onsdag 1 april 2009

Bok-event för årskurs 8: Hålla masken av Magnus Ljunggren

Bok-event III i Boxholm
tisdag 10 mars kl 8.30-11.30 tillsammans med 24 elever i årskurs 8
Vald bok: Hålla masken av Magnus Ljunggren
Kulturaktör: Birgitta Wigforss, dramapedagog och teaterregissör
Berättare: Projektledare Lena Lindgren, till vardags museipedagog på Östergötlands länsmuseum

Vid tredje eventet med samma klass var eleverna ”rutinerade bok-eventdeltagare” och upplägget hade gemensamma drag med de tidigare två eventen. En presentation av de som medverkar, sen bokens berättelse i jag-form. Den här gången var vi i ett annat klassrum och där valde jag att låta eleverna sitta kvar i bänkarna som stod dels i en grupp i mitten av rummet, dels i en u-form runt gruppen i mitten. Själv klättrade jag upp på katedern och satte mig väl tillrätta för att berätta i jag-form. Den här gången försökte jag gestalta Erik, killen som är bäst av alla i sin årskurs på hockye, men som inte vet någonting om kärlek. Det fungerade utmärkt, liksom vid föregående tillfällen. Eleverna lyssnade, stilla och intensivt. Boken var vald med tanke på att många av eleverna ägnar sig åt någon sport. Efter mina 20 minuter som Erik, killen som måste välja, som kanske för första gången tar ett eget beslut och undrar över vad han vill, vilken som är hans vilja, avslutade jag med en cliff-hanger – vad skulle han välja coh hur skulle han lösa en till synes olöslig situation?

Samtalet kring boken gjorde jag denna gång själv, dvs jag berättade om egna erfarenheter från min tid som tävlingssimmare. Om träningar och vänskap, om press och stress. Lyssnadet fortsatte och ett och annat skratt åt dråpliga, men samtidigt allvarliga situationer förekom. Den här gången var responsen betydligt bättre från eleverna. Kanske var jag mer välkänd? Kanske var hela situationen mer välkänd? Eller var det boken som handlade om vardag, verklighet till skillnad från de övriga som varit mer fantasy och science fiction? Att jag vid detta tillfälle kunde föra in egna erfarenheter i samtalet kan också ha påverkat deras mer avspända och tillåtande attityd och respons.

Därefter intog Birgitta Wigforss scenen och berättade om drama, med anknytning till boken där Erik tvingas delta i dramagruppen och där drama förlöjligas grovt av sportkompisar och sportpappan. Hon la grunden för dagens övningar genom att berätta att drama handlar om att, tvärtemot boktiteln, släppa masken. Drama och teater handlar om att våga se sig själv och andra, att våga göra bort sig och bjuda på sig själv.

Vi gjorde en första övning där vi stod på två rader, mittemot varandra. Uppgiften var att titta noga på den som stod mittemot. Sen fick vi vända oss ifrån varandra och beskriva varandra utifrån vad vi sett. Nästa uppgift var att förändra fem detaljer på sig själv. Sen fick vi återigen titta och sedan utan att se beskriva vad vi sett, dvs hitta de fem förändringarna.

Nästa övning var en gruppövning där samarbete och kommunikation stod i fokus. Vi skulle förflytta ett A4-ark som allas fingertoppar skulle vidröra – papperet skulle balanseras på våra fingrar. Samtidigt som vi balanserade papperet skulle vi förflytta oss i rummet och sätta oss på stolar, gå runt stolar och klätta över bord – hela tiden utan att tappa ner papperet och utan att någon släppte fingertopparna från papperet. Knepigt, men kul!

En kort rast, sen var det mer övningar. Först återkopplade jag till boken och Eriks bekymmer. Vi skrev upp ord på tavlan som var sådant eleverna själva kom ihåg/hade fastnat för i berättelsen. Utifrn dessa ord arbetade Birgitta sedan vidare. Vi jobbade fortfarande i grupper, nu med lite tävlingsmoment. Vi skulle t ex sortera oss utifrån hårfärg, längd, telefonnummer m m och det lag som första fått ordning i leden skulle skrika gruppens namn. En övning där kommunikation och snabbhet var viktigt. Övningarna blev svårare och svårare, med känsligare ämnen som t ex sortering efter vikt. Birgitta uppmuntrade och provocerade, samt delade ut poäng som enväldig domare. Eleverna var helt med på tåget och deltog med liv och lust i övningarna.

Vi fick gestalta ord med hjälp av skulpturer som vi gjorde av oss själva. Ord som krig, kärlek, utsatthet. Vid gestaltningen visade Birgitta på hur vi med relativt enkla medel kunde ändra scenen – hur den utsatta kunde ta makten genom att räta på ryggen och kaxigt vända ryggen mot mobbarna. Lärorikt och intressant.

Bok-eventet avslutades med en uppmaning – våga släpp masken! Eleverna fick fylla i en enkel utvärderingsenkät om samtliga bok-event, där resultatet var gott. Eventen var överlag mycket uppskattade. Intressant var att så gott som alla elever föredrog den sista boken, med motiveringen att det handlade om verkligheten!

1 kommentar:

Anette Helgesson sa...

Vad bra det låter! Jag blir sugen på att försöka berätta utifrån jag-perspektiv.