LäsKonster

Wikiprojekt, läsfrämjande för år 9

2010-01-09T10:11:00.006+01:00

Hej, och god start på det nya året!

Nu i vår drar jag igång ett läsfrämjandeprojekt i samarbete med skolbiblioteket, IT-pedagogen och svensklärarna på våra två högstadieskolor i Smedjebacken. Eleverna kommer att få jobba med författarporträtt(som de alltid gör i år 9) men på ett nytt och lite annorlunda sätt. Dels kommer eleverna att få en del upplevelser i form av en bokmässa där de kommer att få träffa Selma Lagerlöf och Carl-Michael Bellman, samt besöka montrar där andra svenska författare kommer att "marknadsföras". Dels kommer de att få jobba med författarporträtten i grupper över skolgränserna på en gemensam wiki. Du får gärna följa processen på wikin (klassiker.wikispaces.com - du kan se men inte bidra). Där kan du läsa mer om vad eleverna och vi ska göra. På förstasidan ligger ett filmklipp som vi gjorde igår. Meningen är att det varje vecka innan vi drar igång (15/2) ska sättas upp en ny affisch på skolan, en affisch som fångar intresset och där det finns en länkadress som leder till wikin och filmklippet. Filmerna är gjorda som en följetong i fyra veckor. Tanken är att locka in eleverna på wikin där de får en försmak av vad de ska göra under våren.

(Jag har sökt och fått läsfrämjande bidrag från kulturrådet för detta, plus att rektorerna medgivit pengar för Skapande skola för att utveckla detta projekt ytterligare.)

GOD JUL till er alla....

2009-12-22T16:09:00.000+01:00

...med hopp om ett härligt nytt Läskonstår.
Tinne

Bildspelet från Almedalen

2009-11-10T16:37:00.002+01:00

Från himmelens topp till havets botten

2009-10-14T10:41:00.006+02:00

Vi har i samarbete med dramapedagog och föreståndare på Kulturcentrum Asken i Borlänge arbetat ihop ett dramatiserat berättande baserat på boken Från himmelens topp till havets botten av Martin Widmark. Dramapedagogen Tina spelade fiskargubben, Askens föreståndare Margareta gestaltade fiskargubbens vän delfinen, Johanna spelade fiskargubbens andra vän fågeln Bris (och dessutom den stora farliga hajen) och Gerd var berättaren som läste vissa delar av boken (och skötte ljudillustrationerna).
Elva klasser i åldrarna 6-8 år fick ta del av denna dramatisering under våren 2009.
Efter dramatiseringen fick barnen göra olika aktiviteter som att vara delfiner på och under ett fladdrande fallskärmstyg, leka dansstop och bygga statyer. Innan gruppen gick hem samlades vi i en ring och samtalade om vänskap och om vad delfinen kan ha önskat sig.

Vi höll till i Askens lokaler då dessa var mer lämpade för ändamålet. Tyvärr innebar detta att barnen inte kom till biblioteket vid detta tillfälle. Men vi plockade ihop boklådor till alla klasser och alla lärare som var intresserade fick låna med sig ett exemplar av boken Från himmelens topp till havets botten hem till klassrummet.
Dramatiseringen var uppskattad bland barn och lärare och det var väldigt roligt och lärorikt för oss att genomföra detta.
Gerd Eriksson och Johanna Täckström / Borlänge bibliotek

Ett klipp med mer bilder från Almedalen

2009-07-08T00:31:00.002+02:00

Vi är europeiska...

2009-07-06T23:21:00.001+02:00

Här får ni Läskonsters projektbeskrivning på tyska, om det skulle behövas.

Yes, we can!

2009-07-01T23:30:00.010+02:00

Nu har vi gjort en lyckad kampanj och känner oss nöjda. Läskonstballongerna släpptes i en gemensam manifestation efter Mona Sahlins tal i Almedalen.
En lyckad gemensam vandring genom Almedalen, på rad, läsandes diverse uppbyggliga barnböcker gjorde vi succé.
Om ni tittar på länken så ser ni ett antal linslöss i gröna byxor från ungefär 43:52 minuter och framåt. Lisbeth, våra stora partiledarhaffare lyckades plantera en Läskonstpixibok hos Maudan. Se oss på webbTv!

Ny dag - med regn

2009-07-01T10:04:00.004+02:00

Ännu en solig bild från Almedalen! Men, idag blir det användning för regncaper och paraplyer. Men, det ser ut att klarna upp. Dalaradion har ringt och skall intervjua Marika Alneng, Smedjebacken. Vi återkommer med en länk till intervjun.
Kulturevenmangen är många under Almedalsveckan men från politikerscenen är det tyst om kulturens framtid.
Socialdemokraterna står på scenen ikväll. Maud Olofsson talade om jämställdhet och ungdomsarbetslöshet. Det skall bli intressant att höra om Mona Sahlin nämner kulturpolitiken vid sitt tal ikväll.

Vi syns! Succé!

2009-06-30T22:30:00.007+02:00

I Almedalen skiner solen och vi skiner med den. Det är otroligt vad människor är trevliga, vill veta vilka vi är och berömmer våra gröna byxor med fåglar på. Man är rörande enig om att barnbiblioteken är viktiga och skall ha MYCKET resurser.
Kampanjematerialet, dvs pixieböcker, bokmärken med lästips och slagord, foldrar, och bok-kramar-armband är snart slut.
Den gula Läskonstballongen vajar i Visby och vi har även kunnat haffa några politiker.
Klicka på rubriken och lyssna till Karin Blomquist i Morgonnsoffan c:a 10 minuter in i programmet.

Dalagruppen är laddad inför Almedalen

2009-06-15T10:15:00.007+02:00

Läs mer på:
http://dalademokraten.se/Templates/pages/news.aspx?id=74439&epslanguage=sv

Bananflugor och kramsnö - hur ser orden ut?

2009-04-24T12:23:00.008+02:00

Under Kråkfötter - ett bok & berättarkalas för barn och unga i Gävleborgs län samarbetar jag med kommunens konstassistent med utställningen Bananflugor och kramsnö - hur ser orden ut? Det är en lekfull utställning, som bygger på boken med samma namn, av Anna Ribbing och Mati Lepp.

Vi har bjudit in alla elever på lågstadiet som kommer klassvis till utställningen, som finns på Edsbyns bibliotek. Vi går på ordjakt och försöker lista ut vad alla föremål i utställningen föreställer. Vid ordbordet får barnen med hjälp av ordkort skapa nya ord och sen rita hur de föreställer sig ordet. Det kan vara ord som Kexkatt osv. Barnen går också en tipsrunda med olika uttryck.

Jag kan verkligen rekommendera den här utställningen. Man riktigt ser hur det kokar i barnens hjärnor och att ordens värld blir mer spännande. Med sig hem får klasserna ett Namnmemo och Ordleken så att de kan fortsätta ordleken i skolan. Utställningen är också utmärkt hjärngympa för vuxna! I Ljusnan finns fler bilder som ni kan klura på.

Dramatiserad saga ur "Tusen och en natt"

2009-04-19T15:36:00.004+02:00

Som del två i vårt stora projekt om sagor som pågår terminen ut, dramatiserade vi sagan "Mamud och pastejbagaren" under vecka 8. Jag och min kollega Kajsa övade in dramat tillsammans med en dramapedagog och barnen som tittade blev också delaktiga på olika sätt under dramats gång. Efter föreställningen fanns alla de digitala sagor som barnen jobbat med tidigare att se på olika skärmar runt om i lokalen. Här följer en kortversion av vårt drama:

Nu håller barnen på att skriva egna berättelser. De har fått inspiration av författaren och filmaren Bisse Falk och tanken är att alla berättelser ska tryckas i en bok så småningom. Några barn skriver sina berättelser som manus som ska bli digitala sagor.

Läs mer på: boksmedjan.wordpress.com

Den digitala sagan är gjord i Photostory 3 - gratis att ladda hem och enkelt att jobba i.

/Marika från Smedjebacken

KulturAkademi & TankeSmedja

2009-04-18T00:32:00.000+02:00

KulturAkademi & TankeSmedja

Deckarpyssel för påsklovslediga på Håbo bibliotek

2009-04-08T16:11:00.004+02:00

Inspirerade av den norska traditionen med påskdeckare bestämde vi oss för deckar-tema under påsklovsveckan. Allt inleddes med att Sebastian från ”Detektiven King-Kong” (alias Siv Andersson) besökte oss på biblioteket tillsammans med sitt marsvin King-Kong. Figuren Sebastian har vi tidigare använt oss av i ett läsprojekt från i höstas så det var lätt att ta in honom igen.

Sebastian berättade lite om vad som hände när han och King-Kong blev detektiver och tipsade också om andra bra deckarhistorier. Han visade hur man själv kan bli detektiv och till exempel spionera på någon när man låtsas läsa en tidning. Det är viktigt att inte glömma bort att vända blad i tidningen lite då och då, sa Sebastian, eftersom andra kan bli misstänksanna annars. Andra knep som Sebastian lärde ut var hur man med hjälp av en förklädnad kan undvika att bli igenkänd . Man kan också kan ändra sin gångstil, till exempel halta lite, om man inte vill att andra ska ana vem man är.

Sedan blev det dags för deckarpyssel och det tillverkades kikare, fantombilder och påskkort med skiffertext. Idéerna till pysslet tog vi från ”Deckarboken” av Dan Höjer.

Under påsklovsveckan hade vi också tipsrunda med deckarfrågor och en deckargåta att lösa på barnavdelningen.

Siv Andersson och Christina Norén på Håbo bibliotek

Bok-event för årskurs 8: Hålla masken av Magnus Ljunggren

2009-04-01T15:15:00.002+02:00

Bok-event III i Boxholm
tisdag 10 mars kl 8.30-11.30 tillsammans med 24 elever i årskurs 8
Vald bok: Hålla masken av Magnus Ljunggren
Kulturaktör: Birgitta Wigforss, dramapedagog och teaterregissör
Berättare: Projektledare Lena Lindgren, till vardags museipedagog på Östergötlands länsmuseum

Vid tredje eventet med samma klass var eleverna ”rutinerade bok-eventdeltagare” och upplägget hade gemensamma drag med de tidigare två eventen. En presentation av de som medverkar, sen bokens berättelse i jag-form. Den här gången var vi i ett annat klassrum och där valde jag att låta eleverna sitta kvar i bänkarna som stod dels i en grupp i mitten av rummet, dels i en u-form runt gruppen i mitten. Själv klättrade jag upp på katedern och satte mig väl tillrätta för att berätta i jag-form. Den här gången försökte jag gestalta Erik, killen som är bäst av alla i sin årskurs på hockye, men som inte vet någonting om kärlek. Det fungerade utmärkt, liksom vid föregående tillfällen. Eleverna lyssnade, stilla och intensivt. Boken var vald med tanke på att många av eleverna ägnar sig åt någon sport. Efter mina 20 minuter som Erik, killen som måste välja, som kanske för första gången tar ett eget beslut och undrar över vad han vill, vilken som är hans vilja, avslutade jag med en cliff-hanger – vad skulle han välja coh hur skulle han lösa en till synes olöslig situation?

Samtalet kring boken gjorde jag denna gång själv, dvs jag berättade om egna erfarenheter från min tid som tävlingssimmare. Om träningar och vänskap, om press och stress. Lyssnadet fortsatte och ett och annat skratt åt dråpliga, men samtidigt allvarliga situationer förekom. Den här gången var responsen betydligt bättre från eleverna. Kanske var jag mer välkänd? Kanske var hela situationen mer välkänd? Eller var det boken som handlade om vardag, verklighet till skillnad från de övriga som varit mer fantasy och science fiction? Att jag vid detta tillfälle kunde föra in egna erfarenheter i samtalet kan också ha påverkat deras mer avspända och tillåtande attityd och respons.

Därefter intog Birgitta Wigforss scenen och berättade om drama, med anknytning till boken där Erik tvingas delta i dramagruppen och där drama förlöjligas grovt av sportkompisar och sportpappan. Hon la grunden för dagens övningar genom att berätta att drama handlar om att, tvärtemot boktiteln, släppa masken. Drama och teater handlar om att våga se sig själv och andra, att våga göra bort sig och bjuda på sig själv.

Vi gjorde en första övning där vi stod på två rader, mittemot varandra. Uppgiften var att titta noga på den som stod mittemot. Sen fick vi vända oss ifrån varandra och beskriva varandra utifrån vad vi sett. Nästa uppgift var att förändra fem detaljer på sig själv. Sen fick vi återigen titta och sedan utan att se beskriva vad vi sett, dvs hitta de fem förändringarna.

Nästa övning var en gruppövning där samarbete och kommunikation stod i fokus. Vi skulle förflytta ett A4-ark som allas fingertoppar skulle vidröra – papperet skulle balanseras på våra fingrar. Samtidigt som vi balanserade papperet skulle vi förflytta oss i rummet och sätta oss på stolar, gå runt stolar och klätta över bord – hela tiden utan att tappa ner papperet och utan att någon släppte fingertopparna från papperet. Knepigt, men kul!

En kort rast, sen var det mer övningar. Först återkopplade jag till boken och Eriks bekymmer. Vi skrev upp ord på tavlan som var sådant eleverna själva kom ihåg/hade fastnat för i berättelsen. Utifrn dessa ord arbetade Birgitta sedan vidare. Vi jobbade fortfarande i grupper, nu med lite tävlingsmoment. Vi skulle t ex sortera oss utifrån hårfärg, längd, telefonnummer m m och det lag som första fått ordning i leden skulle skrika gruppens namn. En övning där kommunikation och snabbhet var viktigt. Övningarna blev svårare och svårare, med känsligare ämnen som t ex sortering efter vikt. Birgitta uppmuntrade och provocerade, samt delade ut poäng som enväldig domare. Eleverna var helt med på tåget och deltog med liv och lust i övningarna.

Vi fick gestalta ord med hjälp av skulpturer som vi gjorde av oss själva. Ord som krig, kärlek, utsatthet. Vid gestaltningen visade Birgitta på hur vi med relativt enkla medel kunde ändra scenen – hur den utsatta kunde ta makten genom att räta på ryggen och kaxigt vända ryggen mot mobbarna. Lärorikt och intressant.

Bok-eventet avslutades med en uppmaning – våga släpp masken! Eleverna fick fylla i en enkel utvärderingsenkät om samtliga bok-event, där resultatet var gott. Eventen var överlag mycket uppskattade. Intressant var att så gott som alla elever föredrog den sista boken, med motiveringen att det handlade om verkligheten!

Bok-event för årskurs 8: Ful av Scott Westerfeld

2009-04-01T15:13:00.002+02:00

Bok-event II i Boxholm
Fredag 27 februari kl 8.30-11.30 tillsammans med 24 elever fr årskurs 8
Vald bok: Ful av Scott Westerfeld
Kulturaktör: Titti Knutsson, författare och skrivarpedagog
Berättare: Projektledare Lena Lindgren, till vardags museipedagog på Östergötlands länsmuseum

Vi började precis med en presentation – denna gång räckte det med att presentera kulturaktören. Därefter samlade jag gruppen på golvet och påtog mig rollen som Tally, huvudperson i boken Ful. I boken Ful är extrem skönhet det normala och Tally längtar till sin 16-årsdag då hon ska få genomgå operationen som gör henne till en snygging. Sen får hon flytta till sin vän som redan fyllt 16 och nu bor i Snyggingstan. Bokens ämne är oerhört aktuellt för målgruppen. Vem är snygg, vem är ful och vem bestämmer det? Vad händer om man börjar tänka själv? Går det att stå emot – eller vill vi egentligen helst bara passa in, vara som alla andra? Jag upplevde att eleverna, precis som vid förra tillfället, fångades av berättelsen. De var helt tysta, satt helt stilla och bara lyssnade. Muntligt berättande i jag-form är effektivt!

Efter berättelsen pratade jag helt kort om boken och försökte återigen få igång ett samtal, vilket var svårt även denna gång. Sen tog Titti Knutsson över och lät eleverna skriva på en lapp vad de trodde fanns i en låda hon hade med sig. Övningen ifrågasattes av eleverna som ju inte fick titta i lådan, men som ändå efter lite tvekan skrev något på sina lappar. Titti samlade in dem och kastade dem sedan i soptunnan. Minen på eleverna var spännande - ”vad gör hon?”. Titti förklarade sen att hon kastat lapparna därför att det som görs här i klassrummet under detta event stannar här och här är det högt i tak. Här ifrågasätter vi inte varandra, vi har högt i tak och fantasin är en central partner i skrivandet som vi skulle ägna oss åt.

De fick sedan några enkla, snabba skrivövningar för att få igång fantasin och avdramatisera skrivandet. De fick t ex skriva ett ord utifrån ett givet tema på en lapp som de sedan skickade vidare till nästa person. Därefter var isen helt bruten. De var glada, aktiva och ville göra mer. De fick göra några omgångar med skrivarstafett – en lagtävlingsövning där varje lagdeltagare ska skriva var sitt ord på ett givet tema och det lag som först skrivit klart har vunnit. Jubel och tävlingsanda, samarbete och skratt fyllde rummet! Efter ett par omgångar valde vi, trots att de hade så kul, att släppa ut dem på en rast för att de skulle orka hela tiden.

När de kom tillbaka berättade Titti om sitt skrivande och om vikten av att inte censurera sig själv. Hon läste en text av Marcus Birro, hämtad från hans diktskola – om att böcker och texter kan handla om vad som helst, t ex om en man som vaknar och har förvandlats till en skalbagge...

Eleverna fick sedan varsin bild på en person och uppdraget var att beskriva personen som om det var den snyggaste person de någonsin sett. En snygging, som i boken, alltså. Fast de bilder eleverna fått var inte retuscherade fotomodeller. De skrev, men våndades också lite. Hur beskriver man en gammal, fet farbror som det snyggaste man sett? Därefter blev uppdraget att utifrån samma bild beskriva personen som den fulaste de någonsin sett, en fuling. Flertalet elever fann detta betydligt enklare, men en tjej våndades och tyckte att det var värre. Titti pratade då om att när man skriver får man vara elak, återigen handlade det om att släppa fram fantasin och ta bort egencensuren.

Sista övningen var sedan att skapa en dialog utifrån de två personbeskrivningarna, i par. En av personerna skulle vara kontrollant, den andra boende i ett rum som vi hämtat beskrivningen från i boken Ful – ett slags framtidsrum där allt är möjligt. Eleverna fick fundera över om den fula eller snygga skulle vara kontrollant och om vem som var vem påverkade dialogen. Därefter läste ett par av grupperna upp sina dialoger, men här kom klassens försiktighet in igen och få erbjöd sig att läsa högt för de andra, fast vi låtit dem byta texter med varandra. Trots det fungerade det bra och skrivandet funkade hela vägen. Vi avslutade med lite ordstafett igen och eleverna gavs åter möjlighet att låna boken. Om det blev något lån vet jag dock inte.

Bok-event för årskurs 8: Kabinettets hemlighet

2009-04-01T15:09:00.005+02:00

Bok-event I i Boxholm
9 februari 2009, kl 8.30-11.30 tillsammans med 24 elever från år 8
Vald bok: Kabinettets hemlighet av Martin Widmark
Kulturaktör: Maja Almkvist, konstnär och keramiker
Berättare: Projektledaren Lena Lindgren, till vardags museipedagog

Första mötet med den klass som vi ska köra tre event med under våren! Lärarna i svenska och bild har deltagit i planeringsarbetet, även rektorn har varit informerad och deltagit i ett första möte. Initiativet till eventen kom från skolbibliotekarien Erika Horvath, som vill studera eventen och skriva om dem i sin magisteruppsats vid Bibliotekshögskolan i Borås. Uppsatsen ska läggas fram före sommaren 2009.

Vi började med en presentation av oss själva. Därefter samlade vi eleverna i en halvcirkel på golvet. Jag iklädde mig rollen som Ios, huvudpersonen i boken, och berättade sedan i ca 20 min om hur det är att vara Ios och om vad han råkar ut för i boken. Syftet är att skapa stämning, presentera huvudpersonen och personerna runt honom, samt att föra in händelser som är av stor vikt för bokens berättelse och dramturgiska uppbyggnad. I det här fallet presenterades uppdraget som Ios fått – att nattetid teckna av föremål i kuriosakabinettet åt domprosten. Ett uppdrag som visar sig innehålla betydligt mer: Föremålen är magiska och gör att Ios reser i tiden, men bara när en viss stjärna visar sig vart 30:e år...I uppdraget ingår även att hjälpa en ung kvinna i nöd, vilket också berättas för eleverna. Jag stannade efter första nattens resa. Då fanns tankarna som går som en tråd i boken med, de om att finna sig själv och kärleken.

Därefter tog Maja, konstnär coh keramiker vid. Hon introducerade leran som material och gav eleverna i uppdrag att skapa ett föremål som skulle föra dem till en viss tid och en viss plats. Vart ville de åka och vilket föremål skulle kunna ta dem dit? Eleverna kom igång bra och sedan var det svårt att få stopp på dem. De flesta valde att hoppa över rasten för att kunna fortsätta att forma leran. Efter rasten fick var och en berätta om sitt föremål och om vart föremålet skulle ta dem. Därefter pratade vi tillsammans mer om boken, men eleverna var fåordiga och ganska svåra att få igång ett samtal med, något som bekräftades av lärarna.

Vi delade sedan in dem i mindre grupper och varje grupp försågs med papper, ståltråd, maskeringstejp och avbitare. Uppdraget var att gestalta kärlek med hjälp av detta material. Vi bad dem att fundera längre och inte använda enkla symboler som hjärtan etc i gestaltningsarbetet. Vi uppmuntrade dem också till att tänka tredimensionellt och använda golv och rumsyta. Arbetet kom igång ganska snabbt och de flesta grupper fungerade mycket bra. Det blev flera fantasifulla och tänkvärda gestaltningar av något som ju är ganska svårt att gestalta. Vi diskuterade deras gestaltningar, men även själva grupprocessen.

Sen var det dags att knyta ihop säcken. Det gjorde jag genom att berätta om Ios tredje och sista resa, men utan att avslöja slutet. Boken fanns att låna direkt där i klassrummet, vilket en av eleverna gjorde.

Långt ifrån cool - bokevent i Enköping

2009-03-31T17:18:00.002+02:00

Enköpings kommunbibliotek är visserligen inte med i projektet Läskonster. Men vår medarbetare Helena deltog när hon arbetade i Smedjebacken! Så med inspiration från Läskonster har vi genomfört ett bokevent med utgångspunkt från Långt ifrån cool av Ingrid Olsson (utkom 2008) och vill gärna dela med oss av det arbetet.
Boken handlar om Linnéa Svensson, 11 år, och enligt sig själv ”så långt ifrån cool man kan komma”. Linnéa är utanför i klassen och den tidigare bästa vännen Vanessa, som är en ledarfigur, är drivande i att utestänga henne från gemenskapen. På sin födelsedag får Linnéa glasögon, vilket inte bättrar på hennes självkänsla. När Vanessa en dag bjuder in till födelsedagsfest blir Linnéa ensam utan inbjudan. Men plötsligt ändrar sig Vanessa och blir mjuk som honung mot Linnéa. Under några dagar verkar de vara bästa vänner igen och Linnéa är inbjuden på födelsedagsfesten. Linnéa ser fram emot kvällen men väl framme hos Vanessa blir hon inte insläppt. ”Du trodde väl inte att du var bjuden”, säger Vanessa där hon står med hela klassen bakom sig. Så långt kom vi att berätta historien under eventet, hur det slutar i boken avslöjades aldrig.

Så här gjorde vi:
Inbjudan skickades till samtliga klasslärare i år 3-4. Vi (två bibliotekarier) träffade sedan inbokade klasser i halvklass under 1 timme/grupp. När de kom visste barnen bara att de skulle få uppleva en bok på ett annorlunda sätt, men inte vilken boken var eller vad som skulle ske.
För att etablera kontakt med barnen och få en avspänd stämning inledde vi med några övningar. Övningarna gav oss samtidigt en värdefull bild av individerna och av gruppdynamiken. Vi höll till i en gammal danssal i anslutning till bibliotekets lokaler.
1. Namnövning
Eleverna fick intervjua varandra, 2 och 2. Förutom de klassiska frågorna bad vi barnen att fråga varandra vilken den konstigaste presenten de fått var. Barnen fick dela in sig själva i par. De fick 1 minut per person på sig.
Efter detta gick vi cirkeln runt och lyssnade till presentationerna. Det gav oss tillfälle att lära känna barnen närmare, barnen fick samtidigt se varandra i nytt ljus och tillsammans fick vi alla skratta åt en del riktigt konstiga presenter. Medföljande lärare intervjuades om möjligt av en bibliotekarie. Att presentera någon annan är betydligt lättare än att prata om sig själv. Var och en blir synliggjord utan att det behöver upplevas som att man är i fokus som sig själv.
2. Sinnesövning
Vi frågade hur barnen hade det med känseln och liggande på magen sträckte alla in sina händer i ringen. Var och en fick utforska sin hand en stund (varm eller kall?, kan man kittla sig själv?). Vi bad sedan en elev att blunda och denna fick en klocka i handen. Känn efter, vad är det? Därefter fick alla ställa sig upp och lägga händerna på ryggen. Den ena bibliotekarien stod utanför ringen med en hemliga låda. Alla i ringen slöt ögonen och sjöng en sång. När sången var slut öppnade alla ögonen och någon hade då fått en sak i händerna av bibliotekarien utanför ringen. Barnen fick titta på varandra och gissa vem som hade något i händerna. När de lurat ut detta fick de ställa frågor till personen som hade saken och gissa vad det kunde vara. Ibland lämnades ledtrådar av bibliotekarien utanför ringen. Här övades turtagande, uppmärksamhet, minne och fantasi. Och förstås samspel. Vi gjorde detta 2-3 gånger.
3. Skulpturövning
På frågan om eleverna lekt med lera någon gång blev svaret förstås jakande. Vi berättade då att nu skulle de få vara våra lerklumpar. Tre enkla skulpturer formades med olika barn. När konstnären (bibliotekarien) var klar fick alla gissa vad det föreställde. Starka men dubbeltydiga situationer valdes, de två första med humorfaktor. Den tredje skulpturen bestod av två personer, den ena med nedböjt huvud och den andra med händerna i sidorna och stint stirrande på den första personen. Ett mer allvarligt anslag. Efter olika funderingar över vad det kunde handla om avslöjade vi bibliotekarier visste vad som hänt precis innan statyn blev som den nu var och att vi skulle berätta detta för dem. Barnen fick sätta sig på kuddar på golvet. Vi ställde oss i samma pose som barnen stått i och bad dem att komma ihåg bilden.
4. Gestaltning
Ljuset dämpades. Vi spelade upp en bearbetad kortversion av boken fram till ovan nämnda nyckelscen. Den ena bibliotekarien gestaltade Linnéa och den andra gick in och ut ur olika roller. När vi slutade hade vi hamnat i just den pose som varit utgångspunkten. Mot bakgrund av den allvarliga situationen var stämningen tät när vi slutade. Vi bröt mjukt upp från posen efter att vi frågat om de kände igen statyn.
5. Samtal
Vi gav nu barnen i uppdrag att fundera en stund i grupper om tre på följande: Vad ska Linnéa göra nu? Vad skulle du göra om du vore Linnéa? Vi plockade ihop grupperna utifrån den individkännedom vi fått och spred ut dem i rummet. Vi satte oss själva med de grupper där vuxenstöd skulle kunna tänkas behövas. Efter cirka 5 minuter återsamlades vi i ringen och samtalade om vad de kommit fram till. Under samtalet reflekterade vi tillsammans över Linnéas situation, möjliga lösningar på den och tänkbara orsaker. Mot slutet av samtalet visade vi boken och berättade att det som hänt beskrevs i boken där ett alternativt slut också fanns. Alla ville förstås låna boken och många klasser planerade att ha den som högläsningsbok.

De reaktioner vi fått på eventet har genomgående varit positiva, från både elever och pedagoger. Flera pedagoger berättade att man kämpade med problem av liknande slag i klassen och såg eventet som värdefullt i det arbetet. Själva hade vi bibliotekarier förstås en härlig stund tillsammans med barnen. Även för oss fick berättelsen om Linnéa ett större djup efter att vi fått reflektera tillsammans med barnen över den. Vi fick också bekräftat hur angeläget temat om mobbning och ensamhet faktiskt är.

Nicholas Haldosen, Enköpings kommunbibliotek

Prinsess-sagostund

2009-03-20T14:05:00.007+01:00

Idag var Lill-bibblan full av prinsar och prinsessor. Ett ganska så aktuellt ämne just nu. Vi började med att alla barn fick en varsin krona och jag frågade om de visste vad prinsessan i Sverige hette. De flesta svarade Viktoria. Som vanligt startade vi med en uppvärmnings-ramsa - snöflingorramsan är alltid lika uppskattad. Jag berättade sagan om Prinsessan på ärten och visade flano-bilder. Jag läste även Så gör prinsessor, av Per Gustavsson. Vi gjorde En liten ärta-ramsan och sist fick alla prinsessor och prinsar testa att ligga på en tjock madrass med en ärta (liten pärla i det här fallet) under. Konstigt! Bara jag kände den genom den tjocka madrassen :-)

Kärleksvecka

2009-03-20T13:52:00.004+01:00

Både i Gävle där jag arbetade tidigare och här i Edsbyn firar högstadiet kärleksvecka varje år. Under flera år har jag varit med och pratat om kärleksböcker, så även i år. Den här gången gjorde jag dock lite annorlunda. Jag bad skolan köpa in Katarina Kuicks bok Den första gång jag såg dig... och så fick alla elever i årskurs 8 läsa den innan de kom till biblioteket idag. När de kom hit möttes de av ett överfullt bord med kärleksböcker, musik i salen där vi var och tända ljus. Jag började med några korta kärleksdikter och läste ett avsnitt ur "Om jag kunde drömma, av Meyer". Efter det hade vi ett boksamtal utifrån Aidan Chambers modell som vi fick lära oss av Kuick på Läskonsterinternatet i Tällberg, utifrån hennes bok. De var lite för många för att det skulle bli ett bra samtal (2o st), men utifrån förutstättningarna så blev det bättre än väntat. Många funderingar dök upp och stöttes och blöttes och vad jag förstod gick några därifrån lite klokare.

Efter boksamtalet fick de välja bland orden från kylskåps-poesi-magneterna som jag satt upp på tavlan och sen sätta in det ordet de valt i en mening. Varje elev fick skriva en mening var utan att titta vad den tidigare skrivit. Hälften av eleverna fick gå till ett annat rum. Vi återsamlades efter 10 minuter och jag bjöd in en jury (min kollega) som fick välja vilken av dikterna hon gillade bäst.

Avslutningsvis bokpratade jag på traditionellt sätt om ett antal kärleksböcker.

Rymdtema på sportlovet

2009-02-20T14:58:00.006+01:00

PÅ Håbo bibliotek bestämde vi oss för ett rymdtema under sportlovet med anledning av Internationella astronomiåret 2009. Aktiviteten pågick 13.00-15.00 under sportlovsveckan.

Vi började med en samling där vi läste boken ”Prick och Fläck ser stjärnor” av Lotta Gefflenblad. När vi läst färdigt boken hände något oväntat; vi fick besök av en riktig utomjording. Hon hette Lixi och kom från planeten Neptunus. Under en färd till Merkurius hade hon hamnat i ett asteroidbälte och krockat med en asteroid. Rymdskeppet blev skadat och hon blev tvungen att nödlanda med sitt rymdskepp på bibliotekets tak. Sedan hade hon tagit sig ner via skorstenen till oss. Lixi pratade bara neptuniska så vi förstod ingenting av vad hon sa. Men som tur var hade hon ett bälte med tre knappar; en för neptuniska, en för måniska och en för svenska. När vi tryckte på knappen ”svenska” kunde vi förstå vad hon sa.
Lixi lånade några verktyg för att försöka laga sitt rymdskepp, men tyvärr fungerade inte våra jord-verktyg när det gällde att laga en farkost från Neptunus. För detta krävdes en stritofix, något som inte finns här på jorden. Lixi blev därför kvar hela veckan i väntan på hjälp från sin planet.

Nu var det dags för rymdpyssel. Vi skulle tillverka rymdskepp, flygande tefat, stjärnkikare och rymdgubbar. Lixi stannade och pysslade med oss. Det var spännande att höra henne berätta om sin planet. Barnen hade många frågor och fick också förklara för Lixi hur det fungerar här på jorden. Frågor som barnen svarade på var till exempel: Vad är ett tåg? Vad är en mobiltelefon? Hur bor man här på jorden? Frågor som barnen ställde till Lixi var till exempel: Vad heter dina kompisar? Hur gammal är du? Vilken mat äter ni på Neptunus?

Lixi var med oss och pysslade under hela veckan. Vi tittade också tillsammans i böcker där vi kunde läsa om Neptunus och andra planeter. Det lånades många rymdböcker under sportlovsveckan.

/Christina Norén, Siv Andersson och Tiffany Betts på Håbo bibliotek

Av ord byggde vi dikt - samarbete mellan Västerås stadsbibliotek och Västerås konstmuseum

2009-02-05T12:03:00.024+01:00

Redan under våren 2008 träffade jag Karin Levander – museilektor - och diskuterade om hur vi skulle kunna hitta ett sätt att jobba tillsammans. Ganska snart kom vi fram till att vi ville jobba med bild och ord utifrån en utställning som var under vinter/vår 2008/2009 på konstmuseet. Att vi valde Marie Rantanens utställning berodde både på att den låg rätt i tiden och att hon gör bilder som ger många associationer. Hennes målningar i akryl består av mycket mönster och geometriska former – ett icke figurativt måleri. Det man också lägger märke till är att de är väldigt färgstarka.

I den inbjudan som gick ut till skolan i början av hösten stod det bland annat: ”Inspirerade av bilderna bygger vi själva dikter och poesi av ord och meningar.” Redan under våren var vi i kontakt med en skola som Konstmuseet ofta jobbar tillsammans med för att testa sina utställningar på. Det passade väldigt bra att börja med denna skola för att bland annat se vilken nivå vi skulle lägga oss på.

I inbjudan som gick ut till alla skolor i Västerås hade vi skrivit att år 4 och 5 var en passande målgrupp. Med testklassen tog vi ett större åldersspann och hade med år 3-6. Efter vårens möten jobbade vi på var sitt håll fram till den första klassen skulle komma 25 nov. Jag förberedde material all som skulle behövas. I det här stadiet var det svårt att se i detalj hur det hela skulle utformas. Jag visste väldigt lite om hur det skulle går att jobba i konstmuseets lokaler, hur reagerar barnen som plötsligt skall koppla text till bilder? Lägger jag mig på en för svår nivå etc. etc.?

Under hösten sökte jag bland annat på Internet för att se om det var någon annan som jobbat med liknade projekt. Det fanns förstås de som jobbat med barn och dikter men ingen som kopplat bilder och en hel utställning till dikter och ord. Jag förberedde dock några övningar som jag trodde skulle passa.
Dagarna innan var jag med på en visning som Marie Rantanen hade för pressen på konstmuseet. Det var väldigt intressant och nyttigt för då fick jag en nyckel till bilderna som jag sedan fick nytta av.

Så här gjorde vi: Grupperna som kom till Konstmuseet var där i 90 minuter. Vi fick ca 15 bokningar som stäckte sig från 25 nov -08 till 20 jan -09. Vi började med att samlas och introducerade arbetet när klasserna kom. Vi satt i en ring i en myshörna av konstmuseet. Redan vid introduktion framhöll jag att det var viktigt att hålla utkik efter tre saker som man sedan skulle ha användning av i skrivarbetet: färg, detaljer i bilden och den känsla som bilderna väckte.

Sedan var det dags för Karin Levander att visa utställningen. Under visningens gång knöt hon vid flertalet tillfällen an till det skrivna ordet som man lätt kan göra med Maries bilder då de är uppbyggda av smådetaljer som skapar en helhet – precis som ord kontra längre text. Efter ca 25 minuter var hon klar och då var det dags för mig att ta vid.

Under tiden hon visade utställningen hade jag förberett i den ateljé vi skulle arbeta i. I denna lokal sitter barnen med bord framför sig och jag hade lagt upp ett antal papperslappar framför dem, på bordet. Där fanns också penna och sudd. Papperna framför dem var av tre slag: Små som man skulle skriva ord på, ett större som var tänkt för meningar och ett ännu större som var tänkt för flera meningar – en dikt. Som underlag hade barnen ett vitt papper som de både kunde använda som skrivunderlag men också som kladdpapper. Jag upptäckte snart att det blev oroligt då barnen var klara olika fort. De snabba kunde då använda kladdpapperet till att rita lite vilket gjorde att allt blev lugnare.

Jag började med att be barnen att tänka på utställningen och skriva ner tre ord som de tyckte stämde in på utställningen. Det skulle vara en färg, en känsla och en detalj som barnen hittat i bilden eller något ord som dykt upp i deras huvud under utställningen. Just det sista var det svåraste men efter att jag börjat förklara vad jag menade med en detalj innan visningen började gick det med tiden bättre. När alla var klara med att skriv ner tre ord fick de nästa uppgift. Den gick ut på att de skulle skriva en dikt där de tre orden skulle förekomma.

Dikten skulle vara minst 3-5 meningar lång men gärna längre. En del var klara snabbt och för andra tog det längre tid. Det är dock viktigt att säga: alla barn från år 3 till år 6 klarade av denna uppgift även om en del hjälp behövdes. Alla visste också var en dikt var för något vilket betyder att de jobbat med dikter i skolan.

När alla var klara läste jag och läreren upp dikterna – vi tog varannan och det var lyckat. Första gången läste jag alla dikterna själv med det blev för enformigt. Det kan vara ganska svårt att läsa vad barn skriver, trots att jag innan de började arbeta poängterade vikten av att skriva snyggt och läsligt hade jag problem. Jag tog för vana att läsa igenom alla dikter innan jag läste dem högt. Felstavningar, felaktig grammatik och slarviga bokstäver är några saker man får brottas med när man skall läsa barens alster. Jag tror att många efter uppläsningen kände förvåning över att det kunde låta så bra, vissa var väldigt stolta.

Nästa övning gick ut att skriva en kollektiv dikt. Alla barn skulle ta sina tre lappar med ord och vika dem dubbelt och sedan stoppa dem i en hatt jag hade med mig. När alla lappar låg i hatten fick varje barn dra en lapp. Det ordet de fick skulle användas att skriva en mening med. När barnen var klara med sin mening fick de lägga den på ett stort färgat kartongblad upp och ner. Jag tog sedan arket och vände meningarna åt rätt håll. Efter att jag plockat om lite bland meningarna läste jag upp dikten högt.

Om det var tjugo barn delade jag upp meningarna så att det blev två dikter. Reaktionen jag ofta fick var att det lät väldigt bra trots att den inte var skriven av samma person. Läraren fick sedan ta hem dels barnens egna dikter dels alla meningar om de ville fortsätta att jobba i skolan.

En sista övning som jag bara kunde realisera på mindre klasser och lite äldre barn byggde på att de delade in sig i mindre grupper på 4-5 elever. De fick i uppgift att klippa sönder sina meningar och bygga upp en helt ny dikt. Det här var en svår övning men nyttig. Det gällde att verkligen samarbeta och tänka till.

I slutet av vår träff gav jag tre papper till varje klasslärare: Ett med litteraturtips, ett med diktövningar så att de kunde fortsätta jobba när de kom tillbaka till skolan. Det tredje pappret var en inbjudan till att vara med på en utställning i biblioteket. De får jobba helt fritt med Maries utställning som grund – bara med bild, bara med ord eller båda tillsammans.

Diktövningarna jag gav ut hade jag hittat i olika böcker och på Internet. Litteraturtipsen var mina egna men också Mårten Melins. Han har en egen webbplats där det både finns tips på lämpligt litteratur och en del övningar man kan göra i klassrummet. Under arbetets gång kontaktade jag lokaltidningen som var där och intervjuade mig och Karin och det resultatet blev en artikel på ung-kultursidan.

Dag Hedberg Västerås stadsbibliotek

Uppcon

2009-01-21T10:43:00.002+01:00

Jag, Maria och Mimi från Uppsala gick på Uppcon i helgen, ett konvent för japansk populärkultur. Vi tittade på anime, musikvideotävlingar, spel, cosplay, konserter och mycket annat. Det är ett stort evenemang med ungefär 3000 deltagare, de flesta i senare tonåren. Jag kan definitivt rekommendera Uppcon för den som vill lära sig mer om manga- och animekultur!

Ett par bilder (ursäkta den dåliga kvaliten):

Tre av de 30 deltagande i Lolita-modevisningen.

Ett foto från Cosplay-tävlingen (ungefär 100 deltagande). Ni kanske känner igen Inu Yasha?

Gott Nytt År!

2008-12-30T14:23:00.000+01:00

Gott nytt 2009, alla Läskonstare! Vi ses om en månad.^^

Tusen och en natt - en sagoresa

2008-12-10T12:23:00.002+01:00

Under hösten och våren pågår ett berättarprojekt i Smedjebacken under rubriken "Tusen och en natt - en sagoresa". Projektet bygger på att skapa ingångar till berättelser genom alla sinnen.

Projektet genomförs i olika led under vintern och våren. I höstas gick jag ut med en förfrågan till lärare om att vara med. Jag ville att de som anmälde sig skulle vara intresserade av att jobba med sagor och att jobba digitalt med sina klasser. Sex klasser med sammanlagt 105 elever ingår i projektet. Från årskurs 3-6.

I första skedet bjöd jag in lärarna till en inspirationsdag. De fick först göra några berättarövningar som jag fick tips om på LesArt i Berlin. Sedan fick de i grupper om två och två en välkänd saga att jobba med. Det blev Askungen, Snövit och Rödluvan. Instruktionerna var att utifrån sagan skriva ett storyboard. De fick ta max 10 stillbilder, förbereda en speakertext på max 1 minut, de fick leta ljudeffekter och musik som de ville ha med i sin digitala version av sagan. De fick också en kista full med rekvisita, de fick lera och papper och pennor till sitt förfogande. Planeringen och bildtagning fick ta en och en halv timme. Därefter fick de redigera ihop sin saga i PhotoStory. Innan dagen var slut tittade vi på resultatet och diskuterade hur de kunde jobba vidare i klassen på liknande sätt. Här är en av sagorna:

I andra skedet, som snart är genomfört, klär jag och min kollega ut oss till Scherazade och hennes syster (ur Tusen och en natt). Vi har åkt runt till nästa alla klasser med en kista full med sagor. Vi berättar först hur det gick till när vi räddade riket från den grymme Sultanen genom att berätta sagor som han inte kunde låta bli att älska (första sagan ur boken). Därefter berättar vi att de kommer att få jobba med sagor digitalt, vilket är populärt. Varje klass kommer att få jobba med sagor från någon världsdel så att vi i slutändan kommer att ha en samling digitala sagor från hela världen. Sagorna de får av oss består bara av text som jag laminerat på färgat papper. (Bilderna får de skapa själva)

Innan sportlovet är det dags för nästa skede. Då är de inbjudna hit till Biblioteket en klass i taget. Här kommer vi att ställa iordning ett rum där mitten kommer att bli "Sagornas Orienten". Där ska vi tillsammans med en dramapedagog dramatisera en annan saga ur Tusen och en natt. I den övriga delen av rummet kommer barnens produktioner, som representerar övriga världen, att finnas att se på pekskärmar och på annat sätt.

När de fått "upplevelsen" ska de få träffa Bisse Falk, författare och filmare, som kommer att inspirera dem till att skriva alldeles egna sagor. De har också möjlighet att tillsammans med en konstnär att få jobba med grafik för att göra illustrationer till sina sagor. Jag hoppas att vi sedan kan publicera sagorna så att varje elev kan få ett ex i gåva.

Projektet kommer att avslutas på Världsbokdagen då allt kommer att visas för allmänheten i Gamla Meken här i Smedjebacken.

Läs mer på bloggen boksmedjan.wordpress.com

Bok-event för årskurs 7: Isdraken

2008-12-09T15:09:00.005+01:00

Bok-event ”Isdraken” av Mikael Engström
Genomfört i Motala med elever från årskurs 7, måndagen den 26 maj 2008 under 3 1/2 timme.

Vi hyrde lokaler vid Varamon, frisksportarnas stuga - en total idyll med sol, vatten coh härlig sommar! Initivativet till evenet kom från bibliotekarierna i Motala, Anna-Karin Lundell och Marie Wissting.

Ett pressmeddelande skickades ut då detta var det första bok-eventet som genomförs för ungdomar inom läsfrämjandeprojektet Bokens alla sidor. Mer om det finns att läsa på Länsbibliotek Östergölands hemsida.

Önskemål från bibliotekarierna och läraren var att låta elevern få arbeta med film och digitala medier. Jag kontaktade då två konstnärer som båda arbetat med animation och unga, samt en mediepedagog med vana av digitala medier och ungdomar. Vi delade upp klassen i fyra grupper och jag tog själv hand om en grupp där vi arbetade med dramaövningar och kreativt skrivande. Varje grupp fick arbeta med ett medium och en kulturaktör - animation, digital bild, drama och skrivande samt serieteckning med kol i storformat.

En hel del teknik behövdes, vilket jag som tur är hade tillgång till via min "vanliga" arbetsplats, Östergötlands länsmuseum. En del teknik bidrog även kulturaktörerna med.

Eventet inleddes med att jag påtog mig rollen som Mik, sittandes på golvet i en stor sal med eleverna i en halvcirkel på golvet framför mig. Jag berättade i jag-form, försökte leva mig in i rollen, något som var ganska lätt då boken är stark och ger god inspiraton.

Berättelsen i kortform
Boken handlar om Mik, en tonårspojke, som inte har det så lätt. Han lever i en förort i Stockholmstrakten med sin pappa som är alkoholist och sin äldre bror Tony. Tony är den som ser till att det finns mat, att räkningar betalas osv. Pappan tar inget ansvar alls, tvärtom. Mik beundrar sin bror och har dubbla känslor för sin far. Nån form av kärlek, men också ett starkt hat. Efter att pappan dryckit sig redlös en gång för mycket rycker sociala in och ambulansen hämtar honom. Då har polisen redan hämtat Tony till förhör, hans sätt att försörja familjen har inte varit lagligt! Kvar hemma i lägenheten blir Mik, ensam – ormen ensam pratar han om själv. Ormen ensam dyker upp och skaver. Mik vill inte känna, vill inte möta ormen ensam. Sociala transporterar sen Mik till Selet och Lena, pappans syster. Hon är distriktssköterska där långt upp i norr. (Persongalleriet i Selet är ganska speciellt – men inget som tas upp i eventet i större utsträckning då vi har ont om tid. ) Hos Lena trivs Mik. Han får vänner och acceptans. Där vill han stanna. Men sociala (i form av karaktärerna kallade ”Papegojtanten” och ”Guldtanden”) vill annorlunda. Lena är f d alkoholist och som sådan inte lämplig. Mik hamnar i fosterfamilj. Där finns det hundar, något hundrädde Mik inte uppskattar. Det är en dålig fosterfamilj, där Mik mest är obetald arbetskraft och någon att trycka ner. Pappan i familjen framställs som ytterst känslokall och diktatorisk, något sonen i familjen tycks ha ärvt. Mik rymmer, men förs tillbaka då han snattat för att få mat. Han tar pengar och rymmer igen, denna gång hela vägen till Selet. Där tar vännerna emot och tillsammans förbereder de sig för vidare flykt. Sommaren går och flotten packas med tält, mat mm. Mik har det bra, men vet att sociala kan dyka upp när som helst. Det gör dom – och Mik och hans vänner flyr utför forsen. Någon dag senare når de ett vattenfall som är för stort, för farligt. De överlever men tvingas hem igen. Mik blir kvar och hela bygden kämpar för att han ska få stanna. Sociala lyssnar inte utan dyker upp med polis mitt under en lektion. Det har hunnit bli vinter och Mik flyr ut på isen – ut till det farliga, dit där isen när som helst kan brista och strömmarna kommer att dra ner honom under isen. Media, polis, skolkamrater – hela byn står snart på isen. Mik vägrar komma tillbaka. Till slut lovar sociala att se över beslutet en gång till – då brister isen och Mik försvinner under den. I sista sekunden hackar Bengt, en av de roliga karaktärerna i Selet, hål i isen och får upp honom. Där slutar berättelsen.

Efter att ha fört berättelsen ända fram till iskanten, där isen knakar under fötterna på Mik, avbröt jag, utan att avslöja slutet. Vi pratade kort om hur eleverna uppfattat Mik och de andra personerna i boken. Därefter gick varje grupp iväg med sin kulturaktör för att prata vidare och jobba praktiskt.

Berättandet tog ungefär 20 minuter. Resten av tiden ägnades åt den praktiska delen. Att animera och jobba med digital bild är tidskrävande och där handlade det om att få prova på, inte göra långfilmer! Dramaövningarna ledde fram till att eleverna hittade på ett alternativt slut, något som visade sig var nåt många av grupperna valt att göra. Eleverna arbetade intensivt med sina olika medier och lunch intogs under arbetet.

Dagen avslutades med att alla grupper visade upp sina produktioner, under stort jubel!

Egna reflektioner:
Intressant var att se vad eleverna fokuserade på. Många hade låtit Papegojtanten få stort utrymme, och inte på ett trevligt sätt. Kanske är det så att för ungdomar symboliserar hon den vuxna som inte hör, inte förstår och inte ser? Intressant är också att ingen egentligen var intresserad av att veta hur boken slutade, utan de körde egna slut, egna versioner - oklart hur det ska tolkas! Nackdelen med att använda alla dessa medier var att alla hade velta prova allt, nu fick bara några filma t ex. Spännande är också att se vilken kraft det ligger i berättandet, i att i jag-form berätta bokens huvuddrag - det där med att fånga folk med rösten, ändra röstläga och stämingen i rummet ändras! Prova får ni se!

Lena Lindgren

projektledare för Bokens alla sidor, och till vardags museipedagog och utställningsproducent

Bok-event för årskurs 5: Skämmerskans dotter

2008-12-09T15:03:00.002+01:00

Bok-event i Skänninge, där Emelia Sundblad är verksam som bibliotekarie. Eventet ägde rum på en tid som redan fanns inbokad för bokprat. Vi höll till på barnavdelningen där golvytan fungerade utmärkt som arbetsplats!

Målgrupp: årskurs 5, ca 15 elever
Bok: Skämmerskans dotter, Lene Kaaberbol
Tidsåtgång: 1 tim

Jag och min kollega Tova Sylvan mötte barnen inne på barnavdelningen. Där fick de sätta sig ner i en halvcirkel och så presenterade vi oss och berättade om att de skulle få vara med om ett lite annorlunda bokprat. Vi pratade om att man kan uppleva en bok på många olika sätt, om de fem sinnena. Därefter visade jag upp boken och förklarade att jag nu skulle berätta för dem hur det är att vara skämmerskans dotter. Jag hade tagit på mig en medeltida kjortel och satte mig nu ner på golvet, med blicken riktad neråt.

Skämmerskans dotter – bokpresentation
Presentationen gjorde jag i jag-form, som om jag vore Dina, skämmerskans dotter. Jag har valt att fokusera på det utanförskap som hon upplever. Att ingen vill vara hennes vän pga hennes skämmerskaögon. Att hon inte ser ögonen som en gåva, snarare en förbannelse. Jag berättade om Cilla, hon som alla tjejer i byn vill vara med och om den gången när hon lät mig vara med och leka. Om hur det kändes när jag stod mitt i ringen, med förbundna ögon och sjöng alla verser på sången. Jag kunde den, jag var så duktig och jag fick vara med. Och, sen hur jag blir våt, hur Cilla kastat illalluktande vätska på mig där jag stod och sjöng. Då kunde jag inte hejda mig utan använde skämmerskaögonen på henne. Jag utövade den makt som får folk att undvika mig. Den makt som mor säger är en gåva. Gåvan som gör att jag alltid är ensam, att jag aldrig får vara med, att jag inte har några vänner. Jag avslutade berättelsen med att mor kallats bort till Dunark och att hon ännu inte kommit hem trots att det gått ett helt dygn.

Därefter kom Tova in som Drakan och berättade om varför han kallat på skämmerskan, Dinas mor. Om försöken att få bort Nico för att själv få all makt, för att bli erkänd och inte längre kallas oäkting. Om drakarna och dess blod, om behovet av hämd.

Efter presentationen frågade vi vad barnen tänkte om Dina och Drakan, om de hade något gemensamt som de kunde se. Samtalet handlade om deras utanförskap och orsakerna bakom den. Om att inte passa in, att inte bli sedd.

Eleverna delades in i grupper, 3-4 barn per grupp. Varje grupp fick papper, metalltråd och maskeringstejp. Med hjälp av det skulle de sedan tillsammans gestalta ordet ensamhet. Vi fanns till hands för att hjälpa dem igång, något som behövdes då det inte är lätt att förstå vad man förväntas göra och materialen man fått att jobba med är starkt begränsade. När de fått lite mer hjälp på traven kom de dock igång ordentligt och vi kunde ägnat betydligt längre tid åt den skapande delen. Först tecknade de med tråd på papperet, vilket är förståeligt då de inte är vana att gestalta konstnärligt utan papper och penna. Men ju längre de höll på, desto mer kreativa blev dom och formerna växte utanför papperet, upp i luften. Tiden gjorde att vi tvingades stoppa. Därefter hade vi en genomgång där varje grupp fick berätta om sin skapelse. Några var väldigt bra. En grupp hade ett långt resonemang utifrån sin gestaltning där de gjort en person som var ”för lång”, en som var för underlig osv och sen några som var ”normala” vilket gav upphov till vad som kunde blivit en mycket spännande diskussion om vad som är normalt. Vi hann dessvärre bara nosa på den diskussionen, men skickade den vidare med läraren som var med.

Sen var det slut. Vi berättade om Dina som nu stod inför ett knepigt val – hennes mor står på torget i Dunark, fastbunden i väntan på att draken ska äta upp henne. Dina är efterlyst tillsammans med Nico. Några vänner ska försöka frita hennes mor, kan dina följa med? Hon riskerar att äventyra hela aktionen då hon kan bli igen känd, men kan hon välja att stanna i gömstället när hon vet att modern är i allvarlig fara? Det dilemmat lämnade vi eleverna med, samtidigt som deras lärare fick med sig ett ex av boken att använda som högläsningsbok vid senare tillfälle.

Rekvisita
papper på rulle
metalltråd och avbitartänger
maskeringstejp
kjortel och mantel till Dina och Drakan

Egen reflektion:
Skämmerskans dotter är mycket tacksam att arbeta med, finns massor att ösa ur i den boken. Jag valde att fokusera på just ensamheten och att vara extra tydlig med det eftersom barnen inte var så gamla. Ville inte att det skulle bli för svårt för dem då vi för in annat som är ovant och därmed främmande. Ensamhet är ett tacksamt begrepp att jobba med då det är något de allra flesta kan relatera till. Att berätta i jag-form är suveränt, det funkar otroligt bra och barnen lyssnar verkligen intensivt. en av dem tackade efteråt för ”teatern”, vilket jag tolkade som ett gott betyg. Den konstnärliga gestaltningsövningen krävde en del förklaring, jag använde ord som gör en form, visa hur det känns att vara ensam, bygg etc istället för ordet gestalta som är väl svårt för denna målgrupp. Sedan handlade det om att stötta dem och få dem att komma igång, därefter gav det sig själv och deras kreativitet flödade på ett mycket bra och spännande sätt, särskilt när det började berätta för varandra och de andra grupperna om hur de hade tänkt och varför de gjort som de gjort. Hade varit kul att ha mer tid till detta och till samtalen som kom utifrån gestaltningarna. Jag upplevde att hela programmet funkade bra och att barnen blev väldigt sugna på att läsa boken.

Lena Lindgren
2008-12-01

Bok-event för årskurs 1: Hotellmysteriet

2008-12-09T14:59:00.002+01:00

Bok-eventet ägde rum på Väderstad bibliotek, Östergötland, där Maude Kall är bibliotekarier. Jag tog, som projektledare för läsfrämjandeprojektet Bokens alla sidor, kontakt med biblioteket för att höra om intresse fanns för att genomföra ett bok-event där syftet är att låta barn möte boken på många olika sätt, med andra metoder än enbart läsande och text. Nedan följer en ganska detaljerad redogörelse för hur eventet gick till, tänkt att kunna användas av andra som är sugna på att göra något av de populära böckerna om LasseMajas detektivbyrå. Mer om Bokens alla sidor kan läsas på Länsbibliotek Östergötlands webbplats.

Målgrupp: en årskurs 1:a som var inbokade för bokprat, ca 20 elever
Bok: Hotellmysteriet, Martin Widmark och Helena Willis
Tidsåtgång: 1 tim

13 november 2008
Fem sinnen
Vi inledde med en kort presentation av oss själva, Tova Sylvan och jag. Därefter bad vi fem barn komma fram till oss. Fyra av dem fick en ögonbindel på sig. Vi bad övriga elever att inte berätta något. De fem utvalda eleverna fick sedan använda ett sinne vardera och gissa vad de såg, hörde, kände, luktade och smakade på. Alla gissade rätt utom killen som luktade på mjukmedel med äppledoft. (Säger en del om det syntetiska i den doften…). Det vi använde för övningen var:

Syn: Konstnärliga äpplen av Cezanne, samt en bild på äpplen från en matvaruaffär, inplastad bild i A4-format
Hörsel: en person åt äpple, nära barnets ena öra
Känsel: äpplen i en korg att känna på
Lukt: mjukmedel med äppeldoft i mugg, att lukta på
Smak: äppeljuice i glas att dricka

Därefter fick barnen sätta sig ner med de andra och vi ställde följande frågor:
Kan en bok kännas, smaka, lukta, höras, synas? Samtalet visade att det inte var något problem att få in alla sinnen, även om man var tvungen att tänka till lite på t ex det där med smak. Där gav vi exempel på hur det i en bok kan stå beskrivet att något smakar, på ett målade sätt så att det vattnas i munnen på läsaren, samma form av exempel gav vi när det gäller lukt. Känna på boken gav oss möjlighet att i all korthet berätta om äppelhyllor. Höra handlar om högläsning och hörböcker. Synas kan vara en bok som blir film, men också själva bokomslaget och vad det berättar och ger för upplevelser. Denna punkt går att utveckla mer till ett helt program där barnen får jobba med en och samma bok och t ex göra den på fem olika sätt.

Bokpresentation med viss dramatisering och kroppsövningar
Efter samtalet om alla sinnen och om det funkar på en bok övergick vi till den valda boken. Boktipset hade vi fått från bibliotekarien, som i sin tur pratat med läraren i fråga. Vi presenterade boken för barnen i korthet. Det visade sig att merparten av dom hade läst den och kände till figurerna Lasse och Maja väl. Alla hade dock inte läst den vilket gjorde att vi kunde jobba på som planerat, efter att ha förmanat de som redan läst den att inte avslöja slutet!

Bokpresentation
Nu är det jul i Valleby och Lasse och Maja ska jobba extra på stadshotellet. På själva julafton ska det komma en fin familj till hotellet. De heter Åkerö och ska bo i hotellets finaste rum. Familjen består av herr och fru Åkerö, deras dotter och en sällsynt och dyrbar hund av rasen kinesisk äppeltax!
Nu ska ni få möta de andra som arbetar på hotellet. Alla fyra har något gemensamt – de behöver alla snabbt ganska mycket pengar!

Tova och jag turades sedan om att gestalta nedanstående fyra personer. Det gjordes med enkla medel som t ex en kockmössa och en basker, samt tydligt kroppsspråk och överdrivna dialekter. Syftet var att visa på att alla dessa var i stort behov av pengar pga olika orsaker, samt att ge dem lite karaktär.

Rune Andersson (sur receptionist med frimärksintresse) :
God dag, jag heter Rune Andersson, ni får kalla mig herr Andersson, tack. Jag arbetar i receptionen och har det viktiga ansvaret att ta hand om alla hotellets gäster, så egentligen har jag inte tid att vara här. Mitt stora intresse är att samla på frimärken, just nu finns det ett väldigt sällsynt exemplar till salu – om jag bara hade 200.000 kr så skulle det bli mitt!

Pierre Chaloppes (fransman med basker) :
Salut! Jag är från Frankrike och här på hotellet är det jag som städar. Jag längtar tillbaka till Frankrike, men ibland skickar min mamma presenter därifrån, igår fick jag goda ostar! Jag tror hon vill att jag ska komma hem igen! Kanske kan hon låna mig pengar, så att jag och Riita kan öppna en egen fransk restaurang. 200.000 kr skulle sitta fint!

Ronny Hazelwood (hotellägare, stor och bullrig) :
Hello! Mitt namn är Ronny Hazelwood och jag är direktör här på hotellet. Jag kom hit en dagl, övergiven av frun, och tänkte sitta vid havet och skriva dikter – mnen så fick jag se hotellet, fallfärdigt och övergivet. Jag satsade allt jag hade och fixade till hela hotellet, men nu är mina pengar slut och för att rädda hotellet måste jag få ihop minst 200.000 kr.

Riita Heijalainen (kock med drömmar om egen restaurang, glad och positiv) : Gottag, jak är fran Finland. Det är jak som lagar maten här på hotellet. Här är bra, men jak drömmer om att öppna eken restaurang i Frankrike. Men det är durt att öppna restaurang. Jak behöver mycke, mycke pengar och vill inte låna av någon mamma. Jak kan själv..

Efter presentationen bad vi eleverna att visa hur man ser ut o man är sur, blyg, kär osv. De stod upp och visade med hela kroppen hur olika känslor såg ut. Fungerade mycket bra och var roligt för både oss och dem. Dessutom blev det en välbehövlig paus i att sitta och lyssna – att få stå och göra, använda hela kroppen.

Vi avrundade känsloövningen och förde berättelsen framåt genom att berätta om hur den fina familjen Åkerö med sin hund kommer till hotellet men att man på kvällen efter julfirandet hörs fru Åkerös skrik över hela hotellet – hunden är borta! Hela personalen hjälper till att leta, men ingen hund hittas. Är den stulen och vem är i så fall hundtjuv?

Denna fråga gick vidare till barnen, som därmed fick ta rollen som Maja och Lasse – vem tror ni kan ha stulit den sällsynta äppeltaxen, värd 200.000 kr. vi diskuterade tänkbara lösningar i all korthet eftersom många av barnen redan visste hur boken slutade. Intressant att notera är att samtalet tog en helt annan vändning här. Barnen hade frågor om vad som hände med dottern till familjen Åkerö. Detta då det är familjen själva som drogat hunden och gömt den i en väska för att kunna bo gratis på fina hotell. Mamman och pappan togs av polisen. I boken nämns dock inte hur det går för dotter och hunden. Dottern är ganska osynlig i boken, men för barnen i årskurs 1 var det hennes öde som de ville veta mer om, kanske för att de kunde relatera till just barnet och barnets upplevelser? Samtalet kom att handla om vad som händer med ett barn när föräldrarna begår brott. Det blev ett ganska långt samtal, som vi avbröt när barnen började bli lite väl privata (och berätta om släktingar som fått fortkörningsböter etc…). Detta samtal anser jag vara mycket viktigt och väl värt att stanna kvar i, problemet är dock när barnen blir för privata och avslöjar ”familjehemligheter”. Då gäller det att läraren är med och kan ta tag i det vid ett senare tillfälle, tillsammans med den eleven, inte i storgrupp.

Praktisk övning, konstnärlig gestaltning
Efter samtalet fick barnen göra egna stämplar i ett lätthanterligt material. Man ristar in det mönster, den symbol man vill ha, med en vanlig blyertspenna. Sedan fick de trycka sin stämpel på ett stort vitt papper på golvet, alla på samma papper så att det blir som en tapet, eller kanske som presentpapper. Stämpeln fick man sen ta med sig hem. Den går ju att använda gång på gång om man bara har stämpelfärg eller målar på den med en lite krämig färg eller vattenfärger.

Vi avrundade. Barnen genomförde sina boklån, tog stämplar, låneböcker och ett äpple med sig hem.

Rekvisita som vi använde:
Äpplen
Äppeljuice
Äppeldoft av något slag
Korg
bild av äpplen
Ögonbindlar

Kavaj
Basker
Kockmössa
Glasögon på nästippen

Papper
”Frigolit”klossar
Stämpeldynor
Blyertspennor

Egen reflektion: Det fungerade bra att arbeta med bokprat på detta sätt. Ett problem var att många redan läst den valda boken, men det var ett problem som var enkelt att lösa. Läraren själv var mycket fascinerad över att barnen kom ihåg boken så detaljerat, så där var det m a o ingen nackdel att de redan läst boken. De fem sinnena-övningen fungerade väl och gav en naturlig ingång i samtalet om hur en bokupplevelse kan tilltala och påverkar oss. Bokpresentationen med dramatisering och kroppsövning funkade också den bra, trots att jag personligen tyckte att själva boken var mycket dålig med taffliga, stereotypa personteckningar och genomskinlig story. Men, boken är omtyckt av barnen och det kanske är så att det inte får vara för svårt för att de ska kunna ta till sig den? Mest intressant var att de fäste så stor vikt vid vad som hände med dottern. Det står inget om det i boken och dottern har ingen framträdande roll alls i berättelsen, tvärtom. För mig kändes hon väldigt anonym och intetsägande, men för barnen var det där fokus låg – vad hände med henne när mamma och pappa hamnade i fängelset? Viktigt där var att läraren deltog: Läraren känner eleverna och kan vid behov följa upp ett sådant samtal. Den praktiska övningen var lätt att sätta igång och tog lagom lång tid med tanke på att vi bara hade en timme till förfogande för hela programmet. Ev kan man där vara tydligare med att de ska göra något från boken, dvs någon detalj eller något de tänker på efter att ha fått ta del av boken. man kan också vara tydligare med att alla ska jobba på samma papper, att det blir en slags kollektiv bild, en slags sammanfattning av boken utifrån alla elevernas synpunkter och stämpelbilder.

Lena Lindgren
2008-12-01

Filmade boktips

2008-12-05T15:07:00.004+01:00

Efter vår "filmdebut" i Tällberg blev jag så sugen på att pröva på själv. Under hösten har jag samarbetat med en lärare på gymnasiet och resultatet har blivit några filmer som ni kan se här. Än så länge har jag bara fått två filmer att fungera, men det kommer...

Arbetet har gått till på följande sätt.
Jag var till mellanstadieklassen, en 4-5:a, och presenterade spökböcker (som var höstens tema inklusive författarbesök med Dan Höjer, som jag för övrigt varmt kan rekommendera). Eleverna läste och fick skriva manus till sina filmer utifrån de 5 punkter vi fick i Tällberg. Gymnasieläraren var till klassen efter någon vecka för att kolla hur det gick och för att berätta om filmningen. En förmiddag var jag och tre elever och gymnasieläraren på mellanstadieskolan och filmade. Vi tog in två elever åt gången i två olika rum och så fick de berätta om boken, läsa högt och sätta betyg på den medans gymnasieeleverna filmade och jag agerade "regissör" . Sen ställde jag frågor till eleverna för att få en lite mer avslappnad filmning där de inte tittade ned så mycket i papprena. Det var roligt tyckte nog både jag och eleverna. Vi var ute på skolgården och filmade olika miljöer; skakiga filmsnuttar i mörka trappor och annat som passande scener ur böckerna. Sedan redigerade gymnasieeleverna filmerna som sedan hade premiär på bibliotekets hemsida under barnboksveckan.

Jag funderar på att köra samma sak en gång till men då kanske med 5-åringar. Kanske låta elever från barn- och fritidsprogrammet sköta filmningen, men låta elever från teknikprogrammet ta hand om redigeringen. Vore också roligt att göra om samma sak igen med samma elever.

Vilken är din superkraft? Läs- och skrivprojekt om superhjältar.

2008-12-05T10:53:00.004+01:00

I Daniel Möllbergs Boken om superhjältar deklareras att vem som helst kan vara en superhjälte, och att vad som helst kan vara en superkraft - det gäller bara att hitta sin egen superkraft och lära sig att använda den.

Det tar vi fasta på i ett läs- och skrivprojekt på Hallsta skola i vår, där barnen i en 3:a kommer att få läsa superhjältehistorier, samtala om sina läsupplevelser och skriva sina egna superhältehistorier, med sig själva som huvudpersoner.

Jag jobbar tillsammans med barnboksförfattaren Kalle Güettler (som också jobbar i skolbiblioteket på Hallsta skola en dag i veckan) och klassens lärare i detta projekt. Vi kommer att ta fasta på barnens egna förkunskaper om superhjältar, presentara Boken om superhjältar (som blir vår "handbok") och andra superhjälteböcker som barnen får läsa och prata om. Vi har också tänkt se någon film om superhjältar och samtala kring den. Och när barnen kommit en bit på vägen i sina reflektioner kring superhjältar och kring sina egna tänkbara superkrafter ska de börja skriva. Det färdiga resultatet kommer att presenteras i en bok, som alla barn får göra ett eget exemplar av och som kommer att ställas ut på biblioteket till allmänhetens beskådan.

Nu behöver jag tips på superhjälteböcker och superhjältehistorier! Alla förslag tas tacksamt emot. Gärna här på bloggen, men ni kan också maila mig: erica. markne@norrtalje.se

SPIDERWICK!

2008-11-10T15:53:00.003+01:00

Vi på Säters bibliotek ansökte om pengar från Svensk Biblioteksförening (100 höjdare) och fick 10 000 kronor. Vi bestämde oss för att ordna en Spiderwick-kväll på höstlovet.

Till Spiderwickkvällen på Säters bibliotek hade 40 barn i åldern 7-9 år anmält sig. Programmet började 17.30 och då stängde vi biblioteket och släckte ner alla lampor. Hela biblioteket användes sedan under 2 timmar. Barnen delades in i fyra grupper och lotsades under kvällen av varsin bibliotekshäxa. Varje häxa hade ett märke ritat på kinden som barnen i hennes grupp också fick ritat på sig (pil, ring, blixt och kryss). Barnen kände sig som en grupp direkt när de fick sitt märke.

Uppdraget för kvällen var att lära sig saker som är bra att kunna när man har med den sagolika världen att göra och att hjälpa syskonen Grace att hitta Arthur Spiderwicks fälthandbok som kommit bort.

Med sin häxa fick barnen besöka fyra olika stationer. På en station fick de lära sig trolla av en professionell trollkarl som heter Jonas Södergren. I experimentköket fick de prova experiment med Hanna Lindfors, doktorand från Leidens universitet. I reptilhörnan visade djurägaren Kristoffer Larsson ovanliga djur, så som spindel, leguan, padda och salamander. Sedan fick barnen naturligtvis besöka Arthur Spiderwicks bibliotek. I hans bibliotek berättade häxan om Spiderwick och läste ur Fälthandboken som man hade funnit. Sedan gömde barnen Fälthandboken för att inget oknytt skulle hitta den!

I en spökhörna utanför reptilrummet tipsades om både Spiderwickserien och andra spännande böcker. Som avslutning på kvällen lottades en Fälthandbok ut i varje grupp.

Barnen fick låna av alla böcker som skyltats vid de olika stationerna. Det fanns trolleriböcker, experimentböcker och förutom Spiderwickböckerna en massa andra spännande böcker. Både boktipsen och de praktiska övningarna stimulerade barnen att låna och läsa mer!

För att nå ännu fler barn ordnades följande förmiddag en experimentverkstad och spökhistorier lästes i Arthur Spiderwicks bibliotek. 40 barn deltog även denna dag. Barnen delades upp i två grupper. I experimentverkstaden fick hälften av barnen under en hel timme prova olika experiment. Vi utgick till exempel från Tom Tits experimentböcker och använde oss av ingredienser som finns i de flesta kök. Andra gruppen fick samtidigt höra spökhistorier i Spiderwick-biblioteket. De fick också låna böcker och gå en tipspromenad med bokpriser. Efter en timme bytte grupperna plats med varandra.

Det blev en rolig och spännande förmiddag för alla, både barn och vuxna!

Susanne Ahlroth, Richardsgatans bibliotek, Helsingfors

2008-11-06T16:16:00.002+01:00

Barnavdelningen presenterades av Susanne Ahlroth, chef för barnverksamheten.

Biblioteket är inrymt i ett äldre hus i flera våningar. Huset är renoverat och uppfräschat, biblioteket är inbjudande med många läsplatser och varm hyllbelysning. Man har en uttalad konstprofil, satsar på ett stort bestånd av konstböcker och strävar efter att ständigt visa olika typer av konst, bland annat i det s k boktornet. Man har också ett artotek, där konstnärer hyr ut sina verk för en viss månadssumma. Om man vill går det bra att fortsätta hyra tavlan (eller keramikfiguren mm) tills den är betald och så att säga friköpt.
Barnavdelningen finns i ett rum på nedre botten. I rummet finns många fönster och de stora väggarna, för det är högt i tak, är fulla av äldre väggmålningar, som i sig är vackra, men som bidrar till att ge barnavdelningen en lite gammaldags konventionell prägel. Vi anade att det inte var så lätt att möblera och inreda.

I Finland bor 5, 3 miljoner innevånare, det finns 400 kommuner och utlåningen per person och år är 19, 21.

Susanne berättar för oss bland annat följande om finländska barn och ungdomar:
De är intresserade av att läsa
Tre fjärdedelar läser var dag för nöjes skull
De läser aktivt dagstidningar och serier
De kommunala biblioteken i deras närhet är av medelstorlek

Skolbiblioteken
Unga lånar mycket på kommunbiblioteken medan skolbiblioteken är dåligt utnyttjade eftersom de i sig är dåligt utrustade.
Det finns ingen lagstiftning för skolbiblioteken, kommunbibliotek och skolor är under olika förvaltningar
De allmänna biblioteken har i stället åtagit sig många av skolbibliotekens uppgifter
Denna pedagogiska funktion borde finnas i skolbiblioteken

Samarbete skola-bibliotek
Kommunbiblioteken ger barn och unga mängder med service, vilket sker i samarbete med skolorna men bygger helt på frivillighet
Servicen kan bestå av hjälp med informationssökning, bokprat, författarbesök, lästävlingar, boklådor, lärarfortbildningar, föräldramöten…..mm mm
Olika projekt, som till exempel BITTIS , biblioteket i skolan

God läsfärdighet bland barn i Finland, orsaker:
Stor bokutgivning
Bibliotekslagen
Biblioteken har mycket gott anseende och uppfattas som demokratiska
Biblioteken har generösa öppettider, de är många och tillgängliga
Bra lärar- och bibliotekarieutbildning
Läroplanen betonar ämnet modersmål och litteratur särskilt mycket, man menar att läsfärdigheten höjer såväl läsaktiviteten som läsintresset i en god cirkelrörelse, man ger böcker och läsande stort utrymme i skolorna
Det finns en speciell stolthet över modersmålet eftersom finländska inte alltid varit tillåtet som första språk
Dock är det stor skillnad på pojkars och flickors läskulturer, de höga siffrorna för finska barns läsförståelse i den internationella PISA-rapporten är i hög grad flickornas förtjänst

Richardgatans verksamheter
Projekt och jippon för alla åldrar i ett långsiktigt och målmedvetet arbete
Samarbete, förutom med skolan, med dagvården, förskola, fritids- och ungdomsgårdar, konstskolor, förlag, organisationer, församlingar, fonder, babycaféer, mammaklubbar, läsecirklar, sagostunder, föräldrakvällar, ord- och poesiverkstäder, hela kultursekton m m

Ute i landet kan det i stället variera hur mycket skola och kommunbibliotek samarbetar, det finns heller ingen regional samordning och man har egentligen ingen riktig överblick över hur det fungerar i stort. Därför förstår vi som besökte Richardgatans bibliotek att Helsingfors barn och unga är en priviligerad grupp, om man ser till den samlade mängden engagerade barnbibliotekarier och övriga schemalagda kulturaktörer som alla hjälps åt att ge dem heltäckande och högklassiska kulturupplevelser.

För finlandsgruppen

Ulla Winroth
Maria Höglund
Merete Sörensen

Magiska manteln i Läskonsters anda

2008-10-16T11:14:00.008+02:00

Nu har Magiska mantel-utställningen varit hos oss i två veckor och vi har haft visning för nästan 300 barn och unga. Det här har varit veckor som gått i Läskonsters anda. Verkligen en bra utställning där barnen får använda flera sinnen.

Vi bjöd in alla barn på lågstadiet till visningar (Jag prövade att ha visningar för små barn, ca 1-5 år, med föräldrar, på Lillbibblan och det gick bra. Vi har även haft visningar för årskurs 6 och för en grupp unga funktionshindrade). Innan de kom läste de någon bok från den islamiska världen som vi rekommenderat. Under visningen fick barnen skruva upp fantasi-knappen hur mycket de ville och det var så kul att höra vad de såg i tavlorna. Det blev som nya berättelser.

Jag antar att det är fler än vi som haft utställningen, men för övriga: så ingår en glaspaviljong där man kan sitta och titta på den vackra glasmosaiken medan man lyssnar på musik i hörlurar. Barnen fick även känna på kakel och pröva den magiska manteln. I anslutning har i haft en bokutställning med böcker om islam, islamisk konst men även skönlitteratur från den islamiska världen och många barn lånade med sig någon bok.

Vi drog ut bilder från Internet och visade hur platserna som tavlorna föreställde såg ut på riktigt. Barnen fick sen Bibblablogg-vykort med sig hem så de kunde titta på bilderna hemma senare. Efter visningen fick de göra egen mosaikkonst, vilket var mycket uppskattat. I två veckor nu ska vi ha barnens egna alster uppsatta som en egen konstutställning.

Under de här veckorna har jag arbetat tillsammans med kommunens kulturassistent, som annars har hand om alla utställningar. De här visningarna har gett oss mersmak och vi kommer att arbeta ihop fler gånger. Det går ju att göra ungefär samma sak kring vilken konstutställning som helst i princip. Det var kul att arbeta ihop. Vi hade användning av våra olika inriktningar och som vanligt så brukar då 1+1 = 3.

Bibliotek 10 i Helsingfors: Från vardagsrum till arbetsplats

2008-10-15T12:50:00.004+02:00

Mitt i centrala Helsingfors finns Bibliotek 10, som är ett unikt specialbibliotek med inriktning på musik och IT.

Här kan användarna ägna sig åt självständig kultur- och medieproduktion. Man kan t.ex. låna en musikstudio med instrument och här finns möjlighet att öva med sitt band eller att spela in en egen demo. Bibliotek 10 har också en scen, som man kan boka för egna föreställningar och konserter. Dessa hålls i själva biblioteket under öppethållandet. Allt från medier till instrument går att låna gratis på bibliotek 10 så länge man ha ett bibliotekskort.

Personalen betonar att bibliotek 10 inte är ett ”tyst” bibliotek utan det är en plats för arbete och skapande verksamhet. Här flyttas fokus bort från folkbibliotekets klassiska vardagsrumstanke – Bibliotek 10 är snarare en arbetsplats.

Biblioteket har flerspråkiga kundarbetsstationer, som utrustats med redigeringsprogram och skanner. I biblioteket kan man använda sin egen bärbara dator och överallt finns möjlighet att koppla upp sig på nätet. En del av möblerna är rörliga och tanken är att användarna själva ska kunna möblera om och bygga en egen personlig arbetsplats.

Här finns en omfattande samling av musikmaterial med 40000 musikinspelningar, musiklitteratur och en mångsidig datateknisk utrustning. På biblioteket finns även material om turism, publicering, medie- och filmbranschen samt serietidningar och tidskrifter.

Bibliotek 10 slog upp sina portar för allmänheten 2005 och gensvaret blev större än man kunnat föreställa sig. Varje dag kommer c:a 2000 besökare och det är nya målgrupper som har hittat hit. 60% av besökarna är män, främst i åldern 15-30 och en annan stor besöksgrupp är kvinnor över 50. Biblioteket har generösa öppettider – 78 timmar/vecka och på vardagarna håller man öppet till kl. 22.

Observerat av: Monika Janvari, Pia Ericson och Erica Markne - som blev mycket imponerade av Bibliotek 10

Fokus Rummet gav mersmak

2008-10-13T17:59:00.003+02:00

Resan till Gotland var inspirerande på många sätt. Barnavdelningarna - naturligtvis - men också naturen, raukarna och havet.

Det var väldigt kul att se de olika temana som konstnärerna fått leka med fullt ut till minsta detalj på de olika biblioteken. Alla ställen kändes trevliga att vara på, det tror jag barnen också tycker, oavsett om de får något som de inte har i sin vardag (som Lilla Afrika) eller om det är något som direkt anknyter till livet på ön (som på Traktor- och Hästbiblioteket). Gladast blev jag ändå på Krakel Spektakel biblioteket, Fårösund. Det kändes som om temat kunnat utnyttjas till roliga projekt tillsammans med elever. Bland annat hade elever tillverkat bokstäver i slöjden och hittat på egna rim och ramsor i Hellsings anda.

Jag blev också förtjust i Almedalsbibliotekets ungdomsavdelning trots att det inte var färdigt än och trots störande ljud från trappan alldeles intill. Kristallkrona i svart och ett fantastiskt draperi som vi bara fick se ritningarna på fick det att börja klia i fingrarna på mig. Hos oss hamnar nämligen alltid ungdomarna i småbarnshörnan bland nallar, Billy-dockan och Mamma Mu. Det måste betyda att ungdomsavdelningen inte är tillräckligt lockande....skulle vilja förändra avdelningen till ett ställe där unga gillar att vara.

Är det någon som har erfarenhet av att jobba tillsammans med ungdomar i fokusgrupp så skulle det vara jätteintressant att ta del av.

Richardsgatans bibliotek i Helsingfors

2008-10-08T15:02:00.009+02:00

Biblioteket på Richardsgatan 3 grundades 1882. Då byggnaden nyligen renoverades bevarades den äldre stilen. I bibliotekets mitt finns boktornet, en flera våningar hög öppning med en vacker spiraltrappa i mitten. Se bilder och läs mer om biblioteket på www.lib.hel.fi/sv-FI/rikhardinkatu

ARTOTEKET

I bibliotekets bottenvåning finns artoteket som förmedlar konstverk av medlemmar i Konstnärsgillet i Helsingfors. I artoteket finns utrymmen för utställningar och varje månad byts konstverken ut. Konstverken lånas ut mot en avgift som varierar mellan 10-200 euro i månaden beroende på verkets totala pris. Ett utlånat konstverk kan när som helst lämnas tillbaka, men det går även att köpa konstverket. Ett köp görs antingen direkt, d.v.s. hela summan på en gång, eller genom betalning av månadsavgiften tills priset i sin helhet betalats. Utbudet är stort och består av målningar, grafik, skulpturer och fotografier. Artotekets utbud och konstnärernas hemsidor kan besökas på www.taidelainaamo.fi.

BARNAVDELNINGEN

Rummet
Barnavdelningen på Richardsgatans bibliotek är relativt liten och traditionell. Rummet är ljust och nyrenoverat, men är mycket svårmöblerat. Det mesta av väggarna upptas av två stora (vuxen-)väggmålningar och många och stora fönster. Därför måste bokhyllor och resten av inredningen dela på golvutrymmet inne i rummet. Där finns också en informationsdisk som tar stor plats. I informationsdisken finns en dator vars skärm sitter på en arm – lite som en skrivbordslampa. Tack vare armen är det lätt att flytta och vrida på skärmen så att både besökare och personal kan se det som står på den.

Det är lite trångt mellan hyllorna och bilderböckerna står i hyllor med fack, sorterade efter bokstäver eller ämnen. Sittplatserna för barn är små och få, däremot finns det 6 datorer för besökarna. Ett ”sagotält” finns i ett separat rum dit personalen kan ta med inbjudna grupper.

Barnavdelningen som rum är inte så anpassat efter barnen, utan mer efter föräldrarna – om de lämnar barnvagnen utanför, för den får inte plats. Egentligen är nog barnavdelningen mest anpassad efter huset och de fysiska förutsättningarna.

Medier
Vanliga böcker dominerar stort bland medierna. De ser nya och fräscha ut och inbjuder till läsning. De lättlästa böckerna är få. På ”Börja-läsa-hyllan” finns knappt ½ hyllplan böcker och på ”Lättläst” ca 2 halva hyllplan. Lättläst är tydligen inte alls lika stort i Finland som i Sverige. Barnen läser ”vanliga” böcker istället. Ljudböcker på CD och talböcker finns, men är inte så exponerat. Serieböckerna står på speciella bokvagnar som gör att de syns bra. På ungdomsavdelningen finns dessutom bl a musik på CD att låna. I en specialhylla finns tidskrifter – både för barn och föräldrar.

Barnavdelningen har böcker både på finska och svenska. Skönlitteraturen och bilderböckerna är uppdelade språkvis, men i faktahyllorna är språken blandade. Förutom på svenska och finska finns det böcker på engelska och ett par av skolspråken, men det finns inga barnböcker på övriga främmande språk.

Övrigt
Det organiseras mycket verksamhet från barnavdelningen. Förskolor och skolklasser kommer till biblioteket och får boktips och biblioteksundervisning. Personalen på barnavdelningen är också mycket ute i skolor och förskolor och pratar böcker. Den svenskspråkiga personalen tar hand om svenskspråkiga barn och den finskspråkiga personalen tar de finskspråkiga barnen.

När barnen börjar första klass får de ett kort hem på posten med en inbjudan att komma till biblioteket i sällskap med någon förälder och få ett lånekort, en ryggsäck och boktips. Det finns många olika blad med boktips i mappar som besökarna kan ta med sig. Boktipsen är ordnade efter ålder eller ämne, ofta med färgbilder av böckernas framsida bredvid en kort recension. I böckerna kan man ibland hitta lappar där man kan fylla i bokens författare och titel, markera hur många stjärnor man ger boken och berätta vad man tyckte om den. Lappen kan man lämna anonymt till biblioteket. Den sätts sedan upp eller samlas i pärmar som alla kan bläddra i.

Anna-Karin, Catarina och Johanna

Pointti- Esbo stadsbibliotek

2008-10-08T14:30:00.005+02:00

Pointti är ungdomsavdelningen på Esbo Stadsbibliotek. Biblioteket ligger i ett stort köpcentrum. Deras målgrupp är tonåringar. Det är 50 % pojkar och 50 % flickor som kommer dit. 50 % är invandrare och 50 % är finnar.
Pointti, tillsammans med musikavdelningen, har 1000 besökare om dagen.

De har öppet 10-20 måndag– fredag och 10-16 lördag.
Efter ordinarie öppettider har de ibland programverksamhet, då ofta på lördag eftermiddag/kväll. Pointti har också en egen blogg, på finska.

Personal

På Pointti arbetar en bibliotekarie, en biblioteksassistent, en servicefunktionär och en civil tjänstgörare (någon som gör vapenfri militärtjänst, de stannar 1 år och byts sedan ut till någon annan som ska göra vapenfri militärtjänst).
Personalen beskriver Pointti som ungdomarnas vardagsrum, ett ställe för dem att vara på och umgås. Deras mål är också att överbrygga kulturklyftor mellan ungdomar från olika grupper. De vill att ungdomarna ska lära sig samsas och samarbeta samt lära sig sociala regler. Solidaritet är ett ord som ofta kommer tillbaka under vår guidning.

Samarbete med musikavdelningen

Musikavdelningen ligger vägg i vägg med Pointti och de båda avdelningarna samarbetar. Här finns en inspelningsstudio som man kan boka. Det är gratis att låna den. För att använda den behöver man ha ett lånekort, vara minst 15 år och ha gått en kortare grundkurs i att använda utrustningen, kursen hålls av bibliotekspersonalen. Det finns många datorer som besökarna kan använda. En aktivitet som Pointti och musikavdelningen gör tillsammans är att de har bok- och skivprat för skolklasser. En bibliotekarie från Pointti och en informatiker från musikavdelningen gör dessa tillsammans och kopplar då samman böcker och musik.

Bestånd

Bokbeståndet på Pointti består till största delen av skönlitteratur och fantasygenren överväger. Det finns inte så mycket fackböcker utan de som är intresserade av det hänvisas till vuxenavdelningen. Det finns också serier och tidskrifter.

I biblioteket ligger också en informationsbyrå för ungdomar, "Yesbox". I dagsläget samarbetar biblioteket mycket litet med Yesbox.

Spelrum och teknik

Pointti har ett spelrum där ungdomarna kan spela tv-spel. Det finns även två datorer där de kan spela World of Warcraft. Biblioteket betalar licensen för det. De som vill spela får skriva på ett kontrakt där de förbinder sig att följa de regler som biblioteket satt upp för användandet av datorerna. I spelrummet är det mest pojkar som håller till. De har investerat i en dansmatta också för att locka fler flickor att delta och då är det ungefär 50% flickor och 50% pojkar som är med. Ungdomarna har tillgång till spelen från kl.14.00 på vardagarna så att spelandet inte inkräktar på skolans arbete och tid. Vardagskvällar befinner sig ca 50-60 ungdomar på avdelningen och spelar.

Personalen säger att det är svårt för biblioteket att hänga med i utvecklingen när nya tekniker och nya spel kommer hela tiden. Budgeten räcker helt enkelt inte till. Titt som tätt får de dock låna demonstrationsexemplar från leverantörer av spel och system. Men endast lite av detta är ekonomiskt möjligt att inköpa.

Bakgrund

Bakgrunden till att de började med spel var att de tog in ett spel på försök, Runescape. Det blev mycket populärt och de bildade en spelklubb. De har valt att ha ett spelrum på biblioteket och inte låna ut spel dels på grund av copyrightregler och dels eftersom de vill att alla ungdomar ska ha tillgång till spel och på så sätt jämna ut skillnader bland olika socialgrupper. Personalen tycker att det är värdefullt att ungdomarna har en plats att vara på där de kan umgås med andra och förhoppningsvis undvika dåliga miljöer eller att bara hänga i köpcentret.

Programkvällar

Pointti har också programverksamhet. Möblerna står på hjul så de kan därför skjuta ihop dem och på så sätt få stora ytor att vara på. De ordnar spelkvällar/turneringar och även uppträdanden där ungdomarna själva framför musik, så kallade demokvällar.

Den givande och underhållande guidningen på Esbo stadsbibliotek och Pointti gavs av Robin Marcus.

/Emelia och Karin

Deckarvisning

2008-10-07T11:39:00.005+02:00

Nu har jag haft min första deckarvisning för åk 1! Det var lite pirrigt, men det gick bra i alla fall.
Det var ju tänkt att barnen skulle få sina lånekort den här dagen. De hade varit duktiga och lämnat in sin ansökan i tid så att vi hade hunnit göra iordning korten innan, men när de kom till biblioteket hade det hänt något fruktansvärt!!! Korten var borta! Någon hade varit inne på biblioteket och stulit barnens lånekort!
När jag berättade det här för barnen blev de skräckslagna. ”Det måste ha varit en tjuv”, sa någon. Då upptäckte vi svarta fotavtryck på golvet. ”Men vem är det som har varit här och haft sååå lortiga fötter???” Vi följde spåren som ledde oss in till Salongen, ett rum för samlingar av olika slag, bokprat, etc. Där var det uppdukat med ljus och på en silverbricka låg ett brev. ”Till åk 1 Beta” stod det på brevet. Barnen blev ivriga och undrade förståss vem som har skrivit det – och till dom dessutom! En pojke slet ivrigt upp brevet och alla lyssnade spänt på vad som stod. Det visade sig att brevet var från Lasse och Maja från Lasse-Majas detektivbyrå. De behövde hjälp med att lösa mysteriet med de försvunna lånekorten. De misstänkte att det var biblioteksspöket som har varit i farten och busat med bibliotekspersonalen.
Det Lasse och Maja visste om biblioteksspöket var att han älskar bilderboken ”Det spökar Alfons Åberg” av författaren Gunilla Bergström. Så de tyckte att vi kunde börja leta efter den boken för att se om vi kunde hitta fler ledtrådar. Så vi begav oss ut i biblioteket. När vi hittade boken, så sår vi att det stack fram en lapp ur boken. Lappen ledde oss vidare till flera ledtrådar i form av meddelanden, böcker och skyltar som stod helt fel osv. På så vis tog vi oss runt bland de olika hyllorna. Den sista ledtråden ledde oss förståss till de försvunna lånekorten. Eftersom det här inte var den första gången som Lasse och Maja varit inblandade i ett biblioteksmysterium så fick klassen boken Biblioteksmysteriet som de kan ha som högläsningsbok i klassrummet.
Det kändes ganska lyckat, tycker jag, bortsett från att det var en alldeles för stor grupp. De var 21 stycken, så det hade varit bra att dela upp dem. Då hade det nog varit lättare att hålla ihop gruppen. De blev lite ”fladdriga”, men det verkade som att de tyckte det var spännande i alla fall. De var väldigt ivriga att leta efter nya ledtrådar. Nästa gång blir det i alla fall mindre grupper!

Nalle-hotell på biblioteket

2008-10-02T18:39:00.003+02:00

Så här har vi tänkt oss firandet av Internationella nalledagen:

Vi (Edsbyns bibliotek) söker nallar till en nalle-utställning i samband med internationella nalledagen 27/10. Nallen har fått sitt namn från den amerikanske presidenten Theodor Roosvelt som för över 100 år sedan vägrade att skjuta en björnunge under en jakt. Tidningarna gjorde en grej av det och efter det kom leksaksnallarna att kallas ”Teddybjörnar” efter Theodor "Teddy" Roosvelt.

Alla nallar har en historia. Vill du berätta om din nalle? Knyt fast en lapp med följande information kring halsen på din nalle och lämna in den på Edsbyns bibliotek senast den 24/10:

Nallens namn: Vad tycker nallen om att göra?
Ägare: Vad tycker nallen om att äta?
När fick du den? Något mer du vill berätta om din nalle?
Av vem?

Vi lovar att ta väl hand om alla nallar och biblioteket kommer att vara som ett nalle-hotell. Du kan hämta din nalle igen måndagen den 3/11 Alla som lånar ut sina nallar till oss eller som fyller i en nalletävling är med i utlottningen av en biblioteksnalle och bokvinster. Bilder på nallarna och nalle-historierna läggs sedan ut på Bibblabloggen.

I samband med internationella nalledagen visar vi upp nallarna på Edsbyns bibliotek under tiden 27/10 -31/10 (höstlovet). Det kommer att finnas nalletävlingar att fylla i och klippdockor att färglägga. Självklart kommer det också att finnas nalleböcker att låna och läsa.

Fredagen den 31/10 kl. 11 blir det sagostund på Lill-bibblan för barn med medföljande vuxen.

Välkomna!

Resan till Gotland, redovisning

2008-09-24T12:01:00.004+02:00

På resan till Gotland fick vi i uppdrag att tänka på tre saker på varje bibliotek som vi besökte. Vad som var bra, vad som var mindre bra och vad rummet inspirerade till. Vi tittade på barnavdelningar som arbetat med projektet Fokus Rummet för att göra sina lokaler mer inbjudande.

Sju bibliotek hann vi med att titta på innan det var dags att åka hem igen:

Roma - Sagoskogen
Bra: Mysigt, med många bra böcker tillgängliga. Många fina detaljer. Inbjudande.
Mindre bra: Liten lokal. Synd att biblioteket ligger på övervåningen - svårt att ta sig upp för en del. Mycket av den nya inredningen ser ut att gå sönder lätt. Stor kontrast mot vuxenavdelningen som ser tråkig ut i jämförelse.
Inspirerar till: Många bra ställen att sitta på, vackert, mysigt. Fin skyltning.

Burgsvik - Lilla Afrika
Bra: Många detaljer. Bra genomfört, mycket tanke bakom.
Mindre bra: Litet, dåligt bokanslag, dåliga öppettider.
Inspirerar till: Det lilla huset i hörnet blir en fin samlingspunkt. Många vill nog läsa om Afrika eller spännande djur när de ser rummet.

Havdhem - Häst- och Traktorbiblioteket
Bra: Underbart genomtänkt och populärt bland barnen. Många människor runtomkring har varit engagerade i utsmyckandet. Roligt med riktiga saker, som traktorlysen och hästsadlar.
Mindre bra: Hmm, svårt att hitta något. Det känns bara underligt att det inte finns några invandrare någonstans. Lite Stepford Wives över det hela.
Inspirerar till: Praktiska saker, fakta.

Hemse - Skogsgläntan
Bra: Fint, ganska stort, bra användning av sagostolen.
Mindre bra: Inte mysigt.
Inspirerar till: Högläsning i stolen.

Fårösund - Krakel Spektakelbiblioteket
Bra: Mycket genomtänkt! Lokal anknytning med Lennart Hellsing som bor så nära. Man har verkligen utnyttjat rummet väl.
Mindre bra: Nästan ingen skyltning... Det får nog inte plats.
Inspirerar till: Hellsings böcker, såklart.

Sävegymnasiets studierum
Bra: Otroligt snyggt och STORT bibliotek. Studierummen ser trivsamma ut.
Dåligt: Svårt att hitta något dåligt.
Inspirerar till: Lugna studier, definitivt.

Visby - Almedalsbiblioteket
Bra: Stort, mycket resurser. Samarbetar med gymnasiet.
Dåligt: Svårt att avskilja från resten av biblioteket.
Inspirerar till: Läsning. :P

Annegården i Helsingfors

2008-09-23T13:53:00.016+02:00

Nina Gran ansvarig för den svensktalande verksamheten.

Att synliggöra det osynliga: bildkonst, musik, ordkonst och film.

Nina Grans uppdrag består bl.a. i att sammanföra olika aktörer i Helsingfors och skapa en helhetssyn på det utbud som finns inom konsten. Hon skapar samarbeten med bl.a. BVC och förskolepersonal. Annegården samarbetar också med befintliga institutioner som teatrar, konstverkstäder och konstinstitutioner. Man gör även arrangemang på gator och torg.

Annegården ligger i centrala Helsingfors och är ett konstcenter för barn. Det finns alltid minst en utställning och den är gratis att besöka. Program och utställningar är alltid både på finska och på svenska.

På Annegården får barn jobba tillsammans med utbildade konstnärer och konstpedagoger. Man arbetar med konst i många olika former och med olika material. Undervisningen går ut på att barnen ska få undersöka och experimentera och framförallt få en konkret kontakt med konst. Ca 50 lärare är anställda för undervisningen.

Under lågstadiet blir alla skolbarn i Helsingfors inbjudna till ”5x2” kurser. Dessa kurser går ut på att klassen kommer till Annegården och får jobba med samma konstnär/konstpedagog under hela läsåret 5 gånger två timmar åt gången.

På helger och eftermiddagar är det program för hela familjen mot en mindre avgift. Ca 70 olika grupper pågår kontinuerligt.

Annegårdens pedagoger verkar också ute i skolorna. Kurser finns med olika teman för barn i olika åldrar, bl.a. historiska rundturer, dramatiserade episoder med historiska personer.
Förskolan, låg- och mellanstadiet kommer till Annegården och högstadiet och gymnasiet har sina kurser i skolan.

Man vill ge barnen och ungdomarna en konstfostran – att locka fram ett intresse för konst. Samtidigt är syftet att jobba lokalt.

BokbITen: ett fortbildningsprojekt för dagissektorn 2006-2008

Månatliga träffar med olika teman: sagor, berättande, språk etc.
Träffarna skedde på olika platser: bibliotek, mässor etc.
Kontakten till olika samarbetspartners skapades: lokala bibliotekarier, förlagsfolk, författare etc.

Målet var:
Att skapa självförtroende
Att förstå helheten
Att utveckla metoder

_____

Emilia, Ida, Maria Uppsala

Ny blogg

2008-06-18T17:47:00.004+02:00

Jag försöker sammanställa vad vi gjort i projektet "Rapp och rim med Rut och Knut" under våren. Än så länge är bloggen under uppbyggnad, men du får tjuvkika här om du vill.

Som avslutningspresent fick jag en "Rut och Knutsoppa" med en massa bra rim till av barnen som varit med. "Rut och Knut ska koka soppa, vad ska de i soppan stoppa.Titta en så stor kastrull, den ska snart bli riktigt full."

Boktipsfilmer från Tällberg

2008-05-29T07:59:00.015+02:00

Hej och tack för ett trevligt internat i Tällberg på Tällbergsgården

Efter hårt arbete, många skratt och ett flertal nya erfarenheter som gav deltagarna mersmak av boktips på film, så finns nu alla 11 filmerna tillgängliga att avnjuta.

Bra jobbat!

Gerillamarknadsföring del 2

2008-05-15T18:09:00.005+02:00

Nu har jag klarat av högstadiet också. Jag gick dit på lunchen och slängde upp alla böckerna på biljardbordet som stod centralt i skolan. Fick in ungefär 60 röster. Många var förvånade och jag tolkade det som att de tyckte att det var lite kul med något oväntat. Jag hörde många kommentarer eleverna emellan om att de skulle läsa den och den boken och vad snygga vissa böcker var. Med vissa fick jag en pratstund och jag hann berätta lite om handlingen. Jag försökte också berätta om Bibblabloggen och att det går att läsa mer om böckerna där.

Från början hade jag tänkt bokprata för 7:orna kring några av de här böckerna i samband med framsidesomröstningen, men det blev inte tid för det. Sedan tidigare års framsidesomröstningar, som jag hade i Gävle, är min erfarenhet att ryktet om vissa av böckerna som varit med i omröstningen spred sig från mun till mun och många ställde sig i kö. Vi köpte in flera exemplar av de mest efterfrågade. Få se hur det går i år.

I år fick jag in totalt 138 röster och vilken bok som röstade fram som snyggast i år i Ovanåker kan ni läsa på Bibblabloggen från och med i morgon. Jag har dragit 3 vinnare som får en varsin bok.

Bokprat & boksamtal

2008-05-13T11:20:00.008+02:00

Jag håller på och samarbetar med en lärare kring bokprat och boksamtal för en årskurs åtta.

Jag kommer till dem på deras svenskalektion och bokpratar om böckerna och sedan träffar jag dem igen några veckor senare för att ha boksamtal i mindre grupper, då ca. fem elever har läst samma titel. När vi har boksamtal utgår vi från Aidan chambers fyra grundfrågor, mer om dessa finns att läsa i Chambers, Böcker inom oss - om boksamtal.

Det som är annorlunda med det här sättet att jobba, är dels att det är ett samarbete mellan mig och läraren, då vi båda läst alla böckerna och diskuterat och valt ut dem tillsammans. Och dels att det bli en uppföljning av bokpratet, vilket jag tycker är jättebra. Det är också roligt att höra vad eleverna har för synpunkter på böckerna och dess innehåll. Vi gjorde samma sak med en annan åtta förra terminen och då vart det väldigt intressanta diskusssioner.

De får tänka till, reflektera över det de har läst och en möjlighet att dela läsupplevelsen med andra, intressant också att se hur många olika sätt att se på och uppfatta samma saker det finns. Förutom detta så är det också ett sätt att fördjupa läsningen och skapa större förståelse för texten.

Dramatiserat bokprat i Borlänge

2008-05-12T14:54:00.010+02:00

I november 2007 genomförde jag bokprat för åk 2 på ett, för mig, nytt sätt. Jag provade på att dramatisera en av bokpratsböckerna och hade valt boken Matilda vill också ha en mobil av Kirsten Boie. Först skrev jag manus och sedan övade min kollega Johanna och jag in replikerna och bestämde hur vi skulle agera. Lite rekvisita hade vi också, en mobiltelefon, en plånbok och ett halsband (för att symbolisera när jag som spelade karaktären Katrin bytte roll till Matildas mamma). I vanliga fall får barnen sitta i en ring vid bokpratet, men för att alla skulle se fick de denna gång sitta i en halvcirkel. Medvetet valde jag därför att göra dramatiseringen i en mindre klass. Enligt våra observatörer var det lyckat att dramatisera ett av boktipsen. Barnen blev mer alerta och följde med intresse dramat. Dessvärre var det inget barn som ville låna just den boken efter bokpratet, men flera elever bläddrade i den för att snabbt försöka få reda på hur historien slutade.
Vi gjorde om dramatiseringen två gånger till i andra klasser under vårterminen 2008 och då var det flera barn som även lånade hem boken. Innan vi använde detta dramatiserade boktips i en klass kontrollerade jag med läraren att inte alla barn hade läst eller hört just denna bok.
Vad lärde vi oss av detta? Att det är mycket positivt att dramatisera ett boktips, det uppskattas både av elever och lärare. Och det är roligt! Men det tar också längre tid att förbereda en dramatisering då man ska skriva manus och öva in repliker.

Gerillamarknadsföring av Bibblabloggen

2008-05-08T12:29:00.006+02:00

Om inte barnen kommer till biblioteket får väl jag komma till barnen.

Idag stod jag med böckerna från Framsidesomröstningen (se Bibblabloggen) ute på skolgården på en mellanstadieskola nära biblioteket, under skolans lunchrast. Jag plockade sakta upp böckerna ur min väska och lade ut på en stenbänk. Sen var det bara att vänta... De som kunde slita sig från fotbollen, pingisen och gungningen kom och röstade och fick bokmärken. Jag passade på att prata med dem lite om vilka framsidor som lockade dem och varför de tyckte att just de böckerna var snygga. Jag berättade också lite kort om bokens handling. Eleverna var inte särskilt förvånade över att se mig där, konstigt nog. En lärare kom fram och blev nyfiken och tänker nu komma med hela sin klass och rösta på eftermiddagen här i biblioteket. I morgon ska jag testa på högstadiets skolgård....få se hur det går.

Bibliotekarie-anime!

2008-05-08T09:55:00.002+02:00

På Froth-Bite håller de på att fan-subba en ny anime som heter Toshokan Sensou. Den handlar om en framtid där bibliotekarier har blivit tvungna att beväpna sig för att skydda böcker som regeringen vill göra sig av med. Bra anime utan stora bröst och lila ögon.^^

http://www.froth-bite.com/

Bokupplevelse för alla sinnen

2008-04-11T10:27:00.000+02:00

Nu är vi i full gång att planera en "bokupplevelse för alla sinnen" för våra femteklassare i Smedjebacken. Inspiration fick vi från någon av deltagarna i Tällberg (från Norrköping tror jag- tack!). Det hela ska bli som ett bokprat fast i en helt annan form.

Vi strävar efter att utveckla arbetet med gåvoböcker i kommunen till att omfatta även äldre barn. (Tidigare har vi haft gåvoböcker till nyfödda, 2-, 4- och 6-åringar) Som ett led i det har vi köpt in boken "Silke – en förvandlingshistoria", som de deltagande eleverna ska få. Men innan de får boken ska de få uppleva utvalda delar av boken som ger ledtrådar om vad den handlar om. (Helt kort handlar boken om flickan Silke som älskar vatten men som blir torr och konstig i huden av allt badande. Hennes längtan till havet blir allt starkare och boken slutar med att hon sakta men säkert förvandlas till en sjöjungfru.)

Vi håller nu på att iordningställa ett rum i anslutning till biblioteket med diverse attiraljer tagna ur berättelsen om Silke. Tyg och skärmar skapar mindre rum i rummet, som små avdelningar. Innan barnen går in (en och en) så får de en introduktion av oss. Meningen är att de, när de kliver in i rummet ska känna att de kommer in i berättelsen och att de blir huvudpersonen för en stund. Väl inne får de följa instruktioner. De ska få ta av sig skor och strumpor och få vada i vatten, de ska få smörja händerna med salva (som Silke i boken måste göra), äta piller mot torr och kliande hud, öppna ett paket där det ligger en snäcka i vilken de kan lyssna på havet, de ska få smaka tång mm. Slutligen hamnar de mitt i rummet där de får lägga sig ner i ett kuddhav och titta upp i taket där vi kommer att visa bildspelet (som ni kan se längre ner) med tillhörande ljudeffekter. När alla är samlade igen kommer vi att prata om vad de upplevt och vad de tror att boken handlar om.

I förväg har vi bett eleverna ur några klasser måla eller göra kollage på specifika teman. Dessa använder vi nu när vi skapar miljön i rummet. En klass har till exempel gjort en badrumsmiljö med en fantastisk badrumsdikt till och en klass har gjort en helt underbar bild av havet med en massa fiskar, maneter, vrak och skatter. Ytterligare en klass håller på att göra ett kollage om mediciner och piller. Barnen kommer alltså under sin "upplevelsevandring" att se den del de själva bidragit med och i vilket sammanhang det hamnat.

På måndag i nästa vecka börjar vi och när veckan är slut ska 108 barn plus en del vuxna (kulturnämnden bland annat) ha passerat upplevelserummet.

Efter upplevelsen får alla elever, som sagt, med sig boken hem. Alla lärare får också ett erbjudande om att jobba vidare med boken i klassen på nya sätt. Vi har ett samarbete med IT-pedagogen i kommunen och i den nya mediasalen kan barnen få hjälp med att göra film, leranimationer, bildspel etc. Möjligheterna är oändliga och det ska bli jättespännande att se om de nappar på erbjudandet och vad det resulterar i.

Marika & Helena

Fortsättning följer…..

Lässtimulans som sätter sig i kroppen - Supershow med Rut och Knut och lilla Tjut

2008-04-10T15:01:00.000+02:00

Idag var det hip-hop för hela slanten här på Edsbyns bibliotek. Tre tjejer (i randiga kläder som Rut, Knut och Tjut) från Bollnäs estetiska program var här och lärde Edsbyns 5-åringar att se coola ut och att dansa hip-hop. Jag läste ur boken "Supershow med Rut och Knut och lilla Tjut", av Carin och Stina Wirsén och så lyssnade vi på hip-hop-låten från skivan med samma namn. Barnen prövade också på att spela på musikinstrument som bla. kastruller och rivjärn. Alla barn (och fröknar) var coola och super-duktiga på att dansa. Varje förskola fick ett exemplar av boken Supershow med Rut och Knut och lilla Tjut + Cd med samma namn. Fler bilder finns på Bibblabloggen.

2008-04-03T14:51:00.000+02:00

För en dryg månad sedan genomförde jag något nytt för mig - en 6-årsvisning på biblioteksbussen.
Inför detta hade jag pratat med läraren om hur jag hade tänkt mig upplägget (presentation av mig och chauffören, vad vi gör i bussen, vad besökarna kan göra, hur man hittar böcker, tips på hur man tar hand om böckerna man lånar plus besökets höjdpunkt: en tjuvtitt in i förarutrymmet som annars är dolt bakom en stängd dörr). Jag hade också bett att barnen skulle förbereda frågor till mig, förslagsvis om bibliotek, böcker eller fordonet, men vad som helst gick bra!
För att vi skulle ha tillräckligt med tid på oss hade vi gjort upp om att vi skulle komma ca 20 min tidigare än vanligt, så vi skulle få 40 min på oss för visningen. Men just den här dagen hade allt möjligt trasslat på skolan, och det tog hela 15 minuter innan alla barn hade droppat in i bussen, tillsammans med en stressad lärare som kom sist med håret på ända. Tyvärr gjorde den här väntan att många hade blivit otåliga och tappade koncentrationen, vilket gjorde att jag (som är ovan vid visningar, så det var även mitt ansvar) hade svårt att få kontakt med gruppen och säga det jag hade tänkt att säga. Att de kom så sent gjorde också att vi inte hann med deras frågor innan nästa klass stod på tur, vilket var synd. Alla som ville fick dock sitta i förarstolen och känna på ratten, vilket var mäkta populärt. De fick också gåvoböcker, som förstås mottogs väl.
Så var det ett lyckat försök? Nej, det tycker jag inte den här gången, men det var lärorikt och jag tror att idén skulle kunna funka om förutsättningarna är bättre. Extra viktigt när man ska ta emot en grupp på en mycket liten yta som den i vår buss är att det är lugn stämning och att läraren är på plats på en gång för att hjälpa till att samla ihop gruppen. Jag tror att barnen tyckte att det var spännande, men jag hade velat få bättre kontakt med dem än jag fick, och på det hela taget gjorde tidsbristen att det inte blev som jag hade tänkt. Positivt var dock att alla nu vet vad vi som jobbar där heter, att de gärna får prata med oss och att de förhoppningsvis känner sig lite mer hemma i bussen och med oss till nästa gång.

Bibblabloggen blev det

2008-03-28T12:37:00.000+01:00

Bloggen som jag startat för barn och unga i främst Ovanåker (men alla nyfikna får så klart titta också :-) ) fick efter en tävling bland barn och unga i kommunen, namnet Bibblabloggen. Jag vill använda den för att nå ut med litteratur- och biblioteksanknutna nyheter och annat skoj. Jag kommer också att använda den som ett arbetsredskap vid bokprat, sagostunder osv. Jag kommer också att jobba för att få barnen och ungdomarna att själva medverka med boktips och annat. Hur jag lyckas med detta får framtiden visa......

Ormen Otto på biblioteksbesök

2008-03-28T12:30:00.000+01:00

Under påsklovet hade vi ett evenemang som lockade och som gav välbehövlig uppmärksamhet till faktaböcker. Vi hade nämligen en kille här som visade upp sina ormar och spindlar. Han höll föredrag och cirka 200 barn och vuxna kom och klappade, lyssnade och fick uppleva något ovanligt på biblioteket.

Läs mer här!

Tre förändringar, bokskola, bokprat och bibliotekskunskap.

2008-03-20T14:14:00.000+01:00

Läskonster har gett mig inspiration. Ett år har gått sedan jag började arbeta som bibliotekarie. Det mesta börja ha satt sig och det som var nytt börjar bli rutin och vana. Därför kom läskonstprojektet i rättan tid. Precis lagom för att få inspiration till förnyelse.

Jag gillar små förändringar, som man kan väva in i det vardagliga arbetet. Därför har jag med hjälp av mina kollegor förändrat tre moment i det vardagliga biblioteksarbetet. Bokskolan, bokpratet och Bibliotekskunskapen. Inga nya eller revolutionerande förändringar, utan små lätthanterliga sådana.

Bokskolan: Här har vi tagit fasta på ett tillvägagångssätt som togs upp i Tällberg. En idé som är sprungen ur boken Historien om någon. Vi börjar med att prata med barnen om biblioteket och böckerna. När de sedan ska få sina lånekort är dessa borta. Men en rödtråd ligger kvar där korten skulle ligga. Vi förklara att vi nog hittar lånekorten om vi följer tråden. Denna löper genom biblioteket, som vi passar på att visa under tiden när vi följer tråden. En groda visar sig ha korten i sin mage. Man tager vad man haver. En enkel idé som är lätt att genomföra och anpassa efter sina egna förutsättningar.

Bokprat: Hur får man bokpraten mer levande och roligare att genomföra? Det finns många sätt. Ett sätt är att använda sig av attiraljer som knyter ann till berättelsen. Attiraljer som är enkla att skaffa fram och använda sig av kan t.ex. vara ett brev, en skylt, ett meddelande eller en bild. I boken Ingvar & Vilgot, katt-kidnappare kan man t.ex. kopiera utpressningsbrevet, som bovarna lämnar till skolfröken Tekla. Sedan stoppar man ner det i ett kuvert, som man tar fram och läser upp för barnen under bokpratet. I berättelsen Misstänkt ljus hittas ett hopknycklat hotbrev med urklippta tidningsbokstäver. En lätt sak att fixa och ganska effektfullt i bokpratet. I Turbo i knipa går kompisarna Bo, Simon och Olle in i Olles storasysters rum, trots varningsskylt. Om man visar varningsskylten blir effekten större än om man enbart berättar om den. Det blir en enkel dramatisering av bokens innehåll istället för en redogörelse. Skillnaden är inte stor men ack så viktig.

Bibliotekskunskap: För att göra det roligare för barnen, som går i trean, får de i uppgift att placera sin egen bok på rätt ställe i biblioteket. Detta efter en kortare genomgång av hur böckerna står placerade i biblioteket. Böckerna har signum och deras egna namn på ryggen. (Se bilden) Barnen blir på detta sätt satta i centrum. Jag föreställer också att det blir lättare och roligare att lära sig hur man hittar på biblioteket.

En häxa på Knivsta bibliotek

2008-03-12T09:03:00.000+01:00

Med inspiration från Tällberg och Nina Nykvists inspiraturer har jag nu förnyat vår biblioteksvisning för förskoleklasser.

När barnen samlats in entrén utanför bibliotekets dörrar (de kommer på förmiddagstid innan vi har öppnat) öppnar jag personaldörren och kikar ut på dem. Det brukar bli ganska starka reaktioner eftersom jag är utklädd till häxa och det första som syns av mig är en stor hatt, att jag dessutom dyker upp från oväntat håll gör säkert sitt till. När jag ser att de sett mig stänger jag dörren igen och väntar ytterligare en stund innan jag går ut till dem. Under tiden hör jag deras prat om att det faktiskt var en häxa - på riktigt! Roligast är om läraren inte har sett mig! Sedan går jag ut till dem och frågar:
”Ser ni mig?” och när de svarar ”Jaaa” säger jag något i stil med ”Hm, det måste ha blivit något fel på min trollformel i morse, vilken tur att jag inte mötte någon av de som jobbar på biblioteket!”. Jag har dessutom en trollstav som är lite trasig i enda änden så det är ganska förståeligt om den inte fungerar. Sen frågar jag barnen vad de gör här. Och de brukar fråga mig vad jag gör här. Och då berättar jag att jag har rymt från en sagobok inne på barnavdelningen.
”Vill ni se min bok?” säger jag och hittills är det aldrig någon som sagt nej!

Så smyger vi in på biblioteket genom personalingången, genom korridoren med alla arbetsrum och sedan ut bakom lånedisken. Det är mycket viktigt att ingen får se mig och barnen hjälper till genom att smyga försiktigt och ibland säger de åt mig att jag inte får prata så högt att personalen hör mig. Mina kollegor (som bara är fem stycken) får hålla sig undan några minuter så att vi kan ta oss ned på barnavdelningen utan att träffa på dem.

Väl nere på barnavdelningen visar jag dem ”min” bok och så berättar jag om alla berättelser som finns på biblioteket och hur vi bokfigurer brukar komma ut ur böckerna på nätterna och vad som händer då. Jag improviserar en hel del utifrån de bokfigurer som barnen frågar efter. T ex ”Kommer inte Karlsson på taket?” ”Jo, då! Och en gång förstår ni, fastade Karlsson med sin propeller där uppe i lampsladden” osv osv.
Sedan kommer vi in på vad man kan göra på biblioteket, hur böckerna står på barnavdelningen, vilka som får låna, vad en faktabok är m.m. Till sist frågar jag om de vill bli låntagare. Och så kollar jag dem lite med min trollstav om de faktiskt kan bli låntagare och det kan de!

Då smyger vi i väg till en angränsande lokal där vi brukar ha programverksamhet. Där finns det gott om plats på golvet och vi brukar känna oss som böcker ett slag. Det kommer alltid upp en massa intressanta tankar om hur man känner sig som en bok. Sedan sorterar jag dem i bokstavsordning efter förnamn och hittar på vad barnen är för böcker under tiden. Det sista tycker de är jätteroligt! Besökets höjdpunkt verkar vara när de får reda på om de blir ”Stora boken om prinsessor” eller en ”äventyrsbok om två barn som gått vilse i fjällen”.

Sedan tar jag fram trollstaven på nytt och vips har jag trollar fram en fin ask med alla deras lånekort i! Eftersom de redan står i bokstavsordning är det enkelt att dela ut korten. I går blev klassen så engagerad att de började applådera för varje barn som fick sitt lånekort!

När de fått lånekorten får de själva se sig om på barnavdelningen. Häxan försvinner ut på nya äventyr. När jag återvänder till barngruppen utan häxkläder är det inte alltid så att de känner igen mig. I vissa fall har de uppfattat mig som en helt ny person och medan jag visar dem hur man lånar för första gången berättar de för mig att det händer massor av saker på biblioteket på nätterna. ”Om du stannar här på kvällen kanske du får träffa en häxa!” osv
Andra gånger säger någon på direkten: ”Hej häxan! Jag ska låna din bok!”

Svårast med upplägget är att få in alla förbindelselapparna i tid. Det är så tydligt om något barn blir utan lånekort. Jag försöker förklara för lärarna hur viktigt det är för att inte något barn ska känna sig utanför. De gånger jag saknat kort till något av barnen har de fått ett ”Library Lovers”- klistermärke på tröjan och varit tillfälliga låntagare som fått låna på lärarkortet just den dagen. Jag har ju dessutom en trasig trollstav att skylla på, det blev lite fel när jag trollar fram korten.

Roligast är att se deras inlevelseförmåga! På något sätt är vi helt överrens om att allting bara är en lek, men det är liksom för roligt för att kunna låta bli att leka med. De vill tro att det finns en häxa på biblioteket och att muminfamiljen sitter på bibliotekscaféet och fikar på nätterna!

Anna Fogelberg, Knivsta bibliotek

Fler som har bloggar?

2008-03-11T10:07:00.001+01:00

Jag har nyligen startat en barn och ungblogg. Fler som har? Är på gång? Har ni tips på bra förebilder? Vore kul att utbyta lite idéer.

Läskonster

2008-02-25T11:20:00.000+01:00

Ett projekt som utforskar och prövar nya former för bibliotekens lässtimulans för och med 2000-talets barn och unga

Projektplan
Vision
Visionen är att skapa centra för nya kreativa former av lässtimulans. Förebilden är bl.a. LesArt i Berlin, http://www.lesart.org/, Opening the Book i England och Litteraturhuset i Oslo. De litterära centra vi vill skapa kan ta sig fysiska, digitala, mobila eller nätverksbaserade uttryck. Flera yrkesgrupper samverkar i kreativ anda och prövar olika former för upplevelser med ordet och berättelsen som utgångspunkt. Hur det gestaltar sig varierar beroende på regionala och lokala förutsättningar.

Syfte
Syftet är att lägga grunden för, tydliggöra och marknadsföra folkbibliotekens lässtimulerande roll lokalt men också i ett större samhällsperspektiv. Vi vill möta 2000-talets barn och unga med stark och kompetent bibliotekspersonal som i samarbete med kulturarbetare, pedagoger, föräldrar och barn skapar upplevelser kring litteraturen och berättelsen som konstform.

Bakgrund
Barns läsning
Flera internationella undersökningar på senare år (PIRLS 2001, 2006) har visat att barns och ungas läsförmåga har försämrats. Bilden är dock inte entydig. Men ett klart samband mellan läsning och positiva effekter på tolerans och empati för andra finns klarlagt. (Höglund & Wahlström, Bibliotek, läsande och förtroende – effekter av bibliotek och läsande, 2007) I en demokrati är tillit, förtroende och tolerans viktiga aspekter av begreppet socialt kapital.

Barnbibliotekens roll
Barnbibliotekens läsfrämjande arbete är omfattande men i samhällets ögon osynligt. När barns och ungas läsande, eller brist därpå, diskuteras i medier eller forskning är det skolan som nämns. Det är strategiskt viktigt att vi lyfter fram den roll som folkbiblioteken spelar för barns och ungas läsande.

Målgruppen för projektet är i första hand bibliotekspersonal som arbetar med barn och unga i Mellansverige. I biblioteksutbildningen förekommer inte längre någon fördjupning i barnlitteratur och litteraturförmedling. Många erfarna barnbibliotekarier går inom de närmsta åren i pension och på de små biblioteken är det inte säkert att det finns någon som särskilt arbetar med barn och unga. Projektet möjliggör möten för kunskapsöverföring.

Det finns alltså ett stort behov av utbildning och fortbildning av barnbibliotekarier. Det är vanligt att nyutbildade kommer in i yrkeslivet på just barn- och skolbibliotekarietjänster. De är ofta lämnade till att på egen hand lära sig yrket. På biblioteket möts de av stora krav och på många bibliotek blir de ensamma i sin yrkesroll. Med projektet vill vi ge de nyutbildade bibliotekarierna samt biblioteksassistenterna på filial- och skolbibliotek en grund att stå på i sitt läsfrämjande arbete. De mer erfarna får möjlighet att fördjupa sig.

Länsbibliotekens roll
Länsbibliotekens uppgift är att bygga på bibliotekspersonalens grundutbildning. Det blir ofta punktinsatser. En stor gemensam satsning som denna kan ge biblioteken möjlighet till förnyelse av det lässtimulerande arbetet. Att större målinriktade insatser faktiskt har betydelse framgår av Anette Østers Laes!LesLäs. Laesevaner och bornebogskampagner i Norden. Varje deltagande länsbibliotek ska hitta lokala och regionala finansieringar till aktiviteter inom sitt eget län, men gemensamt finansiera pilotsatsningar.

Genomförande
Vi avser att ordna två till tre sammankomster per termin. Till varje träff har deltagarna läst vissa texter som diskuteras. Deltagarna ska också utifrån nya kunskaper aktivt tillämpa metoder och erfarenheter från seminarier och diskussioner.

Seminariedagar, en studieresa, idéverkstäder, marknadsföring, en blogg och utvärdering är aktiviteter som samordnas i ett länsövergripande samarbete. Under denna överbyggnad sker parallella processer på regional och kommunal nivå i respektive län. Nätverk byggs kring nya former för lässtimulans. Nya kontaktytor skapas mellan olika yrkesgrupper som t.ex. bibliotekarier, bildkonstnärer, författare, drama-, dans- film- och andra pedagoger, litteraturvetare, konstvetare, skådespelare, estradpoeter. Det lässtimulerande arbetet professionaliseras och tydliggörs med biblioteket i centrum.

I inledningen av projektet ges de deltagande en gemensam referensram som rör barn- och ungas litteratur, medielandskap, läsning och läsreception.

I ett stimulerande erfarenhets- och tankeutbyte om nya arbetssätt med boken och berättelsen som utgångspunkt och med handledning av läns- och regionbibliotekens personal ska bibliotekspersonalens kompetens utvecklas i nära samverkan med andra yrkesgrupper.

Projektets mål
Hösten 2009 förväntar vi oss att

• biblioteken har prövat nya former för lässtimulerande arbete för och med barn och unga
• det finns en eller flera verksamheter som fungerar som ”litteraturhus” i någon form eller centrum för Läskonster
• att det föreligger ekonomiska förutsättningar för ett par långsiktigt verksamma arenor, som samlar olika kompetenser för experimenterande kring lässtimulans för barn och unga.
• att biblioteken har lyft fram sin mediekompetens, fått nya kontaktytor och tydliggjort sin läsfrämjande roll i ett samhällsperspektiv.

Utvärdering
Deltagare och projektledning dokumenterar och reflekterar fortlöpande under projektets gång för att kunna göra en processutvärdering. En extern utvärderare anlitas för att utvärdera effekter och resultat. En projektrapport publiceras. Fortlöpande information om projektarbetet läggs ut på de deltagande länsbibliotekens webbplatser.

Projektägare
Länsbiblioteken i Uppsala och Dalarna i samverkan med länsbiblioteken i Mellansverige, LIM-området.

Projektdeltagare
Ett 80-tal personer verksamma med barn och unga vid bibliotek i Dalarnas, Gotlands, Gävleborgs, Stockholms, Värmlands, Västmanlands, Uppsala, Örebro och Östergötlands län.

Tidplan
Projektet startade i maj 2007 och avslutas hösten 2009.

Hösten 2007
Tema: Barn- och ungas litteratur samt medielandskap
• Projektupptakt med internat
• Aktiv tillämpning av metoder och erfarenheter från projektupptakten
• Loggboksskrivande
• Observationer

Våren 2008
Tema: Barn- och ungas litteratur, medielandskap, läsning och läsreception
• Sammankomst 1
• Aktiv tillämpning
• Sammankomst 2
• Aktiv tillämpning
• Internat
• Loggboksskrivande
• Delrapport

Hösten 2008
Tema: Utveckling av egna ”Läskonster” i samverkan med andra yrkesgrupper och konstformer
• Regionalt arbete
• Mångfald beaktas särskilt
• Studieresa i två grupper
• Aktiv tillämpning
• Sammankomst 2
• Aktiv tillämpning
• Loggboksskrivande
• Delrapport

Våren 2009
Tema: Fördjupning av ”Läskonster” utifrån höstens arbete
• Speciella målgruppers behov beaktas särskilt
• Sammankomst 1
• Aktiv tillämpning
• Internat
• Aktiv tillämpning
• Loggboksskrivande
• Delrapport

Hösten 2009
Projektavslutning

Metoder i projektet
Projektet karaktäriseras av kunskapsuppbyggnad där varje deltagare förväntas vara aktiv vid seminarier och studieresor.

Ett reflekterande arbetssätt understöds av kontinuerlig handledning och av att deltagarna för loggbok som sedan utgör underlag för en kort delrapport varje termin.

Deltagarna förväntas förankra projektets idéer inom sin egen organisation men också ta kontakter med utövare av andra konstformer på sina hemorter.

En avslutningskonferens arrangeras för att markera projektavslutningen, men också för den viktiga kunskapsspridningen och för marknadsföring av projektets resultat.

Projektorganisation
Styrgrupp
Maria Törnfeldt, Länsbibliotek Uppsala, Lisa de Souza, Länsbibliotek Dalarna, Tinne Wennerholm, Länsbibliotek Gävleborg och Lena Lundgren, Regionbibliotek Stockholm

Ansvar:
Övergripande ansvar för hela projektet
Måluppfyllelse
Stöd till projektledning
Ekonomi
Kommunicera projektet till vissa målgrupper
Uppföljning och återrapportering till projektgruppen
Slutrapportens inriktning och utformning

Projektgrupp
Konsulenterna vid de deltagande läns- och regionbiblioteken: Karin Blomquist, Gotlands läns bibliotek, Carina Lindstedt, Länsbibliotek Dalarna, Tinne Wennerholm, Länsbibliotek Gävleborg, Solveig Hedenström, Länsbibliotek Uppsala, Ina Huss, Länsbibliotek Värmland, Christina Stenberg, Länsbibliotek Västmanland, Lena Lundgren, Regionbibliotek Stockholm, Sylvia Blomberg, Regionförbundet Örebro län

Ansvar:
Samordna och planera gemensamma delar i projektet
Handledning av projektdeltagare och eventuellt andra aktörer
Delta i projektets grupphandledning
Stödja arbetet med marknadsföring av varumärket Bibliotek inom LIM-området
Beställa och samordna utvärdering
Hålla kontakt med och informera projektdeltagare, biblioteksledningar vid deltagande bibliotek, utvärderare, sina länsbibliotek och andra tänkbara intressenter inom länet
Sammanställa delrapporter mm inom respektive län
Skriva slutrapport
Planera och genomföra en slutkonferens

Projektdeltagare
En eller flera personer vid varje bibliotek samt biblioteksledningen

Ansvar:
Förankring, nätverksarbete och information lokalt
Aktivt deltagande i de centralt anordnade aktiviteterna i projektet
Pröva nya metoder, experimentera
Avsätta tid och andra resurser för att delta i projektet
Skriva delrapporter
Delta i utvärderingen

Länsbiblioteken i Mellansverige, LIM

Läskonster i Västerås

2008-02-22T14:15:00.000+01:00

Räven som slukade böcker

Jag tog kontakt med bibliotekets egen dramapedagog som arbetar med barnprogrammen, Christina Holmström. Jag berättade om Läsekonster och frågade om hon ville göra något tillsammans med mig. Vi ville kombinera hennes teatertalang med något litterärt och vi kom fram till att en dramatiserad sagostund vore roligt att prova. Vi hittade den ultimata boken; ”Räven som slukade böcker” av Franziska Biermann. Den handlar om en räv som har så god aptit på böcker att han käkar upp dem, gärna med litet salt och peppar på. Ju finare litteratur desto godare! Räven stjäl böcker på biblioteket, och sjunker till slut så djupt att han blir bokrånare. Eftersom boken utspelar sig delvis på biblioteket passade det utmärkt att spela upp den inne i biblioteket för en grupp barn. Vi bjöd in en grupp sexåringar.

Det kändes viktigt att det skulle bli en litterär upplevelse, därför gjorde vi så att jag satt i en fåtölj och läste berättelsen medan Christina spelade upp den, iklädd rävmössa och svans. Ett par gånger hoppade jag in i dramatiseringen och blev bibliotekarien som var med i boken, sedan satte jag mig ner med boken igen och läste vidare.

Det är ett bra sätt att dramatisera en saga på, när en läser och en annan dramatiserar, eftersom man då inte behöver avsätta så mycket tid till att lära in texter.
Ofta behövs bara en som dramatiserar, eftersom man kan låtsas att man spelar mot en tredje part. Till skillnad från vuxna har ju barn sådan fantasi att det kanske är lättare för dem
att godta det.

Det blev väldigt lyckat. Det kändes bra att få barnen att se att en bok kan innehålla så mycket mer än bara tomma ord och bilder! Vilket förhoppningsvis många barn redan förstått, men jag tror att de barn som inte får böcker lästa för sig kanske tror att böcker är torra och platta, medan filmer skulle vara häftigare att se på. En dramatiserad sagostund kanske kan få barn att se vilken härlig värld fantasin kan leda in dig på!

Bananflugor och kramsnö

Jag jobbar nu på att spexa till bokpraten så att de blir litet roligare. Ett lyckat exempel är när jag bokpratade om boken ”Bananflugor och kramsnö” av Anna Ribbing. Det är en rolig bok som lyckas kombinera nyttiga svenskakunskaper med mycket roliga bilder och stor humor. Det finns bilder i boken där kramsnö blir en bild av två snögubbar som kramas, potatisnäsa är en gubbe som har en potatis där näsan skulle sitta.
Jag kopierade upp flera av bilderna och gjorde en liten tävling som jag inledde bokpratet med. Jag visade upp bilder och barnen fick gissa vilka ord det var. Det var populärt och blev en rolig inledning på bokpratet.

Johanna Magnusson

På "bildpromenad" med Gittan och Älgbrorsorna

2008-02-15T13:34:00.000+01:00

Jag var på bokpratskursen med Karna Nyström. Då nämde hon bara kort någonting som kallas för Picturewalk, eller bildpromenad. Detta är en annan typ av läsning/läsinlärning, där man först läser av bilderna i boken tillsammans med barnen, de får associera fritt till bilderna och föra berättelsen framåt, avslutningsvis så läser man boken som vanligt tillsammans.(Om någon vill läsa mer om detta så finns ett avsnitt i boken "LÄSlust & LÄTTläst" sid.135, om hur man jobbar med sk. "Guided reading" i Nya Zeeland).

Tycker det är intressant att jobba med bilder och bestämde mig för att testa detta på en sagostund för 4-5-åringar. Jag valde Gittan och Älgbrorsorna, då den har ganska innehållsrika bilder. Använde mig av diabilder, så att alla kunde se bilderna bra. Så istället för att läsa texthäftet som medföljer diabilderna som vanligt så började vi med att bara titta på bilderna.
Barnen fick tala om vad de såg på bilderna och gissa sig fram i berättelsen utifrån bilderna, jag ställde följdfrågor ibland för att vi skulle komma framåt i berättelsen. När vi var klara så hade en hel berättelse skapats utan att jag hade läst någon text alls. Då började vi om från början med bilderna men denna gång så läste jag texten till som vanligt.

Det var väldigt roligt att "gå på bildpromenad" genom en bok på det här sättet. Det fungerade bra, då det var 10 stycken barn, kanske skulle vara svårt med en alltför stor grupp. Det blev som en sorts bildanalys och det var intressant att se hur bilderna fungerar och vad de ger för intryck när de inte ses i samband med den tillhörande texten.
Intressant också att se hur länge barnen kunde prata om samma bild.

Kommer nog att fortsätta med det här, kanske blir ett Gittan-tema, på bildpromenad med Gråvargarna och sen med Fårskallarna :)

Någon som har gjort nåt liknande och har tips eller andra tips på hur man kan jobba med bilder och böcker?

/ Nina, på Bomhus bibliotek

2008-02-06T14:32:00.000+01:00

Hej
jag har i många år arbetat med vad jag kallar "Bokteater". En teaterföreställning för barn där jag gestalar olika figurer ur barnböcker för att få barn intresserade av att läsa böcker. Jag har jobbat med teater vid sidan av mitt biblitotekariejobb hela min tid på bibliotek och tycker det är bra när jag kan använda teaterns medel för att "lässtimulera barn".Jag har spelat på bibliotek, i skolor och på lärarutbildning.
Dramatisering är ett mycket bra medel att få barn intresserade av innehållet i böcker. I början av 80-talet när jag började som "boktant" i skolor räckte det med att berätta om boken och läsa högt. Men idag behövs mer och större uttryck för att intressera barn har jag tyckt mig märka.
Gudsan

Yu-Gi-Oh!

2008-02-05T15:20:00.000+01:00

Två pojkar i en 1:a kommer till mig och frågar ”Har ni Yu-Gi-Oh?” De är otroligt uppspelta och pratar hela tiden om hur bra serien är. Efteråt blir jag nyfiken på böckerna och lånar hem den första delen för att läsa.

Så här står det på BonnierCarlséns mangasida om serien:
”Yugi är väldigt populär och dyker upp lite överallt på pennställ, videofilmer, spel, t-shirts och mycket annat. Det finns kortspel, GameBoy, PlayStation-spel och animerade TV-serier. Yu-Gi-Oh! är spelet som ersatt Pokemon som Japans nummer ett. Idag finns det närmare 1000 olika Yu-Gi-Oh!-kort.” (Text från www.bcmanga.se)

Tydligen har det också arrangerats SM i kortspel 3 ggr med samlarkorten från Yu-Gi-Oh.

Detta låter ju jättebra, man skulle verkligen kunna fånga upp detta på biblioteket på olika sätt (tävlingar, utställningar osv).

Men är det någon som har läst Yu-Gi-Oh?
Jag skulle behöva diskutera innehållet med någon som läst. Jag tycker att det är bedrövligt mycket våld (sparkar och hopp på folk som redan är nedslagna, gigantiska knivar) och anspelningar på sex (en av huvudpersonerna ser porrfilmen ”Brudparadiset” och dessutom gör han ”porrstridsvagnens attack” mot en av tjejerna i serien( s 84.))
Jag vet inte om det är jag som överreagerar, men ska 7-åriga pojkar läsa detta?!? Det här är Shounen manga dvs manga som riktar sig till pojkar i åldrarna 8-14 år. Läser man BTJs omdömen får man intrycket av att detta är en vältecknad mangaserie som är på väg att bli populär i Sverige som man nog inte ska missa att köpa in.

Så i stället för att glatt ordna en ”Yu-Gi-Oh”-samlarkort-bytar-dag” har jag lust att gallra hela serien… Men jag ska läsa vidare i del 2, kanske jag ändrar uppfattning.

Ni får gärna ha synpunkter på mitt inlägg! Mitt största dilemma är:
Om man ska försöka få in mer i sin verksamhet från barnens egen lek- och kulturvärld ska man ju välja det som redan finns i barnens omvärld. Men om det inte känns bra - som i det här fallet - hur förhåller man sig då? Då är man tillbaka igen där man startade. Eller?

Anna, Knivsta bibliotek

Drak-visning

2008-01-31T11:05:00.000+01:00

Ibland har man tur. Jag skulle precis till och ringa för att bjuda in sista 6-årsgruppen till visning när deras lärare ringer mig. Hon frågar om de får ställa ut sin drak-mobil på biblioteket. Absolut, svarade jag.

Under hösten läste de Astrid Lindgrens bok Draken med de röda ögonen och utifrån den arbetade de sen med drakar på olika vis. De gick ut i skogen och samlade grenar och tillverkade egna drakar, som nu hänger över barnavdelningen på biblioteket. Barnen har även gjort en finfin bok med drakfakta. Barnen berättade för mig om drakar och inför visningen hade jag tagit fram böcker om drakar och gjort en bokutställning.

Anette Helgesson

Edsbyns bibliotek

Dramatiserade bokprat

2008-01-28T19:46:00.000+01:00

När vi vid vårt första möte i Tällberg fick i uppdrag att göra någonting utöver det vanliga när det gäller bokprat eller bokskola bestämde vi oss för att försöka dramatisera vissa scener ur några böcker och spela upp dem i samband med ett bokprat. Efter att funderat besluta vi oss för två böcker. Det blev Fläcken av Arne Svingen och Gula häxboken av Sanna Töringe. Vi kunde förstås inte spela upp hela boken utan valde en bit av början av båda böckerna.

Först skrev vi ett kort manus så att replikerna var klara. Då det var flera personer i böckerna fick vi flera roller var. I Den gula häxboken stötte vi på det första problemet. Tre personer agerade samtidigt – hur skulle vi lösa detta, vi var ju bara två? Vi skapade helt enkelt en person, i detta fall mammans syster, av en stol, en hatt, en skinnjacka och en kjol. Hon fick förstås inga repliker men vi talade till henne.

Samtidigt som vi planerade vad alla skulle säga och hur vi skulle få till det med alla roller funderade vi på vilken rekvisita vi behövde. Vi ville ha så lite rekvisita som möjligt men det fick inte bli för torftigt.

Fläcken var den bok som var lättast att iscensätta. Hubert behövde en ryggsäck när han skulle till skolan och på vägen dit träffar han en hund som kissar på honom. Hunden hade vi hemma – mjukisdjur på hjul och därtill behövde vi en liten flaska vatten som Hubert häller på sig så att det ser ut som hunden kissat på honom. Sen var det kartan som han hittar i skolan och som han tar med sig in i klassrummet för att skyla sig. Han skäms ju så förskräckligt för fläcken eftersom det ser ut som han kissat på sig. Vi hittade ett blädderblock på jobbet som vi ritade en karta på och så vad det fixat.

Klassen som tittade på när vi spelade upp Fläcken blev själva medverkande i pjäsen. Det var ett lyckat grepp och det blev ganska naturligt när vi började fundera på hur sketchen skulle läggas upp. När Hubert kommer in i klassrummet med kartan framför sig möter den stränga magister Nilsen honom. Han sliter av Hubert kartan och då slänger sig Hubert på golvet och ålar sig fram till sin plats i klassrummet. Innan barnen kom ställde vi stolarna som de brukar stå i ett klassrum. Nu när Hubert ålar sig fram till sin plats är det bland åhörarna som han sätter sig. Plötsligt har de blivit medverkande i sketchen och när senare Hubert ber om barnens hjälp för att få Nielsen ur humör så funderar de inte en sekund på att sitta inaktiva utan är istället med på noterna och hjälper Hubert.

Det är viktigt att veta hur man rör sig på golvet när man skall spela upp sketchen. Innan vi uppträdde övade vi tre gånger för att känna oss säkra. Därtill skulle replikerna sitta. Visst går det att improvisera en del men om man inte kan sina repliker så blir det osäkerhet i spelet.

När det gäller Gula häxboken var den svårare att göra. Den bygger inte på samma sätt på situationskomik som Fläcken och vi behövde mer rekvisita.

Om man in efterhand jämför de båda sketcherna blev Fläcken den mest lyckade medan Gula häxboken blev en aning för omständlig och lång. Det får gärna vara action och roligheter som barnen kan skratta åt.

Både barnen och läraren var mycket nöjda efteråt och tyckte det var ett roligt sätt att presentera böcker. Nämnas skall också att vi vid samma tillfälle pratade om andra böcker på ett traditionellt sätt.

Vilka lärdomar drar vi efter att ha dramatiserat böcker? Det är roligt och tidskrävande för personalen. Vi lärde oss att tänka på ett annat sätt. Det var mycket underhållande för barnen.

Skulle man i en större skala kunna börja med detta? Våra erfarenheter är kluvna. Även om man använder samma sketcher för flera klasser så blir två personal engagerade varje gång vilket kan bli ganska tidskrävande. Positivt är att man lär sig så mycket på vägen som man kan ha nytta av i sitt vanliga bokpratande. Genom att dramatisera böcker får vi verktyg att göra våra vanliga bokprat mer levande. Låt oss ta ett exempel. Om man berättar om en bok där huvudpersonen tar fram en stol och ställer sig på för att kunna ta sig en titt i en båt som hänger i taket men som han inte når upp till kan man ta en stol och ställa sig på. Därefter fortsätter man bokpratet på stolen och talar om det märkliga huvudpersonen ser när han nu kan skåda rakt ner i skeppet. När sedan huvudpersonen i pur förvåning ramlar ner från stolen kan man göra det själv också. På detta sätt blir flera sinnen hos barnen aktiva.

Vi har under många år som bokpratare försökt fått in en hel del sådana här smådetaljer i våra bokprat för att fånga barnens intresse. Vi tror att om man jobbar mer medvetet med dramatiken kring en bok så tydliggör man också möjligheterna.

Dag Hedberg och Maria Hedberg Västerås stadsbibliotek

Respons

2008-01-28T09:09:00.000+01:00

Heisan,

vill bare beretta om responsen vi fikk på vårt dramabokprat i regi av Läskonster. Et par dager senere efter att vi hadde hatt besök, damp det ned et flere meter langt laminerat vykortsband. På hver och en av vykorten hadde barnen ritat olika böcker som de hadde lånat eller tycker om.

Så här stod det på Emelies:
"Tack för Böckerna det var ett trevligt besök jag lengtar till nästa gång"

och Elins:
" Hej! Jag tyckte att det var roligast att spela bokteater. Jag vill gärna komma i igen. Och jag lånade en jätte bra bok."

Visst känns det bra att vara uppskattad av barnen. Det är jo dem vi vill nå. Det känns ochså bra att ha en klass hvor både fröken och barn är villiga att ställa upp som provkaniner på alla våra ideer.

/Silje, Sandvikens folkbibliotek

Konsulenten från Västmanland på plats

2008-01-23T16:04:00.000+01:00

Hej alla bloggare i Läskonster, igår på seminariedagen i Uppsala missade jag att presentera mig. Säkert för att jag kände igen så många av er men visst finns det också deltagare som jag inte har träffat. Jag heter Christina Stenberg och är konsulent på Länsbibliotek Västmanland med särskilt ansvar för barn- och ungdomsbiblioteksfrågor. Jag har mitt kontor i Västerås men är bosatt i den minsta kommunen i Västmanland, nämligen, Skinnskatteberg. Efter en operation är jag nu på plats och då det känns väldigt roligt med Läskonster och allt utvecklingsarbete som börjar komma igång. Vi ska nu se till att alla från Västmanland också blir aktiva på bloggen.
Christina

Nelly Rapp i verkligheten.........på biblioteket

2008-01-21T11:03:00.000+01:00

Katarina och jag gick förra våren en kurs i dramabokprat. Vi blev både fascinerade och tänkte att vi skulle testa, men kom aldrig dit. Vi har alltid bokpratat ensamma för skolklasser och detta skulle kräva att vi var två. Efter träffen i Tällberg växte tankarna fram på att göra något helt nytt och tillsammans. Vi bokade in en klass som försökskaniner, bad en av våra kollegor om observation och här nedan ser ni resultatet.
(Här sitter en förväntansfull klass. Vi hade på förhand fått besked om att det var en orolig klass, vilket bara skapade ännu mer spänning. Här fanns verkligen en utmaning!)

Dramabokprat går ut på att eleverna i klassen är med och gestaltar bokpratet. Vi valde att jobba med Monsterakademin av Martin Widmark.
(Här ser ni första scenen ur boken. Vi befinner oss i vardagsrummet, det är mörkt och regnigt ute. Nelly sitter på golvet och klappar sin hund London. Mamma löser korsord och pappa halvsover och läser tidningen.)

(Här sitter barnen i stora salen på farbror Hannibals slott. Denna scen gjorde att alla barn kunna vara med, utan att de behövde säga någonting.)

Funderingar......Det hela var jätteroligt, både planeringen och själva genomförandet. Vi talade om innan att de var våra försökskaniner, så jag tror alla kände att här var det lov att känna sig för. Mest nyttigt/lärorikt var det att vi hade Helena som observerade oss. Hon såg saker vi inte såg och diskussionen gick livligt till efteråt.

/Katarina och Silje, Sandvikens folkbibliotek

Mamma Mu reality show

2008-01-17T10:50:00.000+01:00

Igår träffade jag en av mina favoritskolkontakter, som jobbar på särskolan och som också bor på en gård med mjölkkor nära Hallstavik. Vi planerade för ett av vårens events här på biblioteket i Hallstavik; i maj ska vi ha ett Mamma Mu-samarbete för förskolebarn.

Vi kommer att ha ett evenemang på biblioteket för barn i 4-5-årsåldern. De kommer att få möta Mamma Mu genom någon av de härliga berättelserna om henne (där kommer min insats in, vet inte ännu vad jag ska göra) och genom musiken (vi ska ta in någon extern talang här) och så ska de dessutom få träffa en riktig mjölkbonde (från ovan nämnda gård) som ska berätta om bondelivet, mjölkning eller vadhelst barnen vill veta och visa föremål från gården.

Därutöver kommer vi att bjuda in F-klasser och de yngre barnen i särskolan till ett evenemang på gården där barnen får träffa riktiga mjölkkor (vi pratade också om att någon extra snäll ko kan få vara Mamma Mu, med namnskylt och allt), sjunga tillsammans med en musiklärare som vi också ska blanda in och lyssna på Mamma Mu-saga sittandes på höbalar.

Någon form av mjölkproduktsavsmakning har vi också tänkt oss att få till. Vid gårdsbesöket blir det sannolikt matsäckslunch med mjölkprodukter till. (Mjölkfria alternativ till allergiker, såklart...)

Vi tänkte erbjuda två tillfällen för biblioteksevenemanget och tre för gårdsbesöket.

Det här känns jättespännande! Jag återkommer om hur allt går senare i vår...

/Erica i Hallstavik

"Mina mular blir inte bra, men försöker jagrita en flodhäst så blir det bra".

2008-01-15T10:43:00.000+01:00

En av 6-åringarna på visningen sa så om sin teckning. Hon hade försökt ritat en häst, men det blev en hund. Visningen var lyckad och jag fick veta massor om Power Rangers och Monstetruckar och hästar, hundar och katter.

Barnen hade lite svårt att komma igång och berätta så först var det jag som fick ställa en massa frågor, men det släppte lite efter en stund. Tråkigt nog så berättade inte flickorna särskilt mycket och när jag försökte bjuda in en av dem till samtal backade hon och en kille tog över. När jag berättade om mina favoritfigurer och börjde med Kråkan och Mamma Mu märktes det att ALLA var engagerade, killar och tjejer.

Jag hade tagit reda lite om Power Rangers på Internet innan och det blev de lite imponerade av :-) Det märktes också att det var lättare att prata om figurerna när jag läste lite vad jag fått reda på. Då bara flöt berättelserna fram och de verkade aldrig ta slut. Lärarna var också imponerade och de sa att de inte alls förväntat sig att barnen skulle måla de figurer som de gjort. De trodde att de skulle måla sagofigurer och blev själva uppmärksamma på sin egen roll och hur lätt det är att förvänta sig vissa saker.

Vi gick omkring i biblioteket och letade efter mjukdjur och stannade vid olika "djurstationer" och pratade lite om böckerna där. Vid hästhyllan stod Lilla Gubben och så visade jag cowboyböcker. Sen lyssnade vi på Cowboylåten från Rut och Knuts Supershowskiva och alla stod kring ett bord och vissa vickade på fötterna i takt med musiken. Trodde inte de skulle lyssna så uppmärksammat.

Jag visade även Robotböcker och anknöt till det tidigare samtalet om Power Rangers och det fick dem, främst pojkarna, att verkligen lyssna och delta med frågor och kommentarer.

Vi stannade också vid datorerna och jag visade Barnbibblan på Barnens bibliotek. Vi lyssnade på Sagan om pannkakan, Imse Vimse spindel och Ole dole doff och alla sjöng med. Det här har jag inte gjort förrut och det märktes vad lätt det var att fånga deras intresse.

Barnen fick vykort med sig hem så de kan bjuda sina föräldrar till utställningen. Jag har även satt ut information om utställningen i lokaltidningen under barnevenemang. Hela visningen tog 1 timme inklusive lånetid. Jag ska testa samma visning på nästa 6-årsgrupp också. Jag har fått många nya intryck idag som jag måste smälta.

/Anette Helgesson, Edsbyn

Ps. Nu måste ni andra också skriva lite så att inte jag verkar så smörig!! :-)Ds.

2008-01-08T10:43:00.000+01:00

Rekommenderas!

/Anette igen

Konstutställning - Min favoritfigur - på gång

2008-01-08T10:28:00.000+01:00

På tisdag ska jag pröva en utökad variant av mitt koncept med konstutställning som jag berättade om i Tällberg. Jag har bjudit in en 6-årsgrupp och pratat med deras lärare. Läraren ska läsa upp ett brev från mig för eleverna och gruppen kommer att läsa "Rut och Knut ställer ut" innan visningen. Barnen kommer även att rita/måla en bild av sin favoritfigur som de skickar hit innan visningen. Eventuellt ska de skriva något kort om figurerna. Innan barnen kommer tänker jag hänga upp deras "alster" som en konstutställning. När de kommer blir de bjudna på bål och salta pinnar och så pratar vi om varje barns figur. Sen går vi runt i biblioteket där jag berättar om mina favoritfigurer. Bla kommer spöket Laban att finnas bland bilderböckerna, Kråkan på barnfaktahyllan osv. På slutet kommer jag att berätta om Rut och Knut och så lyssnar vi på låten "Trött och sliten" ((hästlåt) från Cd-skivan Supershow med Rut och Knut vid hästhyllan där barnen även får sina lånekort ur min resväska. Eleverna får vykort med sig hem till föräldrarna som blir bjudna till biblioteket på konstutställning. Jag återkommer med en rapport efter visningen.

Vi ses i Uppsala!

Anette Helgesson, Edsbyns bibliotek

Pettson får julbesök

2007-12-17T17:05:00.001+01:00

Jag har varit Findus när skolklasser varit hos oss på avslutningsbesök för terminen. Barnen har fått lyssna på berättelsen om Pettson får julbesök. De fick även vara med och göra iordning granen med skedar, spikar osv.

God Jul och Gott Nytt år!

/Anne Myllylä på Brickebackens bibliotek i Örebro

Våra favoritberättelser

2007-12-17T09:29:00.000+01:00

Jag har provat något nytt när jag har bokpratat för årskurs 5 här i Örbyhus. I god tid innan bokpraten tog jag kontakt med klasslärarna och bad dem förbereda eleverna så att de under bokpratet kunde tipsa mig om sin favoritberättelse (jag var noga med att betona att det inte alls måste vara en bok, även serier, filmer och TV-spel kan ju innehålla bra historier). Jag bifogade en enkel mall som varje elev kunde fylla i med titel, författare, typ av berättelse, handling och motivering till varför de tycker att den är bra. Det fanns även plats att antingen rita en bild eller klistra in en framsidesbild.

Jag bad även lärarna att fundera över om de hade något förslag på tema till mina boktips, någon genre som eleverna är särskilt förtjusta i eller något temaarbete de gör i skolan t.ex. Tyvärr fick jag inga konkreta önskemål mer än "spännande böcker", får nog vara ännu mer tydlig med vad jag menar nästa gång.

Jag var spänd av förväntan när det äntligen var dags för bokpraten, skulle eleverna ha nappat på min idé och vilja vara med och tipsa mig och varandra? Jodå, i den ena klassen var ungefär hälften med på noterna och i den andra hade samtliga förberett sig väl. Vi turades om att tipsa, och tiden räckte precis till. Hann även med en liten lek där de fick rösta på snyggaste bokomslaget. Det enda som är lite synd är att de flesta ändå valde att tipsa om traditionella böcker, förutom en kille som tipsade om en fabel och några bra mangatips. Min förhoppning var ju att eleverna skulle känna att alla typer av berättelser är lika mycket värda... Nu ska jag göra ett fint tipshäfte och ha en liten utställning med femmornas favoriter.

God Jul och Gott Nytt År

från biblioteket i Örbyhus

Bokprat

2007-12-14T08:07:00.000+01:00

Hej

För några veckor sedan bokpratade jag för en klass med 12-åringar. Jag har alltid tyckt att det varit roligt men allt svårare ju äldre jag blir. Nu skulle jag försöka med ett nytt grepp men vad? En av böckerna som jag valde att bokprata om handlade om en flicka med en mamma som arbetade utomlands. Flickan tycker mycket om sin pappa men man kan inte handla en BH tillsammans med honom! Inför julen så sänder flickan en önskelista till sin mor. Nu sitter ni alla och undrar vad det är för bok. Jag har totalt glömt bort både författare och titel! Läsdagboken är också som bortblåst från jordens yta nu när jag behöver den. Är det någon av er som kommer på vilken bok jag menar så skickar jag en bok som pris!

Jag tog idén om önskelista till julen och så tryckte jag upp önskelistor. Överst skulle de skriva några önskningar som om pengar inte spelade någon roll och sedan några önskningar där de skulle önska sig något som de trodde var möjligt att få.
Jag gjorde även ett stopp mitt i bokpratet för att höra vad de hade för bänkböcker som de läste. Alla barnen berättade kort om sina bänkböcker.

Önskelistorna har varit jätteroliga att läsa. Om pengar inte spelade någon roll-listan innehöll egen häst, hus med swimmingpool, en egen klädaffär, egen dator, mobiltelefon, fred på jorden (Sven Melander skulle ha blivit nöjd). Där fanns även saker som jag inte hade en aning om vad det var. Jag har fått googla för att lära mig t ex Dage viper som ett barn skrev. Det är ett slags kraftpaket till bil. Jag hittade en film från Gulleråsen där man såg dessa bilar och fick höra häftig musik. RnB singstar, som ett barn önskade sig, fick jag lära mig var en TV-spelserie som även fungerade som karaokemaskin
Ett barn önskade sig, under realistiska önskningar, My chemical romance-saker. Det visade sig vara en musikgrupp, som förresten spelar i Honolulu i dag (om nu någon har vägarna förbi).
En pojke vill ha ett riktigt bra fiskedrag och en annan önskade sig mat både på den realistiska listan och den orealistiska!
Av tolv barn så var det 6 stycken som önskade sig en mobiltelefon, några på den orealistisk delen och andra på den realistiska.
Jag vet inte om bokpratet blev mer intressant för barnen men det blev den definitivt för mig.

Med vänliga hälsningar från Falun

Maj Johanssom

Kolla Vi föräldrar

2007-12-07T08:54:00.000+01:00

Läs broschyren "Små barns läsning" som följer med senaste Vi föräldrar 2007:13. Där är Carina Fast med och berättar om sin forskning.

Prusseluskan

2007-11-15T11:20:00.000+01:00

Jag har varit Prusseluskan hela veckan när förskolebarn har kommit hit och tittat på pippi-diabilder. Efter bildvisningen har barnen fått åka skridskor på rotborstar till Pippi-musik. Mycket uppskattat! Sen hjälpte de till och letade efter Pippis guldpengar som låg spridda över rummet efter att bovarna försökt tjuvat dem.

/Prusseluskan i Edsbyn

Ett första steg

2007-11-14T15:27:00.000+01:00

Idag har vi verkligen provat något nytt. Sagostundsavslutningen blev ett riktig Astrid-Lindgren-kalas där sagan byttes ut mot sång. Hela den närvarande personalstyrkan (3), med diverse rekvisita, ställde upp som lead-singers tillsammans med en inbjuden proffsmusiker på gitarr och banjo. Ingen av oss brukar normalt ta ton offentligt.Till vår hjälp hade vi förstås också 44 barn och 12 f.d. barn som var de riktiga proffsen på Astrid Lindgrens visor. En fantastisk upplevelse!

Konferens om läsfrämjande

2007-11-14T07:59:00.000+01:00

Kulturrådets konferens den 6-7 december är nog värd att ta del av. Sista anmälningsdag 15 november. Den är ju bredare än bara litteraturförmedling till barn och ungdomar vilket jag tror är berikande. Rekommenderas!
Ina

Nu är jag igång på bloggen!

2007-11-13T14:19:00.000+01:00

Hej!
Första gången på en blogg för mig! Ser fram emot att lära mig detta.
Tack för senast allihop, i Tällberg. Hur går det med uppgiften? Är det någon som kommit igång med den ännu?
Gotlandshälsningar från Karin

uppdrag

2007-11-07T12:01:00.000+01:00

Hej hej - funderar på vad nytt jag ska prova på mitt bokprat på fredag. Hmm... nån som redan har testat något nytt, eller har planer?

Välkomna

2007-10-30T11:19:00.000+01:00

Nu kan vi starta vår kommunikation kring utveckling av barnverksamheten inom LIM-området. Alla är välkomna att skriva inlägg och kommentera.
Ina Huss