Tre förändringar, bokskola, bokprat och bibliotekskunskap.

Läskonster har gett mig inspiration. Ett år har gått sedan jag började arbeta som bibliotekarie. Det mesta börja ha satt sig och det som var nytt börjar bli rutin och vana. Därför kom läskonstprojektet i rättan tid. Precis lagom för att få inspiration till förnyelse.

Jag gillar små förändringar, som man kan väva in i det vardagliga arbetet. Därför har jag med hjälp av mina kollegor förändrat tre moment i det vardagliga biblioteksarbetet. Bokskolan, bokpratet och Bibliotekskunskapen. Inga nya eller revolutionerande förändringar, utan små lätthanterliga sådana.

Bokskolan: Här har vi tagit fasta på ett tillvägagångssätt som togs upp i Tällberg. En idé som är sprungen ur boken Historien om någon. Vi börjar med att prata med barnen om biblioteket och böckerna. När de sedan ska få sina lånekort är dessa borta. Men en rödtråd ligger kvar där korten skulle ligga. Vi förklara att vi nog hittar lånekorten om vi följer tråden. Denna löper genom biblioteket, som vi passar på att visa under tiden när vi följer tråden. En groda visar sig ha korten i sin mage. Man tager vad man haver. En enkel idé som är lätt att genomföra och anpassa efter sina egna förutsättningar.

Bokprat: Hur får man bokpraten mer levande och roligare att genomföra? Det finns många sätt. Ett sätt är att använda sig av attiraljer som knyter ann till berättelsen. Attiraljer som är enkla att skaffa fram och använda sig av kan t.ex. vara ett brev, en skylt, ett meddelande eller en bild. I boken Ingvar & Vilgot, katt-kidnappare kan man t.ex. kopiera utpressningsbrevet, som bovarna lämnar till skolfröken Tekla. Sedan stoppar man ner det i ett kuvert, som man tar fram och läser upp för barnen under bokpratet. I berättelsen Misstänkt ljus hittas ett hopknycklat hotbrev med urklippta tidningsbokstäver. En lätt sak att fixa och ganska effektfullt i bokpratet. I Turbo i knipa går kompisarna Bo, Simon och Olle in i Olles storasysters rum, trots varningsskylt. Om man visar varningsskylten blir effekten större än om man enbart berättar om den. Det blir en enkel dramatisering av bokens innehåll istället för en redogörelse. Skillnaden är inte stor men ack så viktig.

Bibliotekskunskap: För att göra det roligare för barnen, som går i trean, får de i uppgift att placera sin egen bok på rätt ställe i biblioteket. Detta efter en kortare genomgång av hur böckerna står placerade i biblioteket. Böckerna har signum och deras egna namn på ryggen. (Se bilden) Barnen blir på detta sätt satta i centrum. Jag föreställer också att det blir lättare och roligare att lära sig hur man hittar på biblioteket.

En häxa på Knivsta bibliotek

Med inspiration från Tällberg och Nina Nykvists inspiraturer har jag nu förnyat vår biblioteksvisning för förskoleklasser.

När barnen samlats in entrén utanför bibliotekets dörrar (de kommer på förmiddagstid innan vi har öppnat) öppnar jag personaldörren och kikar ut på dem. Det brukar bli ganska starka reaktioner eftersom jag är utklädd till häxa och det första som syns av mig är en stor hatt, att jag dessutom dyker upp från oväntat håll gör säkert sitt till. När jag ser att de sett mig stänger jag dörren igen och väntar ytterligare en stund innan jag går ut till dem. Under tiden hör jag deras prat om att det faktiskt var en häxa - på riktigt! Roligast är om läraren inte har sett mig! Sedan går jag ut till dem och frågar:
”Ser ni mig?” och när de svarar ”Jaaa” säger jag något i stil med ”Hm, det måste ha blivit något fel på min trollformel i morse, vilken tur att jag inte mötte någon av de som jobbar på biblioteket!”. Jag har dessutom en trollstav som är lite trasig i enda änden så det är ganska förståeligt om den inte fungerar. Sen frågar jag barnen vad de gör här. Och de brukar fråga mig vad jag gör här. Och då berättar jag att jag har rymt från en sagobok inne på barnavdelningen.
”Vill ni se min bok?” säger jag och hittills är det aldrig någon som sagt nej!

Så smyger vi in på biblioteket genom personalingången, genom korridoren med alla arbetsrum och sedan ut bakom lånedisken. Det är mycket viktigt att ingen får se mig och barnen hjälper till genom att smyga försiktigt och ibland säger de åt mig att jag inte får prata så högt att personalen hör mig. Mina kollegor (som bara är fem stycken) får hålla sig undan några minuter så att vi kan ta oss ned på barnavdelningen utan att träffa på dem.

Väl nere på barnavdelningen visar jag dem ”min” bok och så berättar jag om alla berättelser som finns på biblioteket och hur vi bokfigurer brukar komma ut ur böckerna på nätterna och vad som händer då. Jag improviserar en hel del utifrån de bokfigurer som barnen frågar efter. T ex ”Kommer inte Karlsson på taket?” ”Jo, då! Och en gång förstår ni, fastade Karlsson med sin propeller där uppe i lampsladden” osv osv.
Sedan kommer vi in på vad man kan göra på biblioteket, hur böckerna står på barnavdelningen, vilka som får låna, vad en faktabok är m.m. Till sist frågar jag om de vill bli låntagare. Och så kollar jag dem lite med min trollstav om de faktiskt kan bli låntagare och det kan de!

Då smyger vi i väg till en angränsande lokal där vi brukar ha programverksamhet. Där finns det gott om plats på golvet och vi brukar känna oss som böcker ett slag. Det kommer alltid upp en massa intressanta tankar om hur man känner sig som en bok. Sedan sorterar jag dem i bokstavsordning efter förnamn och hittar på vad barnen är för böcker under tiden. Det sista tycker de är jätteroligt! Besökets höjdpunkt verkar vara när de får reda på om de blir ”Stora boken om prinsessor” eller en ”äventyrsbok om två barn som gått vilse i fjällen”.

Sedan tar jag fram trollstaven på nytt och vips har jag trollar fram en fin ask med alla deras lånekort i! Eftersom de redan står i bokstavsordning är det enkelt att dela ut korten. I går blev klassen så engagerad att de började applådera för varje barn som fick sitt lånekort!

När de fått lånekorten får de själva se sig om på barnavdelningen. Häxan försvinner ut på nya äventyr. När jag återvänder till barngruppen utan häxkläder är det inte alltid så att de känner igen mig. I vissa fall har de uppfattat mig som en helt ny person och medan jag visar dem hur man lånar för första gången berättar de för mig att det händer massor av saker på biblioteket på nätterna. ”Om du stannar här på kvällen kanske du får träffa en häxa!” osv
Andra gånger säger någon på direkten: ”Hej häxan! Jag ska låna din bok!”

Svårast med upplägget är att få in alla förbindelselapparna i tid. Det är så tydligt om något barn blir utan lånekort. Jag försöker förklara för lärarna hur viktigt det är för att inte något barn ska känna sig utanför. De gånger jag saknat kort till något av barnen har de fått ett ”Library Lovers”- klistermärke på tröjan och varit tillfälliga låntagare som fått låna på lärarkortet just den dagen. Jag har ju dessutom en trasig trollstav att skylla på, det blev lite fel när jag trollar fram korten.

Roligast är att se deras inlevelseförmåga! På något sätt är vi helt överrens om att allting bara är en lek, men det är liksom för roligt för att kunna låta bli att leka med. De vill tro att det finns en häxa på biblioteket och att muminfamiljen sitter på bibliotekscaféet och fikar på nätterna!

Anna Fogelberg, Knivsta bibliotek

Fler som har bloggar?

Jag har nyligen startat en barn och ungblogg. Fler som har? Är på gång? Har ni tips på bra förebilder? Vore kul att utbyta lite idéer.

Läskonster

Ett projekt som utforskar och prövar nya former för bibliotekens lässtimulans för och med 2000-talets barn och unga

Projektplan
Vision
Visionen är att skapa centra för nya kreativa former av lässtimulans. Förebilden är bl.a. LesArt i Berlin, http://www.lesart.org/, Opening the Book i England och Litteraturhuset i Oslo. De litterära centra vi vill skapa kan ta sig fysiska, digitala, mobila eller nätverksbaserade uttryck. Flera yrkesgrupper samverkar i kreativ anda och prövar olika former för upplevelser med ordet och berättelsen som utgångspunkt. Hur det gestaltar sig varierar beroende på regionala och lokala förutsättningar.

Syfte
Syftet är att lägga grunden för, tydliggöra och marknadsföra folkbibliotekens lässtimulerande roll lokalt men också i ett större samhällsperspektiv. Vi vill möta 2000-talets barn och unga med stark och kompetent bibliotekspersonal som i samarbete med kulturarbetare, pedagoger, föräldrar och barn skapar upplevelser kring litteraturen och berättelsen som konstform.

Bakgrund
Barns läsning
Flera internationella undersökningar på senare år (PIRLS 2001, 2006) har visat att barns och ungas läsförmåga har försämrats. Bilden är dock inte entydig. Men ett klart samband mellan läsning och positiva effekter på tolerans och empati för andra finns klarlagt. (Höglund & Wahlström, Bibliotek, läsande och förtroende – effekter av bibliotek och läsande, 2007) I en demokrati är tillit, förtroende och tolerans viktiga aspekter av begreppet socialt kapital.

Barnbibliotekens roll
Barnbibliotekens läsfrämjande arbete är omfattande men i samhällets ögon osynligt. När barns och ungas läsande, eller brist därpå, diskuteras i medier eller forskning är det skolan som nämns. Det är strategiskt viktigt att vi lyfter fram den roll som folkbiblioteken spelar för barns och ungas läsande.

Målgruppen för projektet är i första hand bibliotekspersonal som arbetar med barn och unga i Mellansverige. I biblioteksutbildningen förekommer inte längre någon fördjupning i barnlitteratur och litteraturförmedling. Många erfarna barnbibliotekarier går inom de närmsta åren i pension och på de små biblioteken är det inte säkert att det finns någon som särskilt arbetar med barn och unga. Projektet möjliggör möten för kunskapsöverföring.

Det finns alltså ett stort behov av utbildning och fortbildning av barnbibliotekarier. Det är vanligt att nyutbildade kommer in i yrkeslivet på just barn- och skolbibliotekarietjänster. De är ofta lämnade till att på egen hand lära sig yrket. På biblioteket möts de av stora krav och på många bibliotek blir de ensamma i sin yrkesroll. Med projektet vill vi ge de nyutbildade bibliotekarierna samt biblioteksassistenterna på filial- och skolbibliotek en grund att stå på i sitt läsfrämjande arbete. De mer erfarna får möjlighet att fördjupa sig.

Länsbibliotekens roll
Länsbibliotekens uppgift är att bygga på bibliotekspersonalens grundutbildning. Det blir ofta punktinsatser. En stor gemensam satsning som denna kan ge biblioteken möjlighet till förnyelse av det lässtimulerande arbetet. Att större målinriktade insatser faktiskt har betydelse framgår av Anette Østers Laes!LesLäs. Laesevaner och bornebogskampagner i Norden. Varje deltagande länsbibliotek ska hitta lokala och regionala finansieringar till aktiviteter inom sitt eget län, men gemensamt finansiera pilotsatsningar.

Genomförande
Vi avser att ordna två till tre sammankomster per termin. Till varje träff har deltagarna läst vissa texter som diskuteras. Deltagarna ska också utifrån nya kunskaper aktivt tillämpa metoder och erfarenheter från seminarier och diskussioner.

Seminariedagar, en studieresa, idéverkstäder, marknadsföring, en blogg och utvärdering är aktiviteter som samordnas i ett länsövergripande samarbete. Under denna överbyggnad sker parallella processer på regional och kommunal nivå i respektive län. Nätverk byggs kring nya former för lässtimulans. Nya kontaktytor skapas mellan olika yrkesgrupper som t.ex. bibliotekarier, bildkonstnärer, författare, drama-, dans- film- och andra pedagoger, litteraturvetare, konstvetare, skådespelare, estradpoeter. Det lässtimulerande arbetet professionaliseras och tydliggörs med biblioteket i centrum.

I inledningen av projektet ges de deltagande en gemensam referensram som rör barn- och ungas litteratur, medielandskap, läsning och läsreception.

I ett stimulerande erfarenhets- och tankeutbyte om nya arbetssätt med boken och berättelsen som utgångspunkt och med handledning av läns- och regionbibliotekens personal ska bibliotekspersonalens kompetens utvecklas i nära samverkan med andra yrkesgrupper.

Projektets mål
Hösten 2009 förväntar vi oss att

• biblioteken har prövat nya former för lässtimulerande arbete för och med barn och unga
• det finns en eller flera verksamheter som fungerar som ”litteraturhus” i någon form eller centrum för Läskonster
• att det föreligger ekonomiska förutsättningar för ett par långsiktigt verksamma arenor, som samlar olika kompetenser för experimenterande kring lässtimulans för barn och unga.
• att biblioteken har lyft fram sin mediekompetens, fått nya kontaktytor och tydliggjort sin läsfrämjande roll i ett samhällsperspektiv.



Utvärdering
Deltagare och projektledning dokumenterar och reflekterar fortlöpande under projektets gång för att kunna göra en processutvärdering. En extern utvärderare anlitas för att utvärdera effekter och resultat. En projektrapport publiceras. Fortlöpande information om projektarbetet läggs ut på de deltagande länsbibliotekens webbplatser.


Projektägare
Länsbiblioteken i Uppsala och Dalarna i samverkan med länsbiblioteken i Mellansverige, LIM-området.

Projektdeltagare
Ett 80-tal personer verksamma med barn och unga vid bibliotek i Dalarnas, Gotlands, Gävleborgs, Stockholms, Värmlands, Västmanlands, Uppsala, Örebro och Östergötlands län.

Tidplan
Projektet startade i maj 2007 och avslutas hösten 2009.

Hösten 2007
Tema: Barn- och ungas litteratur samt medielandskap
• Projektupptakt med internat
• Aktiv tillämpning av metoder och erfarenheter från projektupptakten
• Loggboksskrivande
• Observationer

Våren 2008
Tema: Barn- och ungas litteratur, medielandskap, läsning och läsreception
• Sammankomst 1
• Aktiv tillämpning
• Sammankomst 2
• Aktiv tillämpning
• Internat
• Loggboksskrivande
• Delrapport

Hösten 2008
Tema: Utveckling av egna ”Läskonster” i samverkan med andra yrkesgrupper och konstformer
• Regionalt arbete
• Mångfald beaktas särskilt
• Studieresa i två grupper
• Aktiv tillämpning
• Sammankomst 2
• Aktiv tillämpning
• Loggboksskrivande
• Delrapport


Våren 2009
Tema: Fördjupning av ”Läskonster” utifrån höstens arbete
• Speciella målgruppers behov beaktas särskilt
• Sammankomst 1
• Aktiv tillämpning
• Internat
• Aktiv tillämpning
• Loggboksskrivande
• Delrapport

Hösten 2009
Projektavslutning

Metoder i projektet
Projektet karaktäriseras av kunskapsuppbyggnad där varje deltagare förväntas vara aktiv vid seminarier och studieresor.

Ett reflekterande arbetssätt understöds av kontinuerlig handledning och av att deltagarna för loggbok som sedan utgör underlag för en kort delrapport varje termin.

Deltagarna förväntas förankra projektets idéer inom sin egen organisation men också ta kontakter med utövare av andra konstformer på sina hemorter.

En avslutningskonferens arrangeras för att markera projektavslutningen, men också för den viktiga kunskapsspridningen och för marknadsföring av projektets resultat.

Projektorganisation
Styrgrupp
Maria Törnfeldt, Länsbibliotek Uppsala, Lisa de Souza, Länsbibliotek Dalarna, Tinne Wennerholm, Länsbibliotek Gävleborg och Lena Lundgren, Regionbibliotek Stockholm

Ansvar:
Övergripande ansvar för hela projektet
Måluppfyllelse
Stöd till projektledning
Ekonomi
Kommunicera projektet till vissa målgrupper
Uppföljning och återrapportering till projektgruppen
Slutrapportens inriktning och utformning

Projektgrupp
Konsulenterna vid de deltagande läns- och regionbiblioteken: Karin Blomquist, Gotlands läns bibliotek, Carina Lindstedt, Länsbibliotek Dalarna, Tinne Wennerholm, Länsbibliotek Gävleborg, Solveig Hedenström, Länsbibliotek Uppsala, Ina Huss, Länsbibliotek Värmland, Christina Stenberg, Länsbibliotek Västmanland, Lena Lundgren, Regionbibliotek Stockholm, Sylvia Blomberg, Regionförbundet Örebro län

Ansvar:
Samordna och planera gemensamma delar i projektet
Handledning av projektdeltagare och eventuellt andra aktörer
Delta i projektets grupphandledning
Stödja arbetet med marknadsföring av varumärket Bibliotek inom LIM-området
Beställa och samordna utvärdering
Hålla kontakt med och informera projektdeltagare, biblioteksledningar vid deltagande bibliotek, utvärderare, sina länsbibliotek och andra tänkbara intressenter inom länet
Sammanställa delrapporter mm inom respektive län
Skriva slutrapport
Planera och genomföra en slutkonferens

Projektdeltagare
En eller flera personer vid varje bibliotek samt biblioteksledningen

Ansvar:
Förankring, nätverksarbete och information lokalt
Aktivt deltagande i de centralt anordnade aktiviteterna i projektet
Pröva nya metoder, experimentera
Avsätta tid och andra resurser för att delta i projektet
Skriva delrapporter
Delta i utvärderingen


Länsbiblioteken i Mellansverige, LIM

Läskonster i Västerås

Räven som slukade böcker

Jag tog kontakt med bibliotekets egen dramapedagog som arbetar med barnprogrammen, Christina Holmström. Jag berättade om Läsekonster och frågade om hon ville göra något tillsammans med mig. Vi ville kombinera hennes teatertalang med något litterärt och vi kom fram till att en dramatiserad sagostund vore roligt att prova. Vi hittade den ultimata boken; ”Räven som slukade böcker” av Franziska Biermann. Den handlar om en räv som har så god aptit på böcker att han käkar upp dem, gärna med litet salt och peppar på. Ju finare litteratur desto godare! Räven stjäl böcker på biblioteket, och sjunker till slut så djupt att han blir bokrånare. Eftersom boken utspelar sig delvis på biblioteket passade det utmärkt att spela upp den inne i biblioteket för en grupp barn. Vi bjöd in en grupp sexåringar.

Det kändes viktigt att det skulle bli en litterär upplevelse, därför gjorde vi så att jag satt i en fåtölj och läste berättelsen medan Christina spelade upp den, iklädd rävmössa och svans. Ett par gånger hoppade jag in i dramatiseringen och blev bibliotekarien som var med i boken, sedan satte jag mig ner med boken igen och läste vidare.

Det är ett bra sätt att dramatisera en saga på, när en läser och en annan dramatiserar, eftersom man då inte behöver avsätta så mycket tid till att lära in texter.
Ofta behövs bara en som dramatiserar, eftersom man kan låtsas att man spelar mot en tredje part. Till skillnad från vuxna har ju barn sådan fantasi att det kanske är lättare för dem
att godta det.

Det blev väldigt lyckat. Det kändes bra att få barnen att se att en bok kan innehålla så mycket mer än bara tomma ord och bilder! Vilket förhoppningsvis många barn redan förstått, men jag tror att de barn som inte får böcker lästa för sig kanske tror att böcker är torra och platta, medan filmer skulle vara häftigare att se på. En dramatiserad sagostund kanske kan få barn att se vilken härlig värld fantasin kan leda in dig på!



Bananflugor och kramsnö

Jag jobbar nu på att spexa till bokpraten så att de blir litet roligare. Ett lyckat exempel är när jag bokpratade om boken ”Bananflugor och kramsnö” av Anna Ribbing. Det är en rolig bok som lyckas kombinera nyttiga svenskakunskaper med mycket roliga bilder och stor humor. Det finns bilder i boken där kramsnö blir en bild av två snögubbar som kramas, potatisnäsa är en gubbe som har en potatis där näsan skulle sitta.
Jag kopierade upp flera av bilderna och gjorde en liten tävling som jag inledde bokpratet med. Jag visade upp bilder och barnen fick gissa vilka ord det var. Det var populärt och blev en rolig inledning på bokpratet.

Johanna Magnusson

På "bildpromenad" med Gittan och Älgbrorsorna

Jag var på bokpratskursen med Karna Nyström. Då nämde hon bara kort någonting som kallas för Picturewalk, eller bildpromenad. Detta är en annan typ av läsning/läsinlärning, där man först läser av bilderna i boken tillsammans med barnen, de får associera fritt till bilderna och föra berättelsen framåt, avslutningsvis så läser man boken som vanligt tillsammans.(Om någon vill läsa mer om detta så finns ett avsnitt i boken "LÄSlust & LÄTTläst" sid.135, om hur man jobbar med sk. "Guided reading" i Nya Zeeland).

Tycker det är intressant att jobba med bilder och bestämde mig för att testa detta på en sagostund för 4-5-åringar. Jag valde Gittan och Älgbrorsorna, då den har ganska innehållsrika bilder. Använde mig av diabilder, så att alla kunde se bilderna bra. Så istället för att läsa texthäftet som medföljer diabilderna som vanligt så började vi med att bara titta på bilderna.
Barnen fick tala om vad de såg på bilderna och gissa sig fram i berättelsen utifrån bilderna, jag ställde följdfrågor ibland för att vi skulle komma framåt i berättelsen. När vi var klara så hade en hel berättelse skapats utan att jag hade läst någon text alls. Då började vi om från början med bilderna men denna gång så läste jag texten till som vanligt.

Det var väldigt roligt att "gå på bildpromenad" genom en bok på det här sättet. Det fungerade bra, då det var 10 stycken barn, kanske skulle vara svårt med en alltför stor grupp. Det blev som en sorts bildanalys och det var intressant att se hur bilderna fungerar och vad de ger för intryck när de inte ses i samband med den tillhörande texten.
Intressant också att se hur länge barnen kunde prata om samma bild.

Kommer nog att fortsätta med det här, kanske blir ett Gittan-tema, på bildpromenad med Gråvargarna och sen med Fårskallarna :)

Någon som har gjort nåt liknande och har tips eller andra tips på hur man kan jobba med bilder och böcker?

/ Nina, på Bomhus bibliotek

Hej
jag har i många år arbetat med vad jag kallar "Bokteater". En teaterföreställning för barn där jag gestalar olika figurer ur barnböcker för att få barn intresserade av att läsa böcker. Jag har jobbat med teater vid sidan av mitt biblitotekariejobb hela min tid på bibliotek och tycker det är bra när jag kan använda teaterns medel för att "lässtimulera barn".Jag har spelat på bibliotek, i skolor och på lärarutbildning.
Dramatisering är ett mycket bra medel att få barn intresserade av innehållet i böcker. I början av 80-talet när jag började som "boktant" i skolor räckte det med att berätta om boken och läsa högt. Men idag behövs mer och större uttryck för att intressera barn har jag tyckt mig märka.
Gudsan