Bananflugor och kramsnö - hur ser orden ut?

Under Kråkfötter - ett bok & berättarkalas för barn och unga i Gävleborgs län samarbetar jag med kommunens konstassistent med utställningen Bananflugor och kramsnö - hur ser orden ut? Det är en lekfull utställning, som bygger på boken med samma namn, av Anna Ribbing och Mati Lepp.

Vi har bjudit in alla elever på lågstadiet som kommer klassvis till utställningen, som finns på Edsbyns bibliotek. Vi går på ordjakt och försöker lista ut vad alla föremål i utställningen föreställer. Vid ordbordet får barnen med hjälp av ordkort skapa nya ord och sen rita hur de föreställer sig ordet. Det kan vara ord som Kexkatt osv. Barnen går också en tipsrunda med olika uttryck.

Jag kan verkligen rekommendera den här utställningen. Man riktigt ser hur det kokar i barnens hjärnor och att ordens värld blir mer spännande. Med sig hem får klasserna ett Namnmemo och Ordleken så att de kan fortsätta ordleken i skolan. Utställningen är också utmärkt hjärngympa för vuxna! I Ljusnan finns fler bilder som ni kan klura på.

Dramatiserad saga ur "Tusen och en natt"

Som del två i vårt stora projekt om sagor som pågår terminen ut, dramatiserade vi sagan "Mamud och pastejbagaren" under vecka 8. Jag och min kollega Kajsa övade in dramat tillsammans med en dramapedagog och barnen som tittade blev också delaktiga på olika sätt under dramats gång. Efter föreställningen fanns alla de digitala sagor som barnen jobbat med tidigare att se på olika skärmar runt om i lokalen. Här följer en kortversion av vårt drama:


Nu håller barnen på att skriva egna berättelser. De har fått inspiration av författaren och filmaren Bisse Falk och tanken är att alla berättelser ska tryckas i en bok så småningom. Några barn skriver sina berättelser som manus som ska bli digitala sagor.

Läs mer på: boksmedjan.wordpress.com

Den digitala sagan är gjord i Photostory 3 - gratis att ladda hem och enkelt att jobba i.

/Marika från Smedjebacken

KulturAkademi & TankeSmedja

KulturAkademi & TankeSmedja

Deckarpyssel för påsklovslediga på Håbo bibliotek

Inspirerade av den norska traditionen med påskdeckare bestämde vi oss för deckar-tema under påsklovsveckan. Allt inleddes med att Sebastian från ”Detektiven King-Kong” (alias Siv Andersson) besökte oss på biblioteket tillsammans med sitt marsvin King-Kong. Figuren Sebastian har vi tidigare använt oss av i ett läsprojekt från i höstas så det var lätt att ta in honom igen.

Sebastian berättade lite om vad som hände när han och King-Kong blev detektiver och tipsade också om andra bra deckarhistorier. Han visade hur man själv kan bli detektiv och till exempel spionera på någon när man låtsas läsa en tidning. Det är viktigt att inte glömma bort att vända blad i tidningen lite då och då, sa Sebastian, eftersom andra kan bli misstänksanna annars. Andra knep som Sebastian lärde ut var hur man med hjälp av en förklädnad kan undvika att bli igenkänd . Man kan också kan ändra sin gångstil, till exempel halta lite, om man inte vill att andra ska ana vem man är.

Sedan blev det dags för deckarpyssel och det tillverkades kikare, fantombilder och påskkort med skiffertext. Idéerna till pysslet tog vi från ”Deckarboken” av Dan Höjer.

Under påsklovsveckan hade vi också tipsrunda med deckarfrågor och en deckargåta att lösa på barnavdelningen.

Siv Andersson och Christina Norén på Håbo bibliotek

Bok-event för årskurs 8: Hålla masken av Magnus Ljunggren

Bok-event III i Boxholm
tisdag 10 mars kl 8.30-11.30 tillsammans med 24 elever i årskurs 8
Vald bok: Hålla masken av Magnus Ljunggren
Kulturaktör: Birgitta Wigforss, dramapedagog och teaterregissör
Berättare: Projektledare Lena Lindgren, till vardags museipedagog på Östergötlands länsmuseum

Vid tredje eventet med samma klass var eleverna ”rutinerade bok-eventdeltagare” och upplägget hade gemensamma drag med de tidigare två eventen. En presentation av de som medverkar, sen bokens berättelse i jag-form. Den här gången var vi i ett annat klassrum och där valde jag att låta eleverna sitta kvar i bänkarna som stod dels i en grupp i mitten av rummet, dels i en u-form runt gruppen i mitten. Själv klättrade jag upp på katedern och satte mig väl tillrätta för att berätta i jag-form. Den här gången försökte jag gestalta Erik, killen som är bäst av alla i sin årskurs på hockye, men som inte vet någonting om kärlek. Det fungerade utmärkt, liksom vid föregående tillfällen. Eleverna lyssnade, stilla och intensivt. Boken var vald med tanke på att många av eleverna ägnar sig åt någon sport. Efter mina 20 minuter som Erik, killen som måste välja, som kanske för första gången tar ett eget beslut och undrar över vad han vill, vilken som är hans vilja, avslutade jag med en cliff-hanger – vad skulle han välja coh hur skulle han lösa en till synes olöslig situation?

Samtalet kring boken gjorde jag denna gång själv, dvs jag berättade om egna erfarenheter från min tid som tävlingssimmare. Om träningar och vänskap, om press och stress. Lyssnadet fortsatte och ett och annat skratt åt dråpliga, men samtidigt allvarliga situationer förekom. Den här gången var responsen betydligt bättre från eleverna. Kanske var jag mer välkänd? Kanske var hela situationen mer välkänd? Eller var det boken som handlade om vardag, verklighet till skillnad från de övriga som varit mer fantasy och science fiction? Att jag vid detta tillfälle kunde föra in egna erfarenheter i samtalet kan också ha påverkat deras mer avspända och tillåtande attityd och respons.

Därefter intog Birgitta Wigforss scenen och berättade om drama, med anknytning till boken där Erik tvingas delta i dramagruppen och där drama förlöjligas grovt av sportkompisar och sportpappan. Hon la grunden för dagens övningar genom att berätta att drama handlar om att, tvärtemot boktiteln, släppa masken. Drama och teater handlar om att våga se sig själv och andra, att våga göra bort sig och bjuda på sig själv.

Vi gjorde en första övning där vi stod på två rader, mittemot varandra. Uppgiften var att titta noga på den som stod mittemot. Sen fick vi vända oss ifrån varandra och beskriva varandra utifrån vad vi sett. Nästa uppgift var att förändra fem detaljer på sig själv. Sen fick vi återigen titta och sedan utan att se beskriva vad vi sett, dvs hitta de fem förändringarna.

Nästa övning var en gruppövning där samarbete och kommunikation stod i fokus. Vi skulle förflytta ett A4-ark som allas fingertoppar skulle vidröra – papperet skulle balanseras på våra fingrar. Samtidigt som vi balanserade papperet skulle vi förflytta oss i rummet och sätta oss på stolar, gå runt stolar och klätta över bord – hela tiden utan att tappa ner papperet och utan att någon släppte fingertopparna från papperet. Knepigt, men kul!

En kort rast, sen var det mer övningar. Först återkopplade jag till boken och Eriks bekymmer. Vi skrev upp ord på tavlan som var sådant eleverna själva kom ihåg/hade fastnat för i berättelsen. Utifrn dessa ord arbetade Birgitta sedan vidare. Vi jobbade fortfarande i grupper, nu med lite tävlingsmoment. Vi skulle t ex sortera oss utifrån hårfärg, längd, telefonnummer m m och det lag som första fått ordning i leden skulle skrika gruppens namn. En övning där kommunikation och snabbhet var viktigt. Övningarna blev svårare och svårare, med känsligare ämnen som t ex sortering efter vikt. Birgitta uppmuntrade och provocerade, samt delade ut poäng som enväldig domare. Eleverna var helt med på tåget och deltog med liv och lust i övningarna.

Vi fick gestalta ord med hjälp av skulpturer som vi gjorde av oss själva. Ord som krig, kärlek, utsatthet. Vid gestaltningen visade Birgitta på hur vi med relativt enkla medel kunde ändra scenen – hur den utsatta kunde ta makten genom att räta på ryggen och kaxigt vända ryggen mot mobbarna. Lärorikt och intressant.

Bok-eventet avslutades med en uppmaning – våga släpp masken! Eleverna fick fylla i en enkel utvärderingsenkät om samtliga bok-event, där resultatet var gott. Eventen var överlag mycket uppskattade. Intressant var att så gott som alla elever föredrog den sista boken, med motiveringen att det handlade om verkligheten!

Bok-event för årskurs 8: Ful av Scott Westerfeld

Bok-event II i Boxholm
Fredag 27 februari kl 8.30-11.30 tillsammans med 24 elever fr årskurs 8
Vald bok: Ful av Scott Westerfeld
Kulturaktör: Titti Knutsson, författare och skrivarpedagog
Berättare: Projektledare Lena Lindgren, till vardags museipedagog på Östergötlands länsmuseum

Vi började precis med en presentation – denna gång räckte det med att presentera kulturaktören. Därefter samlade jag gruppen på golvet och påtog mig rollen som Tally, huvudperson i boken Ful. I boken Ful är extrem skönhet det normala och Tally längtar till sin 16-årsdag då hon ska få genomgå operationen som gör henne till en snygging. Sen får hon flytta till sin vän som redan fyllt 16 och nu bor i Snyggingstan. Bokens ämne är oerhört aktuellt för målgruppen. Vem är snygg, vem är ful och vem bestämmer det? Vad händer om man börjar tänka själv? Går det att stå emot – eller vill vi egentligen helst bara passa in, vara som alla andra? Jag upplevde att eleverna, precis som vid förra tillfället, fångades av berättelsen. De var helt tysta, satt helt stilla och bara lyssnade. Muntligt berättande i jag-form är effektivt!

Efter berättelsen pratade jag helt kort om boken och försökte återigen få igång ett samtal, vilket var svårt även denna gång. Sen tog Titti Knutsson över och lät eleverna skriva på en lapp vad de trodde fanns i en låda hon hade med sig. Övningen ifrågasattes av eleverna som ju inte fick titta i lådan, men som ändå efter lite tvekan skrev något på sina lappar. Titti samlade in dem och kastade dem sedan i soptunnan. Minen på eleverna var spännande - ”vad gör hon?”. Titti förklarade sen att hon kastat lapparna därför att det som görs här i klassrummet under detta event stannar här och här är det högt i tak. Här ifrågasätter vi inte varandra, vi har högt i tak och fantasin är en central partner i skrivandet som vi skulle ägna oss åt.

De fick sedan några enkla, snabba skrivövningar för att få igång fantasin och avdramatisera skrivandet. De fick t ex skriva ett ord utifrån ett givet tema på en lapp som de sedan skickade vidare till nästa person. Därefter var isen helt bruten. De var glada, aktiva och ville göra mer. De fick göra några omgångar med skrivarstafett – en lagtävlingsövning där varje lagdeltagare ska skriva var sitt ord på ett givet tema och det lag som först skrivit klart har vunnit. Jubel och tävlingsanda, samarbete och skratt fyllde rummet! Efter ett par omgångar valde vi, trots att de hade så kul, att släppa ut dem på en rast för att de skulle orka hela tiden.

När de kom tillbaka berättade Titti om sitt skrivande och om vikten av att inte censurera sig själv. Hon läste en text av Marcus Birro, hämtad från hans diktskola – om att böcker och texter kan handla om vad som helst, t ex om en man som vaknar och har förvandlats till en skalbagge...

Eleverna fick sedan varsin bild på en person och uppdraget var att beskriva personen som om det var den snyggaste person de någonsin sett. En snygging, som i boken, alltså. Fast de bilder eleverna fått var inte retuscherade fotomodeller. De skrev, men våndades också lite. Hur beskriver man en gammal, fet farbror som det snyggaste man sett? Därefter blev uppdraget att utifrån samma bild beskriva personen som den fulaste de någonsin sett, en fuling. Flertalet elever fann detta betydligt enklare, men en tjej våndades och tyckte att det var värre. Titti pratade då om att när man skriver får man vara elak, återigen handlade det om att släppa fram fantasin och ta bort egencensuren.

Sista övningen var sedan att skapa en dialog utifrån de två personbeskrivningarna, i par. En av personerna skulle vara kontrollant, den andra boende i ett rum som vi hämtat beskrivningen från i boken Ful – ett slags framtidsrum där allt är möjligt. Eleverna fick fundera över om den fula eller snygga skulle vara kontrollant och om vem som var vem påverkade dialogen. Därefter läste ett par av grupperna upp sina dialoger, men här kom klassens försiktighet in igen och få erbjöd sig att läsa högt för de andra, fast vi låtit dem byta texter med varandra. Trots det fungerade det bra och skrivandet funkade hela vägen. Vi avslutade med lite ordstafett igen och eleverna gavs åter möjlighet att låna boken. Om det blev något lån vet jag dock inte.

Bok-event för årskurs 8: Kabinettets hemlighet

Bok-event I i Boxholm
9 februari 2009, kl 8.30-11.30 tillsammans med 24 elever från år 8
Vald bok: Kabinettets hemlighet av Martin Widmark
Kulturaktör: Maja Almkvist, konstnär och keramiker
Berättare: Projektledaren Lena Lindgren, till vardags museipedagog

Första mötet med den klass som vi ska köra tre event med under våren! Lärarna i svenska och bild har deltagit i planeringsarbetet, även rektorn har varit informerad och deltagit i ett första möte. Initiativet till eventen kom från skolbibliotekarien Erika Horvath, som vill studera eventen och skriva om dem i sin magisteruppsats vid Bibliotekshögskolan i Borås. Uppsatsen ska läggas fram före sommaren 2009.

Vi började med en presentation av oss själva. Därefter samlade vi eleverna i en halvcirkel på golvet. Jag iklädde mig rollen som Ios, huvudpersonen i boken, och berättade sedan i ca 20 min om hur det är att vara Ios och om vad han råkar ut för i boken. Syftet är att skapa stämning, presentera huvudpersonen och personerna runt honom, samt att föra in händelser som är av stor vikt för bokens berättelse och dramturgiska uppbyggnad. I det här fallet presenterades uppdraget som Ios fått – att nattetid teckna av föremål i kuriosakabinettet åt domprosten. Ett uppdrag som visar sig innehålla betydligt mer: Föremålen är magiska och gör att Ios reser i tiden, men bara när en viss stjärna visar sig vart 30:e år...I uppdraget ingår även att hjälpa en ung kvinna i nöd, vilket också berättas för eleverna. Jag stannade efter första nattens resa. Då fanns tankarna som går som en tråd i boken med, de om att finna sig själv och kärleken.

Därefter tog Maja, konstnär coh keramiker vid. Hon introducerade leran som material och gav eleverna i uppdrag att skapa ett föremål som skulle föra dem till en viss tid och en viss plats. Vart ville de åka och vilket föremål skulle kunna ta dem dit? Eleverna kom igång bra och sedan var det svårt att få stopp på dem. De flesta valde att hoppa över rasten för att kunna fortsätta att forma leran. Efter rasten fick var och en berätta om sitt föremål och om vart föremålet skulle ta dem. Därefter pratade vi tillsammans mer om boken, men eleverna var fåordiga och ganska svåra att få igång ett samtal med, något som bekräftades av lärarna.

Vi delade sedan in dem i mindre grupper och varje grupp försågs med papper, ståltråd, maskeringstejp och avbitare. Uppdraget var att gestalta kärlek med hjälp av detta material. Vi bad dem att fundera längre och inte använda enkla symboler som hjärtan etc i gestaltningsarbetet. Vi uppmuntrade dem också till att tänka tredimensionellt och använda golv och rumsyta. Arbetet kom igång ganska snabbt och de flesta grupper fungerade mycket bra. Det blev flera fantasifulla och tänkvärda gestaltningar av något som ju är ganska svårt att gestalta. Vi diskuterade deras gestaltningar, men även själva grupprocessen.

Sen var det dags att knyta ihop säcken. Det gjorde jag genom att berätta om Ios tredje och sista resa, men utan att avslöja slutet. Boken fanns att låna direkt där i klassrummet, vilket en av eleverna gjorde.