör här på hotellet. Jag kom hit en dagl, övergiven av frun, och tänkte sitta vid havet och skriva dikter – mnen så fick jag se hotellet, fallfärdigt och övergivet. Jag satsade allt jag hade och fixade till hela hotellet, men nu är mina pengar slut och för att rädda hotellet måste jag få ihop minst 200.000 kr.
Riita Heijalainen (kock med drömmar om egen restaurang, glad och positiv) : Gottag, jak är fran Finland. Det är jak som lagar maten här på hotellet. Här är bra, men jak drömmer om att öppna eken restaurang i Frankrike. Men det är durt att öppna restaurang. Jak behöver mycke, mycke pengar och vill inte låna av någon mamma. Jak kan själv..
Efter presentationen bad vi eleverna att visa hur man ser ut o man är sur, blyg, kär osv. De stod upp och visade med hela kroppen hur olika känslor såg ut. Fungerade mycket bra och var roligt för både oss och dem. Dessutom blev det en välbehövlig paus i att sitta och lyssna – att få stå och göra, använda hela kroppen.
Vi avrundade känsloövningen och förde berättelsen framåt genom att berätta om hur den fina familjen Åkerö med sin hund kommer till hotellet men att man på kvällen efter julfirandet hörs fru Åkerös skrik över hela hotellet – hunden är borta! Hela personalen hjälper till att leta, men ingen hund hittas. Är den stulen och vem är i så fall hundtjuv?
Denna fråga gick vidare till barnen, som därmed fick ta rollen som Maja och Lasse – vem tror ni kan ha stulit den sällsynta äppeltaxen, värd 200.000 kr. vi diskuterade tänkbara lösningar i all korthet eftersom många av barnen redan visste hur boken slutade. Intressant att notera är att samtalet tog en helt annan vändning här. Barnen hade frågor om vad som hände med dottern till familjen Åkerö. Detta då det är familjen själva som drogat hunden och gömt den i en väska för att kunna bo gratis på fina hotell. Mamman och pappan togs av polisen. I boken nämns dock inte hur det går för dotter och hunden. Dottern är ganska osynlig i boken, men för barnen i årskurs 1 var det hennes öde som de ville veta mer om, kanske för att de kunde relatera till just barnet och barnets upplevelser? Samtalet kom att handla om vad som händer med ett barn när föräldrarna begår brott. Det blev ett ganska långt samtal, som vi avbröt när barnen började bli lite väl privata (och berätta om släktingar som fått fortkörningsböter etc…). Detta samtal anser jag vara mycket viktigt och väl värt att stanna kvar i, problemet är dock när barnen blir för privata och avslöjar ”familjehemligheter”. Då gäller det att läraren är med och kan ta tag i det vid ett senare tillfälle, tillsammans med den eleven, inte i storgrupp.
Praktisk övning, konstnärlig gestaltning
Efter samtalet fick barnen göra egna stämplar i ett lätthanterligt material. Man ristar in det mönster, den symbol man vill ha, med en vanlig blyertspenna. Sedan fick de trycka sin stämpel på ett stort vitt papper på golvet, alla på samma papper så att det blir som en tapet, eller kanske som presentpapper. Stämpeln fick man sen ta med sig hem. Den går ju att använda gång på gång om man bara har stämpelfärg eller målar på den med en lite krämig färg eller vattenfärger.
Vi avrundade. Barnen genomförde sina boklån, tog stämplar, låneböcker och ett äpple med sig hem.
Rekvisita som vi använde:
Äpplen
Äppeljuice
Äppeldoft av något slag
Korg
bild av äpplen
Ögonbindlar
Kavaj
Basker
Kockmössa
Glasögon på nästippen
Papper
”Frigolit”klossar
Stämpeldynor
Blyertspennor
Egen reflektion: Det fungerade bra att arbeta med bokprat på detta sätt. Ett problem var att många redan läst den valda boken, men det var ett problem som var enkelt att lösa. Läraren själv var mycket fascinerad över att barnen kom ihåg boken så detaljerat, så där var det m a o ingen nackdel att de redan läst boken. De fem sinnena-övningen fungerade väl och gav en naturlig ingång i samtalet om hur en bokupplevelse kan tilltala och påverkar oss. Bokpresentationen med dramatisering och kroppsövning funkade också den bra, trots att jag personligen tyckte att själva boken var mycket dålig med taffliga, stereotypa personteckningar och genomskinlig story. Men, boken är omtyckt av barnen och det kanske är så att det inte får vara för svårt för att de ska kunna ta till sig den? Mest intressant var att de fäste så stor vikt vid vad som hände med dottern. Det står inget om det i boken och dottern har ingen framträdande roll alls i berättelsen, tvärtom. För mig kändes hon väldigt anonym och intetsägande, men för barnen var det där fokus låg – vad hände med henne när mamma och pappa hamnade i fängelset? Viktigt där var att läraren deltog: Läraren känner eleverna och kan vid behov följa upp ett sådant samtal. Den praktiska övningen var lätt att sätta igång och tog lagom lång tid med tanke på att vi bara hade en timme till förfogande för hela programmet. Ev kan man där vara tydligare med att de ska göra något från boken, dvs någon detalj eller något de tänker på efter att ha fått ta del av boken. man kan också vara tydligare med att alla ska jobba på samma papper, att det blir en slags kollektiv bild, en slags sammanfattning av boken utifrån alla elevernas synpunkter och stämpelbilder.
Lena Lindgren
2008-12-01
Målgrupp: en årskurs 1:a som var inbokade för bokprat, ca 20 elever
Bok: Hotellmysteriet, Martin Widmark och Helena Willis
Tidsåtgång: 1 tim
13 november 2008
Fem sinnen
Vi inledde med en kort presentation av oss själva, Tova Sylvan och jag. Därefter bad vi fem barn komma fram till oss. Fyra av dem fick en ögonbindel på sig. Vi bad övriga elever att inte berätta något. De fem utvalda eleverna fick sedan använda ett sinne vardera och gissa vad de såg, hörde, kände, luktade och smakade på. Alla gissade rätt utom killen som luktade på mjukmedel med äppledoft. (Säger en del om det syntetiska i den doften…). Det vi använde för övningen var:
Syn: Konstnärliga äpplen av Cezanne, samt en bild på äpplen från en matvaruaffär, inplastad bild i A4-format
Hörsel: en person åt äpple, nära barnets ena öra
Känsel: äpplen i en korg att känna på
Lukt: mjukmedel med äppeldoft i mugg, att lukta på
Smak: äppeljuice i glas att dricka
Därefter fick barnen sätta sig ner med de andra och vi ställde följande frågor:
Kan en bok kännas, smaka, lukta, höras, synas? Samtalet visade att det inte var något problem att få in alla sinnen, även om man var tvungen att tänka till lite på t ex det där med smak. Där gav vi exempel på hur det i en bok kan stå beskrivet att något smakar, på ett målade sätt så att det vattnas i munnen på läsaren, samma form av exempel gav vi när det gäller lukt. Känna på boken gav oss möjlighet att i all korthet berätta om äppelhyllor. Höra handlar om högläsning och hörböcker. Synas kan vara en bok som blir film, men också själva bokomslaget och vad det berättar och ger för upplevelser. Denna punkt går att utveckla mer till ett helt program där barnen får jobba med en och samma bok och t ex göra den på fem olika sätt.
Bokpresentation med viss dramatisering och kroppsövningar
Efter samtalet om alla sinnen och om det funkar på en bok övergick vi till den valda boken. Boktipset hade vi fått från bibliotekarien, som i sin tur pratat med läraren i fråga. Vi presenterade boken för barnen i korthet. Det visade sig att merparten av dom hade läst den och kände till figurerna Lasse och Maja väl. Alla hade dock inte läst den vilket gjorde att vi kunde jobba på som planerat, efter att ha förmanat de som redan läst den att inte avslöja slutet!
Bokpresentation
Nu är det jul i Valleby och Lasse och Maja ska jobba extra på stadshotellet. På själva julafton ska det komma en fin familj till hotellet. De heter Åkerö och ska bo i hotellets finaste rum. Familjen består av herr och fru Åkerö, deras dotter och en sällsynt och dyrbar hund av rasen kinesisk äppeltax!
Nu ska ni få möta de andra som arbetar på hotellet. Alla fyra har något gemensamt – de behöver alla snabbt ganska mycket pengar!
Tova och jag turades sedan om att gestalta nedanstående fyra personer. Det gjordes med enkla medel som t ex en kockmössa och en basker, samt tydligt kroppsspråk och överdrivna dialekter. Syftet var att visa på att alla dessa var i stort behov av pengar pga olika orsaker, samt att ge dem lite karaktär.
Rune Andersson (sur receptionist med frimärksintresse) :
God dag, jag heter Rune Andersson, ni får kalla mig herr Andersson, tack. Jag arbetar i receptionen och har det viktiga ansvaret att ta hand om alla hotellets gäster, så egentligen har jag inte tid att vara här. Mitt stora intresse är att samla på frimärken, just nu finns det ett väldigt sällsynt exemplar till salu – om jag bara hade 200.000 kr så skulle det bli mitt!
Pierre Chaloppes (fransman med basker) :
Salut! Jag är från Frankrike och här på hotellet är det jag som städar. Jag längtar tillbaka till Frankrike, men ibland skickar min mamma presenter därifrån, igår fick jag goda ostar! Jag tror hon vill att jag ska komma hem igen! Kanske kan hon låna mig pengar, så att jag och Riita kan öppna en egen fransk restaurang. 200.000 kr skulle sitta fint!
Ronny Hazelwood (hotellägare, stor och bullrig) :
Hello! Mitt namn är Ronny Hazelwood och jag är direktör här på hotellet. Jag kom hit en dagl, övergiven av frun, och tänkte sitta vid havet och skriva dikter – mnen så fick jag se hotellet, fallfärdigt och övergivet. Jag satsade allt jag hade och fixade till hela hotellet, men nu är mina pengar slut och för att rädda hotellet måste jag få ihop minst 200.000 kr.
Riita Heijalainen (kock med drömmar om egen restaurang, glad och positiv) : Gottag, jak är fran Finland. Det är jak som lagar maten här på hotellet. Här är bra, men jak drömmer om att öppna eken restaurang i Frankrike. Men det är durt att öppna restaurang. Jak behöver mycke, mycke pengar och vill inte låna av någon mamma. Jak kan själv..
Efter presentationen bad vi eleverna att visa hur man ser ut o man är sur, blyg, kär osv. De stod upp och visade med hela kroppen hur olika känslor såg ut. Fungerade mycket bra och var roligt för både oss och dem. Dessutom blev det en välbehövlig paus i att sitta och lyssna – att få stå och göra, använda hela kroppen.
Vi avrundade känsloövningen och förde berättelsen framåt genom att berätta om hur den fina familjen Åkerö med sin hund kommer till hotellet men att man på kvällen efter julfirandet hörs fru Åkerös skrik över hela hotellet – hunden är borta! Hela personalen hjälper till att leta, men ingen hund hittas. Är den stulen och vem är i så fall hundtjuv?
Denna fråga gick vidare till barnen, som därmed fick ta rollen som Maja och Lasse – vem tror ni kan ha stulit den sällsynta äppeltaxen, värd 200.000 kr. vi diskuterade tänkbara lösningar i all korthet eftersom många av barnen redan visste hur boken slutade. Intressant att notera är att samtalet tog en helt annan vändning här. Barnen hade frågor om vad som hände med dottern till familjen Åkerö. Detta då det är familjen själva som drogat hunden och gömt den i en väska för att kunna bo gratis på fina hotell. Mamman och pappan togs av polisen. I boken nämns dock inte hur det går för dotter och hunden. Dottern är ganska osynlig i boken, men för barnen i årskurs 1 var det hennes öde som de ville veta mer om, kanske för att de kunde relatera till just barnet och barnets upplevelser? Samtalet kom att handla om vad som händer med ett barn när föräldrarna begår brott. Det blev ett ganska långt samtal, som vi avbröt när barnen började bli lite väl privata (och berätta om släktingar som fått fortkörningsböter etc…). Detta samtal anser jag vara mycket viktigt och väl värt att stanna kvar i, problemet är dock när barnen blir för privata och avslöjar ”familjehemligheter”. Då gäller det att läraren är med och kan ta tag i det vid ett senare tillfälle, tillsammans med den eleven, inte i storgrupp.
Praktisk övning, konstnärlig gestaltning
Efter samtalet fick barnen göra egna stämplar i ett lätthanterligt material. Man ristar in det mönster, den symbol man vill ha, med en vanlig blyertspenna. Sedan fick de trycka sin stämpel på ett stort vitt papper på golvet, alla på samma papper så att det blir som en tapet, eller kanske som presentpapper. Stämpeln fick man sen ta med sig hem. Den går ju att använda gång på gång om man bara har stämpelfärg eller målar på den med en lite krämig färg eller vattenfärger.
Vi avrundade. Barnen genomförde sina boklån, tog stämplar, låneböcker och ett äpple med sig hem.
Rekvisita som vi använde:
Äpplen
Äppeljuice
Äppeldoft av något slag
Korg
bild av äpplen
Ögonbindlar
Kavaj
Basker
Kockmössa
Glasögon på nästippen
Papper
”Frigolit”klossar
Stämpeldynor
Blyertspennor
Egen reflektion: Det fungerade bra att arbeta med bokprat på detta sätt. Ett problem var att många redan läst den valda boken, men det var ett problem som var enkelt att lösa. Läraren själv var mycket fascinerad över att barnen kom ihåg boken så detaljerat, så där var det m a o ingen nackdel att de redan läst boken. De fem sinnena-övningen fungerade väl och gav en naturlig ingång i samtalet om hur en bokupplevelse kan tilltala och påverkar oss. Bokpresentationen med dramatisering och kroppsövning funkade också den bra, trots att jag personligen tyckte att själva boken var mycket dålig med taffliga, stereotypa personteckningar och genomskinlig story. Men, boken är omtyckt av barnen och det kanske är så att det inte får vara för svårt för att de ska kunna ta till sig den? Mest intressant var att de fäste så stor vikt vid vad som hände med dottern. Det står inget om det i boken och dottern har ingen framträdande roll alls i berättelsen, tvärtom. För mig kändes hon väldigt anonym och intetsägande, men för barnen var det där fokus låg – vad hände med henne när mamma och pappa hamnade i fängelset? Viktigt där var att läraren deltog: Läraren känner eleverna och kan vid behov följa upp ett sådant samtal. Den praktiska övningen var lätt att sätta igång och tog lagom lång tid med tanke på att vi bara hade en timme till förfogande för hela programmet. Ev kan man där vara tydligare med att de ska göra något från boken, dvs någon detalj eller något de tänker på efter att ha fått ta del av boken. man kan också vara tydligare med att alla ska jobba på samma papper, att det blir en slags kollektiv bild, en slags sammanfattning av boken utifrån alla elevernas synpunkter och stämpelbilder.
Lena Lindgren
2008-12-01
fredag 5 december 2008
Filmade boktips
Efter vår "filmdebut" i Tällberg blev jag så sugen på att pröva på själv. Under hösten har jag samarbetat med en lärare på gymnasiet och resultatet har blivit några filmer som ni kan se här. Än så länge har jag bara fått två filmer att fungera, men det kommer...
Arbetet har gått till på följande sätt.
Jag var till mellanstadieklassen, en 4-5:a, och presenterade spökböcker (som var höstens tema inklusive författarbesök med Dan Höjer, som jag för övrigt varmt kan rekommendera). Eleverna läste och fick skriva manus till sina filmer utifrån de 5 punkter vi fick i Tällberg. Gymnasieläraren var till klassen efter någon vecka för att kolla hur det gick och för att berätta om filmningen. En förmiddag var jag och tre elever och gymnasieläraren på mellanstadieskolan och filmade. Vi tog in två elever åt gången i två olika rum och så fick de berätta om boken, läsa högt och sätta betyg på den medans gymnasieeleverna filmade och jag agerade "regissör" . Sen ställde jag frågor till eleverna för att få en lite mer avslappnad filmning där de inte tittade ned så mycket i papprena. Det var roligt tyckte nog både jag och eleverna. Vi var ute på skolgården och filmade olika miljöer; skakiga filmsnuttar i mörka trappor och annat som passande scener ur böckerna. Sedan redigerade gymnasieeleverna filmerna som sedan hade premiär på bibliotekets hemsida under barnboksveckan.
Jag funderar på att köra samma sak en gång till men då kanske med 5-åringar. Kanske låta elever från barn- och fritidsprogrammet sköta filmningen, men låta elever från teknikprogrammet ta hand om redigeringen. Vore också roligt att göra om samma sak igen med samma elever.
Arbetet har gått till på följande sätt.
Jag var till mellanstadieklassen, en 4-5:a, och presenterade spökböcker (som var höstens tema inklusive författarbesök med Dan Höjer, som jag för övrigt varmt kan rekommendera). Eleverna läste och fick skriva manus till sina filmer utifrån de 5 punkter vi fick i Tällberg. Gymnasieläraren var till klassen efter någon vecka för att kolla hur det gick och för att berätta om filmningen. En förmiddag var jag och tre elever och gymnasieläraren på mellanstadieskolan och filmade. Vi tog in två elever åt gången i två olika rum och så fick de berätta om boken, läsa högt och sätta betyg på den medans gymnasieeleverna filmade och jag agerade "regissör" . Sen ställde jag frågor till eleverna för att få en lite mer avslappnad filmning där de inte tittade ned så mycket i papprena. Det var roligt tyckte nog både jag och eleverna. Vi var ute på skolgården och filmade olika miljöer; skakiga filmsnuttar i mörka trappor och annat som passande scener ur böckerna. Sedan redigerade gymnasieeleverna filmerna som sedan hade premiär på bibliotekets hemsida under barnboksveckan.
Jag funderar på att köra samma sak en gång till men då kanske med 5-åringar. Kanske låta elever från barn- och fritidsprogrammet sköta filmningen, men låta elever från teknikprogrammet ta hand om redigeringen. Vore också roligt att göra om samma sak igen med samma elever.
Vilken är din superkraft? Läs- och skrivprojekt om superhjältar.
I Daniel Möllbergs Boken om superhjältar deklareras att vem som helst kan vara en superhjälte, och att vad som helst kan vara en superkraft - det gäller bara att hitta sin egen superkraft och lära sig att använda den.
Det tar vi fasta på i ett läs- och skrivprojekt på Hallsta skola i vår, där barnen i en 3:a kommer att få läsa superhjältehistorier, samtala om sina läsupplevelser och skriva sina egna superhältehistorier, med sig själva som huvudpersoner.
Jag jobbar tillsammans med barnboksförfattaren Kalle Güettler (som också jobbar i skolbiblioteket på Hallsta skola en dag i veckan) och klassens lärare i detta projekt. Vi kommer att ta fasta på barnens egna förkunskaper om superhjältar, presentara Boken om superhjältar (som blir vår "handbok") och andra superhjälteböcker som barnen får läsa och prata om. Vi har också tänkt se någon film om superhjältar och samtala kring den. Och när barnen kommit en bit på vägen i sina reflektioner kring superhjältar och kring sina egna tänkbara superkrafter ska de börja skriva. Det färdiga resultatet kommer att presenteras i en bok, som alla barn får göra ett eget exemplar av och som kommer att ställas ut på biblioteket till allmänhetens beskådan.
Nu behöver jag tips på superhjälteböcker och superhjältehistorier! Alla förslag tas tacksamt emot. Gärna här på bloggen, men ni kan också maila mig: erica. markne@norrtalje.se
Det tar vi fasta på i ett läs- och skrivprojekt på Hallsta skola i vår, där barnen i en 3:a kommer att få läsa superhjältehistorier, samtala om sina läsupplevelser och skriva sina egna superhältehistorier, med sig själva som huvudpersoner.
Jag jobbar tillsammans med barnboksförfattaren Kalle Güettler (som också jobbar i skolbiblioteket på Hallsta skola en dag i veckan) och klassens lärare i detta projekt. Vi kommer att ta fasta på barnens egna förkunskaper om superhjältar, presentara Boken om superhjältar (som blir vår "handbok") och andra superhjälteböcker som barnen får läsa och prata om. Vi har också tänkt se någon film om superhjältar och samtala kring den. Och när barnen kommit en bit på vägen i sina reflektioner kring superhjältar och kring sina egna tänkbara superkrafter ska de börja skriva. Det färdiga resultatet kommer att presenteras i en bok, som alla barn får göra ett eget exemplar av och som kommer att ställas ut på biblioteket till allmänhetens beskådan.
Nu behöver jag tips på superhjälteböcker och superhjältehistorier! Alla förslag tas tacksamt emot. Gärna här på bloggen, men ni kan också maila mig: erica. markne@norrtalje.se
måndag 10 november 2008
SPIDERWICK!
Vi på Säters bibliotek ansökte om pengar från Svensk Biblioteksförening (100 höjdare) och fick 10 000 kronor. Vi bestämde oss för att ordna en Spiderwick-kväll på höstlovet.
Till Spiderwickkvällen på Säters bibliotek hade 40 barn i åldern 7-9 år anmält sig. Programmet började 17.30 och då stängde vi biblioteket och släckte ner alla lampor. Hela biblioteket användes sedan under 2 timmar. Barnen delades in i fyra grupper och lotsades under kvällen av varsin bibliotekshäxa. Varje häxa hade ett märke ritat på kinden som barnen i hennes grupp också fick ritat på sig (pil, ring, blixt och kryss). Barnen kände sig som en grupp direkt när de fick sitt märke.
Uppdraget för kvällen var att lära sig saker som är bra att kunna när man har med den sagolika världen att göra och att hjälpa syskonen Grace att hitta Arthur Spiderwicks fälthandbok som kommit bort.
Med sin häxa fick barnen besöka fyra olika stationer. På en station fick de lära sig trolla av en professionell trollkarl som heter Jonas Södergren. I experimentköket fick de prova experiment med Hanna Lindfors, doktorand från Leidens universitet. I reptilhörnan visade djurägaren Kristoffer Larsson ovanliga djur, så som spindel, leguan, padda och salamander. Sedan fick barnen naturligtvis besöka Arthur Spiderwicks bibliotek. I hans bibliotek berättade häxan om Spiderwick och läste ur Fälthandboken som man hade funnit. Sedan gömde barnen Fälthandboken för att inget oknytt skulle hitta den!
I en spökhörna utanför reptilrummet tipsades om både Spiderwickserien och andra spännande böcker. Som avslutning på kvällen lottades en Fälthandbok ut i varje grupp.
Barnen fick låna av alla böcker som skyltats vid de olika stationerna. Det fanns trolleriböcker, experimentböcker och förutom Spiderwickböckerna en massa andra spännande böcker. Både boktipsen och de praktiska övningarna stimulerade barnen att låna och läsa mer!
För att nå ännu fler barn ordnades följande förmiddag en experimentverkstad och spökhistorier lästes i Arthur Spiderwicks bibliotek. 40 barn deltog även denna dag. Barnen delades upp i två grupper. I experimentverkstaden fick hälften av barnen under en hel timme prova olika experiment. Vi utgick till exempel från Tom Tits experimentböcker och använde oss av ingredienser som finns i de flesta kök. Andra gruppen fick samtidigt höra spökhistorier i Spiderwick-biblioteket. De fick också låna böcker och gå en tipspromenad med bokpriser. Efter en timme bytte grupperna plats med varandra.
Det blev en rolig och spännande förmiddag för alla, både barn och vuxna!
Till Spiderwickkvällen på Säters bibliotek hade 40 barn i åldern 7-9 år anmält sig. Programmet började 17.30 och då stängde vi biblioteket och släckte ner alla lampor. Hela biblioteket användes sedan under 2 timmar. Barnen delades in i fyra grupper och lotsades under kvällen av varsin bibliotekshäxa. Varje häxa hade ett märke ritat på kinden som barnen i hennes grupp också fick ritat på sig (pil, ring, blixt och kryss). Barnen kände sig som en grupp direkt när de fick sitt märke.
Uppdraget för kvällen var att lära sig saker som är bra att kunna när man har med den sagolika världen att göra och att hjälpa syskonen Grace att hitta Arthur Spiderwicks fälthandbok som kommit bort.
Med sin häxa fick barnen besöka fyra olika stationer. På en station fick de lära sig trolla av en professionell trollkarl som heter Jonas Södergren. I experimentköket fick de prova experiment med Hanna Lindfors, doktorand från Leidens universitet. I reptilhörnan visade djurägaren Kristoffer Larsson ovanliga djur, så som spindel, leguan, padda och salamander. Sedan fick barnen naturligtvis besöka Arthur Spiderwicks bibliotek. I hans bibliotek berättade häxan om Spiderwick och läste ur Fälthandboken som man hade funnit. Sedan gömde barnen Fälthandboken för att inget oknytt skulle hitta den!I en spökhörna utanför reptilrummet tipsades om både Spiderwickserien och andra spännande böcker. Som avslutning på kvällen lottades en Fälthandbok ut i varje grupp.
Barnen fick låna av alla böcker som skyltats vid de olika stationerna. Det fanns trolleriböcker, experimentböcker och förutom Spiderwickböckerna en massa andra spännande böcker. Både boktipsen och de praktiska övningarna stimulerade barnen att låna och läsa mer!
För att nå ännu fler barn ordnades följande förmiddag en experimentverkstad och spökhistorier lästes i Arthur Spiderwicks bibliotek. 40 barn deltog även denna dag. Barnen delades upp i två grupper. I experimentverkstaden fick hälften av barnen under en hel timme prova olika experiment. Vi utgick till exempel från Tom Tits experimentböcker och använde oss av ingredienser som finns i de flesta kök. Andra gruppen fick samtidigt höra spökhistorier i Spiderwick-biblioteket. De fick också låna böcker och gå en tipspromenad med bokpriser. Efter en timme bytte grupperna plats med varandra.Det blev en rolig och spännande förmiddag för alla, både barn och vuxna!
torsdag 6 november 2008
Susanne Ahlroth, Richardsgatans bibliotek, Helsingfors
Barnavdelningen presenterades av Susanne Ahlroth, chef för barnverksamheten.
Biblioteket är inrymt i ett äldre hus i flera våningar. Huset är renoverat och uppfräschat, biblioteket är inbjudande med många läsplatser och varm hyllbelysning. Man har en uttalad konstprofil, satsar på ett stort bestånd av konstböcker och strävar efter att ständigt visa olika typer av konst, bland annat i det s k boktornet. Man har också ett artotek, där konstnärer hyr ut sina verk för en viss månadssumma. Om man vill går det bra att fortsätta hyra tavlan (eller keramikfiguren mm) tills den är betald och så att säga friköpt.
Barnavdelningen finns i ett rum på nedre botten. I rummet finns många fönster och de stora väggarna, för det är högt i tak, är fulla av äldre väggmålningar, som i sig är vackra, men som bidrar till att ge barnavdelningen en lite gammaldags konventionell prägel. Vi anade att det inte var så lätt att möblera och inreda.
I Finland bor 5, 3 miljoner innevånare, det finns 400 kommuner och utlåningen per person och år är 19, 21.
Susanne berättar för oss bland annat följande om finländska barn och ungdomar:
De är intresserade av att läsa
Tre fjärdedelar läser var dag för nöjes skull
De läser aktivt dagstidningar och serier
De kommunala biblioteken i deras närhet är av medelstorlek
Skolbiblioteken
Unga lånar mycket på kommunbiblioteken medan skolbiblioteken är dåligt utnyttjade eftersom de i sig är dåligt utrustade.
Det finns ingen lagstiftning för skolbiblioteken, kommunbibliotek och skolor är under olika förvaltningar
De allmänna biblioteken har i stället åtagit sig många av skolbibliotekens uppgifter
Denna pedagogiska funktion borde finnas i skolbiblioteken
Samarbete skola-bibliotek
Kommunbiblioteken ger barn och unga mängder med service, vilket sker i samarbete med skolorna men bygger helt på frivillighet
Servicen kan bestå av hjälp med informationssökning, bokprat, författarbesök, lästävlingar, boklådor, lärarfortbildningar, föräldramöten…..mm mm
Olika projekt, som till exempel BITTIS , biblioteket i skolan
God läsfärdighet bland barn i Finland, orsaker:
Stor bokutgivning
Bibliotekslagen
Biblioteken har mycket gott anseende och uppfattas som demokratiska
Biblioteken har generösa öppettider, de är många och tillgängliga
Bra lärar- och bibliotekarieutbildning
Läroplanen betonar ämnet modersmål och litteratur särskilt mycket, man menar att läsfärdigheten höjer såväl läsaktiviteten som läsintresset i en god cirkelrörelse, man ger böcker och läsande stort utrymme i skolorna
Det finns en speciell stolthet över modersmålet eftersom finländska inte alltid varit tillåtet som första språk
Dock är det stor skillnad på pojkars och flickors läskulturer, de höga siffrorna för finska barns läsförståelse i den internationella PISA-rapporten är i hög grad flickornas förtjänst
Richardgatans verksamheter
Projekt och jippon för alla åldrar i ett långsiktigt och målmedvetet arbete
Samarbete, förutom med skolan, med dagvården, förskola, fritids- och ungdomsgårdar, konstskolor, förlag, organisationer, församlingar, fonder, babycaféer, mammaklubbar, läsecirklar, sagostunder, föräldrakvällar, ord- och poesiverkstäder, hela kultursekton m m
Ute i landet kan det i stället variera hur mycket skola och kommunbibliotek samarbetar, det finns heller ingen regional samordning och man har egentligen ingen riktig överblick över hur det fungerar i stort. Därför förstår vi som besökte Richardgatans bibliotek att Helsingfors barn och unga är en priviligerad grupp, om man ser till den samlade mängden engagerade barnbibliotekarier och övriga schemalagda kulturaktörer som alla hjälps åt att ge dem heltäckande och högklassiska kulturupplevelser.
För finlandsgruppen
Ulla Winroth
Maria Höglund
Merete Sörensen
Biblioteket är inrymt i ett äldre hus i flera våningar. Huset är renoverat och uppfräschat, biblioteket är inbjudande med många läsplatser och varm hyllbelysning. Man har en uttalad konstprofil, satsar på ett stort bestånd av konstböcker och strävar efter att ständigt visa olika typer av konst, bland annat i det s k boktornet. Man har också ett artotek, där konstnärer hyr ut sina verk för en viss månadssumma. Om man vill går det bra att fortsätta hyra tavlan (eller keramikfiguren mm) tills den är betald och så att säga friköpt.
Barnavdelningen finns i ett rum på nedre botten. I rummet finns många fönster och de stora väggarna, för det är högt i tak, är fulla av äldre väggmålningar, som i sig är vackra, men som bidrar till att ge barnavdelningen en lite gammaldags konventionell prägel. Vi anade att det inte var så lätt att möblera och inreda.
I Finland bor 5, 3 miljoner innevånare, det finns 400 kommuner och utlåningen per person och år är 19, 21.
Susanne berättar för oss bland annat följande om finländska barn och ungdomar:
De är intresserade av att läsa
Tre fjärdedelar läser var dag för nöjes skull
De läser aktivt dagstidningar och serier
De kommunala biblioteken i deras närhet är av medelstorlek
Skolbiblioteken
Unga lånar mycket på kommunbiblioteken medan skolbiblioteken är dåligt utnyttjade eftersom de i sig är dåligt utrustade.
Det finns ingen lagstiftning för skolbiblioteken, kommunbibliotek och skolor är under olika förvaltningar
De allmänna biblioteken har i stället åtagit sig många av skolbibliotekens uppgifter
Denna pedagogiska funktion borde finnas i skolbiblioteken
Samarbete skola-bibliotek
Kommunbiblioteken ger barn och unga mängder med service, vilket sker i samarbete med skolorna men bygger helt på frivillighet
Servicen kan bestå av hjälp med informationssökning, bokprat, författarbesök, lästävlingar, boklådor, lärarfortbildningar, föräldramöten…..mm mm
Olika projekt, som till exempel BITTIS , biblioteket i skolan
God läsfärdighet bland barn i Finland, orsaker:
Stor bokutgivning
Bibliotekslagen
Biblioteken har mycket gott anseende och uppfattas som demokratiska
Biblioteken har generösa öppettider, de är många och tillgängliga
Bra lärar- och bibliotekarieutbildning
Läroplanen betonar ämnet modersmål och litteratur särskilt mycket, man menar att läsfärdigheten höjer såväl läsaktiviteten som läsintresset i en god cirkelrörelse, man ger böcker och läsande stort utrymme i skolorna
Det finns en speciell stolthet över modersmålet eftersom finländska inte alltid varit tillåtet som första språk
Dock är det stor skillnad på pojkars och flickors läskulturer, de höga siffrorna för finska barns läsförståelse i den internationella PISA-rapporten är i hög grad flickornas förtjänst
Richardgatans verksamheter
Projekt och jippon för alla åldrar i ett långsiktigt och målmedvetet arbete
Samarbete, förutom med skolan, med dagvården, förskola, fritids- och ungdomsgårdar, konstskolor, förlag, organisationer, församlingar, fonder, babycaféer, mammaklubbar, läsecirklar, sagostunder, föräldrakvällar, ord- och poesiverkstäder, hela kultursekton m m
Ute i landet kan det i stället variera hur mycket skola och kommunbibliotek samarbetar, det finns heller ingen regional samordning och man har egentligen ingen riktig överblick över hur det fungerar i stort. Därför förstår vi som besökte Richardgatans bibliotek att Helsingfors barn och unga är en priviligerad grupp, om man ser till den samlade mängden engagerade barnbibliotekarier och övriga schemalagda kulturaktörer som alla hjälps åt att ge dem heltäckande och högklassiska kulturupplevelser.
För finlandsgruppen
Ulla Winroth
Maria Höglund
Merete Sörensen
torsdag 16 oktober 2008
Magiska manteln i Läskonsters anda
Nu har Magiska mantel-utställningen varit hos oss i två veckor och vi har haft visning för nästan 300 barn och unga. Det här har varit veckor som gått i Läskonsters anda. Verkligen en bra utställning där barnen får använda flera sinnen.Vi bjöd in alla barn på lågstadiet till visningar (Jag prövade att ha visningar för små barn, ca 1-5 år, med föräldrar, på Lillbibblan och det gick bra. Vi har även haft visningar för årskurs 6 och för en grupp unga funktionshindrade). Innan de kom läste de någon bok från den islamiska världen som vi rekommenderat. Under visningen fick barnen skruva upp fantasi-knappen hur mycket de ville och det var så kul att höra vad de såg i tavlorna. Det blev som nya berättelser.
Jag antar att det är fler än vi som haft utställningen, men för övriga: så ingår en glaspaviljong där man kan sitta och titta på den vackra glasmosaiken medan man lyssnar på musik i hörlurar. Barnen fick även känna på kakel och pröva den magiska manteln. I anslutning har i haft en bokutställning med böcker om islam, islamisk konst men även skönlitteratur från den islamiska världen och många barn lånade med sig någon bok.
Vi drog ut bilder från Internet och visade hur platserna som tavlorna föreställde såg ut på riktigt. Barnen fick sen Bibblablogg-vykort med sig hem så de kunde titta på bilderna hemma senare. Efter visningen fick de göra egen mosaikkonst, vilket var mycket uppskattat. I två veckor nu ska vi ha barnens egna alster uppsatta som en egen konstutställning.
Under de här veckorna har jag arbetat tillsammans med kommunens kulturassistent, som annars har hand om alla utställningar. De här visningarna har gett oss mersmak och vi kommer att arbeta ihop fler gånger. Det går ju att göra ungefär samma sak kring vilken konstutställning som helst i princip. Det var kul att arbeta ihop. Vi hade användning av våra olika inriktningar och som vanligt så brukar då 1+1 = 3.
onsdag 15 oktober 2008
Bibliotek 10 i Helsingfors: Från vardagsrum till arbetsplats
Mitt i centrala Helsingfors finns Bibliotek 10, som är ett unikt specialbibliotek med inriktning på musik och IT. 
Här kan användarna ägna sig åt självständig kultur- och medieproduktion. Man kan t.ex. låna en musikstudio med instrument och här finns möjlighet att öva med sitt band eller att spela in en egen demo. Bibliotek 10 har också en scen, som man kan boka för egna föreställningar och konserter. Dessa hålls i själva biblioteket under öppethållandet. Allt från medier till instrument går att låna gratis på bibliotek 10 så länge man ha ett bibliotekskort.
Personalen betonar att bibliotek 10 inte är ett ”tyst” bibliotek utan det är en plats för arbete och skapande verksamhet. Här flyttas fokus bort från folkbibliotekets klassiska vardagsrumstanke – Bibliotek 10 är snarare en arbetsplats.
Biblioteket har flerspråkiga kundarbetsstationer, som utrustats med redigeringsprogram och skanner. I biblioteket kan man använda sin egen bärbara dator och överallt finns möjlighet att koppla upp sig på nätet. En del av möblerna är rörliga och tanken är att användarna själva ska kunna möblera om och bygga en egen personlig arbetsplats.Här finns en omfattande samling av musikmaterial med 40000 musikinspelningar, musiklitteratur och en mångsidig datateknisk utrustning. På biblioteket finns även material om turism, publicering, medie- och filmbranschen samt serietidningar och tidskrifter.
Bibliotek 10 slog upp sina portar för allmänheten 2005 och gensvaret blev större än man kunnat föreställa sig. Varje dag kommer c:a 2000 besökare och det är nya målgrupper som har hittat hit. 60% av besökarna är män, främst i åldern 15-30 och en annan stor besöksgrupp är kvinnor över 50. Biblioteket har generösa öppettider – 78 timmar/vecka och på vardagarna håller man öppet till kl. 22.
Bibliotek 10 slog upp sina portar för allmänheten 2005 och gensvaret blev större än man kunnat föreställa sig. Varje dag kommer c:a 2000 besökare och det är nya målgrupper som har hittat hit. 60% av besökarna är män, främst i åldern 15-30 och en annan stor besöksgrupp är kvinnor över 50. Biblioteket har generösa öppettider – 78 timmar/vecka och på vardagarna håller man öppet till kl. 22.
Observerat av: Monika Janvari, Pia Ericson och Erica Markne - som blev mycket imponerade av Bibliotek 10
måndag 13 oktober 2008
Fokus Rummet gav mersmak
Resan till Gotland var inspirerande på många sätt. Barnavdelningarna - naturligtvis - men också naturen, raukarna och havet.
Det var väldigt kul att se de olika temana som konstnärerna fått leka med fullt ut till minsta detalj på de olika biblioteken. Alla ställen kändes trevliga att vara på, det tror jag barnen också tycker, oavsett om de får något som de inte har i sin vardag (som Lilla Afrika) eller om det är något som direkt anknyter till livet på ön (som på Traktor- och Hästbiblioteket). Gladast blev jag ändå på Krakel Spektakel biblioteket, Fårösund. Det kändes som om temat kunnat utnyttjas till roliga projekt tillsammans med elever. Bland annat hade elever tillverkat bokstäver i slöjden och hittat på egna rim och ramsor i Hellsings anda.
Jag blev också förtjust i Almedalsbibliotekets ungdomsavdelning trots att det inte var färdigt än och trots störande ljud från trappan alldeles intill. Kristallkrona i svart och ett fantastiskt draperi som vi bara fick se ritningarna på fick det att börja klia i fingrarna på mig. Hos oss hamnar nämligen alltid ungdomarna i småbarnshörnan bland nallar, Billy-dockan och Mamma Mu. Det måste betyda att ungdomsavdelningen inte är tillräckligt lockande....skulle vilja förändra avdelningen till ett ställe där unga gillar att vara.
Är det någon som har erfarenhet av att jobba tillsammans med ungdomar i fokusgrupp så skulle det vara jätteintressant att ta del av.
Det var väldigt kul att se de olika temana som konstnärerna fått leka med fullt ut till minsta detalj på de olika biblioteken. Alla ställen kändes trevliga att vara på, det tror jag barnen också tycker, oavsett om de får något som de inte har i sin vardag (som Lilla Afrika) eller om det är något som direkt anknyter till livet på ön (som på Traktor- och Hästbiblioteket). Gladast blev jag ändå på Krakel Spektakel biblioteket, Fårösund. Det kändes som om temat kunnat utnyttjas till roliga projekt tillsammans med elever. Bland annat hade elever tillverkat bokstäver i slöjden och hittat på egna rim och ramsor i Hellsings anda.
Jag blev också förtjust i Almedalsbibliotekets ungdomsavdelning trots att det inte var färdigt än och trots störande ljud från trappan alldeles intill. Kristallkrona i svart och ett fantastiskt draperi som vi bara fick se ritningarna på fick det att börja klia i fingrarna på mig. Hos oss hamnar nämligen alltid ungdomarna i småbarnshörnan bland nallar, Billy-dockan och Mamma Mu. Det måste betyda att ungdomsavdelningen inte är tillräckligt lockande....skulle vilja förändra avdelningen till ett ställe där unga gillar att vara.
Är det någon som har erfarenhet av att jobba tillsammans med ungdomar i fokusgrupp så skulle det vara jätteintressant att ta del av.
onsdag 8 oktober 2008
Richardsgatans bibliotek i Helsingfors
Biblioteket på Richardsgatan 3 grundades 1882. Då byggnaden nyligen renoverades bevarades den äldre stilen. I bibliotekets mitt finns boktornet, en flera våningar hög öppning med en vacker spiraltrappa i mitten. Se bilder och läs mer om biblioteket på www.lib.hel.fi/sv-FI/rikhardinkatuARTOTEKET
I bibliotekets bottenvåning finns artoteket som förmedlar konstverk av medlemmar i Konstnärsgillet i Helsingfors. I artoteket finns utrymmen för utställningar och varje månad byts konstverken ut. Konstverken lånas ut mot en avgift som varierar mellan 10-200 euro i månaden beroende på verkets totala pris. Ett utlånat konstverk kan när som helst lämnas tillbaka, men det går även att köpa konstverket. Ett köp görs antingen direkt, d.v.s. hela summan på en gång, eller genom betalning av månadsavgiften tills priset i sin helhet betalats. Utbudet är stort och består av målningar, grafik, skulpturer och fotografier. Artotekets utbud och konstnärernas hemsidor kan besökas på www.taidelainaamo.fi.
BARNAVDELNINGEN
Rummet
Barnavdelningen på Richardsgatans bibliotek är relativt liten och traditionell. Rummet är ljust och nyrenoverat, men är mycket svårmöblerat. Det mesta av väggarna upptas av två stora (vuxen-)väggmålningar och många och stora fönster. Därför måste bokhyllor och resten av inredningen dela på golvutrymmet inne i rummet. Där finns också en informationsdisk som tar stor plats. I informationsdisken finns en dator vars skärm sitter på en arm – lite som en skrivbordslampa. Tack vare armen är det lätt att flytta och vrida på skärmen så att både besökare och personal kan se det som står på den.
Det är lite trångt mellan hyllorna och bilderböckerna står i hyllor med fack, sorterade efter bokstäver eller ämnen. Sittplatserna för barn är små och få, däremot finns det 6 datorer för besökarna. Ett ”sagotält” finns i ett separat rum dit personalen kan ta med inbjudna grupper.
Barnavdelningen som rum är inte så anpassat efter barnen, utan mer efter föräldrarna – om de lämnar barnvagnen utanför, för den får inte plats. Egentligen är nog barnavdelningen mest anpassad efter huset och de fysiska förutsättningarna.
Medier
Vanliga böcker dominerar stort bland medierna. De ser nya och fräscha ut och inbjuder till läsning. De lättlästa böckerna är få. På ”Börja-läsa-hyllan” finns knappt ½ hyllplan böcker och på ”Lättläst” ca 2 halva hyllplan. Lättläst är tydligen inte alls lika stort i Finland som i Sverige. Barnen läser ”vanliga” böcker istället. Ljudböcker på CD och talböcker finns, men är inte så exponerat. Serieböckerna står på speciella bokvagnar som gör att de syns bra. På ungdomsavdelningen finns dessutom bl a musik på CD att låna. I en specialhylla finns tidskrifter – både för barn och föräldrar.
Barnavdelningen har böcker både på finska och svenska. Skönlitteraturen och bilderböckerna är uppdelade språkvis, men i faktahyllorna är språken blandade. Förutom på svenska och finska finns det böcker på engelska och ett par av skolspråken, men det finns inga barnböcker på övriga främmande språk.
Övrigt
Det organiseras mycket verksamhet från barnavdelningen. Förskolor och skolklasser kommer till biblioteket och får boktips och biblioteksundervisning. Personalen på barnavdelningen är också mycket ute i skolor och förskolor och pratar böcker. Den svenskspråkiga personalen tar hand om svenskspråkiga barn och den finskspråkiga personalen tar de finskspråkiga barnen.
När barnen börjar första klass får de ett kort hem på posten med en inbjudan att komma till biblioteket i sällskap med någon förälder och få ett lånekort, en ryggsäck och boktips. Det finns många olika blad med boktips i mappar som besökarna kan ta med sig. Boktipsen är ordnade efter ålder eller ämne, ofta med färgbilder av böckernas framsida bredvid en kort recension. I böckerna kan man ibland hitta lappar där man kan fylla i bokens författare och titel, markera hur många stjärnor man ger boken och berätta vad man tyckte om den. Lappen kan man lämna anonymt till biblioteket. Den sätts sedan upp eller samlas i pärmar som alla kan bläddra i.
I bibliotekets bottenvåning finns artoteket som förmedlar konstverk av medlemmar i Konstnärsgillet i Helsingfors. I artoteket finns utrymmen för utställningar och varje månad byts konstverken ut. Konstverken lånas ut mot en avgift som varierar mellan 10-200 euro i månaden beroende på verkets totala pris. Ett utlånat konstverk kan när som helst lämnas tillbaka, men det går även att köpa konstverket. Ett köp görs antingen direkt, d.v.s. hela summan på en gång, eller genom betalning av månadsavgiften tills priset i sin helhet betalats. Utbudet är stort och består av målningar, grafik, skulpturer och fotografier. Artotekets utbud och konstnärernas hemsidor kan besökas på www.taidelainaamo.fi.
BARNAVDELNINGEN
Rummet
Barnavdelningen på Richardsgatans bibliotek är relativt liten och traditionell. Rummet är ljust och nyrenoverat, men är mycket svårmöblerat. Det mesta av väggarna upptas av två stora (vuxen-)väggmålningar och många och stora fönster. Därför måste bokhyllor och resten av inredningen dela på golvutrymmet inne i rummet. Där finns också en informationsdisk som tar stor plats. I informationsdisken finns en dator vars skärm sitter på en arm – lite som en skrivbordslampa. Tack vare armen är det lätt att flytta och vrida på skärmen så att både besökare och personal kan se det som står på den.
Det är lite trångt mellan hyllorna och bilderböckerna står i hyllor med fack, sorterade efter bokstäver eller ämnen. Sittplatserna för barn är små och få, däremot finns det 6 datorer för besökarna. Ett ”sagotält” finns i ett separat rum dit personalen kan ta med inbjudna grupper.
Barnavdelningen som rum är inte så anpassat efter barnen, utan mer efter föräldrarna – om de lämnar barnvagnen utanför, för den får inte plats. Egentligen är nog barnavdelningen mest anpassad efter huset och de fysiska förutsättningarna.
Medier
Vanliga böcker dominerar stort bland medierna. De ser nya och fräscha ut och inbjuder till läsning. De lättlästa böckerna är få. På ”Börja-läsa-hyllan” finns knappt ½ hyllplan böcker och på ”Lättläst” ca 2 halva hyllplan. Lättläst är tydligen inte alls lika stort i Finland som i Sverige. Barnen läser ”vanliga” böcker istället. Ljudböcker på CD och talböcker finns, men är inte så exponerat. Serieböckerna står på speciella bokvagnar som gör att de syns bra. På ungdomsavdelningen finns dessutom bl a musik på CD att låna. I en specialhylla finns tidskrifter – både för barn och föräldrar.
Barnavdelningen har böcker både på finska och svenska. Skönlitteraturen och bilderböckerna är uppdelade språkvis, men i faktahyllorna är språken blandade. Förutom på svenska och finska finns det böcker på engelska och ett par av skolspråken, men det finns inga barnböcker på övriga främmande språk.
Övrigt
Det organiseras mycket verksamhet från barnavdelningen. Förskolor och skolklasser kommer till biblioteket och får boktips och biblioteksundervisning. Personalen på barnavdelningen är också mycket ute i skolor och förskolor och pratar böcker. Den svenskspråkiga personalen tar hand om svenskspråkiga barn och den finskspråkiga personalen tar de finskspråkiga barnen.
När barnen börjar första klass får de ett kort hem på posten med en inbjudan att komma till biblioteket i sällskap med någon förälder och få ett lånekort, en ryggsäck och boktips. Det finns många olika blad med boktips i mappar som besökarna kan ta med sig. Boktipsen är ordnade efter ålder eller ämne, ofta med färgbilder av böckernas framsida bredvid en kort recension. I böckerna kan man ibland hitta lappar där man kan fylla i bokens författare och titel, markera hur många stjärnor man ger boken och berätta vad man tyckte om den. Lappen kan man lämna anonymt till biblioteket. Den sätts sedan upp eller samlas i pärmar som alla kan bläddra i.
Anna-Karin, Catarina och Johanna
Pointti- Esbo stadsbibliotek
Pointti är ungdomsavdelningen på Esbo Stadsbibliotek. Biblioteket ligger i ett stort köpcentrum. Deras målgrupp är tonåringar. Det är 50 % pojkar och 50 % flickor som kommer dit. 50 % är invandrare och 50 % är finnar.
Pointti, tillsammans med musikavdelningen, har 1000 besökare om dagen.
Pointti, tillsammans med musikavdelningen, har 1000 besökare om dagen.
De har öppet 10-20 måndag– fredag och 10-16 lördag.
Efter ordinarie öppettider har de ibland programverksamhet, då ofta på lördag eftermiddag/kväll. Pointti har också en egen blogg, på finska.
Efter ordinarie öppettider har de ibland programverksamhet, då ofta på lördag eftermiddag/kväll. Pointti har också en egen blogg, på finska.
- Personal
På Pointti arbetar en bibliotekarie, en biblioteksassistent, en servicefunktionär och en civil tjänstgörare (någon som gör vapenfri militärtjänst, de stannar 1 år och byts sedan ut till någon annan som ska göra vapenfri militärtjänst).
Personalen beskriver Pointti som ungdomarnas vardagsrum, ett ställe för dem att vara på och umgås. Deras mål är också att överbrygga kulturklyftor mellan ungdomar från olika grupper. De vill att ungdomarna ska lära sig samsas och samarbeta samt lära sig sociala regler. Solidaritet är ett ord som ofta kommer tillbaka under vår guidning.
Personalen beskriver Pointti som ungdomarnas vardagsrum, ett ställe för dem att vara på och umgås. Deras mål är också att överbrygga kulturklyftor mellan ungdomar från olika grupper. De vill att ungdomarna ska lära sig samsas och samarbeta samt lära sig sociala regler. Solidaritet är ett ord som ofta kommer tillbaka under vår guidning.
- Samarbete med musikavdelningen
Musikavdelningen ligger vägg i vägg med Pointti och de båda avdelningarna samarbetar. Här finns en inspelningsstudio som man kan boka. Det är gratis att låna den. För att använda den behöver man ha ett lånekort, vara minst 15 år och ha gått en kortare grundkurs i att använda utrustningen, kursen hålls av bibliotekspersonalen. Det finns många datorer som besökarna kan använda. En aktivitet som Pointti och musikavdelningen gör tillsammans är att de har bok- och skivprat för skolklasser. En bibliotekarie från Pointti och en informatiker från musikavdelningen gör dessa tillsammans och kopplar då samman böcker och musik.
- Bestånd
Bokbeståndet på Pointti består till största delen av skönlitteratur och fantasygenren överväger. Det finns inte så mycket fackböcker utan de som är intresserade av det hänvisas till vuxenavdelningen. Det finns också serier och tidskrifter.
I biblioteket ligger också en informationsbyrå för ungdomar, "Yesbox". I dagsläget samarbetar biblioteket mycket litet med Yesbox.
- Spelrum och teknik
Pointti har ett spelrum där ungdomarna kan spela tv-spel. Det finns även två datorer där de kan spela World of Warcraft. Biblioteket betalar licensen för det. De som vill spela får skriva på ett kontrakt där de förbinder sig att följa de regler som biblioteket satt upp för användandet av datorerna. I spelrummet är det mest pojkar som håller till. De har investerat i en dansmatta också för att locka fler flickor att delta och då är det ungefär 50% flickor och 50% pojkar som är med. Ungdomarna har tillgång till spelen från kl.14.00 på vardagarna så att spelandet inte inkräktar på skolans arbete och tid. Vardagskvällar befinner sig ca 50-60 ungdomar på avdelningen och spelar.
Personalen säger att det är svårt för biblioteket att hänga med i utvecklingen när nya tekniker och nya spel kommer hela tiden. Budgeten räcker helt enkelt inte till. Titt som tätt får de dock låna demonstrationsexemplar från leverantörer av spel och system. Men endast lite av detta är ekonomiskt möjligt att inköpa.
- Bakgrund
Bakgrunden till att de började med spel var att de tog in ett spel på försök, Runescape. Det blev mycket populärt och de bildade en spelklubb. De har valt att ha ett spelrum på biblioteket och inte låna ut spel dels på grund av copyrightregler och dels eftersom de vill att alla ungdomar ska ha tillgång till spel och på så sätt jämna ut skillnader bland olika socialgrupper. Personalen tycker att det är värdefullt att ungdomarna har en plats att vara på där de kan umgås med andra och förhoppningsvis undvika dåliga miljöer eller att bara hänga i köpcentret.
- Programkvällar
Pointti har också programverksamhet. Möblerna står på hjul så de kan därför skjuta ihop dem och på så sätt få stora ytor att vara på. De ordnar spelkvällar/turneringar och även uppträdanden där ungdomarna själva framför musik, så kallade demokvällar.
Den givande och underhållande guidningen på Esbo stadsbibliotek och Pointti gavs av Robin Marcus.
/Emelia och Karin
tisdag 7 oktober 2008
Deckarvisning
Nu har jag haft min första deckarvisning för åk 1! Det var lite pirrigt, men det gick bra i alla fall.Det var ju tänkt att barnen skulle få sina lånekort den här dagen. De hade varit duktiga och lämnat in sin ansökan i tid så att vi hade hunnit göra iordning korten innan, men när de kom till biblioteket hade det hänt något fruktansvärt!!! Korten var borta! Någon hade varit inne på biblioteket och stulit barnens lånekort!
När jag berättade det här för barnen blev de skräckslagna. ”Det måste ha varit en tjuv”, sa någon. Då upptäckte vi svarta fotavtryck på golvet. ”Men vem är det som har varit här och haft sååå lortiga fötter???” Vi följde spåren som ledde oss in till Salongen, ett rum för samlingar av olika slag, bokprat, etc. Där var det uppdukat med ljus och på en silverbricka låg ett brev. ”Till åk 1 Beta” stod det på brevet. Barnen blev ivriga och undrade förståss vem som har skrivit det – och till dom dessutom! En pojke slet ivrigt upp brevet och alla lyssnade spänt på vad som stod. Det visade sig att brevet var från Lasse och Maja från Lasse-Majas detektivbyrå. De behövde hjälp med att lösa mysteriet med de försvunna lånekorten. De misstänkte att det var biblioteksspöket som har varit i farten och busat med bibliotekspersonalen.
Det Lasse och Maja visste om biblioteksspöket var att han älskar bilderboken ”Det spökar Alfons Åberg” av författaren Gunilla Bergström. Så de tyckte att vi kunde börja leta efter den boken för att se om vi kunde hitta fler ledtrådar. Så vi begav oss ut i biblioteket. När vi hittade boken, så sår vi att det stack fram en lapp ur boken. Lappen ledde oss vidare till flera ledtrådar i form av meddelanden, böcker och skyltar som stod helt fel osv. På så vis tog vi oss runt bland de olika hyllorna. Den sista ledtråden ledde oss förståss till de försvunna lånekorten. Eftersom det här inte var den första gången som Lasse och Maja varit inblandade i ett biblioteksmysterium så fick klassen boken Biblioteksmysteriet som de kan ha som högläsningsbok i klassrummet.
Det kändes ganska lyckat, tycker jag, bortsett från att det var en alldeles för stor grupp. De var 21 stycken, så det hade varit bra att dela upp dem. Då hade det nog varit lättare att hålla ihop gruppen. De blev lite ”fladdriga”, men det verkade som att de tyckte det var spännande i alla fall. De var väldigt ivriga att leta efter nya ledtrådar. Nästa gång blir det i alla fall mindre grupper!
torsdag 2 oktober 2008
Nalle-hotell på biblioteket
Så här har vi tänkt oss firandet av Internationella nalledagen:
Vi (Edsbyns bibliotek) söker nallar till en nalle-utställning i samband med internationella nalledagen 27/10. Nallen har fått sitt namn från den amerikanske presidenten Theodor Roosvelt som för över 100 år sedan vägrade att skjuta en björnunge under en jakt. Tidningarna gjorde en grej av det och efter det kom leksaksnallarna att kallas ”Teddybjörnar” efter Theodor "Teddy" Roosvelt.
Alla nallar har en historia. Vill du berätta om din nalle? Knyt fast en lapp med följande information kring halsen på din nalle och lämna in den på Edsbyns bibliotek senast den 24/10:
Nallens namn: Vad tycker nallen om att göra?
Ägare: Vad tycker nallen om att äta?
När fick du den? Något mer du vill berätta om din nalle?
Av vem?
Vi lovar att ta väl hand om alla nallar och biblioteket kommer att vara som ett nalle-hotell. Du kan hämta din nalle igen måndagen den 3/11 Alla som lånar ut sina nallar till oss eller som fyller i en nalletävling är med i utlottningen av en biblioteksnalle och bokvinster. Bilder på nallarna och nalle-historierna läggs sedan ut på Bibblabloggen.
I samband med internationella nalledagen visar vi upp nallarna på Edsbyns bibliotek under tiden 27/10 -31/10 (höstlovet). Det kommer att finnas nalletävlingar att fylla i och klippdockor att färglägga. Självklart kommer det också att finnas nalleböcker att låna och läsa.
Fredagen den 31/10 kl. 11 blir det sagostund på Lill-bibblan för barn med medföljande vuxen.
Välkomna!
Vi (Edsbyns bibliotek) söker nallar till en nalle-utställning i samband med internationella nalledagen 27/10. Nallen har fått sitt namn från den amerikanske presidenten Theodor Roosvelt som för över 100 år sedan vägrade att skjuta en björnunge under en jakt. Tidningarna gjorde en grej av det och efter det kom leksaksnallarna att kallas ”Teddybjörnar” efter Theodor "Teddy" Roosvelt.
Alla nallar har en historia. Vill du berätta om din nalle? Knyt fast en lapp med följande information kring halsen på din nalle och lämna in den på Edsbyns bibliotek senast den 24/10:
Nallens namn: Vad tycker nallen om att göra?
Ägare: Vad tycker nallen om att äta?
När fick du den? Något mer du vill berätta om din nalle?
Av vem?
Vi lovar att ta väl hand om alla nallar och biblioteket kommer att vara som ett nalle-hotell. Du kan hämta din nalle igen måndagen den 3/11 Alla som lånar ut sina nallar till oss eller som fyller i en nalletävling är med i utlottningen av en biblioteksnalle och bokvinster. Bilder på nallarna och nalle-historierna läggs sedan ut på Bibblabloggen.
I samband med internationella nalledagen visar vi upp nallarna på Edsbyns bibliotek under tiden 27/10 -31/10 (höstlovet). Det kommer att finnas nalletävlingar att fylla i och klippdockor att färglägga. Självklart kommer det också att finnas nalleböcker att låna och läsa.
Fredagen den 31/10 kl. 11 blir det sagostund på Lill-bibblan för barn med medföljande vuxen.
Välkomna!
onsdag 24 september 2008
Resan till Gotland, redovisning
På resan till Gotland fick vi i uppdrag att tänka på tre saker på varje bibliotek som vi besökte. Vad som var bra, vad som var mindre bra och vad rummet inspirerade till. Vi tittade på barnavdelningar som arbetat med projektet Fokus Rummet för att göra sina lokaler mer inbjudande.
Sju bibliotek hann vi med att titta på innan det var dags att åka hem igen:
Roma - Sagoskogen
Bra: Mysigt, med många bra böcker tillgängliga. Många fina detaljer. Inbjudande.
Mindre bra: Liten lokal. Synd att biblioteket ligger på övervåningen - svårt att ta sig upp för en del. Mycket av den nya inredningen ser ut att gå sönder lätt. Stor kontrast mot vuxenavdelningen som ser tråkig ut i jämförelse.
Inspirerar till: Många bra ställen att sitta på, vackert, mysigt. Fin skyltning.
Burgsvik - Lilla Afrika
Bra: Många detaljer. Bra genomfört, mycket tanke bakom.
Mindre bra: Litet, dåligt bokanslag, dåliga öppettider.
Inspirerar till: Det lilla huset i hörnet blir en fin samlingspunkt. Många vill nog läsa om Afrika eller spännande djur när de ser rummet.
Havdhem - Häst- och Traktorbiblioteket
Bra: Underbart genomtänkt och populärt bland barnen. Många människor runtomkring har varit engagerade i utsmyckandet. Roligt med riktiga saker, som traktorlysen och hästsadlar.
Mindre bra: Hmm, svårt att hitta något. Det känns bara underligt att det inte finns några invandrare någonstans. Lite Stepford Wives över det hela.
Inspirerar till: Praktiska saker, fakta.
Hemse - Skogsgläntan
Bra: Fint, ganska stort, bra användning av sagostolen.
Mindre bra: Inte mysigt.
Inspirerar till: Högläsning i stolen.
Fårösund - Krakel Spektakelbiblioteket
Bra: Mycket genomtänkt! Lokal anknytning med Lennart Hellsing som bor så nära. Man har verkligen utnyttjat rummet väl.
Mindre bra: Nästan ingen skyltning... Det får nog inte plats.
Inspirerar till: Hellsings böcker, såklart.
Sävegymnasiets studierum
Bra: Otroligt snyggt och STORT bibliotek. Studierummen ser trivsamma ut.
Dåligt: Svårt att hitta något dåligt.
Inspirerar till: Lugna studier, definitivt.
Visby - Almedalsbiblioteket
Bra: Stort, mycket resurser. Samarbetar med gymnasiet.
Dåligt: Svårt att avskilja från resten av biblioteket.
Inspirerar till: Läsning. :P
Sju bibliotek hann vi med att titta på innan det var dags att åka hem igen:
Roma - Sagoskogen
Bra: Mysigt, med många bra böcker tillgängliga. Många fina detaljer. Inbjudande.
Mindre bra: Liten lokal. Synd att biblioteket ligger på övervåningen - svårt att ta sig upp för en del. Mycket av den nya inredningen ser ut att gå sönder lätt. Stor kontrast mot vuxenavdelningen som ser tråkig ut i jämförelse.
Inspirerar till: Många bra ställen att sitta på, vackert, mysigt. Fin skyltning.
Burgsvik - Lilla Afrika
Bra: Många detaljer. Bra genomfört, mycket tanke bakom.
Mindre bra: Litet, dåligt bokanslag, dåliga öppettider.
Inspirerar till: Det lilla huset i hörnet blir en fin samlingspunkt. Många vill nog läsa om Afrika eller spännande djur när de ser rummet.
Havdhem - Häst- och Traktorbiblioteket
Bra: Underbart genomtänkt och populärt bland barnen. Många människor runtomkring har varit engagerade i utsmyckandet. Roligt med riktiga saker, som traktorlysen och hästsadlar.
Mindre bra: Hmm, svårt att hitta något. Det känns bara underligt att det inte finns några invandrare någonstans. Lite Stepford Wives över det hela.
Inspirerar till: Praktiska saker, fakta.
Hemse - Skogsgläntan
Bra: Fint, ganska stort, bra användning av sagostolen.
Mindre bra: Inte mysigt.
Inspirerar till: Högläsning i stolen.
Fårösund - Krakel Spektakelbiblioteket
Bra: Mycket genomtänkt! Lokal anknytning med Lennart Hellsing som bor så nära. Man har verkligen utnyttjat rummet väl.
Mindre bra: Nästan ingen skyltning... Det får nog inte plats.
Inspirerar till: Hellsings böcker, såklart.
Sävegymnasiets studierum
Bra: Otroligt snyggt och STORT bibliotek. Studierummen ser trivsamma ut.
Dåligt: Svårt att hitta något dåligt.
Inspirerar till: Lugna studier, definitivt.
Visby - Almedalsbiblioteket
Bra: Stort, mycket resurser. Samarbetar med gymnasiet.
Dåligt: Svårt att avskilja från resten av biblioteket.
Inspirerar till: Läsning. :P
tisdag 23 september 2008
Annegården i Helsingfors
Nina Gran ansvarig för den svensktalande verksamheten.
Att synliggöra det osynliga: bildkonst, musik, ordkonst och film.
Nina Grans uppdrag består bl.a. i att sammanföra olika aktörer i Helsingfors och skapa en helhetssyn på det utbud som finns inom konsten. Hon skapar samarbeten med bl.a. BVC och förskolepersonal. Annegården samarbetar också med befintliga institutioner som teatrar, konstverkstäder och konstinstitutioner. Man gör även arrangemang på gator och torg.
Annegården ligger i centrala Helsingfors och är ett konstcenter för barn. Det finns alltid minst en utställning och den är gratis att besöka. Program och utställningar är alltid både på finska och på svenska.
På Annegården får barn jobba tillsammans med utbildade konstnärer och konstpedagoger. Man arbetar med konst i många olika former och med olika material. Undervisningen går ut på att barnen ska få undersöka och experimentera och framförallt få en konkret kontakt med konst. Ca 50 lärare är anställda för undervisningen.
Under lågstadiet blir alla skolbarn i Helsingfors inbjudna till ”5x2” kurser. Dessa kurser går ut på att klassen kommer till Annegården och får jobba med samma konstnär/konstpedagog under hela läsåret 5 gånger två timmar åt gången.
På helger och eftermiddagar är det program för hela familjen mot en mindre avgift. Ca 70 olika grupper pågår kontinuerligt.
Annegårdens pedagoger verkar också ute i skolorna. Kurser finns med olika teman för barn i olika åldrar, bl.a. historiska rundturer, dramatiserade episoder med historiska personer.
Förskolan, låg- och mellanstadiet kommer till Annegården och högstadiet och gymnasiet har sina kurser i skolan.
Man vill ge barnen och ungdomarna en konstfostran – att locka fram ett intresse för konst. Samtidigt är syftet att jobba lokalt.
BokbITen: ett fortbildningsprojekt för dagissektorn 2006-2008
Månatliga träffar med olika teman: sagor, berättande, språk etc.
Träffarna skedde på olika platser: bibliotek, mässor etc.
Kontakten till olika samarbetspartners skapades: lokala bibliotekarier, förlagsfolk, författare etc.
Målet var:
Att skapa självförtroende
Att förstå helheten
Att utveckla metoder
Månatliga träffar med olika teman: sagor, berättande, språk etc.
Träffarna skedde på olika platser: bibliotek, mässor etc.
Kontakten till olika samarbetspartners skapades: lokala bibliotekarier, förlagsfolk, författare etc.
Målet var:
Att skapa självförtroende
Att förstå helheten
Att utveckla metoder
_____
Emilia, Ida, Maria Uppsala
onsdag 18 juni 2008
Ny blogg
Jag försöker sammanställa vad vi gjort i projektet "Rapp och rim med Rut och Knut" under våren. Än så länge är bloggen under uppbyggnad, men du får tjuvkika här om du vill.
Som avslutningspresent fick jag en "Rut och Knutsoppa" med en massa bra rim till av barnen som varit med. "Rut och Knut ska koka soppa, vad ska de i soppan stoppa.Titta en så stor kastrull, den ska snart bli riktigt full."
torsdag 29 maj 2008
Boktipsfilmer från Tällberg
Hej och tack för ett trevligt internat i Tällberg på Tällbergsgården
Efter hårt arbete, många skratt och ett flertal nya erfarenheter som gav deltagarna mersmak av boktips på film, så finns nu alla 11 filmerna tillgängliga att avnjuta.
Bra jobbat!
Efter hårt arbete, många skratt och ett flertal nya erfarenheter som gav deltagarna mersmak av boktips på film, så finns nu alla 11 filmerna tillgängliga att avnjuta.
Bra jobbat!
torsdag 15 maj 2008
Gerillamarknadsföring del 2
Nu har jag klarat av högstadiet också. Jag gick dit på lunchen och slängde upp alla böckerna på biljardbordet som stod centralt i skolan. Fick in ungefär 60 röster. Många var förvånade och jag tolkade det som att de tyckte att det var lite kul med något oväntat. Jag hörde många kommentarer eleverna emellan om att de skulle läsa den och den boken och vad snygga vissa böcker var. Med vissa fick jag en pratstund och jag hann berätta lite om handlingen. Jag försökte också berätta om Bibblabloggen och att det går att läsa mer om böckerna där.
Från början hade jag tänkt bokprata för 7:orna kring några av de här böckerna i samband med framsidesomröstningen, men det blev inte tid för det. Sedan tidigare års framsidesomröstningar, som jag hade i Gävle, är min erfarenhet att ryktet om vissa av böckerna som varit med i omröstningen spred sig från mun till mun och många ställde sig i kö. Vi köpte in flera exemplar av de mest efterfrågade. Få se hur det går i år.
I år fick jag in totalt 138 röster och vilken bok som röstade fram som snyggast i år i Ovanåker kan ni läsa på Bibblabloggen från och med i morgon. Jag har dragit 3 vinnare som får en varsin bok.
Från början hade jag tänkt bokprata för 7:orna kring några av de här böckerna i samband med framsidesomröstningen, men det blev inte tid för det. Sedan tidigare års framsidesomröstningar, som jag hade i Gävle, är min erfarenhet att ryktet om vissa av böckerna som varit med i omröstningen spred sig från mun till mun och många ställde sig i kö. Vi köpte in flera exemplar av de mest efterfrågade. Få se hur det går i år.
I år fick jag in totalt 138 röster och vilken bok som röstade fram som snyggast i år i Ovanåker kan ni läsa på Bibblabloggen från och med i morgon. Jag har dragit 3 vinnare som får en varsin bok.
tisdag 13 maj 2008
Bokprat & boksamtal
Jag håller på och samarbetar med en lärare kring bokprat och boksamtal för en årskurs åtta.
Jag kommer till dem på deras svenskalektion och bokpratar om böckerna och sedan träffar jag dem igen några veckor senare för att ha boksamtal i mindre grupper, då ca. fem elever har läst samma titel. När vi har boksamtal utgår vi från Aidan chambers fyra grundfrågor, mer om dessa finns att läsa i Chambers, Böcker inom oss - om boksamtal.
Det som är annorlunda med det här sättet att jobba, är dels att det är ett samarbete mellan mig och läraren, då vi båda läst alla böckerna och diskuterat och valt ut dem tillsammans. Och dels att det bli en uppföljning av bokpratet, vilket jag tycker är jättebra. Det är också roligt att höra vad eleverna har för synpunkter på böckerna och dess innehåll. Vi gjorde samma sak med en annan åtta förra terminen och då vart det väldigt intressanta diskusssioner.
De får tänka till, reflektera över det de har läst och en möjlighet att dela läsupplevelsen med andra, intressant också att se hur många olika sätt att se på och uppfatta samma saker det finns. Förutom detta så är det också ett sätt att fördjupa läsningen och skapa större förståelse för texten.
Jag kommer till dem på deras svenskalektion och bokpratar om böckerna och sedan träffar jag dem igen några veckor senare för att ha boksamtal i mindre grupper, då ca. fem elever har läst samma titel. När vi har boksamtal utgår vi från Aidan chambers fyra grundfrågor, mer om dessa finns att läsa i Chambers, Böcker inom oss - om boksamtal.
Det som är annorlunda med det här sättet att jobba, är dels att det är ett samarbete mellan mig och läraren, då vi båda läst alla böckerna och diskuterat och valt ut dem tillsammans. Och dels att det bli en uppföljning av bokpratet, vilket jag tycker är jättebra. Det är också roligt att höra vad eleverna har för synpunkter på böckerna och dess innehåll. Vi gjorde samma sak med en annan åtta förra terminen och då vart det väldigt intressanta diskusssioner.
De får tänka till, reflektera över det de har läst och en möjlighet att dela läsupplevelsen med andra, intressant också att se hur många olika sätt att se på och uppfatta samma saker det finns. Förutom detta så är det också ett sätt att fördjupa läsningen och skapa större förståelse för texten.
måndag 12 maj 2008
Dramatiserat bokprat i Borlänge
I november 2007 genomförde jag bokprat för åk 2 på ett, för mig, nytt sätt. Jag provade på att dramatisera en av bokpratsböckerna och hade valt boken Matilda vill också ha en mobil av Kirsten Boie. Först skrev jag manus och sedan övade min kollega Johanna och jag in replikerna och bestämde hur vi skulle agera. Lite rekvisita hade vi också, en mobiltelefon, en plånbok och ett halsband (för att symbolisera när jag som spelade karaktären Katrin bytte roll till Matildas mamma). I vanliga fall får barnen sitta i en ring vid bokpratet, men för att alla skulle se fick de denna gång sitta i en halvcirkel. Medvetet valde jag därför att göra dramatiseringen i en mindre klass. Enligt våra observatörer var det lyckat att dramatisera ett av boktipsen. Barnen blev mer alerta och följde med intresse dramat. Dessvärre var det inget barn som ville låna just den boken efter bokpratet, men flera elever bläddrade i den för att snabbt försöka få reda på hur historien slutade.
Vi gjorde om dramatiseringen två gånger till i andra klasser under vårterminen 2008 och då var det flera barn som även lånade hem boken. Innan vi använde detta dramatiserade boktips i en klass kontrollerade jag med läraren att inte alla barn hade läst eller hört just denna bok.
Vad lärde vi oss av detta? Att det är mycket positivt att dramatisera ett boktips, det uppskattas både av elever och lärare. Och det är roligt! Men det tar också längre tid att förbereda en dramatisering då man ska skriva manus och öva in repliker.
Vi gjorde om dramatiseringen två gånger till i andra klasser under vårterminen 2008 och då var det flera barn som även lånade hem boken. Innan vi använde detta dramatiserade boktips i en klass kontrollerade jag med läraren att inte alla barn hade läst eller hört just denna bok.
Vad lärde vi oss av detta? Att det är mycket positivt att dramatisera ett boktips, det uppskattas både av elever och lärare. Och det är roligt! Men det tar också längre tid att förbereda en dramatisering då man ska skriva manus och öva in repliker.
torsdag 8 maj 2008
Gerillamarknadsföring av Bibblabloggen
Om inte barnen kommer till biblioteket får väl jag komma till barnen.
Idag stod jag med böckerna från Framsidesomröstningen (se Bibblabloggen) ute på skolgården på en mellanstadieskola nära biblioteket, under skolans lunchrast. Jag plockade sakta upp böckerna ur min väska och lade ut på en stenbänk. Sen var det bara att vänta... De som kunde slita sig från fotbollen, pingisen och gungningen kom och röstade och fick bokmärken. Jag passade på att prata med dem lite om vilka framsidor som lockade dem och varför de tyckte att just de böckerna var snygga. Jag berättade också lite kort om bokens handling. Eleverna var inte särskilt förvånade över att se mig där, konstigt nog. En lärare kom fram och blev nyfiken och tänker nu komma med hela sin klass och rösta på eftermiddagen här i biblioteket. I morgon ska jag testa på högstadiets skolgård....få se hur det går.
Bibliotekarie-anime!
På Froth-Bite håller de på att fan-subba en ny anime som heter Toshokan Sensou. Den handlar om en framtid där bibliotekarier har blivit tvungna att beväpna sig för att skydda böcker som regeringen vill göra sig av med. Bra anime utan stora bröst och lila ögon.^^
http://www.froth-bite.com/
http://www.froth-bite.com/
fredag 11 april 2008
Bokupplevelse för alla sinnen
Nu är vi i full gång att planera en "bokupplevelse för alla sinnen" för våra femteklassare i Smedjebacken. Inspiration fick vi från någon av deltagarna i Tällberg (från Norrköping tror jag- tack!). Det hela ska bli som ett bokprat fast i en helt annan form.
Vi strävar efter att utveckla arbetet med gåvoböcker i kommunen till att omfatta även äldre barn. (Tidigare har vi haft gåvoböcker till nyfödda, 2-, 4- och 6-åringar) Som ett led i det har vi köpt in boken "Silke – en förvandlingshistoria", som de deltagande eleverna ska få. Men innan de får boken ska de få uppleva utvalda delar av boken som ger ledtrådar om vad den handlar om. (Helt kort handlar boken om flickan Silke som älskar vatten men som blir torr och konstig i huden av allt badande. Hennes längtan till havet blir allt starkare och boken slutar med att hon sakta men säkert förvandlas till en sjöjungfru.)
Vi håller nu på att iordningställa ett rum i anslutning till biblioteket med diverse attiraljer tagna ur berättelsen om Silke. Tyg och skärmar skapar mindre rum i rummet, som små avdelningar. Innan barnen går in (en och en) så får de en introduktion av oss. Meningen är att de, när de kliver in i rummet ska känna att de kommer in i berättelsen och att de blir huvudpersonen för en stund. Väl inne får de följa instruktioner. De ska få ta av sig skor och strumpor och få vada i vatten, de ska få smörja händerna med salva (som Silke i boken måste göra), äta piller mot torr och kliande hud, öppna ett paket där det ligger en snäcka i vilken de kan lyssna på havet, de ska få smaka tång mm. Slutligen hamnar de mitt i rummet där de får lägga sig ner i ett kuddhav och titta upp i taket där vi kommer att visa bildspelet (som ni kan se längre ner) med tillhörande ljudeffekter. När alla är samlade igen kommer vi att prata om vad de upplevt och vad de tror att boken handlar om.
I förväg har vi bett eleverna ur några klasser måla eller göra kollage på specifika teman. Dessa använder vi nu när vi skapar miljön i rummet. En klass har till exempel gjort en badrumsmiljö med en fantastisk badrumsdikt till och en klass har gjort en helt underbar bild av havet med en massa fiskar, maneter, vrak och skatter. Ytterligare en klass håller på att göra ett kollage om mediciner och piller. Barnen kommer alltså under sin "upplevelsevandring" att se den del de själva bidragit med och i vilket sammanhang det hamnat.
På måndag i nästa vecka börjar vi och när veckan är slut ska 108 barn plus en del vuxna (kulturnämnden bland annat) ha passerat upplevelserummet.
Efter upplevelsen får alla elever, som sagt, med sig boken hem. Alla lärare får också ett erbjudande om att jobba vidare med boken i klassen på nya sätt. Vi har ett samarbete med IT-pedagogen i kommunen och i den nya mediasalen kan barnen få hjälp med att göra film, leranimationer, bildspel etc. Möjligheterna är oändliga och det ska bli jättespännande att se om de nappar på erbjudandet och vad det resulterar i.
Marika & Helena
Fortsättning följer…..
Vi strävar efter att utveckla arbetet med gåvoböcker i kommunen till att omfatta även äldre barn. (Tidigare har vi haft gåvoböcker till nyfödda, 2-, 4- och 6-åringar) Som ett led i det har vi köpt in boken "Silke – en förvandlingshistoria", som de deltagande eleverna ska få. Men innan de får boken ska de få uppleva utvalda delar av boken som ger ledtrådar om vad den handlar om. (Helt kort handlar boken om flickan Silke som älskar vatten men som blir torr och konstig i huden av allt badande. Hennes längtan till havet blir allt starkare och boken slutar med att hon sakta men säkert förvandlas till en sjöjungfru.)
Vi håller nu på att iordningställa ett rum i anslutning till biblioteket med diverse attiraljer tagna ur berättelsen om Silke. Tyg och skärmar skapar mindre rum i rummet, som små avdelningar. Innan barnen går in (en och en) så får de en introduktion av oss. Meningen är att de, när de kliver in i rummet ska känna att de kommer in i berättelsen och att de blir huvudpersonen för en stund. Väl inne får de följa instruktioner. De ska få ta av sig skor och strumpor och få vada i vatten, de ska få smörja händerna med salva (som Silke i boken måste göra), äta piller mot torr och kliande hud, öppna ett paket där det ligger en snäcka i vilken de kan lyssna på havet, de ska få smaka tång mm. Slutligen hamnar de mitt i rummet där de får lägga sig ner i ett kuddhav och titta upp i taket där vi kommer att visa bildspelet (som ni kan se längre ner) med tillhörande ljudeffekter. När alla är samlade igen kommer vi att prata om vad de upplevt och vad de tror att boken handlar om.
I förväg har vi bett eleverna ur några klasser måla eller göra kollage på specifika teman. Dessa använder vi nu när vi skapar miljön i rummet. En klass har till exempel gjort en badrumsmiljö med en fantastisk badrumsdikt till och en klass har gjort en helt underbar bild av havet med en massa fiskar, maneter, vrak och skatter. Ytterligare en klass håller på att göra ett kollage om mediciner och piller. Barnen kommer alltså under sin "upplevelsevandring" att se den del de själva bidragit med och i vilket sammanhang det hamnat.
På måndag i nästa vecka börjar vi och när veckan är slut ska 108 barn plus en del vuxna (kulturnämnden bland annat) ha passerat upplevelserummet.
Efter upplevelsen får alla elever, som sagt, med sig boken hem. Alla lärare får också ett erbjudande om att jobba vidare med boken i klassen på nya sätt. Vi har ett samarbete med IT-pedagogen i kommunen och i den nya mediasalen kan barnen få hjälp med att göra film, leranimationer, bildspel etc. Möjligheterna är oändliga och det ska bli jättespännande att se om de nappar på erbjudandet och vad det resulterar i.
Marika & Helena
Fortsättning följer…..
torsdag 10 april 2008
Lässtimulans som sätter sig i kroppen - Supershow med Rut och Knut och lilla Tjut
Idag var det hip-hop för hela slanten här på Edsbyns bibliotek. Tre tjejer (i randiga kläder som Rut, Knut och Tjut) från Bollnäs estetiska program var här och lärde Edsbyns 5-åringar att se coola ut och att dansa hip-hop. Jag läste ur boken "Supershow med Rut och Knut och lilla Tjut", av Carin och Stina Wirsén och så lyssnade vi på hip-hop-låten från skivan med samma namn. Barnen prövade också på att spela på musikinstrument som bla. kastruller och rivjärn. Alla barn (och fröknar) var coola och super-duktiga på att dansa. Varje förskola fick ett exemplar av boken Supershow med Rut och Knut och lilla Tjut + Cd med samma namn. Fler bilder finns på Bibblabloggen. 
torsdag 3 april 2008
För en dryg månad sedan genomförde jag något nytt för mig - en 6-årsvisning på biblioteksbussen.
Inför detta hade jag pratat med läraren om hur jag hade tänkt mig upplägget (presentation av mig och chauffören, vad vi gör i bussen, vad besökarna kan göra, hur man hittar böcker, tips på hur man tar hand om böckerna man lånar plus besökets höjdpunkt: en tjuvtitt in i förarutrymmet som annars är dolt bakom en stängd dörr). Jag hade också bett att barnen skulle förbereda frågor till mig, förslagsvis om bibliotek, böcker eller fordonet, men vad som helst gick bra!
För att vi skulle ha tillräckligt med tid på oss hade vi gjort upp om att vi skulle komma ca 20 min tidigare än vanligt, så vi skulle få 40 min på oss för visningen. Men just den här dagen hade allt möjligt trasslat på skolan, och det tog hela 15 minuter innan alla barn hade droppat in i bussen, tillsammans med en stressad lärare som kom sist med håret på ända. Tyvärr gjorde den här väntan att många hade blivit otåliga och tappade koncentrationen, vilket gjorde att jag (som är ovan vid visningar, så det var även mitt ansvar) hade svårt att få kontakt med gruppen och säga det jag hade tänkt att säga. Att de kom så sent gjorde också att vi inte hann med deras frågor innan nästa klass stod på tur, vilket var synd. Alla som ville fick dock sitta i förarstolen och känna på ratten, vilket var mäkta populärt. De fick också gåvoböcker, som förstås mottogs väl.
Så var det ett lyckat försök? Nej, det tycker jag inte den här gången, men det var lärorikt och jag tror att idén skulle kunna funka om förutsättningarna är bättre. Extra viktigt när man ska ta emot en grupp på en mycket liten yta som den i vår buss är att det är lugn stämning och att läraren är på plats på en gång för att hjälpa till att samla ihop gruppen. Jag tror att barnen tyckte att det var spännande, men jag hade velat få bättre kontakt med dem än jag fick, och på det hela taget gjorde tidsbristen att det inte blev som jag hade tänkt. Positivt var dock att alla nu vet vad vi som jobbar där heter, att de gärna får prata med oss och att de förhoppningsvis känner sig lite mer hemma i bussen och med oss till nästa gång.
Inför detta hade jag pratat med läraren om hur jag hade tänkt mig upplägget (presentation av mig och chauffören, vad vi gör i bussen, vad besökarna kan göra, hur man hittar böcker, tips på hur man tar hand om böckerna man lånar plus besökets höjdpunkt: en tjuvtitt in i förarutrymmet som annars är dolt bakom en stängd dörr). Jag hade också bett att barnen skulle förbereda frågor till mig, förslagsvis om bibliotek, böcker eller fordonet, men vad som helst gick bra!
För att vi skulle ha tillräckligt med tid på oss hade vi gjort upp om att vi skulle komma ca 20 min tidigare än vanligt, så vi skulle få 40 min på oss för visningen. Men just den här dagen hade allt möjligt trasslat på skolan, och det tog hela 15 minuter innan alla barn hade droppat in i bussen, tillsammans med en stressad lärare som kom sist med håret på ända. Tyvärr gjorde den här väntan att många hade blivit otåliga och tappade koncentrationen, vilket gjorde att jag (som är ovan vid visningar, så det var även mitt ansvar) hade svårt att få kontakt med gruppen och säga det jag hade tänkt att säga. Att de kom så sent gjorde också att vi inte hann med deras frågor innan nästa klass stod på tur, vilket var synd. Alla som ville fick dock sitta i förarstolen och känna på ratten, vilket var mäkta populärt. De fick också gåvoböcker, som förstås mottogs väl.
Så var det ett lyckat försök? Nej, det tycker jag inte den här gången, men det var lärorikt och jag tror att idén skulle kunna funka om förutsättningarna är bättre. Extra viktigt när man ska ta emot en grupp på en mycket liten yta som den i vår buss är att det är lugn stämning och att läraren är på plats på en gång för att hjälpa till att samla ihop gruppen. Jag tror att barnen tyckte att det var spännande, men jag hade velat få bättre kontakt med dem än jag fick, och på det hela taget gjorde tidsbristen att det inte blev som jag hade tänkt. Positivt var dock att alla nu vet vad vi som jobbar där heter, att de gärna får prata med oss och att de förhoppningsvis känner sig lite mer hemma i bussen och med oss till nästa gång.
fredag 28 mars 2008
Bibblabloggen blev det
Bloggen som jag startat för barn och unga i främst Ovanåker (men alla nyfikna får så klart titta också :-) ) fick efter en tävling bland barn och unga i kommunen, namnet Bibblabloggen. Jag vill använda den för att nå ut med litteratur- och biblioteksanknutna nyheter och annat skoj. Jag kommer också att använda den som ett arbetsredskap vid bokprat, sagostunder osv. Jag kommer också att jobba för att få barnen och ungdomarna att själva medverka med boktips och annat. Hur jag lyckas med detta får framtiden visa......Ormen Otto på biblioteksbesök
Under påsklovet hade vi ett evenemang som lockade och som gav välbehövlig uppmärksamhet till faktaböcker. Vi hade nämligen en kille här som visade upp sina ormar och spindlar. Han höll föredrag och cirka 200 barn och vuxna kom och klappade, lyssnade och fick uppleva något ovanligt på biblioteket.torsdag 20 mars 2008
Tre förändringar, bokskola, bokprat och bibliotekskunskap.
Läskonster har gett mig inspiration. Ett år har gått sedan jag började arbeta som bibliotekarie. Det mesta börja ha satt sig och det som var nytt börjar bli rutin och vana. Därför kom läskonstprojektet i rättan tid. Precis lagom för att få inspiration till förnyelse.
Jag gillar små förändringar, som man kan väva in i det vardagliga arbetet. Därför har jag med hjälp av mina kollegor förändrat tre moment i det vardagliga biblioteksarbetet. Bokskolan, bokpratet och Bibliotekskunskapen. Inga nya eller revolutionerande förändringar, utan små lätthanterliga sådana.
Bokskolan: Här har vi tagit fasta på ett tillvägagångssätt som togs upp i Tällberg. En idé som är sprungen ur boken Historien om någon. Vi börjar med att prata med barnen om biblioteket och böckerna. När de sedan ska få sina lånekort är dessa borta. Men en rödtråd ligger kvar där korten skulle ligga. Vi förklara att vi nog hittar lånekorten om vi följer tråden. Denna löper genom biblioteket, som vi passar på att visa under tiden när vi följer tråden. En groda visar sig ha korten i sin mage. Man tager vad man haver. En enkel idé som är lätt att genomföra och anpassa efter sina egna förutsättningar.
Bokprat: Hur får man bokpraten mer levande och roligare att genomföra? Det finns många sätt. Ett sä
tt är att använda sig av attiraljer som knyter ann till berättelsen. Attiraljer som är enkla att skaffa fram och använda sig av kan t.ex. vara ett brev, en skylt, ett meddelande eller en bild. I boken Ingvar & Vilgot, katt-kidnappare kan man t.ex. kopiera utpressningsbrevet, som bovarna lämnar till skolfröken Tekla. Sedan stoppar man ner det i ett kuvert, som man tar fram och läser upp för barnen under bokpratet. I berättelsen Misstänkt ljus hittas ett hopknycklat hotbrev med urklippta tidningsbokstäver. En lätt sak att fixa och ganska effektfullt i bokpratet. I Turbo i knipa går kompisarna Bo, Simon och Olle in i Olles storasysters rum, trots varningsskylt. Om man visar varningsskylten blir effekten större än om man enbart berättar om den. Det blir en enkel dramatisering av bokens innehåll istället för en redogörelse. Skillnaden är inte stor men ack så viktig.
tt är att använda sig av attiraljer som knyter ann till berättelsen. Attiraljer som är enkla att skaffa fram och använda sig av kan t.ex. vara ett brev, en skylt, ett meddelande eller en bild. I boken Ingvar & Vilgot, katt-kidnappare kan man t.ex. kopiera utpressningsbrevet, som bovarna lämnar till skolfröken Tekla. Sedan stoppar man ner det i ett kuvert, som man tar fram och läser upp för barnen under bokpratet. I berättelsen Misstänkt ljus hittas ett hopknycklat hotbrev med urklippta tidningsbokstäver. En lätt sak att fixa och ganska effektfullt i bokpratet. I Turbo i knipa går kompisarna Bo, Simon och Olle in i Olles storasysters rum, trots varningsskylt. Om man visar varningsskylten blir effekten större än om man enbart berättar om den. Det blir en enkel dramatisering av bokens innehåll istället för en redogörelse. Skillnaden är inte stor men ack så viktig.
Bibliotekskunskap: För att göra det roligare för barnen, som går i trean, får de i uppgift att placera sin egen bok på rätt ställe i biblioteket. Detta efter en kortare genomgång av hur böckerna står placerade i biblioteket. Böckerna har signum och deras egna namn på ryggen. (Se bilden) Barnen blir på detta sätt satta i centrum. Jag föreställer också att det blir lättare och roligare att lära sig hur man hittar på biblioteket.
onsdag 12 mars 2008
En häxa på Knivsta bibliotek
Med inspiration från Tällberg och Nina Nykvists inspiraturer har jag nu förnyat vår biblioteksvisning för förskoleklasser.
När barnen samlats in entrén utanför bibliotekets dörrar (de kommer på förmiddagstid innan vi har öppnat) öppnar jag personaldörren och kikar ut på dem. Det brukar bli ganska starka reaktioner eftersom jag är utklädd till häxa och det första som syns av mig är en stor hatt, att jag dessutom dyker upp från oväntat håll gör säkert sitt till. När jag ser att de sett mig stänger jag dörren igen och väntar ytterligare en stund innan jag går ut till dem. Under tiden hör jag deras prat om att det faktiskt var en häxa - på riktigt! Roligast är om läraren inte har sett mig! Sedan går jag ut till dem och frågar:
”Ser ni mig?” och när de svarar ”Jaaa” säger jag något i stil med ”Hm, det måste ha blivit något fel på min trollformel i morse, vilken tur att jag inte mötte någon av de som jobbar på biblioteket!”. Jag har dessutom en trollstav som är lite trasig i enda änden så det är ganska förståeligt om den inte fungerar. Sen frågar jag barnen vad de gör här. Och de brukar fråga mig vad jag gör här. Och då berättar jag att jag har rymt från en sagobok inne på barnavdelningen.
”Vill ni se min bok?” säger jag och hittills är det aldrig någon som sagt nej!
Så smyger vi in på biblioteket genom personalingången, genom korridoren med alla arbetsrum och sedan ut bakom lånedisken. Det är mycket viktigt att ingen får se mig och barnen hjälper till genom att smyga försiktigt och ibland säger de åt mig att jag inte får prata så högt att personalen hör mig. Mina kollegor (som bara är fem stycken) får hålla sig undan några minuter så att vi kan ta oss ned på barnavdelningen utan att träffa på dem.
Väl nere på barnavdelningen visar jag dem ”min” bok och så berättar jag om alla berättelser som finns på biblioteket och hur vi bokfigurer brukar komma ut ur böckerna på nätterna och vad som händer då. Jag improviserar en hel del utifrån de bokfigurer som barnen frågar efter. T ex ”Kommer inte Karlsson på taket?” ”Jo, då! Och en gång förstår ni, fastade Karlsson med sin propeller där uppe i lampsladden” osv osv.
Sedan kommer vi in på vad man kan göra på biblioteket, hur böckerna står på barnavdelningen, vilka som får låna, vad en faktabok är m.m. Till sist frågar jag om de vill bli låntagare. Och så kollar jag dem lite med min trollstav om de faktiskt kan bli låntagare och det kan de!
Då smyger vi i väg till en angränsande lokal där vi brukar ha programverksamhet. Där finns det gott om plats på golvet och vi brukar känna oss som böcker ett slag. Det kommer alltid upp en massa intressanta tankar om hur man känner sig som en bok. Sedan sorterar jag dem i bokstavsordning efter förnamn och hittar på vad barnen är för böcker under tiden. Det sista tycker de är jätteroligt! Besökets höjdpunkt verkar vara när de får reda på om de blir ”Stora boken om prinsessor” eller en ”äventyrsbok om två barn som gått vilse i fjällen”.
Sedan tar jag fram trollstaven på nytt och vips har jag trollar fram en fin ask med alla deras lånekort i! Eftersom de redan står i bokstavsordning är det enkelt att dela ut korten. I går blev klassen så engagerad att de började applådera för varje barn som fick sitt lånekort!
När de fått lånekorten får de själva se sig om på barnavdelningen. Häxan försvinner ut på nya äventyr. När jag återvänder till barngruppen utan häxkläder är det inte alltid så att de känner igen mig. I vissa fall har de uppfattat mig som en helt ny person och medan jag visar dem hur man lånar för första gången berättar de för mig att det händer massor av saker på biblioteket på nätterna. ”Om du stannar här på kvällen kanske du får träffa en häxa!” osv
Andra gånger säger någon på direkten: ”Hej häxan! Jag ska låna din bok!”
Svårast med upplägget är att få in alla förbindelselapparna i tid. Det är så tydligt om något barn blir utan lånekort. Jag försöker förklara för lärarna hur viktigt det är för att inte något barn ska känna sig utanför. De gånger jag saknat kort till något av barnen har de fått ett ”Library Lovers”- klistermärke på tröjan och varit tillfälliga låntagare som fått låna på lärarkortet just den dagen. Jag har ju dessutom en trasig trollstav att skylla på, det blev lite fel när jag trollar fram korten.
Roligast är att se deras inlevelseförmåga! På något sätt är vi helt överrens om att allting bara är en lek, men det är liksom för roligt för att kunna låta bli att leka med. De vill tro att det finns en häxa på biblioteket och att muminfamiljen sitter på bibliotekscaféet och fikar på nätterna!
Anna Fogelberg, Knivsta bibliotek
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)