Enköpings kommunbibliotek är visserligen inte med i projektet Läskonster. Men vår medarbetare Helena deltog när hon arbetade i Smedjebacken! Så med inspiration från Läskonster har vi genomfört ett bokevent med utgångspunkt från Långt ifrån cool av Ingrid Olsson (utkom 2008) och vill gärna dela med oss av det arbetet.
Boken handlar om Linnéa Svensson, 11 år, och enligt sig själv ”så långt ifrån cool man kan komma”. Linnéa är utanför i klassen och den tidigare bästa vännen Vanessa, som är en ledarfigur, är drivande i att utestänga henne från gemenskapen. På sin födelsedag får Linnéa glasögon, vilket inte bättrar på hennes självkänsla. När Vanessa en dag bjuder in till födelsedagsfest blir Linnéa ensam utan inbjudan. Men plötsligt ändrar sig Vanessa och blir mjuk som honung mot Linnéa. Under några dagar verkar de vara bästa vänner igen och Linnéa är inbjuden på födelsedagsfesten. Linnéa ser fram emot kvällen men väl framme hos Vanessa blir hon inte insläppt. ”Du trodde väl inte att du var bjuden”, säger Vanessa där hon står med hela klassen bakom sig. Så långt kom vi att berätta historien under eventet, hur det slutar i boken avslöjades aldrig.
Så här gjorde vi:
Inbjudan skickades till samtliga klasslärare i år 3-4. Vi (två bibliotekarier) träffade sedan inbokade klasser i halvklass under 1 timme/grupp. När de kom visste barnen bara att de skulle få uppleva en bok på ett annorlunda sätt, men inte vilken boken var eller vad som skulle ske.
För att etablera kontakt med barnen och få en avspänd stämning inledde vi med några övningar. Övningarna gav oss samtidigt en värdefull bild av individerna och av gruppdynamiken. Vi höll till i en gammal danssal i anslutning till bibliotekets lokaler.
1. Namnövning
Eleverna fick intervjua varandra, 2 och 2. Förutom de klassiska frågorna bad vi barnen att fråga varandra vilken den konstigaste presenten de fått var. Barnen fick dela in sig själva i par. De fick 1 minut per person på sig.
Efter detta gick vi cirkeln runt och lyssnade till presentationerna. Det gav oss tillfälle att lära känna barnen närmare, barnen fick samtidigt se varandra i nytt ljus och tillsammans fick vi alla skratta åt en del riktigt konstiga presenter. Medföljande lärare intervjuades om möjligt av en bibliotekarie. Att presentera någon annan är betydligt lättare än att prata om sig själv. Var och en blir synliggjord utan att det behöver upplevas som att man är i fokus som sig själv.
2. Sinnesövning
Vi frågade hur barnen hade det med känseln och liggande på magen sträckte alla in sina händer i ringen. Var och en fick utforska sin hand en stund (varm eller kall?, kan man kittla sig själv?). Vi bad sedan en elev att blunda och denna fick en klocka i handen. Känn efter, vad är det? Därefter fick alla ställa sig upp och lägga händerna på ryggen. Den ena bibliotekarien stod utanför ringen med en hemliga låda. Alla i ringen slöt ögonen och sjöng en sång. När sången var slut öppnade alla ögonen och någon hade då fått en sak i händerna av bibliotekarien utanför ringen. Barnen fick titta på varandra och gissa vem som hade något i händerna. När de lurat ut detta fick de ställa frågor till personen som hade saken och gissa vad det kunde vara. Ibland lämnades ledtrådar av bibliotekarien utanför ringen. Här övades turtagande, uppmärksamhet, minne och fantasi. Och förstås samspel. Vi gjorde detta 2-3 gånger.
3. Skulpturövning
På frågan om eleverna lekt med lera någon gång blev svaret förstås jakande. Vi berättade då att nu skulle de få vara våra lerklumpar. Tre enkla skulpturer formades med olika barn. När konstnären (bibliotekarien) var klar fick alla gissa vad det föreställde. Starka men dubbeltydiga situationer valdes, de två första med humorfaktor. Den tredje skulpturen bestod av två personer, den ena med nedböjt huvud och den andra med händerna i sidorna och stint stirrande på den första personen. Ett mer allvarligt anslag. Efter olika funderingar över vad det kunde handla om avslöjade vi bibliotekarier visste vad som hänt precis innan statyn blev som den nu var och att vi skulle berätta detta för dem. Barnen fick sätta sig på kuddar på golvet. Vi ställde oss i samma pose som barnen stått i och bad dem att komma ihåg bilden.
4. Gestaltning
Ljuset dämpades. Vi spelade upp en bearbetad kortversion av boken fram till ovan nämnda nyckelscen. Den ena bibliotekarien gestaltade Linnéa och den andra gick in och ut ur olika roller. När vi slutade hade vi hamnat i just den pose som varit utgångspunkten. Mot bakgrund av den allvarliga situationen var stämningen tät när vi slutade. Vi bröt mjukt upp från posen efter att vi frågat om de kände igen statyn.
5. Samtal
Vi gav nu barnen i uppdrag att fundera en stund i grupper om tre på följande: Vad ska Linnéa göra nu? Vad skulle du göra om du vore Linnéa? Vi plockade ihop grupperna utifrån den individkännedom vi fått och spred ut dem i rummet. Vi satte oss själva med de grupper där vuxenstöd skulle kunna tänkas behövas. Efter cirka 5 minuter återsamlades vi i ringen och samtalade om vad de kommit fram till. Under samtalet reflekterade vi tillsammans över Linnéas situation, möjliga lösningar på den och tänkbara orsaker. Mot slutet av samtalet visade vi boken och berättade att det som hänt beskrevs i boken där ett alternativt slut också fanns. Alla ville förstås låna boken och många klasser planerade att ha den som högläsningsbok.
De reaktioner vi fått på eventet har genomgående varit positiva, från både elever och pedagoger. Flera pedagoger berättade att man kämpade med problem av liknande slag i klassen och såg eventet som värdefullt i det arbetet. Själva hade vi bibliotekarier förstås en härlig stund tillsammans med barnen. Även för oss fick berättelsen om Linnéa ett större djup efter att vi fått reflektera tillsammans med barnen över den. Vi fick också bekräftat hur angeläget temat om mobbning och ensamhet faktiskt är.
Nicholas Haldosen, Enköpings kommunbibliotek
