Rymdtema på sportlovet

PÅ Håbo bibliotek bestämde vi oss för ett rymdtema under sportlovet med anledning av Internationella astronomiåret 2009. Aktiviteten pågick 13.00-15.00 under sportlovsveckan.

Vi började med en samling där vi läste boken ”Prick och Fläck ser stjärnor” av Lotta Gefflenblad. När vi läst färdigt boken hände något oväntat; vi fick besök av en riktig utomjording. Hon hette Lixi och kom från planeten Neptunus. Under en färd till Merkurius hade hon hamnat i ett asteroidbälte och krockat med en asteroid. Rymdskeppet blev skadat och hon blev tvungen att nödlanda med sitt rymdskepp på bibliotekets tak. Sedan hade hon tagit sig ner via skorstenen till oss. Lixi pratade bara neptuniska så vi förstod ingenting av vad hon sa. Men som tur var hade hon ett bälte med tre knappar; en för neptuniska, en för måniska och en för svenska. När vi tryckte på knappen ”svenska” kunde vi förstå vad hon sa.
Lixi lånade några verktyg för att försöka laga sitt rymdskepp, men tyvärr fungerade inte våra jord-verktyg när det gällde att laga en farkost från Neptunus. För detta krävdes en stritofix, något som inte finns här på jorden. Lixi blev därför kvar hela veckan i väntan på hjälp från sin planet.

Nu var det dags för rymdpyssel. Vi skulle tillverka rymdskepp, flygande tefat, stjärnkikare och rymdgubbar. Lixi stannade och pysslade med oss. Det var spännande att höra henne berätta om sin planet. Barnen hade många frågor och fick också förklara för Lixi hur det fungerar här på jorden. Frågor som barnen svarade på var till exempel: Vad är ett tåg? Vad är en mobiltelefon? Hur bor man här på jorden? Frågor som barnen ställde till Lixi var till exempel: Vad heter dina kompisar? Hur gammal är du? Vilken mat äter ni på Neptunus?

Lixi var med oss och pysslade under hela veckan. Vi tittade också tillsammans i böcker där vi kunde läsa om Neptunus och andra planeter. Det lånades många rymdböcker under sportlovsveckan.

/Christina Norén, Siv Andersson och Tiffany Betts på Håbo bibliotek

Av ord byggde vi dikt - samarbete mellan Västerås stadsbibliotek och Västerås konstmuseum

Redan under våren 2008 träffade jag Karin Levander – museilektor - och diskuterade om hur vi skulle kunna hitta ett sätt att jobba tillsammans. Ganska snart kom vi fram till att vi ville jobba med bild och ord utifrån en utställning som var under vinter/vår 2008/2009 på konstmuseet. Att vi valde Marie Rantanens utställning berodde både på att den låg rätt i tiden och att hon gör bilder som ger många associationer. Hennes målningar i akryl består av mycket mönster och geometriska former – ett icke figurativt måleri. Det man också lägger märke till är att de är väldigt färgstarka.

I den inbjudan som gick ut till skolan i början av hösten stod det bland annat: ”Inspirerade av bilderna bygger vi själva dikter och poesi av ord och meningar.” Redan under våren var vi i kontakt med en skola som Konstmuseet ofta jobbar tillsammans med för att testa sina utställningar på. Det passade väldigt bra att börja med denna skola för att bland annat se vilken nivå vi skulle lägga oss på.

I inbjudan som gick ut till alla skolor i Västerås hade vi skrivit att år 4 och 5 var en passande målgrupp. Med testklassen tog vi ett större åldersspann och hade med år 3-6. Efter vårens möten jobbade vi på var sitt håll fram till den första klassen skulle komma 25 nov. Jag förberedde material all som skulle behövas. I det här stadiet var det svårt att se i detalj hur det hela skulle utformas. Jag visste väldigt lite om hur det skulle går att jobba i konstmuseets lokaler, hur reagerar barnen som plötsligt skall koppla text till bilder? Lägger jag mig på en för svår nivå etc. etc.?

Under hösten sökte jag bland annat på Internet för att se om det var någon annan som jobbat med liknade projekt. Det fanns förstås de som jobbat med barn och dikter men ingen som kopplat bilder och en hel utställning till dikter och ord. Jag förberedde dock några övningar som jag trodde skulle passa.
Dagarna innan var jag med på en visning som Marie Rantanen hade för pressen på konstmuseet. Det var väldigt intressant och nyttigt för då fick jag en nyckel till bilderna som jag sedan fick nytta av.

Så här gjorde vi: Grupperna som kom till Konstmuseet var där i 90 minuter. Vi fick ca 15 bokningar som stäckte sig från 25 nov -08 till 20 jan -09. Vi började med att samlas och introducerade arbetet när klasserna kom. Vi satt i en ring i en myshörna av konstmuseet. Redan vid introduktion framhöll jag att det var viktigt att hålla utkik efter tre saker som man sedan skulle ha användning av i skrivarbetet: färg, detaljer i bilden och den känsla som bilderna väckte.

Sedan var det dags för Karin Levander att visa utställningen. Under visningens gång knöt hon vid flertalet tillfällen an till det skrivna ordet som man lätt kan göra med Maries bilder då de är uppbyggda av smådetaljer som skapar en helhet – precis som ord kontra längre text. Efter ca 25 minuter var hon klar och då var det dags för mig att ta vid.

Under tiden hon visade utställningen hade jag förberett i den ateljé vi skulle arbeta i. I denna lokal sitter barnen med bord framför sig och jag hade lagt upp ett antal papperslappar framför dem, på bordet. Där fanns också penna och sudd. Papperna framför dem var av tre slag: Små som man skulle skriva ord på, ett större som var tänkt för meningar och ett ännu större som var tänkt för flera meningar – en dikt. Som underlag hade barnen ett vitt papper som de både kunde använda som skrivunderlag men också som kladdpapper. Jag upptäckte snart att det blev oroligt då barnen var klara olika fort. De snabba kunde då använda kladdpapperet till att rita lite vilket gjorde att allt blev lugnare.

Jag började med att be barnen att tänka på utställningen och skriva ner tre ord som de tyckte stämde in på utställningen. Det skulle vara en färg, en känsla och en detalj som barnen hittat i bilden eller något ord som dykt upp i deras huvud under utställningen. Just det sista var det svåraste men efter att jag börjat förklara vad jag menade med en detalj innan visningen började gick det med tiden bättre. När alla var klara med att skriv ner tre ord fick de nästa uppgift. Den gick ut på att de skulle skriva en dikt där de tre orden skulle förekomma.

Dikten skulle vara minst 3-5 meningar lång men gärna längre. En del var klara snabbt och för andra tog det längre tid. Det är dock viktigt att säga: alla barn från år 3 till år 6 klarade av denna uppgift även om en del hjälp behövdes. Alla visste också var en dikt var för något vilket betyder att de jobbat med dikter i skolan.

När alla var klara läste jag och läreren upp dikterna – vi tog varannan och det var lyckat. Första gången läste jag alla dikterna själv med det blev för enformigt. Det kan vara ganska svårt att läsa vad barn skriver, trots att jag innan de började arbeta poängterade vikten av att skriva snyggt och läsligt hade jag problem. Jag tog för vana att läsa igenom alla dikter innan jag läste dem högt. Felstavningar, felaktig grammatik och slarviga bokstäver är några saker man får brottas med när man skall läsa barens alster. Jag tror att många efter uppläsningen kände förvåning över att det kunde låta så bra, vissa var väldigt stolta.

Nästa övning gick ut att skriva en kollektiv dikt. Alla barn skulle ta sina tre lappar med ord och vika dem dubbelt och sedan stoppa dem i en hatt jag hade med mig. När alla lappar låg i hatten fick varje barn dra en lapp. Det ordet de fick skulle användas att skriva en mening med. När barnen var klara med sin mening fick de lägga den på ett stort färgat kartongblad upp och ner. Jag tog sedan arket och vände meningarna åt rätt håll. Efter att jag plockat om lite bland meningarna läste jag upp dikten högt.

Om det var tjugo barn delade jag upp meningarna så att det blev två dikter. Reaktionen jag ofta fick var att det lät väldigt bra trots att den inte var skriven av samma person. Läraren fick sedan ta hem dels barnens egna dikter dels alla meningar om de ville fortsätta att jobba i skolan.

En sista övning som jag bara kunde realisera på mindre klasser och lite äldre barn byggde på att de delade in sig i mindre grupper på 4-5 elever. De fick i uppgift att klippa sönder sina meningar och bygga upp en helt ny dikt. Det här var en svår övning men nyttig. Det gällde att verkligen samarbeta och tänka till.

I slutet av vår träff gav jag tre papper till varje klasslärare: Ett med litteraturtips, ett med diktövningar så att de kunde fortsätta jobba när de kom tillbaka till skolan. Det tredje pappret var en inbjudan till att vara med på en utställning i biblioteket. De får jobba helt fritt med Maries utställning som grund – bara med bild, bara med ord eller båda tillsammans.

Diktövningarna jag gav ut hade jag hittat i olika böcker och på Internet. Litteraturtipsen var mina egna men också Mårten Melins. Han har en egen webbplats där det både finns tips på lämpligt litteratur och en del övningar man kan göra i klassrummet. Under arbetets gång kontaktade jag lokaltidningen som var där och intervjuade mig och Karin och det resultatet blev en artikel på ung-kultursidan.

Dag Hedberg Västerås stadsbibliotek