Tre förändringar, bokskola, bokprat och bibliotekskunskap.

Läskonster har gett mig inspiration. Ett år har gått sedan jag började arbeta som bibliotekarie. Det mesta börja ha satt sig och det som var nytt börjar bli rutin och vana. Därför kom läskonstprojektet i rättan tid. Precis lagom för att få inspiration till förnyelse.

Jag gillar små förändringar, som man kan väva in i det vardagliga arbetet. Därför har jag med hjälp av mina kollegor förändrat tre moment i det vardagliga biblioteksarbetet. Bokskolan, bokpratet och Bibliotekskunskapen. Inga nya eller revolutionerande förändringar, utan små lätthanterliga sådana.

Bokskolan: Här har vi tagit fasta på ett tillvägagångssätt som togs upp i Tällberg. En idé som är sprungen ur boken Historien om någon. Vi börjar med att prata med barnen om biblioteket och böckerna. När de sedan ska få sina lånekort är dessa borta. Men en rödtråd ligger kvar där korten skulle ligga. Vi förklara att vi nog hittar lånekorten om vi följer tråden. Denna löper genom biblioteket, som vi passar på att visa under tiden när vi följer tråden. En groda visar sig ha korten i sin mage. Man tager vad man haver. En enkel idé som är lätt att genomföra och anpassa efter sina egna förutsättningar.

Bokprat: Hur får man bokpraten mer levande och roligare att genomföra? Det finns många sätt. Ett sätt är att använda sig av attiraljer som knyter ann till berättelsen. Attiraljer som är enkla att skaffa fram och använda sig av kan t.ex. vara ett brev, en skylt, ett meddelande eller en bild. I boken Ingvar & Vilgot, katt-kidnappare kan man t.ex. kopiera utpressningsbrevet, som bovarna lämnar till skolfröken Tekla. Sedan stoppar man ner det i ett kuvert, som man tar fram och läser upp för barnen under bokpratet. I berättelsen Misstänkt ljus hittas ett hopknycklat hotbrev med urklippta tidningsbokstäver. En lätt sak att fixa och ganska effektfullt i bokpratet. I Turbo i knipa går kompisarna Bo, Simon och Olle in i Olles storasysters rum, trots varningsskylt. Om man visar varningsskylten blir effekten större än om man enbart berättar om den. Det blir en enkel dramatisering av bokens innehåll istället för en redogörelse. Skillnaden är inte stor men ack så viktig.

Bibliotekskunskap: För att göra det roligare för barnen, som går i trean, får de i uppgift att placera sin egen bok på rätt ställe i biblioteket. Detta efter en kortare genomgång av hur böckerna står placerade i biblioteket. Böckerna har signum och deras egna namn på ryggen. (Se bilden) Barnen blir på detta sätt satta i centrum. Jag föreställer också att det blir lättare och roligare att lära sig hur man hittar på biblioteket.