Bok-event i Skänninge, där Emelia Sundblad är verksam som bibliotekarie. Eventet ägde rum på en tid som redan fanns inbokad för bokprat. Vi höll till på barnavdelningen där golvytan fungerade utmärkt som arbetsplats!
Målgrupp: årskurs 5, ca 15 elever
Bok: Skämmerskans dotter, Lene Kaaberbol
Tidsåtgång: 1 tim
Jag och min kollega Tova Sylvan mötte barnen inne på barnavdelningen. Där fick de sätta sig ner i en halvcirkel och så presenterade vi oss och berättade om att de skulle få vara med om ett lite annorlunda bokprat. Vi pratade om att man kan uppleva en bok på många olika sätt, om de fem sinnena. Därefter visade jag upp boken och förklarade att jag nu skulle berätta för dem hur det är att vara skämmerskans dotter. Jag hade tagit på mig en medeltida kjortel och satte mig nu ner på golvet, med blicken riktad neråt.
Skämmerskans dotter – bokpresentation
Presentationen gjorde jag i jag-form, som om jag vore Dina, skämmerskans dotter. Jag har valt att fokusera på det utanförskap som hon upplever. Att ingen vill vara hennes vän pga hennes skämmerskaögon. Att hon inte ser ögonen som en gåva, snarare en förbannelse. Jag berättade om Cilla, hon som alla tjejer i byn vill vara med och om den gången när hon lät mig vara med och leka. Om hur det kändes när jag stod mitt i ringen, med förbundna ögon och sjöng alla verser på sången. Jag kunde den, jag var så duktig och jag fick vara med. Och, sen hur jag blir våt, hur Cilla kastat illalluktande vätska på mig där jag stod och sjöng. Då kunde jag inte hejda mig utan använde skämmerskaögonen på henne. Jag utövade den makt som får folk att undvika mig. Den makt som mor säger är en gåva. Gåvan som gör att jag alltid är ensam, att jag aldrig får vara med, att jag inte har några vänner. Jag avslutade berättelsen med att mor kallats bort till Dunark och att hon ännu inte kommit hem trots att det gått ett helt dygn.
Därefter kom Tova in som Drakan och berättade om varför han kallat på skämmerskan, Dinas mor. Om försöken att få bort Nico för att själv få all makt, för att bli erkänd och inte längre kallas oäkting. Om drakarna och dess blod, om behovet av hämd.
Efter presentationen frågade vi vad barnen tänkte om Dina och Drakan, om de hade något gemensamt som de kunde se. Samtalet handlade om deras utanförskap och orsakerna bakom den. Om att inte passa in, att inte bli sedd.
Eleverna delades in i grupper, 3-4 barn per grupp. Varje grupp fick papper, metalltråd och maskeringstejp. Med hjälp av det skulle de sedan tillsammans gestalta ordet ensamhet. Vi fanns till hands för att hjälpa dem igång, något som behövdes då det inte är lätt att förstå vad man förväntas göra och materialen man fått att jobba med är starkt begränsade. När de fått lite mer hjälp på traven kom de dock igång ordentligt och vi kunde ägnat betydligt längre tid åt den skapande delen. Först tecknade de med tråd på papperet, vilket är förståeligt då de inte är vana att gestalta konstnärligt utan papper och penna. Men ju längre de höll på, desto mer kreativa blev dom och formerna växte utanför papperet, upp i luften. Tiden gjorde att vi tvingades stoppa. Därefter hade vi en genomgång där varje grupp fick berätta om sin skapelse. Några var väldigt bra. En grupp hade ett långt resonemang utifrån sin gestaltning där de gjort en person som var ”för lång”, en som var för underlig osv och sen några som var ”normala” vilket gav upphov till vad som kunde blivit en mycket spännande diskussion om vad som är normalt. Vi hann dessvärre bara nosa på den diskussionen, men skickade den vidare med läraren som var med.
Sen var det slut. Vi berättade om Dina som nu stod inför ett knepigt val – hennes mor står på torget i Dunark, fastbunden i väntan på att draken ska äta upp henne. Dina är efterlyst tillsammans med Nico. Några vänner ska försöka frita hennes mor, kan dina följa med? Hon riskerar att äventyra hela aktionen då hon kan bli igen känd, men kan hon välja att stanna i gömstället när hon vet att modern är i allvarlig fara? Det dilemmat lämnade vi eleverna med, samtidigt som deras lärare fick med sig ett ex av boken att använda som högläsningsbok vid senare tillfälle.
Rekvisita
papper på rulle
metalltråd och avbitartänger
maskeringstejp
kjortel och mantel till Dina och Drakan
Egen reflektion:
Skämmerskans dotter är mycket tacksam att arbeta med, finns massor att ösa ur i den boken. Jag valde att fokusera på just ensamheten och att vara extra tydlig med det eftersom barnen inte var så gamla. Ville inte att det skulle bli för svårt för dem då vi för in annat som är ovant och därmed främmande. Ensamhet är ett tacksamt begrepp att jobba med då det är något de allra flesta kan relatera till. Att berätta i jag-form är suveränt, det funkar otroligt bra och barnen lyssnar verkligen intensivt. en av dem tackade efteråt för ”teatern”, vilket jag tolkade som ett gott betyg. Den konstnärliga gestaltningsövningen krävde en del förklaring, jag använde ord som gör en form, visa hur det känns att vara ensam, bygg etc istället för ordet gestalta som är väl svårt för denna målgrupp. Sedan handlade det om att stötta dem och få dem att komma igång, därefter gav det sig själv och deras kreativitet flödade på ett mycket bra och spännande sätt, särskilt när det började berätta för varandra och de andra grupperna om hur de hade tänkt och varför de gjort som de gjort. Hade varit kul att ha mer tid till detta och till samtalen som kom utifrån gestaltningarna. Jag upplevde att hela programmet funkade bra och att barnen blev väldigt sugna på att läsa boken.
Lena Lindgren
2008-12-01
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar