För en dryg månad sedan genomförde jag något nytt för mig - en 6-årsvisning på biblioteksbussen.
Inför detta hade jag pratat med läraren om hur jag hade tänkt mig upplägget (presentation av mig och chauffören, vad vi gör i bussen, vad besökarna kan göra, hur man hittar böcker, tips på hur man tar hand om böckerna man lånar plus besökets höjdpunkt: en tjuvtitt in i förarutrymmet som annars är dolt bakom en stängd dörr). Jag hade också bett att barnen skulle förbereda frågor till mig, förslagsvis om bibliotek, böcker eller fordonet, men vad som helst gick bra!
För att vi skulle ha tillräckligt med tid på oss hade vi gjort upp om att vi skulle komma ca 20 min tidigare än vanligt, så vi skulle få 40 min på oss för visningen. Men just den här dagen hade allt möjligt trasslat på skolan, och det tog hela 15 minuter innan alla barn hade droppat in i bussen, tillsammans med en stressad lärare som kom sist med håret på ända. Tyvärr gjorde den här väntan att många hade blivit otåliga och tappade koncentrationen, vilket gjorde att jag (som är ovan vid visningar, så det var även mitt ansvar) hade svårt att få kontakt med gruppen och säga det jag hade tänkt att säga. Att de kom så sent gjorde också att vi inte hann med deras frågor innan nästa klass stod på tur, vilket var synd. Alla som ville fick dock sitta i förarstolen och känna på ratten, vilket var mäkta populärt. De fick också gåvoböcker, som förstås mottogs väl.
Så var det ett lyckat försök? Nej, det tycker jag inte den här gången, men det var lärorikt och jag tror att idén skulle kunna funka om förutsättningarna är bättre. Extra viktigt när man ska ta emot en grupp på en mycket liten yta som den i vår buss är att det är lugn stämning och att läraren är på plats på en gång för att hjälpa till att samla ihop gruppen. Jag tror att barnen tyckte att det var spännande, men jag hade velat få bättre kontakt med dem än jag fick, och på det hela taget gjorde tidsbristen att det inte blev som jag hade tänkt. Positivt var dock att alla nu vet vad vi som jobbar där heter, att de gärna får prata med oss och att de förhoppningsvis känner sig lite mer hemma i bussen och med oss till nästa gång.